Löneförhandling och låsta cyklar

Idag har varit en jättebra och skön dag, förutom en sak. Låset på cykeln har fastnat.

Under förmiddagen gjorde jag en disposition över examensarbetet, vilket gjorde att jag fick en översikt istället för kaos. Det kändes mycket bra.

Jag postade dessutom min självremiss och tre vykort. Jag duschade och lagade en ny maträtt: fjärilspasta med apelsin- och kräftstjärtssås. Den var god, men jag tog i lite för mycket sötningsmedel och lite för mycket apelsin. Jag skulle ha delat den apelsin jag hade istället för att använda en och en halv. Men det är misstag man lär sig på. Jag diskade också.

I eftermiddag packade jag ihop och cyklade till Karriärcentrum. Där var jag på en föreläsning/workshop om löneförhandling. Så mycket mer än vad man får lära sig där kanske man inte kan lära sig teoretiskt om löneförhandling (jo, det kan man säkert, men ändå), utan nu gäller det att testa det i verkligheten också. Huga!

Nästa gång jag besöker Karriärcentrum kommer det vara för att träna på arbetsintervju och/eller få mitt CV granskat.

Så cyklade jag tillbaka över bron och kom till Wieselgrensplatsen, där jag parkerade, låste och gick in och handlade. När jag kom ut försökte jag låsa upp bakhjulslåset - men det hade, ironiskt nog, låst sig. Det gick inte att rubba.

Det är märkligt. Jag anade ingenting. Låset var helt perfekt när jag låste och låste upp tidigare. Och helt plötsligt går det inte att öppna.

Jag var fly förbannad ett tag, men det var ingenting att göra åt. Låset satt där det satt, låst. Så jag fick trava hem med mina matvaror. Jag åt och tittade lite på tv, och samlade sedan det sista av lust och ork jag hade och gick tillbaka till Wieselgrensgatan (c:a 1 km). Jag la upp cykeln på axeln, där den skavde ordentligt, och gick hem. Försökte nästan förgäves lägga min ena handske som skydd under cykeln där den gjorde ont mot axeln, och jag slängde cykeln i backen vid ett tillfälle av raseri och trötthet.

När jag precis hade upptäckt och varit förbannad på låset en stund kom det förbi en man som såg ut att ha arbetskläder och lite verktyg. Jag frågade honom om han kunde hjälpa mig, men han hade inga verktyg på sig just då. Han sa att det kanske bara behövdes lite smörolja och sa att jag kunde gå till låsaffären en bit bort (den går jag alltid förbi på väg till Wieselgrensplatsen, så jag visste vad han menade - SafeTeam).

"Rekommenderar du den affären?" frågade jag.

"Jag jobbar där", sa han och skrattade, och jag såg på hans jacka att det stod SafeTeam.

Anledning till att jag inte lät cykeln stå kvar på Wieselgrensplatsen är nog ganska självklart när jag berättar. Det är inte världens säkraste plats för en stöldbegärlig cykel att stå på en hel natt. Och min cykel, förutom låset för tillfället, är mycket stöldbegärlig. Jag investerade nyligen nästan 1.200 kronor på att renovera den, och den glider underbart genom stan.

Och man måste se positivt på det: tur att det inte hände när jag var inne i stan. Det hade varit jobbigt! Och nu får jag ju antingen låset renoverat eller utbytt, och vilket som är nog vettigt.

Tills imorgon står den i säkert förvar i cykelförrådet fem trappor ner. Imorgon förmiddag får jag trava med cykeln på axeln c:a 600 meter till SafeTeam.

Nu ska jag diska. Det är inte så mycket disk, så det ska nog inte ta så lång tid. Men jag vill helst inte ha det hängande över mig imorgon. Jag har tillräckligt med oväntade tidsutgifter att stå ut med.

Gårdagen

Citat ur GP och blogg om gårdagen får inleda den här dagen.

Snacka om att uppfylla fördomar (ur GP 4/4, endast pappersupplagan):

Julbordet slutade med smäll på näsan
Göteborg: Efter julbordet för NCC:s anställda satt ett par arbetskamrater och pratade om hur det är att vara fotbollshulligan. Den ene hade egen erfarenhet av det. Han kände sig provocerad och gav kamraten en smäll på näsan. Nu åtalas den före detta huliganen för misshandel.

För övrigt anser jag att GP borde anställa korrekturläsare.

Vidare tänker jag plugga så gott jag kan i dag. Jag mår bättre än vad jag gjorde igår, som var hemsk (tapetklister i hjärnan, vilket spreds sig genom hela kroppen).

Jag orkade ändå följande:

1. Hämta cykeln (betalade 1190 kronor för en rejäl besiktning - nu håller den 60-80 mil till)
2. Handla
3. Skriva färdigt en uppgift till hemtentan. Bara tre kvar.

Cykeln köpte jag 1998 efter att min förra cykel blivit stulen. Jag minns den dagen. Jag kom till skolan och var arg för att sadeln på min blå cykeln lossnade hela tiden. Jag skruvade fast den och gick in i skolan - men glömde i mitt upprörda tillstånd att låsa cykeln (troligtvis). När jag kom ut två timmar senare var cykeln borta.

Jag fick ut en del på självförsäkringen och kunde köpa en tio gånger bättre cykel för mindre än halva priset. Jag har för mig att jag bara behövde betala 1.000 kronor (cirka) i mellanskillnad.

Tio år och bara en rejäl besiktning. Har fått byta gummi i däcken, dock inte hela bakdäcket, någonsin. Att byta bakdäck skulle kosta 2.000 kronor i dag. Det beror på att mitt bakdäck har växelhjulen inuti navet. Ett sådant däck skyddar växlarna bättre, men är mycket dyrare än där växlarna sitter utanför. Men så håller det i tio år också (om det inte kommer in fukt, vill säga).

Nåja, som sagt, dags att plugga.

P.S. Jag har hittat din blogg, Marlene. Ska länka den. D.S.

P.S. 2. Jag har perioder då jag är mycket trött och har mycket att göra. Under dessa perioder orkar jag inte läsa några bloggar. Å andra sidan har jag perioder då jag läser och kommenterar väldigt mycket. Hoppas ingen känner att jag överger er. D.S.

* * *

18

om jag var hyfsat ärlig och om jag var oärlig:

39