Idag har varit en jättebra och skön dag, förutom en sak. Låset på cykeln har fastnat.
Under förmiddagen gjorde jag en disposition över examensarbetet, vilket gjorde att jag fick en översikt istället för kaos. Det kändes mycket bra.
Jag postade dessutom min självremiss och tre vykort. Jag duschade och lagade en ny maträtt: fjärilspasta med apelsin- och kräftstjärtssås. Den var god, men jag tog i lite för mycket sötningsmedel och lite för mycket apelsin. Jag skulle ha delat den apelsin jag hade istället för att använda en och en halv. Men det är misstag man lär sig på. Jag diskade också.
I eftermiddag packade jag ihop och cyklade till Karriärcentrum. Där var jag på en föreläsning/workshop om löneförhandling. Så mycket mer än vad man får lära sig där kanske man inte kan lära sig teoretiskt om löneförhandling (jo, det kan man säkert, men ändå), utan nu gäller det att testa det i verkligheten också. Huga!
Nästa gång jag besöker Karriärcentrum kommer det vara för att träna på arbetsintervju och/eller få mitt CV granskat.
Så cyklade jag tillbaka över bron och kom till Wieselgrensplatsen, där jag parkerade, låste och gick in och handlade. När jag kom ut försökte jag låsa upp bakhjulslåset - men det hade, ironiskt nog, låst sig. Det gick inte att rubba.
Det är märkligt. Jag anade ingenting. Låset var helt perfekt när jag låste och låste upp tidigare. Och helt plötsligt går det inte att öppna.
Jag var fly förbannad ett tag, men det var ingenting att göra åt. Låset satt där det satt, låst. Så jag fick trava hem med mina matvaror. Jag åt och tittade lite på tv, och samlade sedan det sista av lust och ork jag hade och gick tillbaka till Wieselgrensgatan (c:a 1 km). Jag la upp cykeln på axeln, där den skavde ordentligt, och gick hem. Försökte nästan förgäves lägga min ena handske som skydd under cykeln där den gjorde ont mot axeln, och jag slängde cykeln i backen vid ett tillfälle av raseri och trötthet.
När jag precis hade upptäckt och varit förbannad på låset en stund kom det förbi en man som såg ut att ha arbetskläder och lite verktyg. Jag frågade honom om han kunde hjälpa mig, men han hade inga verktyg på sig just då. Han sa att det kanske bara behövdes lite smörolja och sa att jag kunde gå till låsaffären en bit bort (den går jag alltid förbi på väg till Wieselgrensplatsen, så jag visste vad han menade - SafeTeam).
"Rekommenderar du den affären?" frågade jag.
"Jag jobbar där", sa han och skrattade, och jag såg på hans jacka att det stod SafeTeam.
Anledning till att jag inte lät cykeln stå kvar på Wieselgrensplatsen är nog ganska självklart när jag berättar. Det är inte världens säkraste plats för en stöldbegärlig cykel att stå på en hel natt. Och min cykel, förutom låset för tillfället, är mycket stöldbegärlig. Jag investerade nyligen nästan 1.200 kronor på att renovera den, och den glider underbart genom stan.
Och man måste se positivt på det: tur att det inte hände när jag var inne i stan. Det hade varit jobbigt! Och nu får jag ju antingen låset renoverat eller utbytt, och vilket som är nog vettigt.
Tills imorgon står den i säkert förvar i cykelförrådet fem trappor ner. Imorgon förmiddag får jag trava med cykeln på axeln c:a 600 meter till SafeTeam.
Nu ska jag diska. Det är inte så mycket disk, så det ska nog inte ta så lång tid. Men jag vill helst inte ha det hängande över mig imorgon. Jag har tillräckligt med oväntade tidsutgifter att stå ut med.
Under förmiddagen gjorde jag en disposition över examensarbetet, vilket gjorde att jag fick en översikt istället för kaos. Det kändes mycket bra.
Jag postade dessutom min självremiss och tre vykort. Jag duschade och lagade en ny maträtt: fjärilspasta med apelsin- och kräftstjärtssås. Den var god, men jag tog i lite för mycket sötningsmedel och lite för mycket apelsin. Jag skulle ha delat den apelsin jag hade istället för att använda en och en halv. Men det är misstag man lär sig på. Jag diskade också.
I eftermiddag packade jag ihop och cyklade till Karriärcentrum. Där var jag på en föreläsning/workshop om löneförhandling. Så mycket mer än vad man får lära sig där kanske man inte kan lära sig teoretiskt om löneförhandling (jo, det kan man säkert, men ändå), utan nu gäller det att testa det i verkligheten också. Huga!
Nästa gång jag besöker Karriärcentrum kommer det vara för att träna på arbetsintervju och/eller få mitt CV granskat.
Så cyklade jag tillbaka över bron och kom till Wieselgrensplatsen, där jag parkerade, låste och gick in och handlade. När jag kom ut försökte jag låsa upp bakhjulslåset - men det hade, ironiskt nog, låst sig. Det gick inte att rubba.
Det är märkligt. Jag anade ingenting. Låset var helt perfekt när jag låste och låste upp tidigare. Och helt plötsligt går det inte att öppna.
Jag var fly förbannad ett tag, men det var ingenting att göra åt. Låset satt där det satt, låst. Så jag fick trava hem med mina matvaror. Jag åt och tittade lite på tv, och samlade sedan det sista av lust och ork jag hade och gick tillbaka till Wieselgrensgatan (c:a 1 km). Jag la upp cykeln på axeln, där den skavde ordentligt, och gick hem. Försökte nästan förgäves lägga min ena handske som skydd under cykeln där den gjorde ont mot axeln, och jag slängde cykeln i backen vid ett tillfälle av raseri och trötthet.
När jag precis hade upptäckt och varit förbannad på låset en stund kom det förbi en man som såg ut att ha arbetskläder och lite verktyg. Jag frågade honom om han kunde hjälpa mig, men han hade inga verktyg på sig just då. Han sa att det kanske bara behövdes lite smörolja och sa att jag kunde gå till låsaffären en bit bort (den går jag alltid förbi på väg till Wieselgrensplatsen, så jag visste vad han menade - SafeTeam).
"Rekommenderar du den affären?" frågade jag.
"Jag jobbar där", sa han och skrattade, och jag såg på hans jacka att det stod SafeTeam.
Anledning till att jag inte lät cykeln stå kvar på Wieselgrensplatsen är nog ganska självklart när jag berättar. Det är inte världens säkraste plats för en stöldbegärlig cykel att stå på en hel natt. Och min cykel, förutom låset för tillfället, är mycket stöldbegärlig. Jag investerade nyligen nästan 1.200 kronor på att renovera den, och den glider underbart genom stan.
Och man måste se positivt på det: tur att det inte hände när jag var inne i stan. Det hade varit jobbigt! Och nu får jag ju antingen låset renoverat eller utbytt, och vilket som är nog vettigt.
Tills imorgon står den i säkert förvar i cykelförrådet fem trappor ner. Imorgon förmiddag får jag trava med cykeln på axeln c:a 600 meter till SafeTeam.
Nu ska jag diska. Det är inte så mycket disk, så det ska nog inte ta så lång tid. Men jag vill helst inte ha det hängande över mig imorgon. Jag har tillräckligt med oväntade tidsutgifter att stå ut med.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar