Glory

Glory

Text och musik: okänd

Arrangemang: Tille Andersson

Tille Andersson: Sång, programmering, gitarr

OBS! Detta är ingen musikvideo. Förutom texten i början av videofilen är det inga bilder, enbart musik.

Nu så är det jul igen, jultomten myser... (+L)

Christians blogg 2007-12-20
Ljudblogg: Nu så är det jul igen, jultomten myser
http://mrtille.blogspot.com

Jullov!

Jag är hemma i Gislaved. Det känns väldigt skönt.

Att skriva nu, när jag vet att jag kanske kommer att spela in det och publicera den som en ljudblogg, känns nästan svårt. Det känns pressat, nästan kravfyllt. Jag ska försöka släppa den känslan.

Suttit och spelat in Glory med det nya programmet Audacity, som fanns gratis på internet. Jag ska lägga ut den här så snart jag har gjort om den till en videofil. Tack, David, för att du kom på att jag kunde göra om ljudfiler till video, så jag kunde publicera min ljudblogg. Det blev en sen natt, eftersom jag var tvungen att "upptäcka" programmet, och en del effekter hittade jag inte inte förrän väldigt sent i produktionen. Glory får stå som introduktionen för inlärningen av programmet, vilket gör att jag får be er som lyssnar att inte lägga allt för stor vikt vid hur det låter, rent ljudmässigt. Ja, och hur jag sjunger kan ni väl vara lite snälla också - det var sent, och jag använde en MiniDisc-mikrofon, vilken är lite känslig för högre ljud. Det finns komprimeringseffekter för hög- och lågfrekvenser, men jag får jobba lite med programmet för att förstå hur jag ska använda dem.

Wow! Glögg. Vilken kväll! Jag har spelat upp både "Ode till Molkosan" och Glory för mamma. "Ode till Molkosan", eller "Pedagogen" som jag också funderar på att döpa den till, är min 50års-present till mamma. Hon fyllde 50 för två år sen, och födelsedagspresenten var att jag började skriva stycket på hennes födelsedag. Någon deadline satte jag inte då. Men i år gav jag henne en deadline i födelsedagspresent. Jag var dock försiktig och satte hennes 55-årsdag, 2010, som deadline.

I ett år har "Pedagogen" legat orörd. Jag har varken haft lust, ork eller tid att skriva. Jag hade fastnat. Men den här hösten har jag känt att något varit på väg, och jag har egentligen mest gått och väntat på att det skulle ta fart igen.

Sedan kunde jag installera notprogrammet Sibelius, och huj vilken fart det tog då! Plötsligt hade jag både skrivit in allt jag hittills skrivit och komponerat en bra bit till, med många idéer kvar att skriva in! Det känns jättebra, som om stycket kommer att skrivas klart inom en-två månader istället för 2-3 år!

Åter till Audacity. Förutom att jag kanske kan göra radio-liknande ljudbloggar, med både musik och ljud, så kanske jag kan koppla filerna till Windows Movie Maker och göra film, vilket betyder att jag inom kort kanske kan komma igång med Lofots-redigeringen igen. Jag nästan skäms inför mina Lofoten-vänner, som trodde att de skulle få se en film innan jul, kanske redan i höstas. Nu får de bara hoppas på att jag kontaktar dem när jag är klar, vilket blir, om de har tur, inom ett halvår, kanske mer. Förlåt, Ylva, Elin och Calle! Jag ska göra mitt bästa!

Nu är det jul, här i vårt hus! Glögg, ja. Fick det precis av mamma. Jag har lyssnat på julmusik på radion, slappat vid tv:n och surfat på internet. Men nu är det nog bäst att jag avslutar den här bloggen, annars blir ljudbloggen så lång. Inte nog med att det blir mycket att läsa, man har inte ens tid att lyssna på mig när jag läser upp det! Det vore väl tragiskt!

God Jul, så länge! Och Gott Nytt År, för säkerhets skull!

Uppdatering (+LB)

Nu finns min blogg även som Ljud(&bild)-blogg (LB)!
För er som inte har tid eller ork att läsa.
Vissa inlägg är inspelade endast med ljud (Lblogg),
andra med både ljud och bild (LBblogg).

* * *

Hej igen.

Okej, här kommer lite uppdatering på läget ala Christian.

Jag gjorde en tenta för en dryg vecka sedan. Det avslutade min kurs i svensk språkhistoria, och igår kollade jag att jag hade fått Godkänt, och det hade jag. Tack och lov. Ingen omtenta för min del.

Den helgen tog jag det såååå lugnt! Lite för lugnt, för jag fick migrän på söndagen av att bara ha suttit vid datorn nästan hela fredag och lördag eftermiddagar. Var trött i ett par dagar efter det.

I måndags började den sista kursen för terminen, Fördjupningskurs i svenska, fyra veckor (4p, 6hp). Efter egen vald frågeställning inom litteraturvetenskap eller svenska språket ska vi nästan skriva en B-uppsats. Den blir inte riktigt som en B-uppsats (fråga mig inte hur), utan ska väl snarare ses som en övning inför den större uppsatsen i vår, den jag gör som integrerat examensarbete. Jag kommer inte riktigt ihåg hur lång uppsatsen skulle bli som vi gör nu, men runt tio sidor. Vilket är ganska litet, när man är intresserad av något och pluggar till svensklärare. Dessutom ska det skrivas med 1½ radavstånd, vilket gör det ändå mer knepigt att få plats med allt.

Vad jag har valt för frågeställning och hur långt jag har kommit kan ni se i min skolblogg, Tilles skolblogg; Fördjupningsarbete.

I början av veckan kom mamma hit. Hon pluggar i Göteborg och har föresläsning och gruppmöten här då och då. Hon hjälpte mig att städa i tisdags, vilket behövdes. Tack, mamma! Du är underbar när du hjälper mig, trots att jag är vresig och olycklig. Det hjälpte mig förstås, att få det städat! Det hjälpte mig jättemycket.

I onsdags kom jag igång med arbetet. Sen gick jag på konsert på kvällen, med Andy McKee, en virtous på gitarr, 28 år, från Kansas. Härligt skön musik och imponerande teknik. Något för dig att titta på, David ;) Fick hans autograf och leende efteråt, se bilder nedan.

1. Gå in på YouTube.com
2. Sök på Andy McKee.
3. Titta och lyssna på t.ex. Drifting.

I torsdags skulle jag gått på opera - Figaros bröllop - men jag orkade inte. Jag hade fått biljetten billigt, men det kändes som om det var för mycket att göra hemomkring och jag var alldeles för sliten. Inte så kul att gå helt ensam på opera, heller. Ångrar inte mitt beslut.

Så i fredags kom Emelie. Jag satt hela förmiddagen i biblioteket på Artisten (Scen- och musikhögskolan i Göteborg) och pluggade. Emelie kom på kvällen, till stationen. I går var vi länge på stan, som jag skrev om i förra inlägget.

Emelie åkte tyvärr hem tidigt idag. Bra på ett annat sätt, mer tid att plugga, vilket jag känner att jag behöver. Men tråkigt, förstås, framförallt.

Nästa veckas - och Jullovsplanering:

• måndag: tvätt-tid och responsmöte
• tisdag: skickar in första utkastet senast kl 12
• onsdag: handledningsmöte och föreläsning om anställningsintervjuer, samt packa
• torsdag: JULLOV och troligtvis åker jag hem till Gislaved.
• söndag: Emelie kommer till Gislaved. Vi ska försöka träffa Karin och på kvällen firar vi lilljul ala familjen Andersson.
• Julafton: Jul hos pappa. Eventuellt midnattsmässa i Gislaved. Det återstår att se.
• Juldagen: Jul i Borås.
• Mellandagarna spenderas i Borås.
• 30 dec - 1 jan: Stockholm, hotell, god mat, shopping, Carl-Einar Häckner, fyrverkerier!
• 1 jan: Borås
• 2 jan: Kalmar
• 3 jan: Emelies första föreläsning efter nyår. Jullovet slut för Emelie.
  
• 9 jan: min första handledningsträff efter nyår. Därmed är jullovet slut för mig också.

Här följer två bilder Andy McKee, som jag tog under och efter konserten:

Andy McKee spelar mycket med s k tapping

Andy ger sin autograf och sitt leende till mig

Åter i bloggens värld

Tack för de två inläggen som visar att man läser min blogg och saknar mig om jag inte dyker upp på ett tag. Ska försöka bli bättre på att skriva här - jag är duktig på att sätta igång saker, men tyvärr mindre bra på att hålla igång dem.

I helgen har Emelie varit här. Det har varit super, under hela lördagen har vi varit i stan och gått i affärer, lyssnat på lite Lucia, tittat på julspelet på avenyn och köpt lite spännande saker. Bland annat har jag skaffat mig ett kalligrafiset, en penna, tre olika färger och tre-fyra olika storlekar på själva stiftet. Jag försöker lära mig skriva riktigt fint, jag tycker nämligen det är så otroligt spännande med bokstäver som konst.

Imorgon, tidigt, åker Emelie tyvärr tillbaka till Kalmar. Hon har tenta på torsdag, så hon är stressad och "tentasjuk" (som alla är). Men å andra sidan är det jullov efter tentan.

Själv fick jag nyss veta att jag med råge klarade Godkänt för den senaste tentan - Språkhistoria. Hoppades ett tag på VG, även om jag, innan jag skulle göra tentan, nästan var orolig för att få Underkänt! Så jag är, trots bristen på V före G, mycket nöjd! Har, vad jag minns, inte missat en enda tenta under mina 9 terminer vid Göteborgs Universitet! Och har inga som helst planer på att göra det heller!

Och jag har sista mötet på onsdag. Torsdag eller fredag tar jag jullov.

I'll be back. Ta hand om er!

Snabbt inlägg

Ett snabbt inlägg för att visa att jag lever.

Min förra kurs har avslutats, och jag hade en rejält ledig helg. Tyvärr fick jag migrän igår förmiddag, och det gör mig mycket trött.

Jag har vägt och mätt mig idag. Jag kan stolt posera med följande mått:

Startvikt och midjemått: 85kg och 111cm.

Nuvarande vikt och midjemått. 76,8kg och 102cm.

Det känns bra. Jag har dock lite bråttom nu, så jag tänker skriva mer när jag hinner!

Inlägg i GP 15/11 2007

För de som missade mitt inlägg i GöteborgsPosten förra torsdagen, kommer det här i repris:

Gör kurs i konflikthantering obligatorisk
Jag tycker förvisso att det vore bra med lite sexualkunskap bland nyutexaminerade lärare, men något som upprör mig är att debatter av det här slaget ofta verkar få mer uppmärksamhet än en helt annan, och framförallt nu, viktigare debatt: när ska lärarutbildningen i Göteborg få en obligatorisk konflikthanteringskurs?

Så som det är nu, och som GP tidigare har berättat om i samband med en artikelserie om mobbning, har universitetet en konflikthanteringskurs (som enligt många som gått den är den bästa på utbildningen).

Men kursen ligger under den allra sista, gemensamma terminen, under samma tid som de flesta gör sitt examensarbete.

Kruxet med denna kurs är att man inte kan gå konflikthantering och göra sitt examensarbete samtidigt. Båda är nämligen heltid, dag.

Därför måste man göra sitt examensarbete integrerat i (ett av) sitt/sina ämne/-n. Konflikthanteringskursen är nämligen valbar och frivillig. Varför?

En så bra kurs som konflikthantering verkar vara borde inte vara frivillig och valbar. Den borde vara obligatorisk och finnas med i början av - och under resten av - utbildningen.

Om vi som lärare inte utbildas i konflikthantering, hur kan vi då förhindra att svåra konflikter, som mobbning, uppstår?

Christian Andersson
Lärarstudent

(Tack till Elin för ha gjort mig uppmärksam på mitt eget inlägg)

Om vikten och nästa vecka

Har varit i Lund under helgen och träffat Karin och Emelie. En härlig helg, skönt att vara tillsammans med två av de människor jag älskar mest i hela världen.

Men jag har ätit lite mycket i helgen. Det kunde ha varit mycket värre, det ska jag ha credit för att jag lyckats undvika. Men det har blivit mycket, så om jag gått ner eller upp är inte lätt att förutspå.

Men förra veckan lyckades jag nå mitt första delmål. Jag började på 85kg, och vart femte kilo försvunnet en måndag (första dagen på en ny vecka) ger jag mig själv ett delmål. Jag har dessutom två slutmål. Det ser ut som följer:

Delmål:

1. 80kg> = Inköp: Joggingskor.
2. 75kg> = Kurs (helg-): Hembruksmassage.

Slutmål:

1. 70kg = Inköp: Kläder.
2. 6 månader 70kg (+-1kg) = Kurs: Matlagning.

Alltså är det första delmålet nått! Och joggingskor inköptes förra måndagen. De testades redan dagen därpå, och har sedan dess använts två gånger till. Än så länge har jag bara sprungit i tio minuter. Jag planerar att förlänga rundan redan nästa vecka.

Ikväll ska jag göra ny meny och handlarlista. Jag är ganska trött och vill helst inte göra någonting, men får försöka skärpa mig lite grann. Det är ju inte så mycket.

Ny vecka med start imorgon. Nya tag.

• Måndag: Två lektioner (10-12 & 13-15). Handla.
• Tisdag: Tvätt 7-10. Ska till Pedagogen 13-15och berätta i tio minuter om utlandsVFU. I övrigt plugga.
• Onsdag: Två lektioner (10-12 & 13-15). Äta ute med klasskompisar och avslutande teater (Harold Pinter) kl19.
• Torsdag: Lektionsfritt. Hemstudier.
• Fredag: Lektion 10-12.

Jag funderar på att åka till Gislaved i helgen. Pappa var här med en bärbar dator som han hade tänkt att lämna kvar här, men den strulade då. Lillebror har fixat den, så det vore kul att passa på att träffa lite folk när jag hämtar den.

Förresten har jag skaffat mig en kalligrafibok och en filtpenna. Ska lära mig att skriva snyggt för hand. Så småningom kanske det kommer lite exempel här, men då får ni hänga på - det lär dröja ett tag.

Datorstrul och löpning

Datorn fungerar nästan smärtfritt. Jag ringde Canons kundsupport och frågade varför min skrivare inte fungerar, och varför drivrutinen jag laddat hem från deras hemsida inte fungerar. Under tiden jag pratade hände något med datorn jag strax skall beskriva, så jag fattade inte riktigt vad han pratade om, men det handlade om att ta bort alla drivrutiner från datorn, eftersom de kan ha kommit i konflikt med varandra. Hoppet om att det går att lösa utan att behöva omformatera datorn är därmed tänt, och bara det är lättande.

Så kommer vi till problem två, nämligen att datorn ibland får för sig att reboota, och då försöka göra det från CD/DVD eller diskett. Jag måste stänga av datorn helt för att kunna boota från hårddisken igen, det går inte bara att trycka på rebootknappen på datorn.

Annars funkar datorn faktiskt helt okej.

Jag var ute och sprang för första gången på allvar idag. Kändes skönt, men nästa gång ska jag ta astmasprayen innan jag sticker ut! Efter 30 sekunder andades jag genom ett sugrör och det gjorde mycket ont i bröstet, men jag sprang på i hela tio minuter! Jag är mycket nöjd, ska ni veta! Det blir nog fler tio-minutare. Många fler!

Än så länge har jag inget mål med min löpning. Jag tycker det är kul att springa, och vill känna förändringen i andning och kondition. Men det är inte omöjligt att ett lopp om ett eller två år kan genomföras. Var blir en annan fråga, eftersom jag om två år kommer flytta från Göteborg. Men det spelar mindre roll. Det går alltid att ordna.

Flytta. Det gör att jag kommer att tänka på hur det kommer bli att flytta från den här lägenheten. På ett sätt kommer det givetvis vara en lättnad, men det är inte bara för att det kommer vara skönt att få slippa lägenheten som jag inte kommer vilja åka ut till Hisingen för att titta på den igen. Jag kommer även att sakna den. Att ha en bostad med en säng i Göteborg kommer jag verkligen att sakna!

Imorgon bor jag dock kvar här, och då gäller det att ta nya tag!

Datorstrul och första snön

Datorn är omformaterad. Så långt gick det bra. Men historien är inte slut än.

När jag hade installerat Windows XP första gången, hittade datorn inte varken grafik- eller ljudkort, så jag fick göra om alltihop igen. Snabbformatering, och installera om Windows. Okej. Det tog bara väldigt lång tid att ladda hem SP2. 50kb/sek. Herregud! Fortfarande inte säker på om det var min dator eller Comhem som strulade.

Nå, dag två, söndag, började jag installera en massa saker. Antivirus, Office2007 osv. Ingenting fungerade första gången. Jag fick installera om och reboota åtminstone två gånger per gång! Internet fortfarande slött. Den här gången beroende på antivirusprogrammet. Nu var det nere i 3,5kb/sek!!!

Dag tre, igår, måndag, vill jag skriva ut. Då hittar inte Windows skrivaren! Eller jo, den hittar skrivaren - det står Canon MP360 osv, men den har ingen aning om vad det är för nått! Och drivrutinen jag har hittat på Canons hemsida funkar inte. Den är inte en riktig "Win32"-fil, eller nått sånt.

Jag vill inte omformatera datorn igen! Jag ägnade för helskotta hela söndagen åt att installera en massa saker! Måste jag göra om allt igen för att datorn ska hitta skrivaren, eller?

Varför kan det inte bara vara liiiiite enklare?

Från det ena till det andra. Första snön i Göteborg idag. Min digitalkamera har ingen mikrofon, men snö låter ju ändå ingenting... Det är alltså inget fel på era högtalare!

Första snön i Göteborg

En liten stund senare

Och hur går det för mig i skolan? Ta en titt i min skolblogg.

Datorn skall omformateras!

Dags att omformatera datorn. Jag är så jäkla nervös! Tänk om jag glömt något viktigt i datorn! Tänk om något går fel, och jag inte har någon dator längre, förrän någon kan komma hit och fixa den? Det är hemskt att säga det, men man är väldigt beroende av datorn när man lever i det svenska samhället 2007.

Men i datorn, och i min externa hårddisk, har jag en mängd affektionsfiler, t.ex. bilder och texter som inte finns någon annanstans, och som bär med sig minnen och känslor, tankar och annat som kan gå förlorat om inte de finns kvar att vittna om det. Ju fler minnen jag har av känslor, tankar och händelser, desto rikare känner jag att jag är på erfarenheter. Minns man inte sitt förflutna är det en stor risk att man upprepar det.

Kanske jag bara nojar mig. Hela livet borde ju inte vändas upp och ner för att en installation inte fungerar som den ska eller för att filer jag inte minns att jag hade försvinner för alltid. Men är man ovan och aldrig har gjort en omformatering på detta viset förut, då är man orolig. Förlåt att jag använder ordet "man" så respektlöst - men å andra sidan kan man nog säga att de flesta i min situation är nojiga, vare sig man är kvinna eller man.

Det är på sätt och vis ingen idé att önska mig lycka till i det här skedet. För om jag gör omformateringen efter det här, kan jag inte läsa era lyckönskningar förrän jag har ominstallerat allt och är klar, så jag kan gå ut på internet igen. Om det inte fungerar är de skickade lyckönskningarna något felriktade. Om det fungerar är det ändå försent för dem.

Men ni kan hålla tummarna för mig. Det ska jag göra!

Here goes...

För Jokela och de berörda

Så har det kommit närmare Sverige. Var det en tidsfråga innan det skedde i ett annat land än USA? Kanske. Men varför ska man ställa sådana frågor?

Vad går snett? Vad är det som gör att en människa kan bli så less på världen? Varför kan en människa skriva följande:

Ni kanske undrar varför jag gjorde detta och vad jag vill... Jag har fått nog. Jag vill inte vara del av det här ruttna samhället. Som vissa andra kloka personer sagt tidigare är människorasen inte värd att kämpa för eller rädda, bara värd att döda.
(...)
Jag är redo att kämpa och dö för min sak. Jag, som en naturlig utväljare, tänker eliminera alla som jag anser vara odugliga och som vanärar den mänskliga rasen.
(...)
Kom ihåg att detta är mitt krig, mina idéer och mina planer. Lägg inte skulden för mina handlingar på någon annan än mig. Beskyll inte mina föräldrar eller mina vänner. Jag har inte berättat för någon om mina planer. Beskyll inte filmerna jag ser, musiken jag lyssnar på, dataspelen jag spelar eller böckerna jag läser. De hade inget med detta att göra.
(...)
Detta är mitt krig. En man mot mänskligheten, regeringar och världens svagsinta massor. Ingen nåd för världens avskum!

Citerat från dagens GP.

Pekka-Eric Auvinen. Offer och anhöriga har fått ett namn, ett ansikte och ett slag motiv. Kommer det att räcka? Kommer föräldrar och vänner att inte känna skuldkänslor, bara för att han skrev som han gjorde på sin Youtube-sida?

- Var är min pojke? Är han med? ropar [Arto] Palsanen och springer fram mot bussen. Men polisen motar bort honom och bussen kör barnen till kyrkan där alla samlas.
- Någon sade att de har sett min pojke bäras in i en ambulans, säger en annan pappa.
Ingen vet vad de ska tro. Lilla Jokela har varit så lugnt, och så...

Citerat ur dagens GP.

Kim Kiuru [en lärare på skolan] säger att Auvinen var en elev med goda betyg, men med ett något förvirrat idelologiskt intresse för extrema åsikter.

Citerat ur dagens GP.

Klockan 14.30 tog sig polisen in i byggnaden och hittade då Pekka-Eric Auvinen. Han hade skjutit sig själv i huvudet och var svårt skadad. Han fördes till sjukhuset i Tölö för vård men hans chanser att överleva bedömdes som i stort sett obefintliga. Vid 22-tiden i går kväll kom beskedet att han avlidit.

Citerat ur dagens GP.

Ska man vara glad eller ledsen för att han dog? Hämnden för hans gärningar skulle vara att han fick överleva, att han skulle misslyckats med sitt självmord, och att han en gång för alla skulle få inse vad han ställt till med. Få stå öga mot öga med anhöriga och offer. Förstå vidden av hans handlingar. Förstå - och plågas.

Men samtidigt kanske det var lika bra för honom att dö. Den medmänskliga sidan av mig, som även står på de svaga, utstötta, förvirrade, sjuka, ledsna och sårade människornas sida, säger att hans självmord var en bra sak. Tack och lov att han dog. Tack Gud för att du besparade honom mer lidande.

Så det är med blandade känslor jag läser om hans död.

Kan det hända i Sverige? Självklart. Det är inte lika lätt att få tag på ett vapen i Sverige som i Finland. Unga i Finland kan få vapenlicens från 15 års ålder. I Sverige gäller 18 år, men vissa undantag finns, står det på polisens hemsida. Man ska vara laglydig och skötsam. Det var Pekka-Eric Auvinen. Tills nu.

Visst. Auvinen hade extrema åsikter. Men att han testade sin pistol, Chatherine, och lade ut en film om den kommande massakern på Jokela visste ingen förrän dagen innan. Man hann inte reagera. 200.000 personer laddade ner och såg filmen innan Youtube tog bort den och Auvinens konto. Då var det redan försent. Det var försent långt innan dess.

För Auvinen har det antagligen varit försent i flera år.

Och nu är det även försent för åtta personer, rektorn, fem pojkar och två flickor, och kanske blir det fler.

För en stund sedan har föräldern Annukka Vainio chockad kommit ut ur skolan.
Hon var på väg att träffa sin dotters lärare, väl inne såg hon två flickor liggande på mage i vestibulen. Hon tyckte att det såg ut som om de hade näsblod. Vainio ruskade om flickorna som inte gav några livstecken ifrån sig.
Så tittade hon upp och stod öga mot öga med artonåringen med sitt skjutvapen.
- Vad gör du här, frågade han. Då kvinnan förvirrat berättade om lärarmötet svarade mannen:
- Nå, det är inte aktuellt längre, samtidigt som han höjde vapnet.
Kvinnan vände och sprang ut.

Citerat ur dagens GP.

Mina tankar går i mångt och mycket till de berörda i Finland - så gott som hela det finska folket alltså. Men också till alla andra runt om i världen. Är det inte nog nu? Finns det ingenting vi kan göra för att förhindra sådant här? Jag menar inte säkerhet, bevakning och krisberedskap. När krisen kommer är det redan försent, då har det varit försent alldeles för länge.

Vi måste häva krisen långt innan den uppstår! Det är ju där vi måste börja! Precis som en mobbningsplan måste ha sin början långt innan en mobbningssituation uppstår, måste samhället häva dessa kriser långt innan de får fortsätta tills the point of no return är uppnådd.

Vi visste att han hade extrema åsikter. På engelska beskrev han på Youtube sig själv som "cynisk existentialist, antihuman humanist, antisocial socialdarwinist, realistisk idealist och gudsliknande ateist". Säga vad man vill om innehållet, men uttrycka sig kunde han.

På mer än ett sätt.

Och aldrig mer. Aldrig mer skall han uttrycka sig. Aldrig mer skall varken han eller sju andra skolbarn, och en vuxen kvinna, utrycka sig.

Godnatt, stackars människor. Sov gott, älskade barn. Låt er sömn skölja bort all sorg och förvirring som världen runt er låtit fängsla er med. Låt sömnen lyfta fram det goda som ni upplevt. Låt den sömn som ni gått in i vara ett uppvaknande i en ny sorts värld, där ni upptäcker att det liv ni trodde ni levde i, bara var en dröm.

Jag älskar er och saknar er. Och mina tröstande tankar går till de som just nu har det värst: de som är kvar.

En jobbig tid

Det har varit och är väldigt mycket i skolan just nu. För att bena upp det lite, tänkte jag försöka skriva vad jag har att göra:

För Monika Johansson:
läsa kap 3:1, 4, 5:1-7 och 6
Thelander, Malmgren och Ralph i kompendiet
stenciler

För Lars-Gunnar Andersson:
stencilerna En stor stark och Svenskan globalt

För Kirsti Hansen:
ett språkkompendium på 42 sidor.
stenciler
3 uppgifter ang. danskt språk och språkbruk
grammatikpapper.

I helgen får jag inte så mycket tid att plugga heller. Igår lyckades jag med konststycket att skjuta på pluggandet tills jag inte hade tid att plugga, det blev för sent. Imorgon kommer pappa hit. Det är kul, så jag kan inte säga att jag inte skulle vilja att han kom! Men det blir jobbigare att plugga på söndag.

Och ju jobbigare det är att plugga, desto större risk att jag inte pluggar!

Ikväll är det likadant. Men jag ska försöka plugga lite grann.

Lite.

Klädkod?

Idag publicerades en krönika i GP, där Abraham Staifo talade om klädkoder och restriktioner för byxhäng resp urringning i skolan, vilket f n är på tapeten i de flesta skoldebatter. Det är här är min respons:

Förvisso tycker inte heller Staifo att byxhäng ska förbjudas, men är inte klädkoder och restriktioner av det slaget en typ av förbud? Missförstå mig inte - jag tycker inte heller om rumpor som visas under kalsongerna. Det är smaklöst om springan i rumpan syns, oavsett om det är en tjock gubbe på stan eller en ungdom i skolan. Samtidigt kan häng vara snyggt, om det inte överdrivs. Och om häng är snyggt så länge springan inte syns, varför införa restriktioner och klädkoder då?

När det gäller urringning på barn kan jag förstå en viss restriktion, men det beror ju också på fall till fall. Hur mycket urringning ska förbjudas (använder här ordet förbjuda i brist på bättre ord)? Och samma fråga när det gäller byxhänget: hur mycket byxhäng ska förbjudas? Går det verkligen att påstå, att alla tycker det är osnyggt med byxhäng eller urringning. Till en viss gräns är det snyggt, över den gränsen säger jag som Staifo skriver: "sluta visa mig detaljer av kroppen som inte är ämnade att visas offentligt".

Vidare håller jag med Staifo om att det inte är "paragrafer som styr barns villkor i skolan. Det är grupptryck och ett socialt sammanhang" och att barn klär sig efter andra, trots att de kanske själva inte vill klä sig så. Men det är inte upp till skolan att avgöra. Däremot är det upp till skolan att föra en dialog med föräldrarna, så att barnen få möjlighet att klä sig som de vill, utan att någon ska känna sig utpekad. Dialogen och samtalet är det absolut viktigaste i skolans värld. Allt annat är underordnat detta.

I den här debatten tycker jag inte mig se en dialog eller ett samtal. Här är det snarare skriftliga och muntliga utlopp för ens egna åsikter, och inga perspektivbyten. I dialogen och samtalet är perspektivbytet nödvändigt. Vi måste komma överens, och utan perspektivbytet kan vi inte förstå varandra. Se det från båda sidorna. Först då kan vi komma någonvart. Först då kan vi förstå, och framförallt, vi kan bli förstådda!

Dagdröm

Jag var och badade i morse, 1 km på 40 minuter. Skönt. Medan jag simmade befann sig även en grupp gymnasieelever (troligtvis) i simhallen, bara en fem sex stycken, men bland dem fanns en otroligt söt tjej, som jag inte kunde låta bli att titta på ibland.

När jag gick från badhuset började jag dagdrömma. Jag kände till en början att det kanske var lite taskigt mot Emelie, men jag tillät mig ändå att göra det. Hade jag försökt dölja att jag tyckte hon var snygg och söt, så hade känslorna bara blivit starkare. Så jag dagdrömde:

När jag gick upp ur badet och ner för trappan mot omklädningsrummet, hörde jag en röst ropa "Du!" efter mig. Jag vände mig halvt om och såg den snyggsöta tjejen trippa på det hala golvet efter mig, och hon stannade någon meter från mig.

"Du glömde något", sa hon.

"Vaddå?" frågade jag. Hon log och la huvudet på sne.

"Mig", sa hon.

Jag visste inte vad jag skulle säga. Jag vände mig helt mot henne och sa, fånigt nog:

"Va?"

Plötsligt var det hennes tur att se generad ut och inte verka veta vad hon skulle säga. Tillslut sa hon åter:

"Du glömde mig."

"Vad menar du?" frågade jag. Åter ett dumt sätt att svara, men jag visste inte vad jag skulle säga. Och nu blev hon ändå mer osäker, och började stamma och bli röd i ansiktet.

"Du.. jag.. jag menar... alltså... äh, förlåt, jag... menade inte..." Och hon vände sig om för att gå.

"Nej, vänta!" sa jag då och klev ett steg fram. Hon stannade, men vände sig inte om.

"Jag förstod inte att du menade allvar", sa jag, "och jag glömde dig inte. Jag trodde bara inte att jag fick ta med dig hem." Äntligen lossnade tungan. Hon vände sig om, fortfarande röd i ansiktet, och på gränsen till tårögd.

"Det är klart att jag inte glömmer ett sånt ansikte", sa jag, klev ytterligare lite närmare, hon vände sig om helt mot mig och jag drog undan lite hår från hennes ansikte som hade ramlat ner i ansiktet.

Och plötsligt hände något. Hennes ansikte sken upp, men det var inte längre badhusflickan som stod framför mig. Hon hade försvunnit. Istället var det någon annan som tittade upp på mig och log lyckligt. Någon jag visste namnet på. Någon jag kände. Någon jag älskade.

Det var Emelie. Och plötsligt förstod jag varifrån mina dagdrömmar om andra tjejer kom ifrån. Min längtan efter Emelie. Hade jag inte fortsatt med min dagdröm hade jag kanske inte förstått det. Det är nu flera veckor sedan jag fick träffa Emelie, för lika längesedan fick jag en kram! Min längtan efter närhet och kärlek är mycket stark just nu, och det gör att jag åter tittar på tjejer i min närhet, och hoppas få känna och älska med någon av dem.

Men så fort jag kommer nära, är det någon annan jag längtar efter. Denna Någon har jag äntligen hittat. Jag visste det för ett år sen, när jag friade första gången. Hon sa ja då, men vi förlovade oss inte förrän 25 augusti i år, och under tiden friade vi till varandra flera gånger. Fråga oss inte varför. Vi bara gjorde det.

Emelie Andersson, jag älskar dig. Vill du bli min hustru? Du och jag har varit i förlovade i två månader och en dag idag, och ikväll får jag träffa dig. Jag längtar så efter att få kyssa dig igen, och få känna din kropp mot min när vi kramar om varandra igen! Om några år, när vi båda (kanske) har fast jobb, då ska vi gifta oss!

Vem vill komma på bröllopet?

Anonym -> Datorn tillbaka

Pay homage to Anonym och dennes kommentar på inlägget Datorn tillbaka!

Jag gillar verkligen när man kommenterar mina inlägg. Fortsätt med det. Jag menar det.

Tillåt mig dock svara Er i samma stil som Ni kommenterar. Så blir alla glada.

Datorn tillbaka

Datorn lämnades in idag på förmiddagen. Vid lunch återkom butiken och sa att det inte var något problem med datorn.

Jag åt upp min lunch och tog med mig min externa hårddisk som jag vet att det varit problem med. De kopplade in den, och den fungerade, utan problem. Jaha.

Den fick stå kvar i några timmar, medan jag gick hem och pluggade och sedan gick till badet och simmade. Den fungerade fortfarande bra när jag var klar, så de stängde av och gav tillbaka mina grejer.

Och fick mig att betala hutlösa 350 kronor för att de ska låta min dator stå och puttra i några timmar medan de lägger upp sina smutsiga skor på skrivbordet, dricker kaffe och porrsurfar!

Kass stil. Men datorn funkar, den fick göra lite inkonsekvenstest, eller vad tusan det heter, innan den kom igång, men efter det funkade både usb-minne och extern hårddisk.

Imorgon ska jag koppla in skrivaren, så får vi se vad som händer. Om datorn då inte längre känner igen enheterna åter igen, då är det skrivaren det är fel på.

Men nu är det dags för sängen! Tack och lov att jag slipper köpa en massa dyra saker.

Igår fick jag mitt stipendium på 8.000 kronor, och snart får jag CSN också :)

Livet leker, jag kom ner till 81 kg igår och jag fortsätter neråt, men att laga mat varenda eviga dag börjar bli lite trist. Men jag kommer att fortsätta. Stödet jag får från familjen och Emelie är grymt. Tack! Jag älskar er!

Datorproblem

Imorgon, eller kanske på tisdag, jag har nog mer tid då, kommer jag att lämna in datorn på lagning. Problemet?

Min skrivare, min externa hårddisk och mitt usb-minne känns inte längre igen av min dator, medan min digitalkamera och en usb-mus fortfarande känns igen.

Det är problemet. Ingen av mina bröder har en aning om vad som är problemet, men risken finns att det är moderkortet som strular, och då kanske jag måste skaffa en helt ny dator...

Fast jag sparar min hårddisk, dvd- och cd-spelaren, datorlåda, tangentbord och datormus. En ny bildskärm tänker jag skaffa, en plattskärm.

Och inget Vista för min del! Inte förrän de skärper sig och slutar lanserar OS innan de är färdiga! Heja XP, än så länge den bästa Windows-versionen. Även om den suger.

Hemtentan klar

Leeeedig! Jag skickade precis in hemtentan. Nu har jag tre hellediga dagar då jag får göra precis vad jag vill!

Vad jag kommer att göra? Jag tänker städa undan förra kursen, träna och kanske åka in till Artistens bibliotek och kopiera MD-skivor till CD. Det är fredagen. Lördagen kommer jag också ägna åt städning och träning. Och matlagning och, bäst av allt: SÖMN! Jag ska SOVA! och VILA! och LÄSA BARA VAD JAG VILL och UTAN ATT NOTERA EN MASSA SIDOR HELA TIDEN!

Så nu blir det inget mera skrivet ikväll. Från och med nu tar min hjärna en paus.

Alltså, nu får ni inte missuppfatta. Jag skriver nog redan imorgon här igen. Min blogg tar inte en paus. Men över natten tar min hjärna en paus! En välförtjänt en!

Trött och hemtentaångest

Trött, på gränsen till förkyld, seg och trött i huvudet och så ska man skriva hemtenta. Ha, ha, visst!

Egentligen vet jag ju att den här typen av blogg inte är så roligt att läsa, men vad ska jag göra? Strunta i att skriva? Varför det?

En analys av en text skall göras, Hanne Ørstaviks Kärlek. Jag måste använda sekundärlitteratur, men jag vet inte vad jag skulle kunna använda. Det finns litteratur, men jag vet inte hur jag skulle kunna använda dem.

Jag ska försöka hitta något i Louise Rosenblatts Litteraturläsning som utforskning och upptäcktsresa, men räcker det att använda bara den? Borde jag ta fram fler böcker?

Rosenblatts bok ska jag ju använda i didaktikdelen.

(Som en parentes kan jag beskriva uppgiften. För er som inte är intresserade kan ni hoppa över det här, tills där texten återfår sin svarta färg och parentesen är slut.

Citerar uppgiftsbeskrivningen:
"Paper.
Uppgiften består av att formulera en egen självständigt vald frågeställning som utgångspunkt för en analys av minst tre skönlitterära verk på kursen. Välj tre verk ur kursen så att minst två av de tre genrerna lyrik, dramatik och epik (prosa) är representerade.

Strukturera papret med inledning, analys och sammanfattning. Motivera frågeställning och val av verk i inledningen.

Använd också Rosenblatts eller Langers samt Christina Olin Schellers syn på litteraturläsning och redogör för om och varför din frågeställning skulle kunna vara relevant för skolans litteraturarbete samt kortfattat hur du skulle vilja arbeta med de tre verken tillsammans med elever.

Använd sekundärlitteratur och glöm inte bort att hänvisa till den. Lagom längd är 5-6 sidor, radavstånd 1,5.

Vid bedömning av papret tas särskild hänsyn till studentens förmåga att analysera självständigt, problematisera samt ställa egna relevanta frågor till texterna. Den språkliga utformningen ingår också i bedömningen."

Jag har valt följande tre böcker.

1. Mohamed Omar, Tregångare (lyrik)
2. Hanne Ørstavik, Kärlek (epik)
3. Aldous Huxley, Du sköna nya värld (epik)

Utdrag ur min inledning:

"I en insändare i Skolvärlden (061011) beskrevs musikämnets positiva följder för den enskilda individen, ensam och i grupp. Insändaren ville inte övertyga läsarna om ämnets betydelse, utan få musiklärarna att lära ut sitt ämne med bättre kunskap om vad som gör ämnet betydelsefullt.

Samma sak tycker jag gäller för svenskläraren inför litteraturläsningen. Det är svårt att övertyga elever som bestämt sig för att läsning är tråkigt och inte ger något som livet självt inte kan lära. Jag ska inte försöka säga emot det påståendet – för någon som lever ett rikt och händelsefullt liv kan litteratur säkert vara överflödigt. Jag ska istället visa på viktiga lärdomar som, med rätt handledning, kan komma av att läsa litteratur. I första hand vill jag konfrontera fördomar och bedömningar av andra människors handlingar och personligheter.")

Nu återgår vi till min inlägg i bloggen.

Som sagt, det är svårt att hitta vettig sekundärlitteratur till Ørstaviks bok, men det känns som om jag behöver hänvisa till något. Jag hänvisade inte till någonting i analysen av Omar, så nu får jag nog stoppa in något.

Äsch, jag får väl försöka hitta något i Rosenblatt. Trots allt tror jag att det är störst chans att jag hittar något där!

Om jag bara inte vore så trött... :(

Deprimerande

Vägde och mätte mig idag morse. Inget kul.

Förra veckans vikt och midjemått:

kg: 82,0
cm: 105,5

Idag:

kg: 81,9
cm: 107

Det är tredje veckan jag står still på 82kg, och att midjemåttet ökat med 2cm är verkligen deprimerande. Hur ska man lyckas hålla humöret uppe, när det inte hjälper att man försöker.

Det är svårt att gå ner i vikt, vill jag lova! Min metabolism är inte så bra - jag förbränner knappt någonting. Men från och med den här veckan ökar jag träningen, särskilt förbränningsträningen (motion och rörelse), och jag tänker se över mitt kaloribehov.

Det vore skönt med lite stöd. Lite pepping skulle inte vara dumt. Tack på förhand!

Ett inlägg

Har inte så mycket att skriva.

Jobbar med min hemtenta, som handlar om hur man kan få litteratur att kännas mer relevant och intressant i klassrummet, som kan motivera boksamtal och litteraturkunskap. Det går framåt, har till fredag på mig.

Jag står still i vikten. Tre veckor i rad har jag vägt mig och vågen har visat 82kg. Det är jobbigt. Jag tycker ändå att jag äter bra och rör på mig ordentligt. Ändå sjunker jag inte mer än 0,1-0,2kg i veckan, när jag egentligen ska gå ner 0,5-1,0kg i veckan. Det är frustrerande, men jag har bestämt mig: det blir inte tal om något ge upp!

Försöker finna min själ.

Ånger och stress, dåliga bloggämnen

Jag ångrar idag att jag inte gjorde det jag skrev om i faktionsbloggen. Vilket minne det hade varit.

Men jag vill inte tränga mig före i kön, och om jag hade ställt mig sist hade jag kanske inte kommit in ändå. Och jag fick ju så mycket annat bra gjort igår, som jag igår skrev om här.

Men en bok av Bill Clinton med hans signering och minnet av en handskakning och ett leende av honom hade helt klart varit någonting. Får jag någonsin en andra chans? Kanske. Jag får väl hoppas på det. Söka på hans turnéer och befinna mig där han befinner sig. Ta reda på hans telefonnummer osv.

Min tid rinner iväg. Stressen ligger och gör mig darrig i hela kroppen. Jag funderar allvarligt på att strunta i dagens lektion. Jag går inte ner i vikt så snabbt som jag borde. En anledning är att jag mår dåligt.

Men skriver man det i en blogg försvinner läsarna.

Nu måste jag äta frukost.

Argumentationsdag

Efter dagens lektion... förlåt, efter halva dagens lektion gick jag ner till Artisten (Högskolan för scen och musik) och fram till vaktmästarens dörr. Mitt kort var spärrat, och jag ville se till att det blev upplåst. Vaktmästaren menade dock att eftersom jag hade slutat på Musikhögskolan, så skulle mitt kort och mina nycklar återlämnas. Men det stämde inte med vad jag hade hört, nämligen att "slutet av min utbildning" skulle innebära när jag slutade vid Universitetet. Vaktmästaren menade att jag måste ha missförstått. Vi kom dock överens om att jag skulle kunna leta upp Studievägledaren Helena Wattström och be henne skicka ett mail till honom, så skulle han låsa upp kortet.

Sagt och gjort, jag gick upp för att leta upp Wattström, men på hennes dörr stod det att hon var på möte. Jag gick dit där mötet var, men det var låst och ingen verkade vara där. Så jag gick tillbaka, och då träffade jag den för ändamålet viktiga personen, Wattström, i trappan. Vi gick ner till vaktmästaren, och tillsammans ordnade vi det så det blev rätt. Nu kan jag gå och komma som jag vill i Artistens lokaler igen. Härligt.

Sen gick jag upp till Humanisten igen, och upp för trapporna. Där träffade jag först en studievägledare för institutionen Litteraturvetenskap, Carina Köre. Sedan pratade jag med nummer två i ordningen, en studievägledare vid Svenska Språket, Tore Otterup, och därefter nummer tre, en lärare vid Sv Språket, Hans Landkvist. Ämnet är mitt kommande integrerade examensarbete nästa vår. Jag pratade med Carina, Tore, Hans och Tore igen, sen var det klart.

Jag får som jag vill!

Nästa vår studerar jag vid institutionen för Svenska Språket, och första halvan löser jag språkvetenskapliga problem från vecka till vecka. Andra halvan av terminen skriver jag integrerat examensarbete, och det är ett ämne jag själv har valt.

Problemet som uppstod var att jag hamnar mitt emellan språkvetenskap och litteraturvetenskap, vilket gjorde att ingen av institutionerna verkade villiga att ta tag i mitt arbete.

Mitt examensarbete går ut på att jämföra kompositoriska begrepp, begrepp som förekommer i både musik och svenska. Jämförelsen går ut på att se likheter och skillnader beroende på i vilket sammanhang de förekommer, se deras funktioner för respektive kulturyttring och diskutera integrering av ämnena svenska och musik i den svenska gymnasieskolan. Ungefär så.

Mitt intresse svalnar vid Litteraturvetenskapströskeln. Jag har, som en klasskamrat till mig idag uttryckte det, tröttnat på att sätta små lappar i varje bok jag läser. Jag vill inte analysera texter och diskutera rätt/fel/genus/världsproblematik. Jag har nog av det i mitt eget huvud.

Jag har en intressetriangel som är mitt liv: komposition - svenska språket - musik. Jag är intresserad av det som skapar, inte det som redan är skapat. Jag är intresserad av hur man skapar, och hur det är skapat. Inte lika intresserad av varför det är skapat, eller kopplingarna man kan göra till samtid, dåtid, politiskt, socialt etc.

Jag är intresserad av detaljens bredd, inte helhetens detaljer.

Jag fick som jag ville. Jag argumenterade för att mitt arbete är snarare är inriktat på begreppsdiskussioner, inte litteraturanalyser. Litteraturvetenskapens Köre höll med mig. Svenska Språkets Otterup och Landkvist var osäkra, mest pga den där oväntade musikaliska touchen. Men till det tänker jag ta mig en bihandledare på Artisten, så det ska ju inte vara några problem.

Jag har gått med på att vara beredd på att anpassa mig till Svenska Språket, men det är en anpassning jag helt klart är beredd att göra. Hellre det än åt andra hållet, åt Litteraturvetenskapen. Jag är inte mycket för Litteraturanalyser och -historia - vilket är det vi håller på med just nu i skolan. Det var därför jag inte orkade med hela lektionen idag.

Nu ska jag anmäla mig inför nästa termin! Jag är lycklig!

Välkommen!

VÄLKOMNA TILL MIN NYA BLOGG

Den senaste jag skapade var på Netlog.se, har jag för mig. Jag tänkte försöka börja min faktionsblogg där, men jag valde att lägga den här istället.

Vem är jag? Vad gör jag? Var kommer jag ifrån? Hur gammal är jag? Vad är min favoritmat? Är jag tillsammans med någon? Vad vill jag med mitt liv? Vad tror jag på? Varför har jag kommit hit?

Vem jag är? Ja, det är ju alltid en bra fråga, men om jag ska låta bli att gå för djupt in på saken så kan jag kort sammanfatta mig som Christian Andersson och bor i Göteborg i skrivandets stund.

Vad jag gör? Om jag ska fortsätta min korta sammanfattning så studerar jag till lärare och är klar om ett drygt år. Mina ämnen är svenska och musik. På fritiden sitter jag vid datorn, lagar mat och tränar. Jag läser en hel del också, dels för min utbildning, dels för min egen njutnings skull. Jag umgås mycket med min fästmö, via telefon för det mesta, eftersom hon bor på andra sidan Sverige, i Kalmar.

Var jag kommer ifrån? Kort sammanfattat kommer jag från Ryd, Gislaved, Småland. Jag har även bott i Växjö under två års tid, på folkhögskolan där. En mycket speciell tid i mitt liv.

Hur gammal jag är? Jag är 26 år, född 1981 i slutet av mars. Närmare bestämt den 27:e. Kort sammanfattat.

Vilken min favoritmat är? Jag gillar det mesta, får jag väl säga. Om jag kort sammanfattar: kött, fisk och fågel, potatis, ris och pasta, bröd, smör och ägg etc. Ekologiskt för samvetet och naturen, helst inte för fett för samvetete och min kropp. Undviker godis, men älskar det samtidigt.

Om jag är tillsammans med någon? Ja, om ni läst ovan någorlunda, har Du redan förstått det. Hon heter Emelie och är underbar. Kort sammanfattat.

Vad jag vill med mitt liv? Mycket, men sammanfattar jag kort vill jag bli lärare i svenska och musik på gymnasie med estetisk linje, inriktning musik. Jag vill gifta mig med min fästmö, bo med henne och få barn med henne. Jag vill inte fastna i mitt yrke, utan vidareutbilda mig när jag kan. Jag vill resa och må bra, och jag vill finnas till för andra och få dem att må bra också.

Vad jag tror på? Här följer min trosbekännelse:

Jag tror på Gud Allsmäktig,

jag tror på Kärleken.

Jag tror ock på människans förmåga att välja,

att skapa sin egen verklighet.

Jag tror ock på själens samhörighet med Gud.

Än så länge väljer jag att tro på detta.

Gud vare pris och ära!

Amen.

Fick ni ut något av det? Följ min blogg och ställ frågor i Kommentarer, så besvarar jag dem allt eftersom.

Varför jag har kommit hit? För att följa Gud vilja, leda folket och visa vägen till en bättre relation med Gud. Jag har kommit hit för att utbilda och stödja, hjälpa och skaka om. Jag har kommit hit för att leva i fred och frihet, och kämpa för de svaga. Jag har kommit hit för att älska, och jag har kommit hit för att bli älskad.

Jag har även kommit hit för att leva mitt liv med Emelie. Jag har kommit hit för att älska och ära henne och med henne bringa ytterligare liv till den här världen. Jag har kommit hit för att leva ett långt och bra liv.

Tro på mig (förutom när du läser faktionsbloggen), och på Dig själv.

Kort sammanfattat.