söndag 10 mars 2013

Reflektioner över loop - frilanskursen


När jag undersökte mina kundsegment hittade jag följande:

1. Kyrkan
- Kyrkoherden
- Prästen
- Kantorn

2. Orkestern
- Orkesterledaren / föreningens ordförande
- Styrelsemedlemmarna
- Dirigenten
- Musikerna

3. Privatelever
- Nybörjare
- Amatörer
- Avancerade

Jag har skrivit hypoteser om nästan alla kundsegment, med fokus på beslutsfattarna. Eftersom jag är ny på att loopa har jag dock fokuserat på två segment: kyrkans kantorer och orkesterns beslutsfattare. Av dessa två har jag fått bra svar från två kantorer, samt pratat allmänt med ytterligare en kantor samt en orkesterordförande.

Orkesterordförande har beskrivit deras långsiktiga mål att "lära" publiken att lyssna och ta till sig ny musik. Orkestern är en symfoniorkester, som för tillfället alltid har gästdirigenter. De har en tillfällig lösning, nämligen ett samarbete med en kompositör, och deras behov är ny musik som inte är för svår att ta till sig för publiken, till exempel musik som är som längst i tid 7-8 minuter. Jag har skrivit ett verk på beställning från denna orkester, ett verk som blivit 15 minuter långt, och önskemålet från ordförande är att jag kortar ner det, gärna med hälften. Något som för mig som kompositör, då jag redan skrivit verket (som är väldigt personligt, eftersom det är tillägnat min mormor, som somnade in sommaren 2011), är väldigt svårt och jobbigt. Här måste jag vara mycket noga med vad jag faktiskt bestämmer mig för - ska jag våga stå för hela verket och vägra korta ner det, och i och med det riskera framtida samarbete med orkestern, eller ska jag gå emot mig själv och kapa ett personligt verk för att öka chansen att få skriva mer för orkestern. Jag har själv vuxit upp med orkestern, och det är många som känner mig i och runt orkestern, men det är ingen garanti för att få skriva igen för orkestern. Tyvärr. Det finns för- och nackdelar med båda alternativen, något som jag dock inte kommer gå in på vidare i detta blogginlägg.

Istället går jag vidare i min reflektion, och tänker kort beskriva vad jag fått ut av kantorn jag pratat med, men som jag inte rakt ut frågat om problem och behov. Kantorn, som jag även känner privat, har hört av sig till mig för att få mig att spela på en musikgudstjänst i sommar. Givetvis har jag då frågat om vad de är ute efter, och sommartemat är förstås självklart. Problem kan finnas med utrustning, och jag har gett råd och tips om vad de behöver, och sagt att om de har svårt att fixa det själva kan jag hjälpa till med det, till exempel högtalare till elpiano, eller till och med elpiano. Kantorn själv upplevde själva bokningen av musiker svår, eftersom hon inte tidigare gjort det. Min erfarenhet av spelningar och vad som kan behövas och vad som behöver kollas upp är då kritisk. Även vad jag kan ta betalt av en församling är viktig att ha koll på, så att kantorn inte känner sig lurad. Här behöver jag ta kontakt med andra musiker för att höra med dem vad de tar betalt, så att jag kan hänvisa till vad musiker kostar. Det handlar framförallt om trovärdighet, både gentemot mig som musiker, och gentemot kunden, för att denne ska känna att hon inte får sin arbetsgivare att betala för mycket.

Så till de svar jag fått av kantorer som jag rakt ställt frågan till: vad är ditt största problem, och vad är ditt största behov?

Jag trodde jag visste att ekonomin skulle vara det största problemet, även om jag nämnde vad som faktiskt verkar vara det största problemet för en kantor: tid. Tid att öva, och tid på det egna instrumentet, nämligen orgeln. För den ena är det hög beläggning i kyrkan som gör att hon inte kan öva, och för den andra handlar det om att kyrkan håller på att bli en, med hans ord, "papperstiger". "Vi kyrkomusiker ägnar nuförtiden allt mera av vår arbetstid åt sammanträden, pappersvändande, planering, utvärdering, målskrivning, kontrakts- stifts- och pastoratsamlingar mm istället för att ägan oss åt att utöva musik", skriver han.

Båda har ett stort behov av att få spela mer orgel. Den ena behöver få tid och möjlighet att öva mer och förbereda sig. Hon skriver att hon ibland kan "sakna förståelsen från arbetskamrater eftersom ingen annan i mitt arbetslag är musiker och därmed inte till fullo förstå hur det funkar att arbeta som musiker. Det hade ibland bara känts skönt att få förståelse när man säger att man har mycket jobb". Den manliga kollegarn uttrycker också ett behov av att få spela mer, till exempel genom att få ge orgelkonserter oftare, samt att få sluta administrera och dirigera.

Den senare har även ett behov av en meningsfull fritid. Han skriver: "Ibland känns det som om jag i viss mån skulle vara 'livegen', såtillvida att jag ibland känner att jag inte sedan länge har haft möjligheten att 'styra' över mitt eget liv. Det är alltid 'någon annan' som vill att jag ska utföra något, i stället för det som jag personligen skulle vilja ta min tid i anspråk för. Förr i världen så fanns mobiltelefonen med alltid, numera ligger den inne på köksbordet när jag är ledig och är ute 'på gården'..." Nämnas kan att den senare har varit sjukskriven för utbrändhet.

Slutligen har den manliga kollegan även uttryckt ett önskemål om att musiken i kyrkan helt ska vara sakral, inte profan. "Allt vad vi gör i kyrkan är en gudstjänst, d. v. s. människors tjänst åt och inför Gud! (...) Det som inte kan motiveras som en gudstjänst anser jag att vi inte heller ska göra i kyrkan". Han beskriver även ett behov av att kyrkan ska återgå till centringen kring gudstjänsterna på söndagar, "d. v. s. människors gemensamma tjänst åt och inför Gud. 'Vardagsarbete' är väl gott och väl, men flyttar fokus från det som är det centrala och egentligen nödvändiga, nämligen människors möte med Gud i församlingens gemensamma gudstjänst".

Det den manliga kantorn uttrycker här är något jag trodde var prästers och kyrkoherdars största behov, nämligen att få människor till kyrkan och fylla kyrkbänkarna, för kantorn särskilt på söndagar.

För att summera kantorns problem och behov, så handlar det största problemet för båda kantorerna om brist på tid att få spela på sitt instrument, vare sig det handlar om att öva och förbereda sig, eller om det handlar om att själv få spela konserter. Behovet är liknande, att få förståelse för hur det är att jobba som musiker, att få spela mer, och att all musik som spelas i kyrkan är en del av gudstjänsten.

Har du mina hypoteser gällande framförallt kantorn och till viss del orkesterledaren infriats eller grusats? Till stor del gissade jag rätt - brist på tid är det största problemet för kantorn, och även om jag gissade på att den ekonomiska situationen skulle vara det största problemet var tiden en av mina hypoteser. Jag nämnde även i min hypotes att sakral orgelmusik är ett behov hos kantorn, och den manliga kantorn nämner att han har ett behov av att dels få spela mer själv, dels att allt i kyrkan kan motiveras som en gudstjänst, "människors tjänst åt och inför Gud". Det tror jag även hans kvinnliga kollega, och övriga kantorer, instämmer med. Detta kan låta som en självklarhet, att all musik i kyrkans rum är motiverad som åtminstone delvis sakral, men som den manliga kantorn även nämner, att låtar som innehåller textraderna "det ska va gott å leva, annars kan det kvitta" och "där bränner jag mitt brännvin själv" inte tillhör kyrkorummet eller gudstjänsten. Han nämner det i samband med en begravning, och även om jag kan hålla med honom om att vissa textrader kan vara olämpliga i ett kyrkorum och i vissa sammanhang, är jag mån om att de anhöriga ska få bestämma vad som spelas. Det är trots allt de som kände personen, inklusive vad som passar som musik vid dennes begravning. Jag kommer troligtvis fortsätta loopa den aktuella kantorn om profan musik som kan tolkas som sakral, till exempel Björn Skifs Håll mitt hjärta, eller Coldplays Fix you, men som han skriver själv ska musiken bara kunna motiveras som en gudstjänst för att klara sig förbi hans filter.

Vad gäller orkesterledaren har jag inte loopat tillräckligt för att varken dementera eller cementera mina hypoteser och antaganden, vilket var att behålla publiken från gång till gång, men i fallet med den orkesterledaren jag har pratat med är svikande problem egentligen inte uttalat stort problem. Deras mål är att spela nyskriven, svårare musik, och i det ligger att behålla publiken från gång till gång, så till syvene och sist är det orkesterns största behov. Problemet ligger i att få nyskriven musik att bli begriplig för en publik som inte är van vid moderna harmonier och melodier. I det ligger ett önskemål om inte alltför komplicerad (för publikens öron, åtminstone, men även för musikerna, som kan ha svårt för komplicerade rytmer, till exempel) nyskriven musik, och inte heller verk som är för långa. En vidare hypotes, som jag behöver loopa mer för att verifiera, är då att det troligtvis varierar kraftigt vad olika orkestrar kan spela för musik, beroende på deras tradition och vad deras trogna publik är van vid.

Ett långt blogginlägg om ganska lite loop, men det är trots allt en början, och sammanfattningsvis av hela blogginlägget har jag trots allt både kunnat verifiera en del av mina hypoteser, samtidigt som annat kommit fram som jag till en början troligtvis skulle kunna tro inte kan hjälpa mig, men som troligtvis kan implementeras i ett paketerbjudande. Även så till synes irrelevanta uppgifter som att en kantor har behov av en meningsfullare fritid skulle troligtvis i slutändan kunna användas i till exempel en pitch för att sälja mina tjänster och produkter. Det återstår att se...

Inga kommentarer:

Elvisthecomic.se

Elvisthecomic.se
Hur mycket är en kvinna värd? (Ser du inte vad det står? Kommentera i ett blogginlägg!)