Jag läser då och då om människor som lyckas följa Gud, i alla fall mer eller mindre. Det är något jag alltid blir inspirerad av. Jag läser om människor som får känna en varm filt över sina axlar och kan hela folk, jag läser om de som blir ömt nertvingade på golvet och får syner och jag läser om enorm kärlek.
Jag blir inspirerad, och jag vill också känna så. Samtidigt blir jag rädd, för jag läser också om människor som drabbas av högmod, som försöker göra saker "själva", som vill annat än vad Gud vill. Och ibland, när de hör röster inom sig som de vill följa, så är det inte alltid Gud, utan Bedragaren.
Det är säkert på ett sätt lätt att förstå vad som inte är Gud och vad som är det. I boken Samtal med Gud av Neale Donald Walsch står det så här:
Din högsta tanke är alltid min, liksom även ditt tydligaste ord och din största känsla. Allt som är mindre är sprunget ur en annan källa.
- s. 19
Så det vore ju på ett sätt ganska enkelt att veta vad som är Guds röst. Så här fortsätter Gud i samma bok för att tydliggöra vad som är den högsta tanken, det tydligaste ordet och den största känslan:
Den högsta tanken är alltid den tanke som innehåller glädje. De tydligaste orden är de ord som innehåller sanning. Den största känslan är den känsla du kallar kärlek.
Glädje, sanning, kärlek.
Dessa tre är sinsemellan utbytbara, och den ena leder alltid till den andra. Det spelar ingen roll i vilken ordning de placeras.
- s. 19
Alltså mycket enkelt att veta vad man ska anse vara Guds tanke, Guds ord och Guds känsla.
Ändå börjar folk tänka en annan tanke. Jag tänker andra tankar. Det är därför jag så ofta mår dåligt. Jag vill bli helad. Jag vill bli botad. Jag vill, jag vill, jag vill.
Men det är kanske inte Guds tanke? Jag vet inte vad jag känner inför den tanken att jag ska bli helad. Och hur formulerar man sanningens ord? Och är det verkligen kärlek jag känner, eller vill jag bara vissa saker så mycket att jag tror att det är Guds känsla?
Och i samma ögonblick som ni betygar er högsta kärlek, skapar ni också er största rädsla.
För det första ni oroar er för efter att ha sagt "Jag älskar dig" är om ni ska få höra samma sak tillbaka. Och om ni får höra det tillbaka börjar ni omedelbart oroa er för att kärleken ni just har funnit kommer att gå förlorad. På så sätt skapar handlingen sin mothandling - ett försvar mot förlust - även när ni försöker skydda er mot förlusten av Gud.
- s. 33
Så är möjligtvis den här känslan av tvivel och rädsla ett tecken på att jag tänker den högsta tanken, formulerar det tydligaste ordet eller känner den högsta känslan? "Varje mänsklig tanke, och varje mänsklig handling, bottnar i endera kärlek eller rädsla" säger Gud (s. 32).
Jag vet inte vem jag är i förhållande till Gud. Det enda jag vet är att Han har skapat något åt mig, i framtiden, och jag förbereds, och har förberetts hela livet för just den uppgiften. Men han har inte avslöjat den än. Han har gett mig glimtar. Han har skickat okända människor att vittna om upplevelser angående mig. Här är en historia:
En så gott som för mig okänd kvinna på http://www.7ehimlen.se/ som jag inte kom jättebra överens med på hemsidans debattforum kontaktade mig via den interna mejlen. Hon skrev att hon hade haft en syn, i vilken Gud hade talat till henne och sagt att jag skulle komma att ha stor betydelse för många människor i framtiden. Upplevelsen att någon skrivit till mig och sagt så fyllde mig med den tydligaste ordet, den högsta känslan och den högsta tanken. Det var sant, det var glädje, det var kärlek!
Så jag vet att jag är ämnad för något.
Men idag känner jag lite eller ingenting. Det var längesen jag hade en riktigt stark förnimmelse av Gud och det uppdrag han gett mig.
Läraryrket har stor betydelse, det känner jag. Och tecken kommer, hela tiden.
För några dagar sedan beskrev jag för Emelie att jag skulle vilja starta en kurs i livskunskap. Den kursen skulle satsa på självförtroende, planering och organisering och balans mellan arbete och vila, ensamhet och social kontakt, inre och yttre arbete m.m. Dagen efter har metodikkursen en lektion som handlar om gymnasiekurser och betyg, och vi får en uppgift: kom på en valbar lokal kurs och beskriv den på samma sätt som andra kurser beskrivs. Genast kom jag att tänka på Livskunskapkursen jag tänkt på och beskrivit för Emelie, och jag visste att det var därför jag hade fått den tanken.
Och inte nog med det. En övning av det här slaget känner jag kommer att ha stor betydelse senare i livet, när jag jobbar som lärare.
Mina andra förberedelser, glädjen i lågstadiet, de tuffa åren i mellanstadiet, vännerna i högstadiet, omvändningarna i gymnasiet, glädjen och sorgen i folkhögskolan och kämpandet på universitetet, samt allt privat, mammas och pappas skiljsmässa och mitt eventuella insjuknande i ME, allt syftar till att stärka mig inför min uppgift.
Och sådant jag inte är till för hamnar i papperskorgen. Mitt författarskap är inte meningen ska komma till skott än. Företag är inte för mig. Att tjäna pengar är inte min grej. Åtminstone inte än, och inte på mina villkor.
Mitt liv styrs av Gud, och det är mitt val. Därför skriver jag om det här, för att påminna mig om att jag inte behöver bry mig om vad som händer. Jag kan kapitulera och jag kan göra det i Guds händer.
Idag kände jag för att skriva något. Jag visste inte riktigt vad. Jag ville bara försöka följa en röst.
Nu har jag följt den rösten. Jag har beskrivit vad jag känner, vad jag tänker och jag har klätt det i ord. Det känns bra, och bra är en känsla av kärlek. Jag tänker klart, och jag är glad i den tanken. Jag har klätt det i ord, och jag tycker själv att det inte kunde vara mycket tydligare, inte mycket mer sant.
Men oron finns kvar. Det finns tvivel. Jag är rädd.
Då faller mina ögon på boken som ligger uppslagen på sidan 33. Guds humor, tänker jag, medan jag läser följande:
Men om du visste vem du är - att du är den mest magnifika, den mest storslagna, den mest fulländade varelse Gud någonsin skapat - skulle du aldrig vara rädd. För vem skulle kunna avvisa en sådan underbar storslagenhet? Nej, inte ens Gud skulle kunna finna fel hos en sådan varelse.
Jag älskar Gud. Och om det finns någon annan jag borde älska lika mycket... så är det mig själv. Vilket också är dagens budskap till Dig som läser:
Älska Dig själv, så älskar Du Gud.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar