Måndag kväll. I Kalmar. Solen skiner, gräset under fönstret är nyklippt och luften som kommer in genom det öppna fönstret är därför friskt doftande.
Överhuvudtaget är luften i Kalmar mycket friskare än i Göteborg, särskilt där Emelie bor. Hon har haft tur ändå. Hennes rum är ett av de bäst belägna rummen i hela området. Det vetter mot landsvägen, och hon har inga grannar förutom de vid sidan om, till skillnad från hennes kombo, som har grannfönster mitt över, på bara några meters avstånd.
Här har jag bott i nästan en vecka. Jag har fått mycket gjort på mitt examensarbete, men jag har mycket kvar. Ikväll gjorde jag färdigt uppgifterna till metodikkursen. För tillfället har jag bara examensarbetet att bekymra mig om. Egentligen borde jag sitta med slagverksnoterna som jag måste renskriva, men de har jag deadline till höstterminen på mig.
Det är ljuvligt att vara här och umgås med, inte bara en, utan två härliga tjejer, varav en är min flickvän. Emelie och Ida (som bidragit till det nya ordet blunka - se "menyn" här till vänster) är underbara, båda två, och jag längtar dessutom efter att få träffa Idas Jonathan igen. Nyårsafton 07-08 var en av de trevligaste jag haft på länge. Den tillbringade jag nämligen tillsammans med dessa tre ovan nämnda raringar.
Nu måste jag hjälpa älsklingen med omeletten vi ska äta ikväll. Jag hör av mig snart igen. Tack för att ni väntar!
måndag 28 april 2008
söndag 20 april 2008
Återigen diskuterar jag möjligheten att jag har ME/CFS
Det är tidig söndag morgon och jag har redan ätit frukost.
Igår försökte jag städa lägenheten. Det gick ganska bra. Blev avbruten några gånger för trevliga telefonsamtal och deklaration. Och att damma tar otroligt många fler minuter än jag trodde. Jag gör det väldigt sällan därför att jag tycker att det är jobbigt, och för att i min lägenhet känns det ibland hopplöst. Dammet lägger sig lika fort som jag dammar.
Av Emelie fick jag s.k. mirakeltrasor, och med hjälp av en sådan gick det faktiskt lättare att damma, eftersom dammet lättare sögs upp av trasan. Men det tog ändå några timmar att gå över min lilla lägenhet. Och plötsligt sögs all min energi ut ur mig genom ett stort hål i rymd-tid-väven.
När det hände blev jag mycket trött, fick ont i kroppen och huvudet, blev arg, ledsen, irriterad och mycket känslig. Jag tyckte det var orättvist att dammandet hade tagit så lång tid och tagit så mycket energi att jag inte orkade städa färdigt. Det kändes som om all min entusiasm och allt mitt slit hade varit i onödan. Det var inte värt att städa ur sig all energi om jag ändå bara kom halvvägs.
I dag mår jag bättre rent psykiskt. Jag vet att det var värt det. Men priset är högt.
Jag satte på datorn igår och sökte på deprimerad på Google. Första träffen: deprimerad.net. Där fanns två test man kunde göra för att få en hum om ifall man var deprimerad.
MADRS-självskattningen visade att jag hade en mild depression.
HAD-skalan sa att jag inte var deprimerad, men hade en mild ångest. (På en annan hemsida visade dock resultatet att jag förutom den milda ångesten var nedstämd)
Men när jag läste om depression på Hur vet jag om jag är deprimerad? stod det så här:
Det finns vissa symtom som kännetecknar ett depressionstillstånd, bland annat nedstämdhet, avsaknad av glädje, aptit och viktförändringar, sömnstörningar, motoriska problem, trötthet, nedvärderande självbild, koncentrationssvårigheter, självmordstankar och sexuella störningar. Upplever du att du har några av dessa symtom under hela dagen, varje dag, i minst två veckors tid, bör du ta kontakt med en läkare för att undersöka om du lider av depression.
Jag upplever förvisso nedstämdhet, avsaknad av glädje, delvis aptit- och viktförändringar, en del sömnstörningar, en del motoriska problem, trötthet, nedvärderande självbild, koncentrationssvårigheter, numera sällan självmordstankar och troligtvis inte mer sexuella störningar än många andra. Men jag upplever inte att jag har några av dessa symtom under hela dagen, varje dag, eller att jag haft det så i minst två veckors tid.
Möjligtvis tröttheten och sömnstörningarna, men jag är ofta glad och positiv, trots hur jag fysiskt mår.
Så jag är inte deprimerad. Och det har jag inte trott heller. Igår blev jag mest bara fundersam, för det kändes så jobbigt.
Istället gick jag till Vårdguiden.se och letade upp Utbrändhet (Utmattningssyndrom). Då tyckte jag inte att det stämde överens. I dag är jag dock inte lika säker.
Jag gick ut på rme:s hemsida (Riksförbundet för ME-patienter) och läste kriterierna igen (gå in på Om ME/CFS i övre menyn, klicka på Diagnoskriterier till vänster). De allra flesta kriterierna stämde väl överens med mig. Utmattning är den viktigaste. Att jag inte känner mig utvilad efter sömn, att jag har en onormalt lång återhämtningstid efter ansträngning och utmattning, smärta i rygg, nacke, axlar, koncentrationssvårigheter, försämrat korttidsminne, svårigheter att processa information, att symtomen blir svårare under stress, och att sjukdomen varat i mer än sex månader, samt en del annat, stämde bra till väl överens.
Igår var jag alltså säker på att jag antingen lider av ME/CFS (Kroniskt trötthetssyndrom) eller åtminstone idiomatisk kronisk trötthet.
Jag planerar att skriva upp mer exakt i en ny delblogg dels vilka kriterier som stämmer överens (mest för att vara väl förberedd för den utredning som jag hoppas jag blir kallad till om c:a fyra månader), dels vad som finns att göra för att underlätta vardagen för ME/CFS-patienter.
På rme:s hemsida finns nämligen en rapport från Kanada som handlar om både kriterier för diagnosen ME/CFS och rekommenderad patientinformation och -behandling. Den läste jag lite i igår, och det gjorde att jag började gråta. Ett liv med ständig trötthet kan leda till antingen ett liv av hopplöshet och modlöshet, där man aldrig kan vakna utvilad en söndagsmorgon och njuta av livet, eller ett liv av hopp och att man kan vakna utmattad men ändå kunna njuta av livet med hjälp av olika mentala och fysiska redskap, såsom stresshantering och avslappningsövningar.
Hoppet fann jag ändå igår. Det finns sätt att leva ett normalt liv med ME/CFS. Det som krävs är en diagnos och sedan diskutera och pröva fram SHS (Self-Help Strategies). Mycket av det går att läsa sig till, vilket på sätt och vis passar mig.
Så det ska jag göra lite då och då.
Igår försökte jag städa lägenheten. Det gick ganska bra. Blev avbruten några gånger för trevliga telefonsamtal och deklaration. Och att damma tar otroligt många fler minuter än jag trodde. Jag gör det väldigt sällan därför att jag tycker att det är jobbigt, och för att i min lägenhet känns det ibland hopplöst. Dammet lägger sig lika fort som jag dammar.
Av Emelie fick jag s.k. mirakeltrasor, och med hjälp av en sådan gick det faktiskt lättare att damma, eftersom dammet lättare sögs upp av trasan. Men det tog ändå några timmar att gå över min lilla lägenhet. Och plötsligt sögs all min energi ut ur mig genom ett stort hål i rymd-tid-väven.
När det hände blev jag mycket trött, fick ont i kroppen och huvudet, blev arg, ledsen, irriterad och mycket känslig. Jag tyckte det var orättvist att dammandet hade tagit så lång tid och tagit så mycket energi att jag inte orkade städa färdigt. Det kändes som om all min entusiasm och allt mitt slit hade varit i onödan. Det var inte värt att städa ur sig all energi om jag ändå bara kom halvvägs.
I dag mår jag bättre rent psykiskt. Jag vet att det var värt det. Men priset är högt.
Jag satte på datorn igår och sökte på deprimerad på Google. Första träffen: deprimerad.net. Där fanns två test man kunde göra för att få en hum om ifall man var deprimerad.
MADRS-självskattningen visade att jag hade en mild depression.
HAD-skalan sa att jag inte var deprimerad, men hade en mild ångest. (På en annan hemsida visade dock resultatet att jag förutom den milda ångesten var nedstämd)
Men när jag läste om depression på Hur vet jag om jag är deprimerad? stod det så här:
Det finns vissa symtom som kännetecknar ett depressionstillstånd, bland annat nedstämdhet, avsaknad av glädje, aptit och viktförändringar, sömnstörningar, motoriska problem, trötthet, nedvärderande självbild, koncentrationssvårigheter, självmordstankar och sexuella störningar. Upplever du att du har några av dessa symtom under hela dagen, varje dag, i minst två veckors tid, bör du ta kontakt med en läkare för att undersöka om du lider av depression.
Jag upplever förvisso nedstämdhet, avsaknad av glädje, delvis aptit- och viktförändringar, en del sömnstörningar, en del motoriska problem, trötthet, nedvärderande självbild, koncentrationssvårigheter, numera sällan självmordstankar och troligtvis inte mer sexuella störningar än många andra. Men jag upplever inte att jag har några av dessa symtom under hela dagen, varje dag, eller att jag haft det så i minst två veckors tid.
Möjligtvis tröttheten och sömnstörningarna, men jag är ofta glad och positiv, trots hur jag fysiskt mår.
Så jag är inte deprimerad. Och det har jag inte trott heller. Igår blev jag mest bara fundersam, för det kändes så jobbigt.
Istället gick jag till Vårdguiden.se och letade upp Utbrändhet (Utmattningssyndrom). Då tyckte jag inte att det stämde överens. I dag är jag dock inte lika säker.
Jag gick ut på rme:s hemsida (Riksförbundet för ME-patienter) och läste kriterierna igen (gå in på Om ME/CFS i övre menyn, klicka på Diagnoskriterier till vänster). De allra flesta kriterierna stämde väl överens med mig. Utmattning är den viktigaste. Att jag inte känner mig utvilad efter sömn, att jag har en onormalt lång återhämtningstid efter ansträngning och utmattning, smärta i rygg, nacke, axlar, koncentrationssvårigheter, försämrat korttidsminne, svårigheter att processa information, att symtomen blir svårare under stress, och att sjukdomen varat i mer än sex månader, samt en del annat, stämde bra till väl överens.
Igår var jag alltså säker på att jag antingen lider av ME/CFS (Kroniskt trötthetssyndrom) eller åtminstone idiomatisk kronisk trötthet.
Jag planerar att skriva upp mer exakt i en ny delblogg dels vilka kriterier som stämmer överens (mest för att vara väl förberedd för den utredning som jag hoppas jag blir kallad till om c:a fyra månader), dels vad som finns att göra för att underlätta vardagen för ME/CFS-patienter.
På rme:s hemsida finns nämligen en rapport från Kanada som handlar om både kriterier för diagnosen ME/CFS och rekommenderad patientinformation och -behandling. Den läste jag lite i igår, och det gjorde att jag började gråta. Ett liv med ständig trötthet kan leda till antingen ett liv av hopplöshet och modlöshet, där man aldrig kan vakna utvilad en söndagsmorgon och njuta av livet, eller ett liv av hopp och att man kan vakna utmattad men ändå kunna njuta av livet med hjälp av olika mentala och fysiska redskap, såsom stresshantering och avslappningsövningar.
Hoppet fann jag ändå igår. Det finns sätt att leva ett normalt liv med ME/CFS. Det som krävs är en diagnos och sedan diskutera och pröva fram SHS (Self-Help Strategies). Mycket av det går att läsa sig till, vilket på sätt och vis passar mig.
Så det ska jag göra lite då och då.
lördag 19 april 2008
Deklaration och Nöjesmassakern
Efter att ha kontrollerat nuffrorna har jag skickat in deklarationen via internet. Sedan fick jag lite äggproblem.
Deklarationen inskickad. Nu ska jag fortsätta städa, men jag tog nyligen en paus för att se på Nöjesmassakerns äggdilemma. Tyvärr kan jag inte visa sådana filmer direkt i bloggen, så ni får nöja er med att klicka på länken nedan. Den öppnas i ett nytt fönster och går till YouTube (förstås).
Deklarationen inskickad. Nu ska jag fortsätta städa, men jag tog nyligen en paus för att se på Nöjesmassakerns äggdilemma. Tyvärr kan jag inte visa sådana filmer direkt i bloggen, så ni får nöja er med att klicka på länken nedan. Den öppnas i ett nytt fönster och går till YouTube (förstås).
torsdag 17 april 2008
Löneförhandling och låsta cyklar
Idag har varit en jättebra och skön dag, förutom en sak. Låset på cykeln har fastnat.
Under förmiddagen gjorde jag en disposition över examensarbetet, vilket gjorde att jag fick en översikt istället för kaos. Det kändes mycket bra.
Jag postade dessutom min självremiss och tre vykort. Jag duschade och lagade en ny maträtt: fjärilspasta med apelsin- och kräftstjärtssås. Den var god, men jag tog i lite för mycket sötningsmedel och lite för mycket apelsin. Jag skulle ha delat den apelsin jag hade istället för att använda en och en halv. Men det är misstag man lär sig på. Jag diskade också.
I eftermiddag packade jag ihop och cyklade till Karriärcentrum. Där var jag på en föreläsning/workshop om löneförhandling. Så mycket mer än vad man får lära sig där kanske man inte kan lära sig teoretiskt om löneförhandling (jo, det kan man säkert, men ändå), utan nu gäller det att testa det i verkligheten också. Huga!
Nästa gång jag besöker Karriärcentrum kommer det vara för att träna på arbetsintervju och/eller få mitt CV granskat.
Så cyklade jag tillbaka över bron och kom till Wieselgrensplatsen, där jag parkerade, låste och gick in och handlade. När jag kom ut försökte jag låsa upp bakhjulslåset - men det hade, ironiskt nog, låst sig. Det gick inte att rubba.
Det är märkligt. Jag anade ingenting. Låset var helt perfekt när jag låste och låste upp tidigare. Och helt plötsligt går det inte att öppna.
Jag var fly förbannad ett tag, men det var ingenting att göra åt. Låset satt där det satt, låst. Så jag fick trava hem med mina matvaror. Jag åt och tittade lite på tv, och samlade sedan det sista av lust och ork jag hade och gick tillbaka till Wieselgrensgatan (c:a 1 km). Jag la upp cykeln på axeln, där den skavde ordentligt, och gick hem. Försökte nästan förgäves lägga min ena handske som skydd under cykeln där den gjorde ont mot axeln, och jag slängde cykeln i backen vid ett tillfälle av raseri och trötthet.
När jag precis hade upptäckt och varit förbannad på låset en stund kom det förbi en man som såg ut att ha arbetskläder och lite verktyg. Jag frågade honom om han kunde hjälpa mig, men han hade inga verktyg på sig just då. Han sa att det kanske bara behövdes lite smörolja och sa att jag kunde gå till låsaffären en bit bort (den går jag alltid förbi på väg till Wieselgrensplatsen, så jag visste vad han menade - SafeTeam).
"Rekommenderar du den affären?" frågade jag.
"Jag jobbar där", sa han och skrattade, och jag såg på hans jacka att det stod SafeTeam.
Anledning till att jag inte lät cykeln stå kvar på Wieselgrensplatsen är nog ganska självklart när jag berättar. Det är inte världens säkraste plats för en stöldbegärlig cykel att stå på en hel natt. Och min cykel, förutom låset för tillfället, är mycket stöldbegärlig. Jag investerade nyligen nästan 1.200 kronor på att renovera den, och den glider underbart genom stan.
Och man måste se positivt på det: tur att det inte hände när jag var inne i stan. Det hade varit jobbigt! Och nu får jag ju antingen låset renoverat eller utbytt, och vilket som är nog vettigt.
Tills imorgon står den i säkert förvar i cykelförrådet fem trappor ner. Imorgon förmiddag får jag trava med cykeln på axeln c:a 600 meter till SafeTeam.
Nu ska jag diska. Det är inte så mycket disk, så det ska nog inte ta så lång tid. Men jag vill helst inte ha det hängande över mig imorgon. Jag har tillräckligt med oväntade tidsutgifter att stå ut med.
Under förmiddagen gjorde jag en disposition över examensarbetet, vilket gjorde att jag fick en översikt istället för kaos. Det kändes mycket bra.
Jag postade dessutom min självremiss och tre vykort. Jag duschade och lagade en ny maträtt: fjärilspasta med apelsin- och kräftstjärtssås. Den var god, men jag tog i lite för mycket sötningsmedel och lite för mycket apelsin. Jag skulle ha delat den apelsin jag hade istället för att använda en och en halv. Men det är misstag man lär sig på. Jag diskade också.
I eftermiddag packade jag ihop och cyklade till Karriärcentrum. Där var jag på en föreläsning/workshop om löneförhandling. Så mycket mer än vad man får lära sig där kanske man inte kan lära sig teoretiskt om löneförhandling (jo, det kan man säkert, men ändå), utan nu gäller det att testa det i verkligheten också. Huga!
Nästa gång jag besöker Karriärcentrum kommer det vara för att träna på arbetsintervju och/eller få mitt CV granskat.
Så cyklade jag tillbaka över bron och kom till Wieselgrensplatsen, där jag parkerade, låste och gick in och handlade. När jag kom ut försökte jag låsa upp bakhjulslåset - men det hade, ironiskt nog, låst sig. Det gick inte att rubba.
Det är märkligt. Jag anade ingenting. Låset var helt perfekt när jag låste och låste upp tidigare. Och helt plötsligt går det inte att öppna.
Jag var fly förbannad ett tag, men det var ingenting att göra åt. Låset satt där det satt, låst. Så jag fick trava hem med mina matvaror. Jag åt och tittade lite på tv, och samlade sedan det sista av lust och ork jag hade och gick tillbaka till Wieselgrensgatan (c:a 1 km). Jag la upp cykeln på axeln, där den skavde ordentligt, och gick hem. Försökte nästan förgäves lägga min ena handske som skydd under cykeln där den gjorde ont mot axeln, och jag slängde cykeln i backen vid ett tillfälle av raseri och trötthet.
När jag precis hade upptäckt och varit förbannad på låset en stund kom det förbi en man som såg ut att ha arbetskläder och lite verktyg. Jag frågade honom om han kunde hjälpa mig, men han hade inga verktyg på sig just då. Han sa att det kanske bara behövdes lite smörolja och sa att jag kunde gå till låsaffären en bit bort (den går jag alltid förbi på väg till Wieselgrensplatsen, så jag visste vad han menade - SafeTeam).
"Rekommenderar du den affären?" frågade jag.
"Jag jobbar där", sa han och skrattade, och jag såg på hans jacka att det stod SafeTeam.
Anledning till att jag inte lät cykeln stå kvar på Wieselgrensplatsen är nog ganska självklart när jag berättar. Det är inte världens säkraste plats för en stöldbegärlig cykel att stå på en hel natt. Och min cykel, förutom låset för tillfället, är mycket stöldbegärlig. Jag investerade nyligen nästan 1.200 kronor på att renovera den, och den glider underbart genom stan.
Och man måste se positivt på det: tur att det inte hände när jag var inne i stan. Det hade varit jobbigt! Och nu får jag ju antingen låset renoverat eller utbytt, och vilket som är nog vettigt.
Tills imorgon står den i säkert förvar i cykelförrådet fem trappor ner. Imorgon förmiddag får jag trava med cykeln på axeln c:a 600 meter till SafeTeam.
Nu ska jag diska. Det är inte så mycket disk, så det ska nog inte ta så lång tid. Men jag vill helst inte ha det hängande över mig imorgon. Jag har tillräckligt med oväntade tidsutgifter att stå ut med.
onsdag 16 april 2008
Engla || Arbete
En länk till en intervju med Fredrik Swahn om Engla, som han och framförallt hans dotter var nära bekant med, samt en länk till ett gymnasium där jag funderar på om jag kanske kunde söka jobb.
Länken om Fredrik Swahn kommer från GöteborgsPosten och publicerades igår natt på internet och i pappersupplagan onsdag den 16/4.
Länken om Fredrik Swahn kommer från GöteborgsPosten och publicerades igår natt på internet och i pappersupplagan onsdag den 16/4.Sorgen har enat Stjärnsund
Arbetet jag funderar på att söka är Gymnasielärare utöver det vanliga, och arbetsgivaren är Jensen Gymnasium (Jensen Education).
På deras hemsida vill dem att jag som söker är intresserad av personlig utveckling, vill arbeta med både mental och fysisk träning och ser ett värde i att få möjlighet att bidra till skolans verksamhet i ett större perspektiv, vilket jag ser som mycket positivt.
De söker lärare i Stockholm, Göteborg, Malmö, Uppsala och Linköping.
Problemet med jobbet är orterna. Jag vill bo i närheten av eller allra helst i Växjö, tillsammans med eller nära Emelie. Närmast i så fall är Linköping, men det blir långt att dagpendla!
Å andra sidan, om jag bosatte mig i någon av städerna (i Göteborg har jag ju redan en lägenhet, t.ex., och stora möjligheter att byta boende om jag får en bättre inkomst), kan det ju hända att Emelie kan få jobb på skolan också när hon är klar om några år, eftersom de antagligen inte bara söker lärare nu, utan även några år framöver.
Fast jag vet inte om jag vill bo i Göteborg. Och jag vill ju gärna bo i eller i närheten av Växjö. Jag har redan sökt jobb som slagverkslärare i Värnamo, lagom pendlingsavstånd (dag) från Växjö. Jobbet på Jensen verkade dock något enklare att söka eftersom de verkligen sökte gymnasielärare, istället för att jag spontanansöker om jobb på skolor i och runt Växjö.
Det är mycket att tänka på. Men det som hindrar mig mest är antagligen det faktum att jag inte är klar förrän januari 2009, vilket hindrar mig från att börja jobba till hösten. Jag vill bli klar med min utbildning, eftersom det är så kort tid kvar, innan jag börjar jobba.
Nåja, det får bli en senare fråga. Jag måste äta frukost idag också.
Kommentera gärna!
Enligt mig ett av de viktigaste uttalandena i denna artikel:
[Fredrik Swahn:]- Det är klart att mannen som gjort det här måste få ett juridiskt straff. Men vi lägger för mycket energi på bitterhet och klagan, det är bättre att använda den energin till det som är viktigt, att älska varann. Jag har också velat slå sönder något på grund av det som har hänt, men inget blir bättre av det, bara kärlek gör världen bättre.
[Fredrik Swahn:]- Det är klart att mannen som gjort det här måste få ett juridiskt straff. Men vi lägger för mycket energi på bitterhet och klagan, det är bättre att använda den energin till det som är viktigt, att älska varann. Jag har också velat slå sönder något på grund av det som har hänt, men inget blir bättre av det, bara kärlek gör världen bättre.
Arbetet jag funderar på att söka är Gymnasielärare utöver det vanliga, och arbetsgivaren är Jensen Gymnasium (Jensen Education).
På deras hemsida vill dem att jag som söker är intresserad av personlig utveckling, vill arbeta med både mental och fysisk träning och ser ett värde i att få möjlighet att bidra till skolans verksamhet i ett större perspektiv, vilket jag ser som mycket positivt.
De söker lärare i Stockholm, Göteborg, Malmö, Uppsala och Linköping.
Problemet med jobbet är orterna. Jag vill bo i närheten av eller allra helst i Växjö, tillsammans med eller nära Emelie. Närmast i så fall är Linköping, men det blir långt att dagpendla!
Å andra sidan, om jag bosatte mig i någon av städerna (i Göteborg har jag ju redan en lägenhet, t.ex., och stora möjligheter att byta boende om jag får en bättre inkomst), kan det ju hända att Emelie kan få jobb på skolan också när hon är klar om några år, eftersom de antagligen inte bara söker lärare nu, utan även några år framöver.
Fast jag vet inte om jag vill bo i Göteborg. Och jag vill ju gärna bo i eller i närheten av Växjö. Jag har redan sökt jobb som slagverkslärare i Värnamo, lagom pendlingsavstånd (dag) från Växjö. Jobbet på Jensen verkade dock något enklare att söka eftersom de verkligen sökte gymnasielärare, istället för att jag spontanansöker om jobb på skolor i och runt Växjö.
Det är mycket att tänka på. Men det som hindrar mig mest är antagligen det faktum att jag inte är klar förrän januari 2009, vilket hindrar mig från att börja jobba till hösten. Jag vill bli klar med min utbildning, eftersom det är så kort tid kvar, innan jag börjar jobba.
Nåja, det får bli en senare fråga. Jag måste äta frukost idag också.
Kommentera gärna!
måndag 14 april 2008
Ett ljus för Engla
Utan att kommentera särskilt mycket, tänder jag ett ljus för Engla.
Vila i frid, Engla!
Vila i frid, Engla!
Hemma i Göteborg
Det var helgen i Kalmar, det. En behaglig resa till Göteborg och en känsla av att vara produktiv gör att det är helt okej. Men jag saknar förstås Emelie.
Jag har ätit gott och haft det mycket trevligt tillsammans med Emelie, Ida och Jonathan (de två sistnämnda Emelies kombo med pojkvän. Särskilt lördagen var trevlig.
Vi åt gemensam brunch vid halv elva och en timme framåt. Jag och Emelie diskade medan Ida och Jonathan var ute och promenerade, och sedan var jag och Emelie ute och promenerade medan Ida och Jonathan lagade mat. De gjorde lax och pasta, med massor av läckra tillbehör. Till efterätt bjöd Ida på en kladdkaka med nedstuckna och smultna bitar av Marabou apelsincrisp-mjölkchoklad. Suveränt gott!
På kvällen spelade vi ett spel där man, med hjälp av spelkort, odlade, sålde, bytte och gav bort bönor. Den som tjänat mest vann. Undertecknad var vinnaren. Nybörjartur, är jag rädd, men spelet var väldigt kul. Skall spelas igen, någon gång!
Resan hem i dag var ju trist förstås - att åka ifrån Emelie är aldrig roligt. Längtar till den dagen vi flyttar ihop. Men jag fick lite saker gjorda - försökte sätta ihop en poängplan för ett estetiskt program, inriktning musik. Det är inte det allra lättaste, ska jag tala om.
Ikväll har jag gått igenom alla GP jag missat, samt alla mejl. Nu bloggar jag, och sedan ska jag gå igenom ett antal saker till som jag bestämt mig för att kolla upp.
Intressant bloggkommentar jag fick efter Marlenes till mitt inlägg "Är jag en boknörd?" Någon som har en aning om varför folk skriver sådana inlägg? David? Du brukar ha koll :)
Ta hand om er.
Jag har ätit gott och haft det mycket trevligt tillsammans med Emelie, Ida och Jonathan (de två sistnämnda Emelies kombo med pojkvän. Särskilt lördagen var trevlig.
Vi åt gemensam brunch vid halv elva och en timme framåt. Jag och Emelie diskade medan Ida och Jonathan var ute och promenerade, och sedan var jag och Emelie ute och promenerade medan Ida och Jonathan lagade mat. De gjorde lax och pasta, med massor av läckra tillbehör. Till efterätt bjöd Ida på en kladdkaka med nedstuckna och smultna bitar av Marabou apelsincrisp-mjölkchoklad. Suveränt gott!
På kvällen spelade vi ett spel där man, med hjälp av spelkort, odlade, sålde, bytte och gav bort bönor. Den som tjänat mest vann. Undertecknad var vinnaren. Nybörjartur, är jag rädd, men spelet var väldigt kul. Skall spelas igen, någon gång!
Resan hem i dag var ju trist förstås - att åka ifrån Emelie är aldrig roligt. Längtar till den dagen vi flyttar ihop. Men jag fick lite saker gjorda - försökte sätta ihop en poängplan för ett estetiskt program, inriktning musik. Det är inte det allra lättaste, ska jag tala om.
Ikväll har jag gått igenom alla GP jag missat, samt alla mejl. Nu bloggar jag, och sedan ska jag gå igenom ett antal saker till som jag bestämt mig för att kolla upp.
Intressant bloggkommentar jag fick efter Marlenes till mitt inlägg "Är jag en boknörd?" Någon som har en aning om varför folk skriver sådana inlägg? David? Du brukar ha koll :)
Ta hand om er.
söndag 13 april 2008
Är jag en boknörd?
Är jag en boknörd? Är jag en boknörd? Är jag en boknörd?
Enligt testet på följande hemsida är jag 67 % boknörd. Och snygg.
Hur mycket boknörd är du?
http://www.barnensbokklubb.se/bbk2/boknordstestet/
Enligt testet på följande hemsida är jag 67 % boknörd. Och snygg.
Hur mycket boknörd är du?
http://www.barnensbokklubb.se/bbk2/boknordstestet/
torsdag 10 april 2008
Kalmar nästa
Nu tar jag en liten paus från Göteborg och åker till Kalmar.
På andra sidan Sverige bor en underbar kvinna, och henne ska jag bo hos i några dagar. Härligt.
Om jag bara inte hade så ont i ryggen och särskilt ont i huvudet! Lite stressad är jag också, så jag skriver i mer nu. Kanske dröjer innan jag skriver igen, men det märker ni.
Take care och ha en trevlig helg!
På andra sidan Sverige bor en underbar kvinna, och henne ska jag bo hos i några dagar. Härligt.
Om jag bara inte hade så ont i ryggen och särskilt ont i huvudet! Lite stressad är jag också, så jag skriver i mer nu. Kanske dröjer innan jag skriver igen, men det märker ni.
Take care och ha en trevlig helg!
tisdag 8 april 2008
10 myter om strålning
Här kommer två länkar till PC för alla:s granskning om strålning.
PC för alla är en tidning och internetsajt som handlar om modern teknik för allmänheten. De har nu gjort en stor granskning om handlar om strålning från modern teknik, t.ex. mobiltelefoner, dect-telefoner (trådlösa fasta telefoner), trådlösa musar och tangentbord, trådlösa routers m.m.
Visserligen kan allt vinklas beroende på vilken bransch man är i (ett teknikfreak säger "strålning är inte farligt" och en teknikmotståndare säger "teknik är farligt").
Det viktigaste är att man ska kunna granska granskningen. Det är lite svårt i det här fallet, men en del av det de skriver är logiskt, skulle man kunna säga. Säg emot om ni tycker att jag har fel.
PC för alla är en tidning och internetsajt som handlar om modern teknik för allmänheten. De har nu gjort en stor granskning om handlar om strålning från modern teknik, t.ex. mobiltelefoner, dect-telefoner (trådlösa fasta telefoner), trådlösa musar och tangentbord, trådlösa routers m.m.
- En artikel om granskningen (PC för alla)
- Granskningen (PC för alla)
Visserligen kan allt vinklas beroende på vilken bransch man är i (ett teknikfreak säger "strålning är inte farligt" och en teknikmotståndare säger "teknik är farligt").
Det viktigaste är att man ska kunna granska granskningen. Det är lite svårt i det här fallet, men en del av det de skriver är logiskt, skulle man kunna säga. Säg emot om ni tycker att jag har fel.
ALF
Säg inte det här till någon, men jag har laddat ner första säsongen av ALF!
ALF (Alien Life Form) var en amerikansk tv-serie från 1986 som i slutet av '80, början av '90, gick som tv-serie i Sverige.
ALF handlar om en utomjordisk varelse som kraschlandar i familjen Tanners hus. Han kommer från planeten Melmac, som exploderade i en katastrof. Det mesta tyder på att det var ett kärnvapenkrig som tog kål på planeten, men andra anledningar dyker under showen upp, t.ex. att alla melmacianer satte på sina hårtorkare precis samtidigt av en märkvärdig slump och därmed orsakade planetens undergång.
ALF kallas Alf, men heter egentligen Gordon Shumway. Hans favoritmat är katter, vilket orsakar tumult då och då under seriens gång då familjen Tanner har en katt som heter Lucky. Han är en trubbelmakare och tar risker (han får inte bli upptäckt, eftersom han då skulle bli försöksperson hos militären), men när det gäller har han ett stort hjärta.
Mer om ALF kan ni läsa här:
Trevlig läsning.
ALF (Alien Life Form) var en amerikansk tv-serie från 1986 som i slutet av '80, början av '90, gick som tv-serie i Sverige.
ALF handlar om en utomjordisk varelse som kraschlandar i familjen Tanners hus. Han kommer från planeten Melmac, som exploderade i en katastrof. Det mesta tyder på att det var ett kärnvapenkrig som tog kål på planeten, men andra anledningar dyker under showen upp, t.ex. att alla melmacianer satte på sina hårtorkare precis samtidigt av en märkvärdig slump och därmed orsakade planetens undergång.
ALF kallas Alf, men heter egentligen Gordon Shumway. Hans favoritmat är katter, vilket orsakar tumult då och då under seriens gång då familjen Tanner har en katt som heter Lucky. Han är en trubbelmakare och tar risker (han får inte bli upptäckt, eftersom han då skulle bli försöksperson hos militären), men när det gäller har han ett stort hjärta.
Mer om ALF kan ni läsa här:
Trevlig läsning.
söndag 6 april 2008
Klar med hemtentan
Jag sa att jag skulle bli klar innan söndagen var slut, och jag blev klar.
Jag är inte nöjd med hemtentan, men jag har våndats och haft ångest över den i flera dagar. Jag är glad att den är inlämnad. Nu är klockan midnatt. Vi går över till en ny dag, och en ny vecka. En vecka FRI FRÅN HEMTENTAN!
Jag är inte nöjd med hemtentan, men jag har våndats och haft ångest över den i flera dagar. Jag är glad att den är inlämnad. Nu är klockan midnatt. Vi går över till en ny dag, och en ny vecka. En vecka FRI FRÅN HEMTENTAN!
Testa dig själv
Högskoleprovet gick av stapeln för tusentals svenskar igår. Testa dig själv. Nedan finner du länkar till hela provet (plus facit) på GP.se.
För den som är intresserad fick jag 30/40 på ordkunskapen.
Här är en länk som kan vara intressant för den som har tid och ork och lust att få reda på hur allmänbildad och smart man egentligen är:
Högskoleprovet på GP.se: http://www.gp.se/gp/jsp/Crosslink.jsp?d=873&a=411824
Här kan man träna på högskoleprovet:
Redovisa gärna ditt svar till mig. Jag ska själv testa det. Någon gång. I dag måste jag dock satsa på att skriva färdigt min hemska hemtenta om Elevsvenska.
För den som är intresserad fick jag 30/40 på ordkunskapen.
Här är en länk som kan vara intressant för den som har tid och ork och lust att få reda på hur allmänbildad och smart man egentligen är:
Högskoleprovet på GP.se: http://www.gp.se/gp/jsp/Crosslink.jsp?d=873&a=411824
Här kan man träna på högskoleprovet:
- http://www.hogskoleprovet.se/ (Högskoleprovet.se - övningskompendium)
- http://www.hpguiden.se/?gclid=COX857iDxpICFQHD1AodC31bbg (Högskoleprovguiden - interaktiv träning och guidning)
- https://www.studera.nu/studera/339.html (Studera.nu - interaktiva högskoleprov)
Redovisa gärna ditt svar till mig. Jag ska själv testa det. Någon gång. I dag måste jag dock satsa på att skriva färdigt min hemska hemtenta om Elevsvenska.
lördag 5 april 2008
Janssons frestelse
I dag var det dags att laga lite mat. Något som jag förvisso gjort mer och mer sedan höstterminens start 2007. Men i dag lagade jag en ny rätt: Janssons Frestelse.
Följande recept är hämtat från Tasteline.com.
Dags att laga mat
Janssons Frestelse (laktosfri)
(2-4 port - beroende på vilken sorts matvrak man är)
Ingredienser:
8 st potatisar, medelstora
1 gul lök
c:a 8 ansjovisfiléer + spadet
3 dl grädde (laktosfri, t.ex. Valio)
2 skivor hårt fullkornsbröd
0,5 msk smör (laktosfritt)
0,5 dl dill, färsk hackad
2 dl keso naturell, laktosfri
vitpeppar
ev. salt
Gör så här:
1. Skala och strimla potatis och lök.
2. Smörj en ugnssäker form, varva potatis, keso, dill, lök och ansjovis.
3. Häll över ansjovisspad och grädde. Stöt fullkornsbrödet i en mortel eller med handen och strö över vitpeppar och det smulade brödet.
<= Nja, inte riktigt som det är tänkt, eller? 
Det här ser bättre ut =>
Så här ser det ut innan gräddning
5. Sätt ugnen på 200°C. Grädda i ca 35-45 minuter.
Följande recept är hämtat från Tasteline.com.
Dags att laga matJanssons Frestelse (laktosfri)
(2-4 port - beroende på vilken sorts matvrak man är)
Ingredienser:
8 st potatisar, medelstora
1 gul lök
c:a 8 ansjovisfiléer + spadet
3 dl grädde (laktosfri, t.ex. Valio)
2 skivor hårt fullkornsbröd
0,5 msk smör (laktosfritt)
0,5 dl dill, färsk hackad
2 dl keso naturell, laktosfri
vitpeppar
ev. salt
Gör så här:
1. Skala och strimla potatis och lök.
2. Smörj en ugnssäker form, varva potatis, keso, dill, lök och ansjovis.
3. Häll över ansjovisspad och grädde. Stöt fullkornsbrödet i en mortel eller med handen och strö över vitpeppar och det smulade brödet.
<= Nja, inte riktigt som det är tänkt, eller? 
Det här ser bättre ut =>
Så här ser det ut innan gräddning5. Sätt ugnen på 200°C. Grädda i ca 35-45 minuter.
Smaklig måltid!
fredag 4 april 2008
Se orsaken inom dig själv...
Jag måste bara länka till den här bloggen, och det inlägg som du kommer till om du följer länken. Så himla bra!
Mytologi > Se orsaken inom dig själv...
Kort om:
- Internt problem, internt skuldbeläggande (idealfall)
- Internt problem, extern skuldbeläggande (gnällspik)
- Extern problem, internt skuldbeläggande (skuld)
- Extern problem, extern skuldbeläggande (acceptans)
Gårdagen
Citat ur GP och blogg om gårdagen får inleda den här dagen.
Snacka om att uppfylla fördomar (ur GP 4/4, endast pappersupplagan):
Julbordet slutade med smäll på näsan
Göteborg: Efter julbordet för NCC:s anställda satt ett par arbetskamrater och pratade om hur det är att vara fotbollshulligan. Den ene hade egen erfarenhet av det. Han kände sig provocerad och gav kamraten en smäll på näsan. Nu åtalas den före detta huliganen för misshandel.
För övrigt anser jag att GP borde anställa korrekturläsare.
Vidare tänker jag plugga så gott jag kan i dag. Jag mår bättre än vad jag gjorde igår, som var hemsk (tapetklister i hjärnan, vilket spreds sig genom hela kroppen).
Jag orkade ändå följande:
Jag fick ut en del på självförsäkringen och kunde köpa en tio gånger bättre cykel för mindre än halva priset. Jag har för mig att jag bara behövde betala 1.000 kronor (cirka) i mellanskillnad.
Tio år och bara en rejäl besiktning. Har fått byta gummi i däcken, dock inte hela bakdäcket, någonsin. Att byta bakdäck skulle kosta 2.000 kronor i dag. Det beror på att mitt bakdäck har växelhjulen inuti navet. Ett sådant däck skyddar växlarna bättre, men är mycket dyrare än där växlarna sitter utanför. Men så håller det i tio år också (om det inte kommer in fukt, vill säga).
Nåja, som sagt, dags att plugga.
P.S. Jag har hittat din blogg, Marlene. Ska länka den. D.S.
P.S. 2. Jag har perioder då jag är mycket trött och har mycket att göra. Under dessa perioder orkar jag inte läsa några bloggar. Å andra sidan har jag perioder då jag läser och kommenterar väldigt mycket. Hoppas ingen känner att jag överger er. D.S.
Snacka om att uppfylla fördomar (ur GP 4/4, endast pappersupplagan):
Julbordet slutade med smäll på näsan
Göteborg: Efter julbordet för NCC:s anställda satt ett par arbetskamrater och pratade om hur det är att vara fotbollshulligan. Den ene hade egen erfarenhet av det. Han kände sig provocerad och gav kamraten en smäll på näsan. Nu åtalas den före detta huliganen för misshandel.
För övrigt anser jag att GP borde anställa korrekturläsare.
Vidare tänker jag plugga så gott jag kan i dag. Jag mår bättre än vad jag gjorde igår, som var hemsk (tapetklister i hjärnan, vilket spreds sig genom hela kroppen).
Jag orkade ändå följande:
- Hämta cykeln (betalade 1190 kronor för en rejäl besiktning - nu håller den 60-80 mil till)
- Handla
- Skriva färdigt en uppgift till hemtentan. Bara tre kvar.
Jag fick ut en del på självförsäkringen och kunde köpa en tio gånger bättre cykel för mindre än halva priset. Jag har för mig att jag bara behövde betala 1.000 kronor (cirka) i mellanskillnad.
Tio år och bara en rejäl besiktning. Har fått byta gummi i däcken, dock inte hela bakdäcket, någonsin. Att byta bakdäck skulle kosta 2.000 kronor i dag. Det beror på att mitt bakdäck har växelhjulen inuti navet. Ett sådant däck skyddar växlarna bättre, men är mycket dyrare än där växlarna sitter utanför. Men så håller det i tio år också (om det inte kommer in fukt, vill säga).
Nåja, som sagt, dags att plugga.
P.S. Jag har hittat din blogg, Marlene. Ska länka den. D.S.
P.S. 2. Jag har perioder då jag är mycket trött och har mycket att göra. Under dessa perioder orkar jag inte läsa några bloggar. Å andra sidan har jag perioder då jag läser och kommenterar väldigt mycket. Hoppas ingen känner att jag överger er. D.S.
onsdag 2 april 2008
GP 2/4 - Tilles höjdare
Jag prenumererar på GöteborgsPosten, och idag tänkte jag kommentera några artiklar och insändare.
I dagens GP står det om Skönhetstävling för minornas offer, att Pojkars sömn förstörs och det står även om gårdagens aprilskämt. Dessutom vill jag även kommentera en insändare.
Minoffer i strålkastarljuset
Kontroversiell skönhetstävling korar Miss Landmine Survivor 2008
Ja, så står det i GP idag 2/4 2008. Ingressen lyder:
Ett snedsteg och plötsligt smäller det. Varje dag trampar ett 40-tal människor på landminor över hela världen, många dör men de flesta reser sig igen. I dag utses Angolas Miss Landmine Survivor 2008.
Många drabbade blir inte bara lemlästade av minorna utan hamnar även utanför samhället. Med denna tävling vill arrangörerna, under ledorden "Alla har rätt att vara vackra", rikta strålkastarljus mot de kvinnliga offren och höja deras självförtroenden, så att de åter kan bli människor.
- Givetvis är det inte tävlingen i sig som är målet. Det är bara ett nytt sätt att väcka frågan om minorna och ett nytt sätt att se på människorna som råkade trampa på dem.
Det säger initiativtagaren till skönhetstävlingen, 36-årige norske konstnären och regissören Morten Traavik, på en svajig telefonlinje från Luanda.
På hemsidan, http://miss-landmine.org/, kan man rösta. Här kan man läsa om deltagarna, men inte bara det gamla vanliga (favoritfärg, drömjobb, framtidsdrömmar osv) utan även "vilken typ av mina de trampade på, vad den kostar och var den tillverkas: Ryssland, Kina, Israel, Rumänien eller Italien". Första priset är en "specialdesignad benprotes från Norges ledande ortopediska klinik".
Läs mer!
Unga killar förstör sin sömnrytm
En av fyra personer har problem
Det handlar om en ny sorts sömnstörd grupp, nämligen pojkar och unga män som lever sitt liv framför datorn.
- De här killarna är makabert sömnstörda. De kan sova 12-15 timmar och sedan vara vakna ett dygn eller två. Det värsta är att vi har så svårt att hjälpa dem, säger Jan Hedner vid Sahlgrenska Akademien.
Risken är stor att de unga killarna förstör sin framtid helt och hållet, eftersom de, trots att de verkligen vill, inte klarar av utbildning, jobb eller relationer pga deras sömnstörningar.
"Dålig sömn är ett växande folkhälsoproblem med en lång rad återverkningar både på individen och samhället" står det i artikeln. Det framgår att sömnproblem inte bara gäller för pojkar och unga män som sitter vid datorn mest hela tiden, men gruppen ökar och oroar, eftersom de har så svårt att återställa sin dygnsrytm.
Läs mer! Här kan du också tycka till och ge ditt bästa tips att somna.
Kommentera i min blogg också!
April, april
I gårdagens GP stod det så här:
Cykeldatorn ger lön för mödan
Hämta din egen dator gratis hos Skatteverket i dag
Om man visade hur långt man cyklat kunde man välja mellan parkeringsbiljetter för miljöbilar, bensinkuponger eller rabattmärker för bilhyra.
Jag gick på det, men åkte aldrig till Östra Hamngatan 16. Jag tänkte att jag varken skulle hitta eller hinna bli den första till kvarn, som man var tvungen att vara. Jag tänkte också att det enda jag kunde vara intresserad av var bilhyran, och det var ändå inte särskilt intressant.
Jag tänkte också på att det trots allt var märkliga priser för att vara miljövänligt.
Så i dag kom förklaringen: det var ett aprilskämt. Skatteverket visste ingenting när folk började komma dit och fråga efter cykeldatorer. Tillslut dök dock en anställd vid GP upp och delade ut tio datorer till de första som kom dit.
Läs mer!
Där kan du även se film från lurendrejeriet utanför Skatteverket.
Insändare
Slutligen vill jag citera lite ur en insändare i dagens GP, som jag tycker var viktigt. Det är kulturvetaren och skribenten Bitte Assarmo som kommenterar Marcus Birro m.fl. som i Aftonbladet gått ut offentligt med sin alkoholism.
Birro m.fl. menar att alkoholism är en form av allergi, men det vill inte Assarmo hålla med om.
Allergi skapar inte ett beroende. Allergi ger utslag, klåda, astma, nästäppa, nysningar och eksem. (...) Ingen skulle väl till exempel komma på tanken att påstå att exempelvis en nötallergiker känner ett obetvingligt tvång av att proppa i sig nötter, eller att en tomatallergiker blir beroende av ketchup?
Det finns människor med alkoholallergi, säger Assarmo. De får liknande symtom som andra allergikers. En bekant till Assarmo är allergisk mot alkohol, och följden blir att han dricker ytterst lite och väldigt sällan.
Oavsett andra eventuella faktorer skulle han med största sannolikhet aldrig kunna bli alkoholist, eftersom allergin helt enkelt hindrar honom från att dricka så mycket att beroende skulle uppstå.
Skulle han mot förmodan göra det skulle han bli så sjuk att hans liv troligen ändades innan han hann bli alkoholist.
Enligt Assarmo är det troligtvis strävan efter att klassa alkoholism som en sjukdom som fått allergiidén att spridas. Man vill undvika att alkoholism skapar skam hos individen då den blir behandlad utifrån ett karaktärsperspektiv. Så här avslutar Assarmo sin insändare:
Alkoholism må alltså vara en sjukdom. Men det är inte acceptabelt att kalla den för allergi. Alkoholallergi är något helt annat än alkoholism.
Och för att alkoholister såväl som alkoholallergiker ska få rätt behandling är det av yttersta vikt att man skiljer på dessa begrepp!
Tyvärr kan jag inte citera hela insändaren, och den finns heller inte på internet. GöteborgsPosten lägger inte ut insändarna på hemsidan. Men här kan du läsa Birro m.fl:s artikel:
Aftonbladet: Skam? Inte vi! (En fantastisk artikel för övrigt, med undantag från det felaktiga att kalla alkoholism för allergi, förstås)
I dagens GP står det om Skönhetstävling för minornas offer, att Pojkars sömn förstörs och det står även om gårdagens aprilskämt. Dessutom vill jag även kommentera en insändare.
Minoffer i strålkastarljuset
Kontroversiell skönhetstävling korar Miss Landmine Survivor 2008
Ja, så står det i GP idag 2/4 2008. Ingressen lyder:
Ett snedsteg och plötsligt smäller det. Varje dag trampar ett 40-tal människor på landminor över hela världen, många dör men de flesta reser sig igen. I dag utses Angolas Miss Landmine Survivor 2008.
Många drabbade blir inte bara lemlästade av minorna utan hamnar även utanför samhället. Med denna tävling vill arrangörerna, under ledorden "Alla har rätt att vara vackra", rikta strålkastarljus mot de kvinnliga offren och höja deras självförtroenden, så att de åter kan bli människor.
- Givetvis är det inte tävlingen i sig som är målet. Det är bara ett nytt sätt att väcka frågan om minorna och ett nytt sätt att se på människorna som råkade trampa på dem.
Det säger initiativtagaren till skönhetstävlingen, 36-årige norske konstnären och regissören Morten Traavik, på en svajig telefonlinje från Luanda.
På hemsidan, http://miss-landmine.org/, kan man rösta. Här kan man läsa om deltagarna, men inte bara det gamla vanliga (favoritfärg, drömjobb, framtidsdrömmar osv) utan även "vilken typ av mina de trampade på, vad den kostar och var den tillverkas: Ryssland, Kina, Israel, Rumänien eller Italien". Första priset är en "specialdesignad benprotes från Norges ledande ortopediska klinik".
Läs mer!
Unga killar förstör sin sömnrytm
En av fyra personer har problem
Det handlar om en ny sorts sömnstörd grupp, nämligen pojkar och unga män som lever sitt liv framför datorn.
- De här killarna är makabert sömnstörda. De kan sova 12-15 timmar och sedan vara vakna ett dygn eller två. Det värsta är att vi har så svårt att hjälpa dem, säger Jan Hedner vid Sahlgrenska Akademien.
Risken är stor att de unga killarna förstör sin framtid helt och hållet, eftersom de, trots att de verkligen vill, inte klarar av utbildning, jobb eller relationer pga deras sömnstörningar.
"Dålig sömn är ett växande folkhälsoproblem med en lång rad återverkningar både på individen och samhället" står det i artikeln. Det framgår att sömnproblem inte bara gäller för pojkar och unga män som sitter vid datorn mest hela tiden, men gruppen ökar och oroar, eftersom de har så svårt att återställa sin dygnsrytm.
Läs mer! Här kan du också tycka till och ge ditt bästa tips att somna.
Kommentera i min blogg också!
April, april
I gårdagens GP stod det så här:
Cykeldatorn ger lön för mödan
Hämta din egen dator gratis hos Skatteverket i dag
Om man visade hur långt man cyklat kunde man välja mellan parkeringsbiljetter för miljöbilar, bensinkuponger eller rabattmärker för bilhyra.
Jag gick på det, men åkte aldrig till Östra Hamngatan 16. Jag tänkte att jag varken skulle hitta eller hinna bli den första till kvarn, som man var tvungen att vara. Jag tänkte också att det enda jag kunde vara intresserad av var bilhyran, och det var ändå inte särskilt intressant.
Jag tänkte också på att det trots allt var märkliga priser för att vara miljövänligt.
Så i dag kom förklaringen: det var ett aprilskämt. Skatteverket visste ingenting när folk började komma dit och fråga efter cykeldatorer. Tillslut dök dock en anställd vid GP upp och delade ut tio datorer till de första som kom dit.
Läs mer!
Där kan du även se film från lurendrejeriet utanför Skatteverket.
Insändare
Slutligen vill jag citera lite ur en insändare i dagens GP, som jag tycker var viktigt. Det är kulturvetaren och skribenten Bitte Assarmo som kommenterar Marcus Birro m.fl. som i Aftonbladet gått ut offentligt med sin alkoholism.
Birro m.fl. menar att alkoholism är en form av allergi, men det vill inte Assarmo hålla med om.
Allergi skapar inte ett beroende. Allergi ger utslag, klåda, astma, nästäppa, nysningar och eksem. (...) Ingen skulle väl till exempel komma på tanken att påstå att exempelvis en nötallergiker känner ett obetvingligt tvång av att proppa i sig nötter, eller att en tomatallergiker blir beroende av ketchup?
Det finns människor med alkoholallergi, säger Assarmo. De får liknande symtom som andra allergikers. En bekant till Assarmo är allergisk mot alkohol, och följden blir att han dricker ytterst lite och väldigt sällan.
Oavsett andra eventuella faktorer skulle han med största sannolikhet aldrig kunna bli alkoholist, eftersom allergin helt enkelt hindrar honom från att dricka så mycket att beroende skulle uppstå.
Skulle han mot förmodan göra det skulle han bli så sjuk att hans liv troligen ändades innan han hann bli alkoholist.
Enligt Assarmo är det troligtvis strävan efter att klassa alkoholism som en sjukdom som fått allergiidén att spridas. Man vill undvika att alkoholism skapar skam hos individen då den blir behandlad utifrån ett karaktärsperspektiv. Så här avslutar Assarmo sin insändare:
Alkoholism må alltså vara en sjukdom. Men det är inte acceptabelt att kalla den för allergi. Alkoholallergi är något helt annat än alkoholism.
Och för att alkoholister såväl som alkoholallergiker ska få rätt behandling är det av yttersta vikt att man skiljer på dessa begrepp!
Tyvärr kan jag inte citera hela insändaren, och den finns heller inte på internet. GöteborgsPosten lägger inte ut insändarna på hemsidan. Men här kan du läsa Birro m.fl:s artikel:
Aftonbladet: Skam? Inte vi! (En fantastisk artikel för övrigt, med undantag från det felaktiga att kalla alkoholism för allergi, förstås)
tisdag 1 april 2008
Stressigt och jobbigt
Det har varit en tuff morgon, och ett kort inlägg innan jag måste fortsätta.
Jag är lite orolig inför fortsättningen.
Under morgonen har jag mejlat och strulat med scanner (den scannar lite som den tycker, den jäkla scannern/datorn), tills jag insåg att jag var tvungen att kopiera allt jag hade att läsa i en och samma bok. Det tog mycket på den svarta patronen och många papper gick åt. Bara för en dum hemtenta i elevsvenska!
Och den hemtentan stressar mig mycket. Usch! Jag klarar inte av pluggstress! Särskilt inte när det känns som att kraven på studenterna är mycket höga. Men jag försöker tänka att jag ska göra detta för min egen del och skita i lärarna. De kan inte kugga mig, även om jag lämnar in försent. Jag kan få komplettering, men de kan inte underkänna mig så länge jag gör vad jag ska.
I eftermiddag ska jag åka in en runda till skolan och gå på mitterminsmöte (ja, det heter så), ett möte om specialarbetena, där studenterna ska presentera hur långt de kommit. Ganska onödigt, känner jag, men jag måste ändå in till skolan och lämna tillbaka en bok och lämna påminnelser till lärare som inte bekräftat att de tagit emot min enkät än. Och jag mötte förståelse när jag ringde i förmiddags och frågade om det var okej att strunta i det, så jag har blivit lovad att få berätta först och sedan få gå.
Jag har inget behov av att lyssna på mina kurskamrater om vart de är och hur långt de kommit. Risken finns bara att jag blir stressad, om många har kommit långt. Jag riskerar dessutom att bli mycket trött och inte orka plugga ikväll. Jag måste det, nämligen. För imorgon ska jag till metodikkursen på eftermiddagen, samt handla, så det är bara på förmiddagen imorgon jag kommer orka plugga.
Usch, jag hatar sådana här veckor! Jag klarar inte riktigt av dem, och jag är rädd för att bryta ihop.
Men jag ska göra mitt bästa. Nu får det vara bra, jag ska värma mat och äta nu.
Jag är lite orolig inför fortsättningen.
Under morgonen har jag mejlat och strulat med scanner (den scannar lite som den tycker, den jäkla scannern/datorn), tills jag insåg att jag var tvungen att kopiera allt jag hade att läsa i en och samma bok. Det tog mycket på den svarta patronen och många papper gick åt. Bara för en dum hemtenta i elevsvenska!
Och den hemtentan stressar mig mycket. Usch! Jag klarar inte av pluggstress! Särskilt inte när det känns som att kraven på studenterna är mycket höga. Men jag försöker tänka att jag ska göra detta för min egen del och skita i lärarna. De kan inte kugga mig, även om jag lämnar in försent. Jag kan få komplettering, men de kan inte underkänna mig så länge jag gör vad jag ska.
I eftermiddag ska jag åka in en runda till skolan och gå på mitterminsmöte (ja, det heter så), ett möte om specialarbetena, där studenterna ska presentera hur långt de kommit. Ganska onödigt, känner jag, men jag måste ändå in till skolan och lämna tillbaka en bok och lämna påminnelser till lärare som inte bekräftat att de tagit emot min enkät än. Och jag mötte förståelse när jag ringde i förmiddags och frågade om det var okej att strunta i det, så jag har blivit lovad att få berätta först och sedan få gå.
Jag har inget behov av att lyssna på mina kurskamrater om vart de är och hur långt de kommit. Risken finns bara att jag blir stressad, om många har kommit långt. Jag riskerar dessutom att bli mycket trött och inte orka plugga ikväll. Jag måste det, nämligen. För imorgon ska jag till metodikkursen på eftermiddagen, samt handla, så det är bara på förmiddagen imorgon jag kommer orka plugga.
Usch, jag hatar sådana här veckor! Jag klarar inte riktigt av dem, och jag är rädd för att bryta ihop.
Men jag ska göra mitt bästa. Nu får det vara bra, jag ska värma mat och äta nu.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
Elvisthecomic.se
Hur mycket är en kvinna värd? (Ser du inte vad det står? Kommentera i ett blogginlägg!)