Sidor

söndag 29 mars 2009

UNO

Jag och Emelie började spela UNO under Earth Hour, och vi fortsatte idag.

Här är resultatet av vårt långa UNO-parti, som vi spelade i omgångar under hela söndagen.

Christian / Emelie
  1. 48 / 0
  2. 75 /0
  3. 133 / 0
  4. 133 / 62
  5. 204 / 62
  6. 212 / 62
  7. 212 / 103
  8. 212 / 107
  9. 223 / 107
  10. 284 / 107
  11. 284 / 148
  12. 284 / 168
  13. 296 / 168
  14. 296 / 173
  15. 296 / 338 (rekord: 165 poäng)
  16. 298 / 338
  17. 298 / 463 (näst högst: 125 poäng)
  18. 331 / 463 (näst lägst: 2 poäng)
  19. 367 / 463
  20. 367 / 476
  21. 388 / 476
  22. 409 / 476
  23. 425 / 476
  24. 425 / 476 (rekord: 0 poäng - Emelie)
  25. 425 / 485
  26. 442 / 485
  27. 462 / 485
  28. 498 / 485
  29. 498 / 498
Efter en rafflande slutomgång stod jag som segrare för omgången - men vid ihopräkningen av Emelies poäng blev vi lika. Emelies förslag, att avsluta och inte spela den trettionde och antagligen sista omgången (om inte någon av oss fick 0 eller 1 poäng), mottogs först med besvikelse, men sedan föll jag för hennes charm (jag förstod det fina i det).

Min födelsedag firades på kvällen med mat på Akropolis och Lyndon Starblazer på Katedralskolan av eleverna där. Jättebra musikal, och fantastiskt framförd av både musiker, dansare, sångare och skådespelare. En jätteproduktion. Fin-fint!

Och på lördagen var det storstädning (Emelie tycker jag ska skriva att jag har putsat fönster, för det var duktigt, tycker hon, och då gör jag väl det då: jag har putsat fönster) och på kvällen en tre-timmars fika med Marlene och hennes pappa Thomas. (Roligt att han heter samma som svärfar - och hennes pojkvän i Luxemburg heter också det. Tänk att det namnet skulle vara så populärt!)

Idag har jag varit ganska trött och inte gjort så jättemycket. En jättedisk, hjälpt till med tvätten (Emelie brukar få ansvara för det, för hon vet vad som är ljus tvätt och mörk tvätt och vit tvätt och hand tvätt... handtvätt, menar jag) och lagat mat ikväll - Pers Köttfärssås och pasta.

Imorgon ska jag försöka ta mig till Nybro ganska tidigt, så jag hinner träna på gymmet. Jag har bara några få lektioner imorgon, på eftermiddagen till kvällen.

Dags att sova.

PS
Ni har väl ställt om klockorna, så ni inte försover er imorgon?

fredag 27 mars 2009

Tille på Twitter

Nu finns jag på Twitter också.

http://twitter.com/mrtille

fredag 20 mars 2009

Evanescence - Everybody's fool (YouTube)


Evanescence - Everybody's fool

torsdag 19 mars 2009

Längesedan jag stod på en scen

Det var några år sen sist, men jag har inte tappat stinget och jag slapp bli nervös. Igår, onsdag 18 mars, anordnade Kulturskolan en instrumentdemonstration i gamla Folkets Hus - det som till sommaren får en skylt där det står: "Kulturhuset Kristallen".

Innan konserten började tänkte jag "tänk om jag blir skitskraj när ridån går upp och jag får trumhäfta". (Trumhäfta = som tunghäfta, fast på trummor istället. Ett nytt ord, kanske?)

Men det gick bra, det var inget svårt och det lilla vi övade innan var fullt tillräckligt. Det är vid sådana här tillfällen det märks vad lite professionell bakgrund kan göra för en nybörjarorkester. Vi var åtminstone fyra proffsmusiker (samtliga lärare vid Nybro Kulturskola) som kompade blåsorkestern, och den lät märkligt mycket bättre än utan komp. Vi kompade även en liten men mycket bra flöjtist som spelade Abbas Mamma Mia.

Föreställningen gick bra, och jag är imponerad över alla ungdomar som spelade. Väldigt proffsigt, tycker jag! Någon rampfeber verkade det inte direkt finnas, ingen såg särskilt nervös ut. Man brukar annars tydligt kunna urskilja vilka som är vana respektive ovana att stå på scen. Men det var svårt att se. Kanske var jag själv för nervös? Men jag märkte faktiskt inte av det så mycket. Det var bara att lira på och ha kul, och det tror jag, och hoppas jag, att alla andra tyckte också.

Undervisningen i Nybro går jättebra och jag tycker att det mesta är spännande och kul. Jag lär mig jättemycket, och det är som man säger:
Man lär så länge man har elever
En del utmaningar, men inga svåra ännu. De kommer säkert. Nybro är en blödande kommun och en lidande ort i finanskrisens spår, och det finns mycket som kan motarbeta en kommunanställd musiklärare.

Kollegialet och de närmaste cheferna är dock hur bra som helst, och jag trivs ypperligt. Och framtiden, som jag ännu inte kommer säga något om eftersom det inte är skrivet på papper och därmed skriftligt bestämt än, ser jag fram emot i mycket positivt bemärkelse!

lördag 14 mars 2009

RÄTT LÅT VANN!

Flera år i rad har Melodifestivalens vinnare varit sådana jag egentligen inte velat skulle representera oss i Eurovision. I år kommer hela fyra stycken i rad i topp!

Malena Ernman vann med La voix! Fredrik Kempe skall hyllas för sitt mod att skapa och driva fram en sån här fantastisk blandning mellan pop och opera, något jag själv har längtat efter att få höra.

Caroline af Ugglas kommer osannolikt nog på andra plats med sin Snälla, snälla! Låten växer helt klart för varje gång jag hör den, och jag kunde aldrig ana att den skulle få sånt genomslag i de svenska medborgarnas hjärtan! Emelies favorit, dessutom.

långt är jag och Emelie helt okej överens. Sedan skiljer vi oss åt.

tredje plats kom en av mina favoriter - EMD med Baby Goodbye. Jag gillar rytmen och jag gillade deras uppträdande. Det var... charmigt! Emelie gillade dock inte det här bidraget.

Måns Zelmerlöw hamnar på fjärde plats (med en poäng från tredje) med en helt okej poplåt utan för mycket tingeltangel, Hope and glory, en låt som nog skulle kunna ha stått sig ganska bra i Eurovision. Dock inte så bra som nuvarande vinnare, anser vi båda. Kanske vi kan vara utan stripporna på rad, men det skall väl erkännas att de hade någorlunda med kläder på sig.

Slutligen hamnar på femte plats över 100 poäng enligt mig en av de absolut sämsta i årets melodifestival - Alcazar med låten Stay the night. Sådana som Alcazar, ikväll, med en blajblajlåt och ett spektakel till underhållning som inte tajmade någonstans, samt med kläder som jag undrar vilken rymdgubbe som kom på dem, borde skjutas av!

Emelie försvarar Alcazar, möjligtvis med viss rätt.

Huvudsaken är att rätt låt vann!

La Voix
Text: Fredrik Kempe & Malena Ernman

Can you keep a secret
Can you keep a secret
I’m in love with you
Can you make a promise
Can you make a promise
Stay forever true

Ooooo
Then I’m forever yours!

Je t'aime pour toujours,
entends la voix.

Je t'aime nuit et jour,
en naissant toi.

Je vis ma vie pour toi,
c'est le reve pour moi.
Je t'aime pour toujours, entends la voix.

Tell me what you’re feeling
Tell me what you’re feeling
I just wanna know
Tell me what you’re dreamin’
Tell me what you’re dreamin’
Let your feelings show
Ooooo
Stay and don’t let go!

Kopierat från: Schlagerprofilerna

Ge lärarna vad de förtjänar!

Vi läser i Lärarnas Tidning om en undersökning som handlar om raster för lärare. Uppgifterna är skrämmande.

Hur många gånger har du möjlighet att ta rast? Hur lång rast har du möjlighet att ta under en arbetsdag?

Lagen säger att ingen arbetstagare ska arbeta mer än fem timmar utan att ha rast.

Rast betyder i lagens mening att arbetstagaren ska kunna lämna arbetsplatsen. Bara i undantagsfall ska rasten kunna bytas mot ett måltidsuppehåll som räknas in i arbetstiden.
- Lärarnas Tidning Nr5/09, s. 7

Googlar "sveriges sämsta arbete". De tre första träffarna har rubriker som säger att lärare har Sveriges sämsta psykosociala arbetsmiljö.

Det ställs höga krav på lärare på väldigt många områden. Lärare ska vara allkonstnärer, inte bara eminenta pedagoger, utan dessutom socialarbetare och ta sig an elever med problem, administrera och marknadsföra skolan. Uppgifter som lärarna inte är utbildade för har tillkommit, utan att något tagits bort.
- Metta Fjelkner, ordförande Lärarnas Riksförbund (LR)

Utbildningen för en lärare är mellan 3,5-5,5 år, beroende på vilken ålder man ämnar bli lärare för. Jämför med en AT-läkare som oftast har 5,5 år, högskoleingenjörer som studerar 3-3,5 år eller civilingenjörer, som studerar minst 4,5 år.

Ingångslön för 1-7-lärare varierar mellan: 16 tKr - 23 tKr.
Ingångslön för 4-9-lärare varierar mellan: 17 tKr - 23 tKr.
Ingångslön för Gymnlärare varierar mellan: 18 tKr - 24,7 tKr.

Jämför med AT-läkare som, enligt Dagens Medicin 2009-02-25, har en lägsta ingångslön på 23,5 tKr (åtta skånska sjukhus och Akademiska sjukhuset i Uppsala) och en högsta lägstalön (sic!) på 30 tKr (i Eksjö och Värnamo).

Jämför med civilingenjörer, som bör kräva 28 tKr i ingångslön, eller högskoleingenjörer , som bör kräva 26,5 tKr i ingångslön (enligt Svenska Ingenjörer).

Vi kan också se att bland läkare och civilingenjörer är antalet män större än läraryrket. Hur har det påverkat lönen?

I takt med att antalet kvinnor i läraryrket blivit större har lönerna jämfört med andra yrkesgrupper blivit lägre. Genom lönen visar samhället vilka grupper och yrken som är viktiga och vilka som inte är det.

[...] I grundskolans årskurser 4-9, till exempel, är i dag 75 procent av lärarna kvinnor och de har en medellön som ligger på två tredjedelar av civilingenjörernas, där det är 80 procent män.

Jämför vi med en gymnasielärare så tjänar civilingenjören i genomsnitt 25 procent mer. I pengar betyder det att civilingenjören tjänar cirka 10 000 kronor mer i månaden än en lärare.

Då ska man hålla i minnet att utbildningstiden för en lärare i gymnasieskolan är ungefär lika lång som för en civilingenjör.

- Lärarnas Tidnings ledare, LT nr5/09


Löneökningen för lärare är i många kommuner lika med den egentligen garanterat lägsta löneökningen mellan 07-09, dvs. 10,2 %. Källa: Skolvärlden 2009-02-11.

Löneökningen för lärare i grundskolan och gymnasiet når sällan över 30 tKr.

De svenska lärarlönerna är bland de lägsta i världen. Och ingen annanstans är personalkostnader för lärare en så liten andel av de offentliga skolkostnaderna som i Sverige.
- Viveca Brozin Bohman, 2000-09-14 (Lärarförbundet dokument).


Ändå är det lärarna man skär ner på i Sverige. Vad gör det för skillnad, om nu skolkostnaderna för lärare är en så liten andel i Sverige? Så lite pengar för kommunerna, så mycket pengar för lärarna - och i längden eleverna.

Och det är i längden eleverna det går ut över, och deras framtid. Den nuvarande svenska regeringen tänker för närvarande så kortsiktigt att framtiden sätts på spel. Och med framtiden menar jag de ungdomar som nu går grundskola och gymnasium, vars lärare sliter ut sig utan skälig lön.

För här kommer resultatet av Lärarnas Tidnings undersökning som handlade om raster.

På uppdrag av Lärarnas Tidning intervjuade Skop 1000 slumpvis utvalda medlemmar i Lärarförbundet, förskollärare, grundskollärare och gymnasielärare, samt fritidspedagoger. 95 % medverkade.

Hur många gånger per dag har du möjlighet att ta rast?









3 gånger per dag: 11 %
2 gånger per dag: 24 %
1 gång per dag: 43 %
Ingen möjlighet: 19 %



Hur länge brukar du ta rast under en arbetsdag?











60 min eller mer: 5 %
45-59 min:7 %
30-44 min: 38 %
Mindre än 30 min: 27 %
Ingen möjlighet: 19 %

Om du känt stress det senaste året, hur upplever du stressen?
(Flera alternativ kunde väljas)
















Irritation 82 %
Känsla av otillräcklighet 78 %
Koncentrationssvårigheter 53 %
Sömnproblem 43 %
Nedstämdhet 42 %
Magproblem 30 %
Hjärtbesvär10 %
Annat17 %

De flesta (84 procent) kan ta ut mindre än 45 minuters rast. En femtedel (19 procent) kan alltså inte ta ut någon rast överhuvudtaget.

Är det konstigt att lärare har den sämsta psykosociala arbetsmiljön i Sverige? Tillsammans med de långa utbildningarna, varslen för yrkesverksamma lärare och de låga lönerna (sett totalt och genomsnittligt) gör det läraryrket kanske till det sämsta av de större svenska yrkena.

Som en parentes går att nämna att de sämsta lönerna finner vi i de folkpartistyrda kommunerna. Ett sammanträffande?

Är läraryrket så lite värt i dagens svenska samhället? Statusen för läraryrket är den lägsta yrkesstatusen i Sverige. Om inte, så är det nära nog.

Ska det vara så? Vad är det med läraryrket som är så oviktigt att man väljer att trycka ner lärare, och elever, och föräldrar, på det här sättet? Regeringen kräver mer av skolan, samtidigt som lärare får gå eller får sämre lön - eller ingen lön alls!

Lärarna är heller inte bara lärare, som sagts tidigare. Vi är allt möjligt, även sådant vi inte är utbildade för, och antagligen får vi väl inte lön för det vi inte är utbildade för. På det viset kanske det också är riktigt att vi inte ska ha mer lön.

En del kan nog argumentera och säga att "men ni har ju påsklov och sportlov och höstlov och sommarlov". Tyvärr, det hjälper inte. Många lärare är tvungna att arbeta igen under loven, och sommarlovet ger egentligen inte tillräcklig återhämtning från ett yrke med såpass stora psykosociala krav som läraryrket. Dessutom har vi längre arbetsveckor, 45,5 timmar/vecka, varav 10 timmar är icke arbetsplatsförlagt arbete.

Läkare har det säkert värre emellanåt - död och sjukdom tillhör vardagen för en läkare. Men så gör det även för lärare. Vi handskas med sådana saker väldigt ofta, och måste, som Fjelkner sa, agera socionom och psykolog och samtalsterapeut och ordna med sådant som har med elevers ohälsa att göra. Det dör väldigt många elever, av olyckor, sjukdom och självmord, och många har ohälsa pga höga krav och mobbning, det senare kan komma som en följd av de höga kraven som regeringen ställer på både elever och lärare.

Elever som blir anhöriga till föräldrars eller syskons eller nära släktingars eller vänners bortgång har också en stor påverkan på lärarens arbete.

I längden blir regeringens åtgärder för förbättrad ekonomi något som skapar ohälsa i Sverige, nu och i framtiden. Satsa istället pengar i kristid på framtiden, ungdomen, och deras skola. Ge dem något att hoppas på - en framtid att se fram emot.

Annars går vi en dyster framtid till mötes, ekonomiskt, psykosocialt och även fysiskt. Den generation ungdomar som nu växer upp är den första generationen som har det sämre än vad deras föräldrar hade det när de växte upp. Vi kommer se mer våld, större inkompetens och ändå fler fattiga människor, om inget görs nu!

Christian och Emelie

måndag 9 mars 2009

Vi skulle behöva lite perspektiv på saker och ting

Kristdemokraterna vill införa babybonus i Sverige, medan mer än 13.000 barn dör av svält varje dag av undernäring.

Vi blir så förbannade på politiker som tänker att "vi har ju det så jävla dåligt i Sverige, så vi behöver fler ungar som på sikt kan ge mer pengar åt oss". Visst, vi har det jävligt dåligt. Dör någon i Sverige av undernäring? Om man tänker genomsnittligt, dör det någon människa per år i Sverige av undernäring? Kommer vi ens i närheten av 13.000 barn per dag?

Fler än 60 miljoner barn i världen lider av akut undernäring idag och varje år dör 5 miljoner barn, eller 13 698 döda varje dag.
- Läkare utan gränser, 2009-03-09

Vi pratar även bara om barn. Uppskattningsvis antal. Vi säger inte mer om detta. Vi tror de flesta vet vad som händer ute i världen. Särskilt politikerna borde veta vad som händer. Men nej då.

Sverige behöver pengar, för vi är så jävla fattiga. Därför ger vi 10.000 kronor i babybonus för att Sverige ska bidra ändå mer till världens överbefolkning. Om vi ändå ska ha fler barn i Sverige kan vi väl ta hit sådana som redan finns. Motion till regeringen: subventionera adoption så att det blir billigare och lättare!

Ge de där miljarderna som enligt KD skulle satsas i Sverige på babybonus till vård av redan födda barn i världen som svälter och är sjuka! Eller satsa pengarna på adoption av barn som behöver en bättre värld att leva i!

FÖR GUDS SKULL!

- Christian och Emelie

söndag 1 mars 2009

Stor uppdatering.

Har lite tid över innan natten faller. Dags att uppdatera er läsare på vad som hänt.

Jag har flyttat till Växjö. Det känns underbart. Att bo ihop med Emelie, att detta äntligen blivit verklighet, det är en stor fröjd.

Vi går förstås varandra på nerverna ibland, men för det mesta funkar det tillochmed över förväntan - och jag såg verkligen fram emot det innan. Som att t.ex. ligga kvar länge på söndagsmorgonen och bara gosa och prata, det är värt hur mycket som helst.

Jag har även börjat jobba. I Nybro. Pendlar som bekant dit, 45-50 minuter enkel tågresa (om tåget inte är försenat, se tidigare inlägg om detta ämne). Det är en lagom resa som gör att jag mentalt kan sätta mig in i jobbet på väg dit, och mentalt ta mig ur det på väg hem.

Jag har alltid avundats de som sagt "jag är piggare när jag åker hem efter jobbet, än när jag åker till jobbet". Nu har jag det själv likadant. Kollegorna är sköna, eleverna intresserade och min arbetsgivare, kulturchefen Mikael Sondered, är nog den bästa arbetsgivare man kan ha att göra med. Han tycker det är otroligt viktigt och väldigt trevligt att komma ner till oss lärare som sitter på Åkrahäll och undervisar, och man tror inte att han kan göra en fluga förnär (vilket han antagligen inte kan, bokstavligt talat), men när han vill något som han anser vara det bästa för lärare och elever, då skyr han inga politiker.

Är väldigt inspirerad tack vare honom.

Jag är ganska trött ikväll, men jag känner ändå att livet inte kunde vara mycket bättre än vad det är nu. Jag bor ihop med kvinnan jag älskar och vill leva med resten av livet, jag har ett underbart skönt jobb som innebär många utvecklande möten, som inte alltid känns som ett arbete utan en hobby, som jag får betalt för. Och jag har tre arbetsdagar i veckan, och långhelg varje helg (jag jobbar heldagar tisdag-torsdag, från 09-17, exklusive resorna).

Och jag behöver inte planera något speciellt inför lektionerna. De är individuella allihopa och än så länge behöver jag ta dem som de kommer. Man kanske kunde tro att jag som nybörjare (för det kan man kanske säga att jag är) skulle behöva planera ändå mer - men faktum är att jag inte behöver det. Jag improviserar mycket, känner mig för vad eleven vill och känner för från lektion till lektion.

Jag har ordnat med tre arbetspärmar - en för arbetet i stort, en för kulturskoleeleverna och en för musikprofileleverna - och med dem har jag i stort sett allt fixat. För varje elev har jag en flik, där jag kan sätta in papper för varje lektion, om jag vill. Jag har därmed allt samlat som jag gör från vecka till vecka, och kan efterhand mer och mer anpassa mig efter vad vi gjort och vart eleven vill.

I morgon ska jag åka ut till Folkhögskolan Kronoberg (St Sigfrids folkhögskola) och träffa min gode vän och f d lärare Erik Bratt, den nygifte och nyblivna pappan. Dottern är faktiskt bara två veckor gammal. Erik blev glad när jag ringde i fredags och hörde mig för om när han befann sig på skolan på måndag. Synd bara att bussarna går så dåligt till Kronoberg. Jag får gå en bit, men det gör ingenting.

När jag har varit där ska jag köpa lite grejer på stan. En tröja, en metronom och kanske en övningsplatta. Ska käka lunch på stan också, vet bara inte riktigt var än. Inte McDonalds, i alla fall.

Och jag har pratat lite med David, äntligen. Hade tid för en gångs skull att höra av mig. Ska börja ringa lite folk då och då nu, så jag blir bättre på det. Under pluggtiden i Göteborg fanns ingen ork och ingen lust över att göra sådana saker, men nu, här, i Växjö, i min stad, hos min älskade, med det underbara arbetet jag utför, då orkar jag och då har jag lust.

Min ME/CFS gör sig ofta påmind, men när den gör det tar jag det lugnt i både jobbet och hemma. Emelie förstår så bra. Jag är så otroligt lyckligt lottad som har henne. Otroligt lyckligt lottad. Undrar om någon i hela världen kan handskas med mig och tämja mig så bra som hon?

Nu ska jag försöka komma i säng. Det blir en lång dag imorgon, och överhuvudtaget en lång vecka. Jag och Emelie åker till Borås på fredag eftermiddag, och på lördagen ska jag till Frölunda kulturhus, Göteborg, där jag ska gå på clinics om Drum Corps in i framtiden, samt SM i virveltrumma.

Tänk vad mycket kontakter man plötsligt får, bara man börjar arbeta. Vilken skillnad det är från plugget och arbetet.

I plugget är man fullkomligt fast i universitetsorten och inom skolan. Man är fängslad.

Men i arbetet sprider sig kontakterna plötsligt som en löpeld. Jag hittade SPiS (Slagverkspedagoger i Sverige) på internet (spis.se), och där hittade jag bland andra Daniel Berg (marimbaist och slagverkspedagog i Göteborg som jag första gången träffade 2001), Kjell-Åke Ängegärd (min sista och bästa VFU-handledare), Kent Lindén (min första trumlärare och mentor) och Alexander Kroon (min andra trumlärare och Kents kollega), men dessutom andra stora trumlärarnamn. Med ett medlemskap där har jag plötsligt en stor kontaktlista med folk. Och jag är ju inte direkt den som underlåter att utnyttja sådant!

Innan jag lämnar bloggen för den här gången kan jag avslöja att jag planerar att skicka mitt orkesterstycke "I elfte timmen" till olika orkestrar runt om i hela södra Sverige. Jag ska höra med Växjö Stads Symfoniorkester, Växjö Ungdomssymfoniorkester, Gislaveds Orkesterförening och Göteborgs Ungdomsorkester. Kalmar har tyvärr ingen symfoniorkester, annars hade jag frågat dem också.

Om något händer med mitt stycke får ni säkert veta det, men sitt inte uppe och vänta - det dröjer nog minst ett år innan de får med det i något av deras program. Det ska ju passa in i en konsert och det ska övas in. Inte för att stycket är särskilt svårt - det tar nog inte så lång tid att öva in - men det behöver nog ändå sin tid.

Liksom jag. Och ni. Dags att komma i säng. Lång dag imorrn och lång vecka nästa vecka, som sagt.

Tjopp tjopp

Elvisthecomic.se

Elvisthecomic.se
Hur mycket är en kvinna värd? (Ser du inte vad det står? Kommentera i ett blogginlägg!)