http://www.youtube.com/watch?v=D1R-jKKp3NA
Steve Job ger ett inspirerande tal. Tack, David, för länken.
Tyvärr ger det mig inte tillräckligt med inspiration när tröttheten och motgångarna är för svåra att handskas med när de kombineras. Jag litar på att Gud har en plan, Job ger exempel på hur händelser kopplas samman så att de bildar en linje i framtiden, och det gör att man ska tro på vad som händer, att det är som det ska. Man kan inte se händelser i framtiden, så man kan inte se vart allt leder. Men allt kommer att leda fram till något bra, om man litar på det. Gud har en plan.
Men som sagt, det är svårt när saker och ting är emot en.
Försäkringskassan vill att jag ska betala tillbaka 2.233 kronor (bostadsbidrag). Jag måste betala tillbaka med en avbetalningsplan. Problemet är att det bara finns två sätt att betala tillbaka: inbetalningskort, eller avdrag på bidrag.
Problemet med inbetalningskort är att det kostar 50 kronor per inbetalningskort! Det är otroligt dyrt, anser jag. För min telefon betalar jag 15 kronor extra (inkl. moms). Det är okej, tycker jag. Men 50 kronor?
Problemet med att betala tillbaka med avdrag på bidrag är att jag inte har så mycket bidrag att jag kan betala tillbaka 2.233 kronor med hjälp av det. Jag tänker inte söka bostadsbidrag igen.
Och autogiro? Jag vet inte, det står ingenting om det. Därför försöker jag nå Försäkringskassan för att kunna fråga om det. Jag har ringt flera gånger idag. Men de har för hög belastning och jag får inte tag på dem.
Som en parentes skall nämnas att jag tror att jag har hittat det värsta viruset i Sverige idag som triggar ME/CFS. Det är en bunt regler instoppade i ett system som tvingar människor att betala tillbaka det som kallas för bidrag. Reglerna och systemet heter förstår Försäkringskassan. Det som ska hjälpa människor att överleva dödar människor i själva verket.
Vidare måste jag skicka iväg enkäter för mitt examensarbete, och jag måste skicka det via e-post. Men "Webbsidan kan inte hittas". Passagen funkar inte.
Jag måste dessutom arbeta hårt på en hemtenta i Elevsvenska. Fem frågor ska besvaras utförligt, kognitivt, teoretiskt, och de ska presenteras i en 8-12 sidor lång hemtenta som ska vara klar nästa fredag.
Och jag måste börja skriva på mitt examensarbete. Inledning, syfte, material, metod. Jag kan och bör skriva mycket på det de närmaste två veckorna.
Förutom det måste jag snart skriva uppgifterna i metodikkursen.
Uppräkningen ovan gör mig illamående och deprimerad. Hur kan jag hitta det jag tycker är kul i alla krav och all stress? När det känns som att det inte finns någon tid över till någonting, hur kan jag hitta det som jag tycker är fascinerande med uppgifterna?
Tröttheten hindrar mig från att tänka. Känslan inom mig är iskall, trög, seg, rädsla, ångest. Ångest, ja. Den är malande, ligger och vakar över mig som monstret under Alfons Åbergs säng när han "slagit en som var mindre" (Alfons och odjuret).
Och jag kan räkna upp fler saker jag "måste". Diska. Laga mat. Städa. Åka in till skolan och lämna enkäterna som ska besvaras manuellt. Planera mat. Inköp. Hålla koll på ekonomin. Ibland funderar jag på att betala 2.233 kronor till FK och ha det gjort. Men vad ska jag leva på sen?
Och jag kan inte hoppa av skolan. Det skulle vara dödsdomen. Jag skulle nog må värre av att sjukskrivas än att fortsätta till slutet av min utbildning. Det är i alla fall vad jag är rädd för. Jag har ju bara den här och nästa termin kvar, för tusan! Inte kan jag väl hoppa av nu?
Jag följer ju mitt hjärta när jag går den här utbildningen. Det är vad jag har velat sedan högstadiet - att bli lärare. Att åtminstone börja där. Jag vill ha min examen. Det är det som är riktigt, annars skulle jag inte nått så här långt! Att hoppa av nu vore dumdristigt, och, som jag tror och hoppas, emot Guds röst.
Guds röst. Jag försöker lyssna på Dig, Herre, men det är svårt att lita på Dig. Dina meddelanden till mig är dunkla. Varför krånglar allt? Ska jag fokusera på en sak i taget? Kan jag inte bara få saker och ting överstökade, så jag slipper stressen över ekonomin och enkäten?
Be för mig.
Tyvärr ger det mig inte tillräckligt med inspiration när tröttheten och motgångarna är för svåra att handskas med när de kombineras. Jag litar på att Gud har en plan, Job ger exempel på hur händelser kopplas samman så att de bildar en linje i framtiden, och det gör att man ska tro på vad som händer, att det är som det ska. Man kan inte se händelser i framtiden, så man kan inte se vart allt leder. Men allt kommer att leda fram till något bra, om man litar på det. Gud har en plan.
Men som sagt, det är svårt när saker och ting är emot en.
Försäkringskassan vill att jag ska betala tillbaka 2.233 kronor (bostadsbidrag). Jag måste betala tillbaka med en avbetalningsplan. Problemet är att det bara finns två sätt att betala tillbaka: inbetalningskort, eller avdrag på bidrag.
Problemet med inbetalningskort är att det kostar 50 kronor per inbetalningskort! Det är otroligt dyrt, anser jag. För min telefon betalar jag 15 kronor extra (inkl. moms). Det är okej, tycker jag. Men 50 kronor?
Problemet med att betala tillbaka med avdrag på bidrag är att jag inte har så mycket bidrag att jag kan betala tillbaka 2.233 kronor med hjälp av det. Jag tänker inte söka bostadsbidrag igen.
Och autogiro? Jag vet inte, det står ingenting om det. Därför försöker jag nå Försäkringskassan för att kunna fråga om det. Jag har ringt flera gånger idag. Men de har för hög belastning och jag får inte tag på dem.
Som en parentes skall nämnas att jag tror att jag har hittat det värsta viruset i Sverige idag som triggar ME/CFS. Det är en bunt regler instoppade i ett system som tvingar människor att betala tillbaka det som kallas för bidrag. Reglerna och systemet heter förstår Försäkringskassan. Det som ska hjälpa människor att överleva dödar människor i själva verket.
Vidare måste jag skicka iväg enkäter för mitt examensarbete, och jag måste skicka det via e-post. Men "Webbsidan kan inte hittas". Passagen funkar inte.
Jag måste dessutom arbeta hårt på en hemtenta i Elevsvenska. Fem frågor ska besvaras utförligt, kognitivt, teoretiskt, och de ska presenteras i en 8-12 sidor lång hemtenta som ska vara klar nästa fredag.
Och jag måste börja skriva på mitt examensarbete. Inledning, syfte, material, metod. Jag kan och bör skriva mycket på det de närmaste två veckorna.
Förutom det måste jag snart skriva uppgifterna i metodikkursen.
Uppräkningen ovan gör mig illamående och deprimerad. Hur kan jag hitta det jag tycker är kul i alla krav och all stress? När det känns som att det inte finns någon tid över till någonting, hur kan jag hitta det som jag tycker är fascinerande med uppgifterna?
Tröttheten hindrar mig från att tänka. Känslan inom mig är iskall, trög, seg, rädsla, ångest. Ångest, ja. Den är malande, ligger och vakar över mig som monstret under Alfons Åbergs säng när han "slagit en som var mindre" (Alfons och odjuret).
Och jag kan räkna upp fler saker jag "måste". Diska. Laga mat. Städa. Åka in till skolan och lämna enkäterna som ska besvaras manuellt. Planera mat. Inköp. Hålla koll på ekonomin. Ibland funderar jag på att betala 2.233 kronor till FK och ha det gjort. Men vad ska jag leva på sen?
Och jag kan inte hoppa av skolan. Det skulle vara dödsdomen. Jag skulle nog må värre av att sjukskrivas än att fortsätta till slutet av min utbildning. Det är i alla fall vad jag är rädd för. Jag har ju bara den här och nästa termin kvar, för tusan! Inte kan jag väl hoppa av nu?
Jag följer ju mitt hjärta när jag går den här utbildningen. Det är vad jag har velat sedan högstadiet - att bli lärare. Att åtminstone börja där. Jag vill ha min examen. Det är det som är riktigt, annars skulle jag inte nått så här långt! Att hoppa av nu vore dumdristigt, och, som jag tror och hoppas, emot Guds röst.
Guds röst. Jag försöker lyssna på Dig, Herre, men det är svårt att lita på Dig. Dina meddelanden till mig är dunkla. Varför krånglar allt? Ska jag fokusera på en sak i taget? Kan jag inte bara få saker och ting överstökade, så jag slipper stressen över ekonomin och enkäten?
Be för mig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar