Gulleryd

Det blev bloggande förr än jag anade. För jag måste bara berätta om min första "riktiga"upplevelse av Gulleryd.

Ja, nu har jag varit i Gulleryd i 2 timmar, och jag älskar det mer än jag kunde drömma om. Att slippa kånka upp sina grejer tre trappor var skönt bara det, men det jag upplevde som skönast var tystnaden och framförallt den friska luften.

Jag fick värma lite överbliven gryta och åt med god aptit. Sedan gick jag spontant ut, och medan jag pratade med Emelie i mobiltelefon promenerade jag till sjön. Det var lite längre dit än jag hade trott, och jag var inte beredd på att det skulle ligga tre sommarbostäder där heller. Men jag gick omkring där lite, och sedan promenerade jag tillbaka.

Det jag framförallt kände när jag var ute och gick, var hur fri jag kände mig, och ändå mer hur mycket jag kunde ta plats i skogen. Jag kunde liksom bre ut mig. Inte så mycket kroppsligt, utan mer själsligt. Min själ kunde breda ut sig på ett mycket större område än i Göteborg, eller i Gislaved, för den delen. Det var lättare att andas, hjärtat slog lugnare och ingenting tryckte ihop mig.

Jag märkte nämligen hur ihoptryckt jag känt mig när jag promenerade i skogarna runt Gulleryd. Hur trångt det har varit för mig, både i Gislaved men särskilt i Göteborg. Här brer sig hela min existens ut sig, och jag kan ta hur mycket plats jag vill. Ingen finns som tar skada av det, eller som bryr sig. Naturen öppnar sina armar för mig, och jag springer rätt in i den famnen!

Jag och mamma ska möblera lite i stora rummet. Det var inte riktigt så flyttstökigt som jag hade väntat mig, men lite grann är det, så vi behöver städa lite. Jag ska sova i bäddsoffan där inne. Mamma har sagt att det är väldigt lugnt och tryggt där inne, och hon vilar alltid där. Så där blir skönt att sova. Det finns varken gardiner eller persienner, så det blir ljust på morgonen. Men det gör ingenting.

När det lugnar ner sig ska jag pluggläsa lite till. Läste en del på tåget, men jag har mycket kvar.

Jag skriver nog igen. Tills dess... Ciao.