En mycket bra helg

http://www.linkognito.com/b.php?b=557

Top ten: Most Useless Talents

* * *

Emelie har åkt. Lägenheten är ren och luktar gott - men den är tom.

Emelie dök upp i torsdags kväll, på min födelsedag. Nedan räknar jag upp vad jag hittills fått i födelsedagspresent. Men först lite om helgen.

Fredag kväll besökte vi - mor, bröder, svägerska (med liten i magen), jag och Emelie - Göteborgsoperan och såg Macbeth. Sjungen på italienska med musik av Verdi och textremsa på svenska, samt ett väl tilltaget programblad med mycket information var upplevelsen riktigt häftig, förutom att vi satt alldeles för högt upp - på 3:e balkong (4:e våningen). Hela djupet av scenen användes ibland, men pga höjden skymdes mycket av scenen pga teatertaket. Vi var tvungna att luta oss mot räcket för att se. Men förutom det var det mycket trevligt.

Under lördagen städade och handlade jag och Emelie. Det blev rent och fint och vi är stolta båda två. Det är svårt att rengöra min lägenhet och få det att se fint ut. Jag har mycket saker, böcker och papper framförallt, och litet plats. Lägenheten är 25,4 kvm och jag har inget förråd. Eftersom mina föräldrar haft ont om plats har jag varit tvungen att ta hand om mycket som jag inte haft nytta av. Och ändå har mycket lämnats bakom. Jag håller dock på att packa ner mitt liv i lådor. I ett år kommer jag hålla på med det - sen flyttar jag härifrån.

På lördag kväll fick vi (planerat) besök i form av två vänner till mig (som snabbt blev och har blivit vänner till Emelie). Jag och (framförallt) Emelie bjöd på tacopaj. Den första gästen (NN1) visste vi var laktosintolerant, så honom pratade vi med om det - mjölk och cremefraiche byttes ut till laktosfria alternativ. Men med NN2 tänkte vi att det inte var några problem - tills han nämnde att han var vegetarian! Först blev vi lite bestörta - men sen insåg vi att det inte var något problem. Vi bytte helt enkelt ut köttfärsen mot quornfärs. Och det blev succé.

Vi åt således vegetarisk tacopaj (laktosfri) och laktosfri glass med fruktsallad till efterrätt medan vi tittade på TV4:s nya satsning Körslaget. Sedan satt vi och tjatade, skämtade och talade allvar om vartannat tills klockan var 00.30. Då gick gästerna hem till sig och jag och Emelie dråsade i säng, jättetrötta men jättenöjda!

Söndag har också gått smidigt. Emelie packade och jag diskade, och sedan hjälptes vi åt att laga mat. När vi hade ätit åkte vi in till stationen, och Emelie åkte med ett tåg 14.50.

Det är därför lägenheten är så tyst och tom nu. Det har varit fullt upp hela helgen, och nu är det slut på det roliga för den här gången. Vardagen kommer sakta men säkert krypande.

Men den här helgen var jättebra. Det var längesen jag mådde så bra under en hel helg.

Avslutningsvis ska jag nämna att jag ska ringa Gottfrieskliniken i Mölndal på måndag. Jag ska be om självremiss och försöka få bestämt en diagnos, för att en gång för alla utreda min trötthet. Detta efter tips från en anställd vid RME som kontaktat mig via deras forum.

Men här kommer i alla fall mina födelsedagspresenter så långt:

Födelsedagspresenter 2008 (hittills):
2 kökshanddukar
4 bakbunkar i olika storlekar
2 skärbrädor (en liten och en stor)
1 potatispress
Bok: Eric Ericsson - Brev till utlandet
Bok: Ylva Karlsson - De röda drakarnas land
Bok: SOFI - Svenskt ortnamnslexikon
1 tröja
1 limpa amerikanskt bananbröd
1 liten glasburk med 27 enkronor
pengar och kort

Tack för gratulationer!

Födelsedag!

Ja, må jag leva! Ja, må jag leva!
Ja, må jag leva uti hundrade år!
Javisst ska jag leva! Javisst ska jag leva!
Javisst ska jag leva uti hundrade år!

Javisst ska jag leva uti hundrade år, inget snack om saken! Bara 73 år kvar!

Idag fyller jag 27 år. 1981 detta datum i övrigt föddes jag av min kämpande mamma. Tack för det!

Sen dess har jag haft en bra barndom, en jobbig tonårstid och en slitsam vuxenperiod. Jag har lärt mig mycket, både i kunskaper jag fått i skolan och som erfarenhet av livet.

Och under alla dessa år är det bara en enda gåva som jag har ansett för den allra bästa, den allra största. Ja, förutom själva livet, då, det som Gud gav mig.

Den allra största gåvan jag någonsin fått av en människa, det är kärleken. Förvisso från vem som helst, kärlek, sanning, tro, hopp och allt som hör kärleken till, det är den största gåvan, men den största enskilda kärleken har jag fått från en enda människa. Och hon gav den till mig samma dag som hon skrev till mig första gången.

Och det på min födelsedag för två år sedan.

Emelie.
Du är min stjärna, min sol, mitt ljus. Dagen blir aldrig lika mörk sedan Du lyste upp mitt inre. Natten aldrig lika tung som när Du lyfte upp mig. Ensamheten aldrig lika ensam sedan Du kysste mig.

Förutom Gud är Du mitt största enskilda hopp, min största enskilda kärlek. Av Dig brinner mitt inre av en nytänd glöd. Du kan båda blåsa försiktigt och trampa sönder, men Du vill sällan eller aldrig mig något ont. Jag vet ingen som kan komma åt min glöd som Du.

I en alternativ värld skulle min framtid sett mycket dyster ut utan Dig, men här lyser solen även om det regnar. En regnbåge sänker sig ner över framtiden, och jag ser skatten både framför mina ögon och vid regnbågens slut.

Emelie.
Jag älskar Dig.
Din Tille.

Och till mina trogna vänner vill jag säga: tack! Tack för att ni stått vid min sida sedan vi blev vänner. Inte ens i mina mörkaste stunder kan jag bli riktigt nere, för jag vet att jag har många vänner som tänker på och ber för mig.

Jag ber er, fortsätt med det. Jag ber att ni får ett gott liv, och jag kräver inget av er. Inte ens er bön. Men i ert hjärta hoppas jag det fortsätter finnas en plats för mig. När mitt eget inte räcker till får jag stöd och hjälp av att veta att jag alltid har en plats hos andra människor. Något som gör mig ytterst tacksam och som hjälper mig att överleva när livet känns långt bort.

Tack alla som har och kommer att gratulera mig idag. Jag känner mig glad och positiv, en födelsedag är ändå en födelsedag! Jag tackar Gud för varje födelsedag jag får uppleva!

Älska mig mest när jag förtjänar det minst.
Det är då jag behöver det som bäst.

Inspiration?

http://www.youtube.com/watch?v=D1R-jKKp3NA

Steve Job ger ett inspirerande tal. Tack, David, för länken.

Tyvärr ger det mig inte tillräckligt med inspiration när tröttheten och motgångarna är för svåra att handskas med när de kombineras. Jag litar på att Gud har en plan, Job ger exempel på hur händelser kopplas samman så att de bildar en linje i framtiden, och det gör att man ska tro på vad som händer, att det är som det ska. Man kan inte se händelser i framtiden, så man kan inte se vart allt leder. Men allt kommer att leda fram till något bra, om man litar på det. Gud har en plan.

Men som sagt, det är svårt när saker och ting är emot en.

Försäkringskassan vill att jag ska betala tillbaka 2.233 kronor (bostadsbidrag). Jag måste betala tillbaka med en avbetalningsplan. Problemet är att det bara finns två sätt att betala tillbaka: inbetalningskort, eller avdrag på bidrag.

Problemet med inbetalningskort är att det kostar 50 kronor per inbetalningskort! Det är otroligt dyrt, anser jag. För min telefon betalar jag 15 kronor extra (inkl. moms). Det är okej, tycker jag. Men 50 kronor?

Problemet med att betala tillbaka med avdrag på bidrag är att jag inte har så mycket bidrag att jag kan betala tillbaka 2.233 kronor med hjälp av det. Jag tänker inte söka bostadsbidrag igen.

Och autogiro? Jag vet inte, det står ingenting om det. Därför försöker jag nå Försäkringskassan för att kunna fråga om det. Jag har ringt flera gånger idag. Men de har för hög belastning och jag får inte tag på dem.

Som en parentes skall nämnas att jag tror att jag har hittat det värsta viruset i Sverige idag som triggar ME/CFS. Det är en bunt regler instoppade i ett system som tvingar människor att betala tillbaka det som kallas för bidrag. Reglerna och systemet heter förstår Försäkringskassan. Det som ska hjälpa människor att överleva dödar människor i själva verket.

Vidare måste jag skicka iväg enkäter för mitt examensarbete, och jag måste skicka det via e-post. Men "Webbsidan kan inte hittas". Passagen funkar inte.

Jag måste dessutom arbeta hårt på en hemtenta i Elevsvenska. Fem frågor ska besvaras utförligt, kognitivt, teoretiskt, och de ska presenteras i en 8-12 sidor lång hemtenta som ska vara klar nästa fredag.

Och jag måste börja skriva på mitt examensarbete. Inledning, syfte, material, metod. Jag kan och bör skriva mycket på det de närmaste två veckorna.

Förutom det måste jag snart skriva uppgifterna i metodikkursen.

Uppräkningen ovan gör mig illamående och deprimerad. Hur kan jag hitta det jag tycker är kul i alla krav och all stress? När det känns som att det inte finns någon tid över till någonting, hur kan jag hitta det som jag tycker är fascinerande med uppgifterna?

Tröttheten hindrar mig från att tänka. Känslan inom mig är iskall, trög, seg, rädsla, ångest. Ångest, ja. Den är malande, ligger och vakar över mig som monstret under Alfons Åbergs säng när han "slagit en som var mindre" (Alfons och odjuret).

Och jag kan räkna upp fler saker jag "måste". Diska. Laga mat. Städa. Åka in till skolan och lämna enkäterna som ska besvaras manuellt. Planera mat. Inköp. Hålla koll på ekonomin. Ibland funderar jag på att betala 2.233 kronor till FK och ha det gjort. Men vad ska jag leva på sen?

Och jag kan inte hoppa av skolan. Det skulle vara dödsdomen. Jag skulle nog må värre av att sjukskrivas än att fortsätta till slutet av min utbildning. Det är i alla fall vad jag är rädd för. Jag har ju bara den här och nästa termin kvar, för tusan! Inte kan jag väl hoppa av nu?

Jag följer ju mitt hjärta när jag går den här utbildningen. Det är vad jag har velat sedan högstadiet - att bli lärare. Att åtminstone börja där. Jag vill ha min examen. Det är det som är riktigt, annars skulle jag inte nått så här långt! Att hoppa av nu vore dumdristigt, och, som jag tror och hoppas, emot Guds röst.

Guds röst. Jag försöker lyssna på Dig, Herre, men det är svårt att lita på Dig. Dina meddelanden till mig är dunkla. Varför krånglar allt? Ska jag fokusera på en sak i taget? Kan jag inte bara få saker och ting överstökade, så jag slipper stressen över ekonomin och enkäten?

Be för mig.

Vilket väder (video)

Snö i Göteborg

Det är inget fel på dina högtalare. Min digitalkamera har ingen mikrofon och tar således enbart upp fast och rörlig bild, inte ljud.

* * *

Det är ingen rolig lektion när man sitter och mår illa och skakar av trötthet, när det känns som om ingen förstår, ingen kan förstå, ingen vill förstå hur man mår.

Det var en lektion i Elevsvenska. Jag var trött redan innan lektionen började, men det blev inte bättre av att läraren, som är bra, förväntade sig (förvisso med all rätt) att alla ska ha läst allt. Av någon anledning fick jag för mig att utropa "Jag har inte hunnit läsa någonting", och även om det var menat som allvarligt, skrattade hela klassen åt mitt utrop. Jag förstår dem, men skämdes, och förblev resten av lektionen tyst och stirrade ut genom rutan, där jag studerade hur snön lossnade från taken och föll. På det sättet lyssnade jag bättre till vad lärare och studenter talade om.

Jag satt och kände iskyla inom mig, huvudet spände (utan direkt huvudvärk), musklerna i rygg och nacke spända), illamående och hjärndimma. Jag hade ingen att berätta för hur jag mådde, för hur skulle det låtit? "Jag är så trött". Det finns ingen som riktigt förstår, och om jag skulle försöka precisera det skulle det låta som att jag var deprimerad, och det är jag inte.

Om jag skulle vara deprimerad, skulle det beror på att jag är trött. Jag är inte trött för att jag är deprimerad. Det är en stor skillnad.

När jag gick från Humanisten tänkte jag på att jag behöver låta mig undersökas för ME/CFS, vilket bland annat innebär att utesluta cancer. En tanke slog mig: tänk om jag har cancer? Tänk om jag lät mig undersökas och fick budskapet att jag bara hade några månader kvar att leva? Den första känslan som kom till mig när jag funderade över hur jag då skulle reagera var - lättnad. Jag visste att Gud skulle ta hand om mig och jag skulle slippa eländet att leva med trötthet, smärta och lidande. Sen funderade jag på vad jag skulle vilja göra.

Jag skulle vilja sluta skolan, äta vad jag ville (godis, chips, pizza och annat skräp), skriva en eller flera böcker, blogga mer och låta folk följa min kamp, föreläsa så länge jag orkade och umgås med så många människor som möjligt, så länge jag kan.

Men framförallt, tänkte jag, vill jag odla min vänskap och närhet till Gud.

Det går inte att säga att man ska leva som om man bara hade två månader kvar att leva, om sanningen är att man har tjugo år kvar. Det handlar om planering. För att kunna leva tjugo år till bör man ta hand om sin kropp bättre, vila, inte stressa, vara ensam, spara pengar, motionera och äta rätt. Med två månader kvar är väl detta skit samma. Eller?

Köpte massor av godis. Handlade på Konsum och allt jag handlade (det var inte bara godis) gick på en summa av 550kr. För varje 300kr fick man en skraplott. "Synd", sa jag skämtsamt till kassörskan, "att jag inte handlade för 50kr till. Men nära skjuter ingen hare".

Men efter mig var det ingen, så kassörskan stängde kassan. När hon gick förbi mig sköt hon till mig en extra skraplott! Tack! :)

Ätit pizza hemma, tvättar och försöker plugga när jag inte bloggar.

Be för mig.

Långfredagshälsning

En Påskhälsning.

Glad Påsk till Er allihop!

Jag sitter vid mammas dator i Gulleryd och skriver. Emelie dammsuger finrummet, mamma är i Skövde och lyssnar på Matteuspassionen och Samuel smyger omkring och gör lite olika saker. När jag skrivit färdigt och Emelie dammsugit ska vi spela lite trummor.

Imorgon ska vi åka till mormor och morfar och få lite påskpresenter. Kanske blir en tur till pappa och Gill också, men det är långt ifrån säkert. Morbror Björn med familj kan vi tyvärr inte träffa - han har fått lunginflammation och mår väldigt dåligt. På eftermiddagen hoppas jag på våfflor, och på kvällen kanske vi tänder i brasan.

Sen är det Påskdagen. Beroende på om vi har möjlighet åker vi till Båraryds kyrka och lyssnar när Karin sjunger i Båraryds damkör. Vad vi gör sen är en gåta. Och längre än Påskdagen vill jag inte tänka.

Så, Glad Påsk igen! Ta hand om Er, skjut inte smällare för nära folk och hundar och var försiktig med påskbrasor, även om vintern kanske gör det lite lättare att kontrollera en eld.

The Secret

Det finns en film som heter The Secret. Den är för dyr för mig att köpa, men jag kände redan till hemligheten.

Hemligheten handlade nämligen om The law of Attraction.

Väldigt kort handlar det om att vad Du koncentrerar Dig på, det kommer att attraheras till Dig. Dina tankar skapar Din verklighet.

Men inte direkt, och inte bara genom att tänkas en gång. En gång är ingen gång. Men om Du tänker på samma sak om och om igen, dag ut och dag in, så manifesteras tanken i Din verklighet, vare sig det handlar om att Du ogillar ditt jobb, inte vill komma försent, vill och tror att Du kan skriva en bok och vill åka till ett annat land på semester, trots att Du inte har några pengar.

Vad som än händer i Ditt liv, har Du attraherat med hjälp av Dina tankar och känslor. Det negativa handlar inte om att Du medvetet attraherar det Du inte vill ha i Ditt liv. Inte heller det positiva behöver alltid vara medvetet.

Men Du kan medvetet styra Dina tankar, med hjälp av Dina känslor. Men jag f[r forts'tta med detta en annan g[ng. Mina aa ae oe f;rsvann av n[gon anledning, och jag m[ste till skolan.

Frilansande ensemblepedagog

En Gudsupplevelse behöver inte vara stark och behöver inte komma i en kyrka.

Jag har läst om en präst som fick en stark Gudsupplevelse i duschen. Han hade fått höra att en Gudsupplevelse kommer när man är avslappnad och lugn, och han hamnade då i duschen.

Själv satt jag på bussen till Göteborg. Känslan var inte stark, men jag visste att det inte var enbart min idé.

Bakgrundshistorien till min och Guds idé var mitt misslyckade försök att leda ett lovsångsband. Det var uppenbarligen inte Hans tanke med mig. Men att sprida musik och glädje i kombination inom kyrkan är något jag hela tiden känt att jag velat göra.

Så nu, när jag satt och funderade på det där, dök det upp avgörande tankar. Många gånger har projekt misslyckats för att man har fel anledning att genomföra projektet. Det är inte i linje med Guds tanke. För många handlar det om personlig vinning. Det kan vara ekonomi (det är ofta ekonomi, t.o.m.) eller någon annan form av vinning, ofta materiell, men det kan också vara själslig.

För min del handlade det nog om att jag inte litade på Gud. Jag ansåg att det var upp till mig att sköta ruljansen. Det var fel av mig, egoistiskt.

För om det finns något jag måste kunna om jag ska ha hand om något projekt som det här, är att veta min plats! Jag måste lita på att Gud sköter det jag inte ska sköta, för att jag ska kunna bry mig om och jobba helhjärtat med det jag kan bäst.

Och nu har Gud berättat för mig vad jag kan göra. Det är inte den största uppgiften, men det här är helt klart en bra övning för mig inför kommande år.

Jag ska bli frilansande ensemblelärare för kyrkliga ändamål.

Detta innebär på ett sätt samma sak som med lovsångsbandet. Jag dyker upp och leder en slags workshop, där vi spelar mycket, i olika konstallationer, men inriktar oss på t.ex. en gudstjänst som hålls som avslutning (för att de medverkande ska känna att de jobbar mot ett konkret och viktigt mål). Vi mixar detta med fikapauser där vi diskuterar vad musiken i kyrkan betyder för var och en, och som musikalisk grupp. Vi behandlar inte bara kontakten med Gud Fader, Son och Helig Ande, även om det är i centrum, utan även mer teoretiska och praktiska saker som ljudteknik, ren ensemblepedagogik (samspel och musikalisk träning i grupp) och kanske till och med musikteori.

Det här innebär inte att jag alltid jobbar själv. Nej, här kommer det bästa: om jag behöver hjälp, kan jag be om det. Jag kan be om råd eller be om konkret stöd i form av extra musiker. Ett lovsångsband med tillfälligt sammansatta och utbildade och/eller erfarna kyrkomusiker kan träna ihop för att sedan tillsammans hålla i en större workshop, kanske över en helg. Ekonomin blir då egentligen inte något jag behöver hålla i för alla medverkande, utan det får var och en sköta med respektive församling.

Själv försöker jag att inte tänka så mycket på ekonomin. Det är något Gud får sköta. Och vem som ska spela ihop med mig sköter jag inte heller. Jag inser att jag kanske får sköta en del telefon och så, men då gör jag det avslappnat och med Gud vid rodret.

I avslappnat tillstånd hör man Guds röst. Och just Guds röst är en sån där sak som jag nog skulle vilja be alla att fundera på. Hör Du Guds röst inom Dig? Vet Du hur Gud talar till Dig? Gör Du inte det, så gå ut i skogen och lyssna på tystnaden, och lyssna inåt. Slå upp tidningen och läs det första Du ser. Öppna Dig för vad som helt plötsligt hörs på radion. Slå upp en spontant utplockad bok i bokhyllan och slå upp den på måfå och läs det första Du ser.

Slappna av och lyssna till Guds röst. Den finns inte bara inom Dig på olika sätt (i form av känslor, tankar och bilder) utan även omkring Dig. För Gud överger inte någon.

Gud är alltid här.

Guds kärlek är

Idag känner jag för att skriva något. Jag vet inte riktigt vad. Jag vill bara försöka följa en röst.

Jag läser då och då om människor som lyckas följa Gud, i alla fall mer eller mindre. Det är något jag alltid blir inspirerad av. Jag läser om människor som får känna en varm filt över sina axlar och kan hela folk, jag läser om de som blir ömt nertvingade på golvet och får syner och jag läser om enorm kärlek.

Jag blir inspirerad, och jag vill också känna så. Samtidigt blir jag rädd, för jag läser också om människor som drabbas av högmod, som försöker göra saker "själva", som vill annat än vad Gud vill. Och ibland, när de hör röster inom sig som de vill följa, så är det inte alltid Gud, utan Bedragaren.

Det är säkert på ett sätt lätt att förstå vad som inte är Gud och vad som är det. I boken Samtal med Gud av Neale Donald Walsch står det så här:

Din högsta tanke är alltid min, liksom även ditt tydligaste ord och din största känsla. Allt som är mindre är sprunget ur en annan källa.

- s. 19

Så det vore ju på ett sätt ganska enkelt att veta vad som är Guds röst. Så här fortsätter Gud i samma bok för att tydliggöra vad som är den högsta tanken, det tydligaste ordet och den största känslan:

Den högsta tanken är alltid den tanke som innehåller glädje. De tydligaste orden är de ord som innehåller sanning. Den största känslan är den känsla du kallar kärlek.

Glädje, sanning, kärlek.

Dessa tre är sinsemellan utbytbara, och den ena leder alltid till den andra. Det spelar ingen roll i vilken ordning de placeras.

- s. 19

Alltså mycket enkelt att veta vad man ska anse vara Guds tanke, Guds ord och Guds känsla.

Ändå börjar folk tänka en annan tanke. Jag tänker andra tankar. Det är därför jag så ofta mår dåligt. Jag vill bli helad. Jag vill bli botad. Jag vill, jag vill, jag vill.

Men det är kanske inte Guds tanke? Jag vet inte vad jag känner inför den tanken att jag ska bli helad. Och hur formulerar man sanningens ord? Och är det verkligen kärlek jag känner, eller vill jag bara vissa saker så mycket att jag tror att det är Guds känsla?

Och i samma ögonblick som ni betygar er högsta kärlek, skapar ni också er största rädsla.

För det första ni oroar er för efter att ha sagt "Jag älskar dig" är om ni ska få höra samma sak tillbaka. Och om ni får höra det tillbaka börjar ni omedelbart oroa er för att kärleken ni just har funnit kommer att gå förlorad. På så sätt skapar handlingen sin mothandling - ett försvar mot förlust - även när ni försöker skydda er mot förlusten av Gud.

- s. 33

Så är möjligtvis den här känslan av tvivel och rädsla ett tecken på att jag tänker den högsta tanken, formulerar det tydligaste ordet eller känner den högsta känslan? "Varje mänsklig tanke, och varje mänsklig handling, bottnar i endera kärlek eller rädsla" säger Gud (s. 32).

Jag vet inte vem jag är i förhållande till Gud. Det enda jag vet är att Han har skapat något åt mig, i framtiden, och jag förbereds, och har förberetts hela livet för just den uppgiften. Men han har inte avslöjat den än. Han har gett mig glimtar. Han har skickat okända människor att vittna om upplevelser angående mig. Här är en historia:

En så gott som för mig okänd kvinna på http://www.7ehimlen.se/ som jag inte kom jättebra överens med på hemsidans debattforum kontaktade mig via den interna mejlen. Hon skrev att hon hade haft en syn, i vilken Gud hade talat till henne och sagt att jag skulle komma att ha stor betydelse för många människor i framtiden. Upplevelsen att någon skrivit till mig och sagt så fyllde mig med den tydligaste ordet, den högsta känslan och den högsta tanken. Det var sant, det var glädje, det var kärlek!

Så jag vet att jag är ämnad för något.

Men idag känner jag lite eller ingenting. Det var längesen jag hade en riktigt stark förnimmelse av Gud och det uppdrag han gett mig.

Läraryrket har stor betydelse, det känner jag. Och tecken kommer, hela tiden.

För några dagar sedan beskrev jag för Emelie att jag skulle vilja starta en kurs i livskunskap. Den kursen skulle satsa på självförtroende, planering och organisering och balans mellan arbete och vila, ensamhet och social kontakt, inre och yttre arbete m.m. Dagen efter har metodikkursen en lektion som handlar om gymnasiekurser och betyg, och vi får en uppgift: kom på en valbar lokal kurs och beskriv den på samma sätt som andra kurser beskrivs. Genast kom jag att tänka på Livskunskapkursen jag tänkt på och beskrivit för Emelie, och jag visste att det var därför jag hade fått den tanken.

Och inte nog med det. En övning av det här slaget känner jag kommer att ha stor betydelse senare i livet, när jag jobbar som lärare.

Mina andra förberedelser, glädjen i lågstadiet, de tuffa åren i mellanstadiet, vännerna i högstadiet, omvändningarna i gymnasiet, glädjen och sorgen i folkhögskolan och kämpandet på universitetet, samt allt privat, mammas och pappas skiljsmässa och mitt eventuella insjuknande i ME, allt syftar till att stärka mig inför min uppgift.

Och sådant jag inte är till för hamnar i papperskorgen. Mitt författarskap är inte meningen ska komma till skott än. Företag är inte för mig. Att tjäna pengar är inte min grej. Åtminstone inte än, och inte på mina villkor.

Mitt liv styrs av Gud, och det är mitt val. Därför skriver jag om det här, för att påminna mig om att jag inte behöver bry mig om vad som händer. Jag kan kapitulera och jag kan göra det i Guds händer.

Idag kände jag för att skriva något. Jag visste inte riktigt vad. Jag ville bara försöka följa en röst.

Nu har jag följt den rösten. Jag har beskrivit vad jag känner, vad jag tänker och jag har klätt det i ord. Det känns bra, och bra är en känsla av kärlek. Jag tänker klart, och jag är glad i den tanken. Jag har klätt det i ord, och jag tycker själv att det inte kunde vara mycket tydligare, inte mycket mer sant.

Men oron finns kvar. Det finns tvivel. Jag är rädd.

Då faller mina ögon på boken som ligger uppslagen på sidan 33. Guds humor, tänker jag, medan jag läser följande:

Men om du visste vem du är - att du är den mest magnifika, den mest storslagna, den mest fulländade varelse Gud någonsin skapat - skulle du aldrig vara rädd. För vem skulle kunna avvisa en sådan underbar storslagenhet? Nej, inte ens Gud skulle kunna finna fel hos en sådan varelse.

Jag älskar Gud. Och om det finns någon annan jag borde älska lika mycket... så är det mig själv. Vilket också är dagens budskap till Dig som läser:

Älska Dig själv, så älskar Du Gud.

Melodifestivalfinalstatistik

Lite melodifestival-statistik har väl ingen dött av?

Resultatet:

1. Charlotte Perrelli - Hero - 224
2. Sanna Nielsen - Empty room - 206
   
3. BWO - Lay your love on me - 158
   
4. Rongedal - Just a minute - 142
   
5. Linda Bengtzing - Hur svårt kan det va? - 64
   
6. Nordman - I lågornas sken - 48
   
7. Sibel - That is where I go - 39
   
8. Amy Diamond - Thank you - 36
   
9. Christer Sjögren - I love Europe - 23
   
10. Frida feat. Headline - Upp och hoppa - 6

Flest 12:or: Charlotte Perrelli - Hero (7st)

Flest 1:or: Amy Diamond - Thank you (5st)

Flest 0:or: Frida feat. Headline (alla utom Malmö)

Mina kommentarer & poäng:

• Charlotte Perrelli - Hero - 12

+ Stilrent
- Inget att klaga på

• Sanna Nielsen - Empty room - 10

+ Jag minns melodin & Sanna gör den rättvisa
- Rösten något osäker ibland

• BWO - Lay your love on me - 4

+ Showen
- Rösten något osäker ibland & låten är något tjatig

• Rongedal - Just a minute - 8

+ Falsetten & showen
- Låtens intensitet kunde vara bättre

• Linda Bengtzing - Hur svårt kan det va? - 2
  

+ Intensiteten
- Låten är tjatig & Bengtzing överdriver intensiteten - man blir trött bara av att se henne!

• Nordman - I lågornas sken - 0
  

+ Nyckelharpan
- Jag är så trött på Nordmans amatörröst! Uurk!

• Sibel - That is where I'll go - 6
  

+ Utstrålningen
- Något osäker röst ibland

• Amy Diamond - Thank you - 1

+ Smart melodi
- För svår dans för att Amy ska kunna hålla tonen rak

• Christer Sjögren - I love Europe - 0
  

+ Positiv & trevlig
- Fånig! Löjlig! Dålig, helt enkel!

• Frida feat. Headline - Upp och hoppa - 0

+ Glatt
- Barnsligt!

För övrigt kan jag säga att nollorna helt klart var lättast att bestämma sig för!

Artister som fick poäng av samtliga jurygrupper:

1. Charlotte Perrelli (inkl tittarna)
2. BWO (inkl tittarna)
   
3. Sibel (ej tittarna)
   

De fem första vinnarna enligt juryn:

1. Charlotte Perrelli - Hero - Totalt: 114
Örebro: 12
Luleå: 12
Falun: 12
Karlstad: 12
Umeå: 12
Norrköping: 4
Göteborg: 6
Sundsvall: 12
Växjö: 10
Malmö: 10
Stockholm: 12

2. Rongedal - Just a minute - Totalt: 76
Örebro: 8
Luleå: 4
Falun: 6
Karlstad: 8
Umeå: 6
Norrköping: 10
Göteborg: 12
Sundsvall: 10
Växjö: 2
Malmö: -
Stockholm: 10

3. Sanna Nielsen - Empty room - Totalt: 74
Örebro: 10
Luleå: 6
Falun: 8
Karlstad: 4
Umeå: 10
Norrköping: 6
Göteborg: -
Sundsvall: 6
Växjö: 12
Malmö: 4
Stockholm: 8

4. BWO - Lay your love on me - Totalt: 70
Örebro: 4
Luleå: 10
Falun: 2
Karlstad: 10
Umeå: 8
Norrköping: 12
Göteborg: 8
Sundsvall: 2
Växjö: 8
Malmö: 2
Stockholm: 4

5. Linda Bengtzing - Hur svårt kan de va? - Totalt: 64
Örebro: 6
Luleå: 8
Falun: 10
Karlstad: 6
Umeå: 4
Norrköping: 8
Göteborg: -
Sundsvall: 4
Växjö: 4
Malmö: 8
Stockholm: 6

Övriga poäng:

Sibel - That is where I go - 39p
Amy Diamond - Thank you - 25p
Frida feat. Headline - Upp och hoppa - 6p
Nordman - I lågornas sken - 4p
Christer Sjögren - I love Europe - 1p

Vinnarna enligt tittarna:

1. Sanna Nielsen - Empty room - 132p
2. Charlotte Perrelli - Hero - 110p
3. BWO - Lay your love on me - 88p
   
4. Rongedal - Just a minute - 66p
   
5. Nordman - I lågornas sken - 44p
   
6. Christer Sjögren - I love Europe - 22p
   
7. Amy Diamond - Thank you - 11p

Vilken låt var bäst?

Svara på det om Ni kan! :) Kommentera!

Gulleryd

Det blev bloggande förr än jag anade. För jag måste bara berätta om min första "riktiga"upplevelse av Gulleryd.

Ja, nu har jag varit i Gulleryd i 2 timmar, och jag älskar det mer än jag kunde drömma om. Att slippa kånka upp sina grejer tre trappor var skönt bara det, men det jag upplevde som skönast var tystnaden och framförallt den friska luften.

Jag fick värma lite överbliven gryta och åt med god aptit. Sedan gick jag spontant ut, och medan jag pratade med Emelie i mobiltelefon promenerade jag till sjön. Det var lite längre dit än jag hade trott, och jag var inte beredd på att det skulle ligga tre sommarbostäder där heller. Men jag gick omkring där lite, och sedan promenerade jag tillbaka.

Det jag framförallt kände när jag var ute och gick, var hur fri jag kände mig, och ändå mer hur mycket jag kunde ta plats i skogen. Jag kunde liksom bre ut mig. Inte så mycket kroppsligt, utan mer själsligt. Min själ kunde breda ut sig på ett mycket större område än i Göteborg, eller i Gislaved, för den delen. Det var lättare att andas, hjärtat slog lugnare och ingenting tryckte ihop mig.

Jag märkte nämligen hur ihoptryckt jag känt mig när jag promenerade i skogarna runt Gulleryd. Hur trångt det har varit för mig, både i Gislaved men särskilt i Göteborg. Här brer sig hela min existens ut sig, och jag kan ta hur mycket plats jag vill. Ingen finns som tar skada av det, eller som bryr sig. Naturen öppnar sina armar för mig, och jag springer rätt in i den famnen!

Jag och mamma ska möblera lite i stora rummet. Det var inte riktigt så flyttstökigt som jag hade väntat mig, men lite grann är det, så vi behöver städa lite. Jag ska sova i bäddsoffan där inne. Mamma har sagt att det är väldigt lugnt och tryggt där inne, och hon vilar alltid där. Så där blir skönt att sova. Det finns varken gardiner eller persienner, så det blir ljust på morgonen. Men det gör ingenting.

När det lugnar ner sig ska jag pluggläsa lite till. Läste en del på tåget, men jag har mycket kvar.

Jag skriver nog igen. Tills dess... Ciao.

Nytt om TransFormers

Jag sitter alldeles för mycket vid datorn, men jag kan inte rå för det, det är så roligt.

Nu har jag lagt in tillräckligt mycket för att kunna starta upp sidan jag hållit på med ett tag. Men observera - den är långt ifrån klar.

Eftersom sidan är en blogg, kan man prenumerera på den och se när jag lägger upp mer material.

Den här sidan handlar om mitt största intresse, bortsett från en hel del (t.ex. musik och skrivande), nämligen TransFormers Generation 1, de svenska serietidningarna (1987-1991).

Än så länge är det storyn som byggs upp. Jag har även skaffat en fin internetadress, eller hur?

http://transformersgen1.2u.se/

Trevlig läsning! Mer info om storyn, karaktärerna, manusförfattare och bildskaparna, samt en massa bilder, mest från wikias sida om TransFormers, kommer snart.

* * *

Men ett tag framöver kan det hända att jag inte skriver så mycket. Jag ska hem till Gislaved över lovet och kommer att satsa på att komma ifatt plugget samt vila. När jag kommer tillbaka efter påsk hoppas jag att jag är igång och bloggar snart igen.

Jag hoppas att jag skriver nått mer blogginlägg innan påsk, men om inte: trevlig påsk!

Slutgiltigt bostadsbidrag för 2006

Försäkringskassans bostadsbidrag är rena skämtet. Det finns ingen anledning att använda detta, eftersom det bara ger merkostnad i längden.

Jag har tidigare ansökt om bostadsbidrag årskursvis, dvs från augusti och ett år framåt. Varje gång har jag haft muntlig kontakt med Försäkringskassan, som fått mig att tro att vad jag fyller i för våren adderas automatiskt till det jag fyller i för hösten när jag fyller i en ny ansökan om bostadsbidrag.

Det var uppenbarligen riktigt fel.

Preliminärt bostadsbidrag: 2.800kr
Slutligt bostadsbidrag: 567kr
---
Belopp att betala tillbaka: 2.233kr

Om det finns särskilda skäl kan Försäkringskassan befria dig helt eller delvis från skulden. I ditt fall bedömer Försäkringskassan att det inte finns skäl för att du ska befrias från att betala din skuld.

Vad sägs om det faktum att jag är student och inte har råd att betala nya kläder?

Nej, för en student ska kunna göra rätt för sig, eftersom han/hon inom en rimlig tid kommer att få ett jobb.

Jo, det är sant, så sa de till mig i telefon, att de brukar inte låta studenter få uppskov eller dispans av just den orsaken. Men det står ingenting i lagen om det, vad jag kan se. Jag har inte läst igenom så noga, och jag har bara ögnat igenom paragraferna 4-8 §§, 21 a, 21b, 22 och 28 §§, som ligger till grund för Försäkringskassans beslut, samt 29 och 29a §§, som handlar om överklagande.

Jag skrev ett brev till juristjouren och frågade om råd. De har inte hunnit svara än. Jag måste betala tillbaka skulden senast den 15 april 2008. Ekonomiska bekymmer har jag haft tidigare, men det här är nog den värsta smällen jag fått någonsin.

Jag menar, vad ska man ha bostadsbidrag till, om det ändå nästan alltid slutar med att man måste betala storbelopp till Försäkringskassan? Första året jag ansökte fick jag tillbaka lite över 1.200kr. Året därpå ingenting. Sedan fick jag betala tillbaka 1.300kr och nu står jag inför en kris. Jag har inte råd att betala 2.233 kr. Det är nästan en månadshyra! Visst, jag kan göra upp med Försäkringskassan om en avbetalningsplan, men jag vill inte det. Jag vill ha rätt! Försäkringskassan har lurat mig, och det är ren tur att jag sluppit betala tillbaka pengar de två första åren! Ren tur!

Det här ger mig kalla kårar i hela kroppen. Inte direkt vad jag behövde, med allt i skolan jag har att göra. Innan terminen är slut kommer jag ha skrivit mellan 50-60, kanske uppemot 70 sidor i hemtentor, uppgifter och examensarbete! Och än så länge har jag skrivit 10-15 av dessa. Det mesta arbetet har jag alltså kvar.

Det känns jobbigt, och jag vill helst bara glömma alltihop. Men gör jag det så blir smällen desto värre sedan. Jag måste förbereda mig inför en avbetalningsplan, men jag vill inte heller ge mig för snart, eftersom det skulle vara att ge avkall på mig själv, och det vägrar jag. Jag vet inte om jag har rätt. Men jag tänker bannemig ta reda på det!

Snart "lov"

Ibland har man så mycket att göra att man helst av allt skulle vilja dra täcket över huvudet.

Suckar.

Jag har mycket nu. Inga lektioner förrän efter påsk. Men väldigt många sidor att läsa, och fem ganska tuffa uppgifter att lösa och skriva ner som en hemtenta på 8-12 sidor. Jag ska också göra en enkät som ska ut efter påsk (alla informanter blev klara idag!) för mitt examensarbete. Jag ska också, i metodikkursen, skriva tre uppgifter: "Vem är jag och vad får det för konsekvenser i min utbildning"; hitta på en egen gymnasial valbar kurs och skriv en lokal kursplan; skriv en egen poängplan för estetiskt program, inriktning musik (2.500 poäng).

Suckar.

Imorgon ska jag styrketräna, handla och plugga. Jag prioriterar läsandet i metodikkursen för tillfället.

Suckar.

På fredag ska jag bada, plugga, städa och packa. Och eventuellt åka in tills skolan, beroende på när jag måste lämna tillbaka böcker till UB.

Suckar.

På lördag ska jag hem. Till Gulleryd för första gången på allvar.

För er som inte vet: mamma har flyttat från Gislaved till Gulleryd, strax utanför Gislaved (mot Våthult). Det är en liten gullig stuga med naturen runt knuten. Det finns en öppen spis och köket är stort! Det ska bli härligt, jag tror att det kan bli ett bra retreat för mig.

Klockan är mycket. Godnatt.

Hemsk natt

Inatt låg jag och vred och vände på mig av smärta och kved "det är orättvist, det är orättvist".

Jag vaknade vid midnatt, 1½ timme efter att jag somnat för natten. Jag märkte det nästan direkt - huvudvärk. Svår sådan.

I mitt yrvakna tillstånd gick jag på toa, men märkte för en gångs skull att jag inte skulle kunna somna om utan tablett. Det blev en Voltaren T. 40-50 minuter senare nådde min migrän sitt klimax. Jag var jättetrött, men vred och vände mig av smärta. Jag satt ett tag vid toaletten och försökte spy. Jag hatar att spy. Det är det värsta som finns, kanske värre än blodprov i armleden.

Runt en timme, 1 ½ timme efter intagande av Voltaren T slumrade jag så in. Jag vaknade någon mer gång under natten av huvudvärken, men kunde somna om relativt snart.

Det värsta hade dock varit rädslan för att inte vakna upp någonsin igen. Tanken på att det kunde vara en stroke (jag hade haft ont i huvudet hela helgen, från och till, som feberkänsla) gjorde att jag kollade upp det på sjukvårdsrådgivningens hemsida. Jag saknade dock väsentliga symtom och lugnade mig tillslut.

Vaknade 6.45 av stereon. Huvudvärken hade jämnat ut sig något, men jag märker att jag får tillbaka den när jag sitter här. Tur då att jag inte ska sitta här så länge.

Jag har tagit en Ipren och ska åka till skolan. En två timmars lektion (workshop) med kursen Elevsvenska. Sen åker jag nog hem direkt. Jag ska även säga till läraren att jag eventuellt åker hem under lektionen, om jag inte känner att jag orkar.

Önska mig lycka till, och be för mig.

Ciao.

Registrerat CV

Sommaren närmar sig, och eftersom jag inte längre vill jobba som personlig assistent måste jag söka jobb på annat håll.

Och därför har jag registrerat mitt CV på Lernia.se, Manpower.se och Bemanningspoolen.se, enligt rekommendation från min morbror som jobbar på Lernia i Gislaved.

Jag söker jobb inom industri och kontor som inte kräver någon direkt utbildning, för det är pengar jag vill tjäna. Pengar så jag klarar mig under min sista termin vid Göteborgs Universitet, och dessutom har möjlighet att få ett jobb i januari 2009, när jag inte har studier och studiebidrag att leva på. Att få jobb som lärare behöver inte vara så enkelt på vårterminen, och det kan bli svårt till hösten också.

Idag är det annars en jobbig dag, känner jag. Huvudet har gjort ont sen några dagar tillbaka. I helgen har jag mest mått dåligt, varit trött och deprimerad och inte orkat någonting. Idag hoppas jag att jag orkar mer. Har registerat CV hela morgonen, och i eftermiddag ska jag simma.

Jag måste läsa lite inför Elevsvenskan imorgon, och jag måste börja göra min enkät på allvar. Frågorna och meningarna är klara. Nu ska ett worddokument färdigställas, och det ska vara klart till påsk, gärna tidigare. Jag måste också fortsätta ligga på lärare vid Humanisten och Artisten för att få tillräckligt många informanter. Jag har en vecka till på mig att skaffa dem, att få dem att svara ja.

Så jag har en hel del att göra, och huvudvärken och tröttheten tycks inte släppa. Inte kul att arbeta under sådana förutsättningar men vad gör man?

Ciao.

Förlorarna enligt svenska folket

Varför står man ut med svenska folkets röstning år efter år?

Svenska folket har röstat... ut favoriterna! Den klart bästa låten åkte ut. Mot Nordman! Okej, visst, jag gillar inte heller Carola så mycket - men att rösta på Nordman istället för J&H!? Föredrar svenska folket Nordman framför Carola - ja, då går jag över på Carolas sida.

För så här tror jag att det förhåller sig: media har lyckats smutskasta Carola så till den grad att svenska folket inte vill ha med henne att göra. Vissa kanske t.o.m. hatar Carola. Enligt svenska folket har Carola valt vägar som är för kontroversiella för att de ska accepteras av samhället.

"Men, Bert Karlsson är ju inte världens trevligaste person, men han är folkkär i alla fall", sa min underbara flickvän. Jo, men Bert Karlsson har aldrig utgett sig för att vara något annat än den han är. Carola har försökt visa sig bättre än alla andra, med de val hon valt, men pga de val hon gjort har hon gått emot sig själv och svenska folket. Hon får aldrig den folkstatus hon haft. Hon är inte längre en av oss. Säger svenska folket, och kan inte ens rösta på Andreas Johnsson. Förlåt, Andreas, men vi kan inte rösta på dig - för då röstar vi på Carola.

Varje gång säger jag: "jag bryr mig inte" - och ändå blir jag lika enormt besviken varje gång svenska folket röstar ut mina favoriter! Nåja, en favorit är fortfarande kvar. Eller ett par favoriter, ska jag väl säga, med tanke på att de är tvillingar! Får väl vara nöjd med det, antar jag.

Och dessutom har jag klarat av den här dagen ganska bra ändå. Jag var som sagt mycket trött idag förmiddag. Det rådde hjärndimma i skallen - jag tänkte trögt, tänkte vilse, tänkte inte alls. Alla beslut tog lång tid att ta, och därmed hände långa stunder just ingenting.

Men från eftermiddagen, när jag började diska (och titta på Rambo III & IV) började energin återvända. Efter disken gjorde jag en deg (det är jobbigt att hacka valnötskärnor, men kanske valnötskärnor ändå är något av det enklaste att hacka?), och när degen jäste lagade jag middag (en Quornwok med ris). Sen knådade jag och gjorde två limpor. De fick jäsa medan jag diskade. Sen har de fått stå inne i 45 minuter och ligger nu och svalnar på ett galler under en handduk. Jag har smakat, och det smakar mycket gott. Jag är nöjd och glad - men trött.

Ska bli skönt att snart gå i säng.

Vinnarna enligt Tille

Ikväll är det Melodifestivalen Andra chansen. Favoriten (Björn Gustavsson) är tyvärr inte med. Och Patrik Isaksson gick inte ens vidare från sin delfinal. Men här listar jag ändå andra chansens bidrag. Du kan lyssna på dem här.

Omgång 1:
Duell 1: E-type & the Poodles- Line Of Fire vs Sibel - That is where I'll go
E-type
Har en gladlåt, och för en gångs skull sjunger E-type med melodi.

Sibel
En powerballad med en nykomling som ger allt på scen.

Vinnare: Svårt. Sibel verkade dock ha mer att göra på melodifestivalscenen än E-type, och det är alltid roligt med skrällar. Heja Sibel.

Duell 2: Ola -Love in stereo vs Caracola - Smiling in love

Ola
Har inte sett Ola live, missade första delfinalen. De 60 sekunder jag får lyssna på här ger mig 70-talsvibbar. Inte helt dåliga sådana, men Ola känns 30 år försent.

Caracola
Duabbadua. Hanson, för sjutton. Gladpop, som dock inte passar på en melodifestivalscen. Kan gå hem hos yngre (inte så intresserad) publik. Tyvärr är det en ganska stor del av de som röstar...

Vinnare: Heja Ola! Mest för att jag inte vill ha en tjej-Hanson-grupp i finalen.

Duell 3: Johnson & Häggkvist - One love vs Nordman - I lågornas sken

Johnson & Häggkvist
Två soloartister sjunger duo. Det borde ha varit bättre första gången. Men låten är stark, och har de lärt sig en läxa (de har själva sagt att det nog var lite spretigt, att de "ville för mycket och därför tog i för mycket, att gester och rörelser blev för yviga". Kan inte annat än att hålla med. Källa: GP 8/3 '08) så är låten mycket stark.

Nordman
Jag förstår inte riktigt temat för lyriken i den här låten. Dessutom är jag innerligt trött på Nordmans sätt att sjunga. Försöket att skapa en refräng som fastnar är taffligt, amatörmässigt och misslyckas. Om Ola var 30 år försent ute, så är Nordman snarare 300 år försent ute.

Vinnare: Johnson & Häggkvist. Behöver jag motivera det?

Duell 4: Thérèse Andersson - When you need me vs Suzzie Tapper - Visst finns mirakel

Thérèse Andersson
Opera! Jag gillar faktiskt den här låten. Anderssons scenframträdande var dock något intetsägande.

Suzzie Tapper
En ballad med en alt. Det säger väl al(l)t. Not. Jag har inte sett Tappers framträdande, eftersom jag, som jag redan nämnt, missade första delfinalen. En sövande låt. Den verkar fin - men funkar inte i längden i melodifestivalen.

Vinnare: Thérèse Andersson. Hennes låt är starkare, om inte för att Sibel redan gått vidare. Men jag ska erkänna att jag är något osäker. Efter några lyssningar kan jag nog komma att gå över till Tappers Eva Dahlgren-röst. Men for now: Andersson vinner.

Omgång 2:
Duell 1: Sibel vs Ola

Vinnare: Jag tror på Sibel, även om det kan bli en hård match. Det kommer att handla om scenframträdandet, vem som gör det starkaste. Det är därför jag tror på Sibel. Ensam nykomling, en liten söt fnittrande flicka som exploderar i ett sångskådespel av sällan skådat slag.

Duell 2: Johnson & Häggkvist vs Thérèse Andersson

Vinnare: Johnson & Häggkvist. Skulle vilja påstå att det är ganska självklart. Deras låt är mycket starkare och folkligare, ja, mycket melodifestivalare än Anderssons bidrag. Skulle kunna motivera mig så här: Andersson kan jag tänka mig att lyssna på radio, men jag skulle inte köpa den i butik. Johnson & Häggkvist däremot, det får jag erkänna, även om det bär mig emot att köpa Carola, så är låten såpass mäktig och glad, men inte överdrivet, så jag skulle kunna tänka mig den i mitt hem!

SAMMANFATTNING
Vinnare i Andra chansen blir alltså Sibel och Johnson & Häggkvist.

Nu måste jag gå och äta frukost. Ciao.

Sinnesrobönen

Ikväll är ett utmärkt tillfälle att öva på det jag fick i uppgift att öva på i terapin: släppa kraven och det jag "måste" göra.

Jag är trött och har sjukkänningar. Om det är ME jag har så är jag inte sjuk - det är bara symtom som uppkommit för att jag är extra trött.

Idag har jag varit i skolan och träffat min handledare, skrivit lite om min auskultation, vilat, tvättat, städat toaletten och dammsugit lite, stökat lite i mitt rum, sett en film (1408, en sådär film, inte särskilt skrämmande - imbd) och mailat lite informanter.

Nu är jag väldigt trött och seg. Jag har haft ont i huvudet hela dagen. Nu har jag inte bara ont i huvudet, utan även i rygg och framförallt axlar och nacke. Jag känner mig trött och vet att jag inte orkar tänka så bra. Lika bra att ta tjuren vid hornen och acceptera den här kvällen.

Funderar på att laga chilihamburgare ikväll istället för på söndag. Egentligen skulle jag woka quorn, men för det första har jag glömt köpa quornbitar (de hade inte det på Coop Extra Eriksberg senast jag handlade), för det andra har jag glömt att lägga ut wokgrönsakerna så att de kunde tinat. Wokgrönsaker tar en evig tid att tina.

Jo, det kan nog bli chiliburgare. Är nog lite sugen på det. Spännande att pröva något nytt också.

I övrigt ska jag släppa alla "måsten" och "krav" och bara vara. Se på tv, kanske en film.

Til next time.

Sometimes

Sometimes I just love life!

And sometimes I don't.

Ett politiskt inlägg

Nu vet jag i alla fall vem jag inte vill ska vinna presidentvalet i USA.

I GP idag stod det att George W Bush ger sitt stöd åt republikanen John McCain. Vilket är nådastöten för McCain när det gäller min åsikt, som i övrigt är ganska så intetsägande. Jag ville inte se en republikan på tronen i vilket fall som helst, men någon som Bush stöttar och påstår vara "[d]en bäste som kan tänkas" (enligt GP) kan ju inte vara rekommenderad att bli president, eller hur?

För övrigt är jag lite osäker på vem av de två demokraterna jag helst skulle vilja se som president, men det lutar åt Clinton. Dels beror det på Obamas (påstådda) oerfarenhet, samt att experter (jag hörde en expert uttala sig i SVT:s nyhetssändning häromdagen) menar att Clintons politiska program är tydligare än Obamas, dels beror det på att Clinton verkar lugnare i sin vilja att agera, vilket tyder på eftertänksamhet - något jag tror USA skulle må bra av. Obama verkar vara lite väl hetlevrad, och hetlevrade presidenter har vi haft nog av på ett bra tag.

Det var mitt politiska inlägg. Mitt första politiska inlägg i en blogg någonsin, tror jag. Historisk dag alltså.

Nu ska jag borsta tänderna och ta mina mediciner. Klockan nio ska jag vara på Donnergymnasiet och auskultera på en GeMu-lektion (Gehörs- och Musikteori). På vägen hem ska jag handla, och jag hoppas att det inte blir som förra gången när jag cyklade hem: botten på kassen gick ur och jag körde över Bregotten och Creme fraichen. Den senare blev helt krossad och spred sitt innehåll över marken och ett par varor. Det var inte särskilt kul då, men lite roligt att tänka på i efterhand. Bara för att det var så absurt.

Ha en bra dag.

ME/CFS - kroniskt trötthetssyndrom

Idag har varit en jobbig dag. Jag var mer eller mindre medveten om att det skulle bli en jobbig dag idag. Men självförtroendet läcker dagar som den här, när koncentrationen är i botten och jag får ligga platt med min kritik som gjort att jag bara fick G+ istället för VG på senaste uppgiften i språkvetenskaplig problemlösning...

Är jag sjuk?

Jag surfade in på Riksföreningen för ME-patienter. Det fullständiga namnet på sjukdomen ME är ME/CFS, Myalgic Encephalomyelitis/Chronic Fatigue Syndrome. I vardagligt tal är termen kroniskt trötthetssyndrom mer spritt än ME.

Om man klickar sig fram till Diagnoskriterier på RME:s hemsida kan man läsa 7 punkter som mer eller mindre bör uppfyllas för att man ska få ställa diagnosen. Här listar jag dem utan närmare förklaring:

1. Utmattning (som avsevärt är nedsättande för aktivitetsnivån)
   
2. Sjukdomskänsla/utmattning efter ansträngning (med onormalt långsam återhämtningsperiod, oftast längre än 24 timmar)
   
3. Sömnstörningar (känner sig inte utvilad efter sömn)
   
4. Smärta (i muskler och/eller leder)
   
5. Neurologiska/kognitiva manifestationer, såsom förvirring, koncentrationssvårigheter, försämrat korttidsminne m.m.
6. a) Autonomiska manifestationer, såsom svimningskänsla, illamående, matsmältningsbesvär m.m.
   b) Neuroendokrina manifestationer, såsom perioder av svettning, återkommande feberkänsla, symtomen blir svårare under stress
   c) Immunologiska manifestationer, såsom ömma lymfkörtlar, återkommande halsont, generell sjukdomskänsla m.m.
7. Sjukdomen ska ha varat i mer än sex månader.

Om jag då tittar på vad som stämmer in på mig själv, kan jag krasst konstatera att:

1. Jag är återkommande eller ständigt utmattad, både fysiskt och mentalt, och det påverkar aktivitetsnivån.
2. Jag blir snabbt både fysiskt och psykiskt utmattad, och mina symtom förvärras i förhållande till hur utmattad jag blir. Återhämtningsperioden är onormalt lång, ofta längre än 24 timmar.
3. Jag känner mig inte utvilad efter sömn.
4. Jag har smärtor i muskler och leder, främst i rygg och nacke, samt har ofta huvudvärk.
5. Jag är många gånger förvirrad; jag har definitivt koncentrationssvårigheter; jag har försämrat korttidsminne; jag har svårigheter att processa information; jag kan, vid högre grad av utmattning, tappa ord; jag kan, vid högre grad av utmattning, bli ljud- och ljuskänslig.
6. a) Jag kan få matsmältningsbesvär; under natten har jag urinträngningar och dagtid har jag nervös blåsa; jag kan få hjärtklappning med eller utan rytmstörning.
   b) Jag har återkommande feberkänsla och mina symtom blir svårare under stress
   c) Jag kan uppleva att jag har en generell sjukdomskänsla.
7. Jag har känt så här mer eller mindre under mer än 6 månaders tid, närmare bestämt under flera års tid.

När det gäller punkt fem skulle jag uppvisa två eller flera av de 7 symtom som RME räknar upp. Jag räknade upp 6 av dem. Den enda jag inte räknade upp var desorientation. När det gäller punkt 6a-c skulle jag räkna upp minst ett symtom från två av a-c. Jag räknade upp 3 från a, 2 från b och 1 från c.

Det står också att "Det är osannolikt att en patient lider av samtliga symtom från kategori 5 och 6."

Jag kan inte säga med säkerhet att jag är sjuk och att min sjukdom heter ME/CFS. Jag har inte varit hos läkare och fått en diagnos. Men man kanske kan hålla med om att mycket tyder på att jag är drabbad.

På RME:s hemsida står också att "[s]jukdomen börjar oftast i samband med en infektion". Jag kan ha haft symtom på ME redan under gymnasietiden, men jag har ett smärtsamt tydligt minne av att jag, helgen innan jag började sista terminen på folkhögskolan, drabbades av en magsjuka som jag aldrig riktigt tyckte att jag återhämtade mig från.

Så här står det också på RME:s hemsida:

"Det finns många fördomar och myter runt sjukdomen. En av dem är att det skulle vara en 'modediagnos' som främst drabbar medelålders kvinnor, att det är en psykisk sjukdom, osv… Detta är fel – ME/CFS är en neurologisk sjukdom (G 93.3) som drabbar män, kvinnor och barn i alla folkgrupper och samhällsklasser i hela världen."

Vårdguiden rekommenderar att man vilar mycket och att man inte tar ut sig för mycket de dagar man känner sig starkare, eftersom återhämtningstiden är mycket lång. När det gäller behandling blir vissa hjälpta av vitaminer, och många tycker att kognitiv beteendeterapi är en viktig del i hanterandet av vardagen. Att man tränar regelbundet (i förhållande till sin förmåga) är också viktigt, eftersom risken annars är stor att musklerna förkortas och förtvinas och att värken som följd förvärras.

Man kan få antidepressiva medel om man är deprimerad, värken kan lindras med smärtstillande medel och sömnrytmen kan förbättras med hjälp av rogivande medel.

MRE rekommenderar Pacing som är "en teknik för att få balans mellan aktivitet och vila".

Vad gör då jag?

Jag går i terapi med en student vid HumaNovas utbildning, vilket gör att jag får en kvalitativ och samtidigt relativt billig terapi. Jag och min terapeut inriktar oss framförallt på coachande terapi, vilket innebär att vi ser mer framåt än bakåt och diskuterar möjliga lösningar för de hinder som vardagen och yrket kan lägga framför mig. Det är inte bara tröttheten som bearbetas, utan även min viktnedgång och mina många projekt.

Dessutom försöker jag så mycket jag kan träna löpning, simning, styrketräning och vara ute och promenera och cykla så ofta jag kan och orkar. Det blir någon gång i veckan för varje aktivitet.

Förutom det är jag medlem på starkare.nu, där jag har tillgång till väldigt många av Lars-Eric Uneståhls inspelade träningsprogram för mental avslappning och personlig utveckling. Jag har som mål att vila åtminstone en gång per dag med hjälp av dessa träningsprogram, de dagar jag har tillgång till internet och möjlighet att lyssna ostört på programmen. Det blir oftast när jag är ensam hemma i lägenheten här i Göteborg.

Det här blev ett långt avsnitt. Jag vill så gärna berätta hur jag har det, för jag är alltid så rädd att min situation inte tas på allvar, vare sig det gäller läkare eller vänner. Men jag är inte bara trött. Det är så många andra saker som inkräktar på min vardag och min utbildning. Min trötthet gör ont i kroppen och gör att jag många gånger inte klarar av de allra enklaste uppgifter, som att städa, laga mat eller diska, vilket ska vara så gott som dagliggöra.

Jag lever med min trötthet varje dag, och återhämtningen tar ibland flera dagar, ibland veckor. Mitt humör åker upp och ner och självförtroendet likaså. Vissa dagar har jag fullt med energi, dagen därpå orkar jag ingenting. Jag vet ibland ungefär hur nästa dag kan komma att se ut, andra dagar kommer tröttheten som en chock.

När ska jag få tid att vila och återhämta mig? En dag räcker nästan aldrig. Hur ska jag klara av att jobba? Frågor som oroar mig och gör mig rädd att jag valt fel yrke. Var kan jag få svar?

Tillbaka från Borås :(

Att komma tillbaka till Göteborg är (nästan) alltid lika trist, och särskilt trist är det om man haft en jättebra helg tillsammans med underbara människor och sedan sitter ensam och inte får kopplingen mellan synthen och datorn att fungera som den ska.

(MIDI-kopplingen funkar, men Reason vägrar att spela upp ljuden, trots att tangenternas nedslag registreras. Suck!)

Dessutom är jag så trött att jag inte tänker på att jag behöver komma i säng, så jag sitter och läser/kommenterar andras bloggar samt skriver en själv istället för att göra mig i ordning och gå och lägga mig.

I morgon ska jag auskultera på Donnergymnasiet under förmiddagen och bada på eftermiddagen. I övrigt ska jag läsa Svenska som andraspråk (en kursbok) och ta det lugnt. Handla måste jag också, på vägen tillbaka från Donner.

Godnatt.