Videoblogg *uppdaterad*

Kommentarer till kommentarer till mitt förra inlägg och en videoblogg. Mycket nöje.

Till Polly (och övriga intresserade): än så länge har jag ingen bostad på gång - jag har ju inte ens ett jobb (även om jag fiskar lite för tillfället). Jag kommer troligtvis bo hos mamma tills ett jobb är ordnat, och då hoppas jag att jag kan flytta ihop med Emelie i Växjö.

Tillägg 1/11:
Till Polly (och övriga intresserade): jag har pluggat färdigt i januari. Den sextonde, närmare bestämt, är min sista studiedag, min sista redovisning, min sista examination.

Till Patrick Johansson: Jag tycker bara det är så snålt att ett statligt verk skickar med ett kuvert som inte är förfrankerat. Har aldrig varit med om att någon som skickar med ett kuvert skickar ett som inte är förfrankerat. Varför skicka med ett kuvert överhuvudtaget om det inte är förfrankerat?

Här kommer i alla fall en liten videoblogg, spontant filmad för bara ett par timmar sen.

Videoblogg 081031
Christians blogg

Tillägg, senare på kvällen:
Skrev ett sms till Emelie för en stund sen. Ett utdrag följer här:

Något jag förnekar hindrar mig från att vilja sova. Något inom mig vill vara så här trött hela tiden och vill att jag är uppe hela natten. Jag vet inte vad. Jag vet inte hur. Jag vet inte varför.

Någon som har ett förslag?

"Glöm inte frimärke!"

Försäkringskassan är de snålaste jävlar jag vet!

Jag fick papper om bostadsbidrag idag (automatiskt utskick). För en gångs skull hade de skickat med ett kuvert att skicka papprena i. "Det var ju schysst", tänkte jag. Sen såg jag vad det stod på kuvertet.


Och på baksidan:

Vad säger man?

Förresten har jag sagt upp min lägenhet idag. Från och med 1 februari är jag "bostadslös".

Äntligen över (nästan)

Nu är det - nästan - över! Den här veckans stressande deadlines är avslutade, och firandet skedde med lite sushi med jämlikar.

I måndags lämnade jag inte första versionen av VFU-redovisningen. Igår redovisade jag det muntlig, opponerade och responderade och fick veta vad jag ska ändra, dra ifrån och lägga till.

Igår kväll skrev jag en sammanfattning av examensarbetet som jag opponerade på idag. I förmiddags skrev jag formalia och realia, och sen var det dags. Jag skyndade mig in till skolan och åt mat. 13-17 satt vi, sex stycken efterhalkare, och opponerade på varandras examensarbeten.

Jag var inte direkt ensam om att hänga efter med arbetet. Den som hade det längst efter sig fick ut sin examen (specialfall) för tre år sen. Men examensarbetet måste genomföras.

Mitt arbete om motiv och tema vållade som vanligt mycket tid och debatt, vilket förstås är kul. Det var inte heller mycket som varken opponent eller examinatör kunde påpeka angående formalia och realia, så det är inte mycket jag behöver göra för att fixa till arbetet. Det tuffaste är att lägga till konkret didaktiska tips och råd om hur man kan applicera arbetet i skolan, och det tycker jag verkar intressant att ta reda på, så det ska nog gå bra. Det är i alla fall enklare än att formulera om en av syftesfrågorna.

När allt var klart var det en lättnad. Jag följde med två av mina kurskamrater från både svenska och Pedagogen till ett litet sushi-ställe.

Jag har inte ätit sushi tidigare, vad jag minns. Det var väldigt spännande smak och det var svårt att äta med pinnar, men det gick helt okej. Det var dessutom mycket trevligt att umgås med kompisarna.

Vi tre ses igen på måndag, eftersom vi ska gå konflikthanteringskursen som börjar då.

Jag åkte hem och la mig i sängen. Det kändes skönt att bara ta en ledig kväll efter att inte ha kunnat göra det på flera veckor. Och imorgon prioriterar jag min lägenhet för första gången på ändå fler veckor, kanske månader. Jag behöver verkligen städa, eftersom jag inte mår så bra när jag sover som det är nu.

Nu ska jag fortsätta med min lediga kväll, i alla fall. Den behövs, för jag tänkte ta en Ipren när jag kom hem, men värken i rygg, axlar och nacke samt huvud har lindrats tack vare att jag tagit det lugnt, så det kanske inte behövs.

Ta hand om er, särskilt i stressade perioder.

Kram på er!

Komposition in progress *uppdaterad*

Förhalningsdagarna tar inte slut, men jag gör åtminstone kreativa saker.

Nedan kommer Ni kunna lyssna på ett stycke som håller på att skapas. Marimba Counterpoint är ett minimalistiskt stycke, än så länge för 12 marimbor. Stycket är på sätt och vis en ren kopia, kompositionsmässigt, av en av mina idoler bland minimalism, nämligen Steve Reich. Stycker kommer tillägnas honom ungefär med följande fras: "in honour and respect for mr. Steve Reich".

Minimalism går ut på att förlänga (förhala) det som sker, så att det verkar som att inget sker under en lång tid. Egentligen händer väldigt mycket, särskilt om man börjar lyssna efter andra melodier i klustret av melodier. Dessa melodier är skapade av interaktionen mellan de utskrivna melodierna. Ni kommer förhoppningsvis förstå bättre när ni lyssnar på stycket.

Tanken med Marimba Counterpoint är inte nödvändigtvis att skrapa ihop 12 marimbor i en handvändning och spela alla live. Snarare är det så att man spelar in alla utom en, som man sedan spelar live. Denna live-marimba spelar sedan melodier som man kan höra i klustret.

Jag har kommit så långt att ackord brister fram, men inga melodier utom de utskrivna tas fram än så länge av live-marimban. Dessutom slutar hela stycket än så länge mitt i.

Tillägg 30/10: Tyvärr är det bara en MIDI-inspelning än så länge. Det kommer dröja ett tag innan det blir tal om att framföra stycket. Filmen nedan är alltså ingen film, utan bara ljud. Polly tycker det var tråkigt att inte få se mig framföra stycket, och det kan jag väl säga att det tycker jag med. Men en dag, kanske... Tack för kommentaren, förresten, Polly.

Försök gärna taktera 4/4 rakt igenom stycket. Jag kan avslöja att första tonen börjar på taktslag ett.

Mycket nöje.

Marimba Counterpoint
in honour and respect for mr. Steve Reich
by (c) Christian Tille Andersson

En hemsk resa och underbara bilder

Medan jag förhalar att göra mina läxor kan jag berätta om en resa jag sent ska glömma. Vidare får ni lite bilder bland annat från min brorsons dop.

Förra veckans torsdag innebar en resa jag sent ska glömma. Jag åkte med en buss från Göteborg mot Gränna. Chauffören lät tre ungdomar följa med trots att de hade en senare tid på sin biljett, vilket fick till följd att två resenärer från Borås och en från strax utanför Ulricehamn fick ta taxi på Swedbus bekostnad, och vi blev dessutom ordentligt försenade till Jönköping.

I Jönköping blev vi ändå mer försenade, eftersom en av taxiresenärerna skulle vidare med bussen från Jönköping, och vi fick vänta in taxin innan vi kunde fortsätta.

Strax utanför Borås körde en bilist om bussen och gav antagligen fingret åt busschauffören. Jag såg det inte, men busschauffören sa till en annan resenär att "det är tråkigt att vissa människor är så omogna", och av det kan man ju dra egna slutsatser.

Men det var inte slut med det. Bilisten saktade in och vi började köra om den. Jämsides ungefär med min plats på höger sida ser jag hur föraren plötsligt växlar upp och börjar gasa. Han lägger sig jämsides med bussen i flera hundra meter, innan han gasar vidare så att bussen kan lägga sig i högerfilen igen.

Det kändes mycket obehagligt, och bilisten svajade dessutom vid något tillfälle till, så att jag nästan trodde att han skulle ramma bussen. Inte för att bussen skulle ta någon större skada av det, men man vet ju inte.

Så kom vi då äntligen fram till Gränna, 20 minuter försenade. Jag kliver av och tar min resväska. Sen ringer jag Samuel, som ska hämta mig till Tranås.

När jag sedan drog upp handtaget på min resväska märkte jag omedelbart att jag bara kunde säga resväska om den: den var inte min!

Bussen hade för längesen smitit ut på E4:an igen, så vad gör man? I närheten av hållplatsen utanför Gränna finns en Statoilmack. Jag kutade dit och bad att få låna telefon. Men efter 18.00 når man inte Swebus överhuvudtaget, och bagageservice har bara öppet mellan 9.10-30. Lagom roligt.

Där står jag, i en Statoilmack som Samuel, min skjuts, inte hittar (han har dessutom dåligt batteri i telefonen), med en resväska som inte är min, vars ägare sitter ovetande på en buss på väg norrut.

Min egen resväska var jag inte lika orolig över som det faktum att ägaren till resväskan inte visste att den hade stigit av i Gränna, och vad han eller hon skulle göra när denne fick veta.

Samuel dök tillslut upp, och vi tog bilen till Jönköping, där vi fick tag på två chaufförer i en buss, som tyvärr bara gick till Linköping (min buss gick vidare till Norrköping). Jag lämnade namn och nummer till driftinfo, och sedan gav jag och Samuel oss av, med den felaktiga resväskan, till Tranås. På väg dit ringde driftinfo och berättade att min väska skulle tillbaka med första bästa buss dagen därpå och vara i Jönköping från 9.30.

Resväskans ägare ringde dagen därpå, och under dagen ordnades det så att jag, på väg till Jönköping, lämnade in den på Pizzeria Hawaii i Tranås, där hon hade en släkting.

Väl hemma efter resan tur och retur Jönköping stöp jag på madrassen i Samuels kombinerade vardags- och sovrum.


I övrigt har helgen varit bra och effektiv. Jag såg Samuels barnmusikal Nasse hittar en stol. Dvs. Samuels barnmusikalversion av Sven Nordqvists Nasse hittar en stol, framförd av elever vid musiklinjen på Sommenbygdens folkhögskola i Tranås. Den var fantastiskt söt och rolig. Själva storyn är ju Nordqvists, men de små musikstumparna gjorde den ändå mer härlig! Jag gillar framförallt Hej, fiskarn!

Följde med Samuel till Gulleryd, där jag varit effektiv och pluggat, men också spelat jazz med mina bröder och gosat med min härliga brorson, Fabian Gustav Andersson.

Här är lite bilder från dopet. Fabian har vuxit mycket sen jag träffade honom sist. Han väger hela åtta kilo nu, och han har inte slutat växa än.



Och här är en underbar bild från helgen, en bild jag numera använder som bakgrundsbild på min mobiltelefon. Den hjälper mig under dagen. Den skänker hopp om framtiden.

Hoppas ni också finner hopp och lycka i det här kortet. Fabian är lite förkyld på bilden, men helt klart på bättringsvägen.

Det hoppas jag mänskligheten också är.

Hallmark-viruset

Jag har fått en varning från en bekant om ett fruktansvärt virus som raderar hårddisken. Min bekanta menar väl, men tyvärr är det enda som hänt att hon blivit lurad att skicka vidare ett kedjebrev.

Jag sökte på Google efter "Vykort från HALLMARK", som det varnades för. Jag fick inte upp en enda träff som verifierade viruset som faktiskt varande "äkta". En blogg bad mig söka på "Hallmark virus hoax", och där fanns virusvarningen i tre varianter på engelska.

Min egen tanke lyder: om ett sådant fruktansvärt virus är i antågande står det om det i tidningar, särskilt om det från början har varit en varning på engelska.

MEN, viktigt att veta, det kan finnas mejl som cirkulerar med bilagor innehållandes virus. Är du inte säker på att din vän faktiskt skickat en fil till dig medvetet, kolla med din vän eller bekanta först. Innan det är verifierat att din vän medvetet skickat en fil till dig ska du inte öppna filen, om du inte är hundra procent säker på att det inte är en fil innehållandes ett virus.

Mejl som de min bekanta skickade mig är dock bara spam, oavsett om innehållet berättar sanning.

Här är mina råd: sök på Google efter sanningen, eller kolla med de företag som annonseras i mejlet, i det här fallet t.ex. CNN - som jag inte kan hitta någon sida med som verifierar det.

Tro inte på allt du läser. Var försiktig på egen hand, och står det att du ska stänga av datorn så fort du får ett mejl - bli tveksam!

Tuffa veckor framför mig

Det är en trött Tille som skriver. VFU:n är slut, och nu hägrar nästan två veckor hårt plugg innan jag får ta några steg bakåt.

Så känns det i alla fall. Jag kan beskriva min situation:

Idag var första dagen efter VFU:n som jag varit på universitetet och Pedagogen i Göteborg. Jag orkar inte riktigt känna vad det betyder, mer än att det nu skall skrivas om VFU:n, berättas om VFU:n, pratas om VFU:n och lämnas in arbete om VFU:n. Hurra.

Imorgon händer följande (i vilken ordning seminarierna kommer är jag osäker på, men det spelar ju mindre roll):

Arbetsintervjuträning kl 9.05 på Karriärcentrum.

10.30-12 Redovisning om mångkultur med basgruppen.

13-14.30 Juridiska diskussioner kring elva beskrivna skolrelaterade fall.

16.25-19.15 Buss till Gränna. Där hämtar lillebror Samuel mig till Tranås.

Sedan följer dessa dagar:

Fredag:
Förmiddag: Samuels barnmusikal "Nasse hittar en stol".
Eftermiddag: plugga.
Kväll: caféspelning med bland annat Samuel. Emelies sista kväll i Sverige.

Lördag:
Emelie åker kvart i sex från Växjö mot Berlin med sin kursklass.
Själv pluggar jag och hoppas förmå Samuel att ta bilen till Gulleryd, Gislaved, med mig som passagerare.

Söndag:
Pluggdag i Gulleryd, Gislaved. Ev. återfärd till Göteborg.

Måndag:
Ev. återfärd till Göteborg.
Inlämning av skriftlig examinationsuppgift senast kl 14.00.

Tisdag:
Litteraturseminarium om kunskapsbedömning - måste läst en bok tills dess.

Onsdag:
8.30-10.30: Muntlig redovisning av examinationsuppgift med opponering (20 minuter totalt).

Torsdag:
13-17 Opponering av examensarbete - måste läst arbetet jag ska opponera på noga.

Fredag:
Slutlig examination med eventuell bakläxa.

Måndag:
Ny kurs börjar.

Fredag:
Senast inlämning av eventuell bakläxa.

Så, ni märker: jag känner mig pressad.

Jag är mycket trött av det här. Huvudet känns tungt. Förkylningen ligger och lurar, men jag försöker tvinga den tillbaka med viljekraft och naturmediciner.

Att få struktur på allt som ska göras och verkligen bara bestämma sig för vad jag fokuserar på är nödvändigt för att klara av det här. Men det är mycket svårt. Jag måste göra minst två saker samtidigt, och helst tre: examinationen för den här kursen, opponeringen av examensarbetet och att läsa boken om kunskapsbedömning. Alla tre är viktiga moment i kursen, om än boken kan läsas i efterhand.

Jag har börjat med den här kursens examination, och jag har ju trots allt fortfarande en vecka på mig att läsa examensarbetet jag ska opponera på. Men det är ju bäst att börja i tid, med tanke på hur mycket det handlar om.

Den här kursens skriftliga redovisning går dock först, eftersom det är fem tunga sidor med relevant teoretisk förankring.

Tusan, så jag skriver! Så akademiskt! En dag på universitetet, sen sitter jag i skiten igen. Tragiskt.

Trevlig helg!

I helgen blir det dop, och igår satt jag med Daniel Berg på en pizzeria i Härryda, Mölnlycke.

Om en timme glider jag in till stationen och tar en helg utan så mycket plugg. Det ska bli dop, och min brorson Fabian döps i Nissafors kyrka imorgon.

Igår satt jag med en av väst-Sveriges främsta marimbaister, Daniel Berg, på en pizzeria i Härryda och pratade mental träning. Det var ett privilegium, och minnet kommer jag bära med mig länge och förhoppningsvis kan det peppa mig.

Daniel Berg var i Härryda för att hålla en clinic om instrumentet marimba, som är ett slagverksinstrument, tillhörande familjen mallet, melodislagverk med klaviaturlogik. Marimban består av ett ganska mjukt träslag som ger en kort men längre klingande och mörk ton, som är unikt i världen. Läs mer på engelska Wikipedia, till exempel:

http://en.wikipedia.org/wiki/Marimba

Clinicen med dansken Henrik Larsen var också väldigt intressant, och jag ska sammanställa den till ett häfte med bilder (som jag tog under dagen) som slagverkseleverna på Hulebäck ska få.

Visste ni förresten att Hulebäcksgymnasiet i Härryda, Mölnlycke, är Sveriges enda gymnasium med slagverksprofil? Och där har jag min VFU! *stolt*

Ha en trevlig helg!

Frestelser

Till Polly: Gärna. Jag ska bara hitta en ledig helg! Vi får höra av oss.

Det är så otroligt svårt att stå emot frestelser! Hur gör man för att bli motiverad?

För det första har jag varit riktigt låg på energi idag. Samma låga energi som igår kväll. Det är ett av symtomen på min sjukdom, att det tar lång tid att återhämta sig efter att jag har tagit ut mig, och gårdagens lektion och bedömningssamtal tog knäcken på mig, rent ut sagt.

För det andra har jag varit på arbetslagsmöte, och de bjuder alltid på fika. Socker och fett brukar då stå på menyn, men idag var det extra illa. En kollega fyllde år, och fika-ansvarig bjöd på... håll i er:

• Kladdkaka
• Vispad grädde med hallon
• Inlagda päron (ingefära och kanel)

Jag klarade inte av att hålla mig ifrån det. För att hålla mig ifrån fikat behöver jag befinna mig i ett annat rum, känns det som, och jag är inte redo att avstå från varken umgänge eller fika.

Hur i h-lskotta klarar man av att avhålla sig från något som är så gott som kladdkaka och hallongrädde? Jag bara undrar!

Tacksam för kommentarer!

Rollspel om konflikter

Ikväll går saker och ting väldigt segt. Ändå har det blivit ytterligare ett jättelångt inlägg. Om det börjar bli jobbigt, får jag be om ursäkt. Hoppas dock att informationen är intressant.

Ikväll tar allt jag försöker göra väldigt mycket tid och jag måste vara väldigt koncentrerad för att få sammanhang i det jag skriver här.

Hade min bedömningslektion idag. Det var en intensiv lektion som jag kallade Rollspel om konflikter.

Sammanfattningsvis innehöll lektionen följande:

En konflikt är en interaktion mellan minst två parter, där minst en part

1. har önskemål som känns för betydelsefulla för att släppa, och
2. upplever dessa önskemål som blockerade av motparten.

En konflikt består av en motsättning i en sakfråga, men också attityder och beteenden. Det går att visualisera detta på ett tämligen enkelt sätt, nämligen genom en konflikttriangel, där attityder, beteenden och sakfråga påverkar varandra.

Bild 1. Konflikttriangeln enligt ABC-modellen

A, B och C står för Attitude, Behaviour och Contradiction and Content.

I en konflikt har människor olika sätt att bete sig. Vår primitiva del av hjärnan vill Fly, Frysa eller Fajtas (FFF). I olika situationer beter man sig olika, men fem tydliga roller går att finna.

Lejonet är den aggressiva, den egoistiska som ser en konflikt som en tävlan man ska vinna.

Sköldpaddan "drar sig in i sitt eget skal", flyr från konflikten och har inga behov att få någonting igenom.

Kamelen har egna behov och egna önskemål, men hävdar dem inte. Andras behov står i centrum, och han säger hellre "välj ni" än säger högt sina egna önskemål.

Räven är den listige, som söker medelvägen - kompromissen mellan parterna.

Ugglan är den viktigaste rollen i en konfliktsituation, om konflikten ska kunna lösas. Ugglan har egna och hävdar sina behov och önskemål, samtidigt som hon lyssnar och tar till sig andras. Ugglan nöjer sig dock inte med det, utan söker alternativa lösningar.

Detta kan man visualisera på följande sätt:

Bild 2. Konfliktroller

En konflikt kan slutligen sluta på följande fyra sätt:

1. Vinna-vinna
2. Vinna-förlora
3. Förlora-vinna
4. Förlora-förlora

För att kunna lösa konflikten krävs att man vet hur en konflikt trappas upp. Minns ABC och tänk upptrappningen som CAB, dvs. sakfrågan påverkar attityden som påverkar beteendet. För att komma tillrätta med en konflikt måste man först jobba med beteendet, sedan attityden, eftersom sakfrågan inte kan lösas förrän alla känslor, tankar och strävanden är under kontroll. Som en av eleverna uttrycket det, "man måste ha en öppen attityd innan man kan prata om saken". Nedtrappningen kallas alltså BAC.

Man kan, genom visualisering, se det som en bil, en CAB, som kör fort in i konfliktsituationen så att vinden fladdrar runt huvudet. För att råda bot på det måste man stanna, och sedan BACka tillbaka samma väg man kom, eftersom man missat en eller två avfarter.

Se dock upp med att tolka BACka som konfliktrollen Sköldpaddan.

Nedan listar jag litteraturen jag hittat detta. Den sista visualiseringen, om bilen som kör, stannar och sedan backar, är min egen, dock. Har ni frågor om min lektionsplanering, tveka inte att fråga. Kommentera gärna nedan.

Litteratur:

• Att hantera och förebygga konflikter på arbetsplatsen (Thomas Jordan, Lärarförbundet)
  
• Dracon i skolan - Drama, konflikthantering och medling (Anita Grünbaum & Margret Lepp, Studentlitteratur).

Eleverna uppskattade informationen och gjorde sedan rollspel med hjälp av den information jag ovan presenterat. Sedan diskuterade vi detta. De var väldigt nöjda och kunde inte just då komma på något som var negativt med lektionen.

Mina handledare öste lovord över mig och VFU-ledaren tyckte att det hon sett, och vad jag sagt om mina kommande lärargärning verkade mycket bra.

Men ikväll är jag alltså väldigt trött. Att skriva det här inlägget har tagit en timme. Jag borde gå och lägga mig, men först en dusch, eftersom jag var ute och sprang vid sex-tiden ikväll.

Tjolahopp.

Xtravaganza VS Starkare.nu

Här kommer purfärska uppdateringar (och i princip ett helt nytt diagram för min viktminskning) och några tips och råd.

Idag var "väg- och mätdag", vilket innebär att jag går upp och väger mig innan jag tagit på mig kläder. Sedan fotograferar jag mig framifrån och i profil i bara underkläder. Jag mäter midja, bröst och höger lår, klär på mig och väger mig igen. Numera väger jag ofta ett kilo mer med än utan kläder.

Här är tre intressanta diagram för den som är intresserad. Klicka på bilderna för att se större versioner i ett nytt fönster/en ny flik. Tänk på att noga studera y-axeln, så att ni inte blir lurade av minskningen. Vad gäller vikten är mitt mål 70 kg, midjemåttet ca 90 cm, och mitt BMI bör inte vara mycket över 24.

Diagram 1. Viktminskning
Diagram 2. Mått
Diagram 3. BMI
Så ett varningens ord! Funderar du på att gå ner i vikt men har prövat allt? Tycker du att Xtravaganza låter som en bra grej? Jag ska förklara lite vad som gäller med Xtravaganza.

Xtravaganza jobbar med fyra viktiga aspekter: mental träning, mental näring, god energi och rörelseglädje. Detta innebär att man har en personlig mental tränare, man uppmuntras att hitta på roliga saker, man arbetar för god (i två bemärkelser) kosthållning och man uppmuntras att träna på ett sätt som passar en och som får en att må riktigt bra.

Så långt allt väl. Problemen är följande:

26-veckorsprogrammet innebär att man, beroende på var man börjar, går ett antal veckor utan att intaga mer än 500kcal per dag. Det gör man med hjälp av Xtravaganzas kostpulver, xtraVLCD. Att använda kostpulver som ersättning för riktig mat är vanskligt! Man ska vara mycket försiktig när det gäller att ersätta riktig mat med ersättningspulver.

Här kanske det inte är så farligt, eftersom man för det första har personliga mentala tränare och folk runtomkring sig mest hela tiden som kan hålla koll på en. Problemet är att viktminskningen och effekten av pulvret är bara garanterat om man inte äter något annat över huvud taget under tiden! Endast vatten får, bör och skall intagas i mängder utöver kostersättningspulvret.

Okej, så länge man får hjälp av mentala tränare och får kompisar genom att man tränar tillsammans så kanske detta är överkomligt. Men sedan har vi följande problem: ekonomin.

Det kostar, kostar, KOSTAR pengar att bli medlem i Xtravaganza. Det värsta är att det går inte att ta reda på hur mycket det kostar på hemsidan, och i kontakt med Xtravaganza är det också mycket svårt att få överblick över hur mycket pengar det egentligen handlar om.

Den mentala träning som används består dessutom till viss del av CDn "Idealvikt" med Lars-Eric Uneståhl. Den kan man köpa för 149kr på den hemsida jag kommer att länka till nedan.

Vad föreslår jag då?
Jo, jag föreslår att man går till hemsidan www.starkare.nu och blir medlem där. Det är gratis.

www.starkare.nu är en sida för de som vill träna mentalt, men inte har råd att skaffa en personlig mental tränare. Här finns nästan alla Uneståhls CD-skivor med program som Idealvikt, Mental träning vid oro, ångest och panikattacker, Kvinnokraft, Bättre sömn genom mental träning, Humor och glädje, Personlig insikt och Rökfrihet.

Tre skivor hör ihop. De är Mental grundträning, Självbilds- och målbildsträning och Mental styrketräning. Jobbar man intensivt med dessa mår man troligtvis bättre och kan börja med Idealvikt.

Nackdelen med sidan är att man måste vara uppkopplad mot internet och ha en dator så att man kan lyssna på skivorna genom den. Jag rekommenderar att man skaffar ett par bra hörlurar och stänger ner MSN eller andra program som, när de uppdateras, plingar eller gör ljud ifrån sig.

Programmen är allt från 10-30 minuter långa. Har man hyfsat självförtroende kan man börja på Idealvikt direkt. I annat fall föreslår jag de tre första skivorna jag nämnde ovan.

Här kommer de adresser jag föreslår:

http://www.starkare.nu/ - "Som medlem i Starkare.nu har du tillgång till ett helt smörgåsbord av tjänster för att hjälpa dig med din mentala träning och att må och fungera bättre" (från hemsidan)

http://www.veje.nu/ - "Buena Vida AB är ett företag som säljer och distribuerar böcker och CD-skivor inom områdena Mental Träning och personlig utveckling. Vårt material är till största del utarbetat av Fil.Dr. Lars-Eric Uneståhl" (från hemsidan)

Lycka till!

Good life - för en gångs skull

Just för tillfället är livet helt okej. Kost och motion funkar helt okej, och inga större bekymmer kommer av min VFU.

Som ni kan se på diagrammet nedan går jag ner sakta men säkert. Midjemåttet har bara minskat två centimeter hittills, men jag har förstått att det som syns försvinner sist. Vilket kan vara nog så irriterande för motivationen.

För att kunna se diagrammet behöver ni nog klicka på bilden. Bilden öppnas i ett nytt fönster / en ny flik. Rättelse: Vikten är med kläder, inte utan!

Diagram 1. Viktdiagram.

Kosten består av lättare menyer, men stora portioner. Jag använder helt enkelt lättfil och lättmjölk istället för vanlig fil och mellanmjölk. När det ska vara grädde i maten kan med fördel vanligt vatten och lättmjölk och eventuellt fond och en massa kryddor användas. Krossade tomater går åt i massor, och jag har nu köpt in lite kidneybönor också som kommer användas så småningom. Paprika, purjolök, gul lök och morötter går också åt i massor.

Jag använder så lite smör som möjligt på mina mackor - som är grova - och jag äter ingen ost för tillfället. Jag äter istället skinka.

Motionen går också bra. Jag springer då och då. I helgen springer jag varje dag, ska ut strax och springa en runda.

När det gäller mina joggingturer prövas dock min uthållighet och mitt tålamod, eftersom jag ökar så försiktigt. I tre veckor har jag promenerat raskt i åtta minuter, joggat i fyra och sedan promenerat raskt igen åtta minuter. Jag kallar varianten 8+4+8, helt enkelt. Att jag låtit det ta tre veckor innan jag ökar till 8+6+8 beror på det tidigare omtalade metakolintestet, som innebar att jag var tvungen att gå utan medicinering i en vecka.

Idag ska jag alltså ut och springa 8+4+8, men imorgon förmiddag blir det en nätt ökning till 8+6+8.

Min plan är att till vecka 51 ha ökat: 8+4+8, 8+6+8, 10+8+10, 12+6+12, 12+8+12, 12+10+12, 15+12+15, 20+10+20.

Vårterminens plan består av att öka: 20+10+20, 18+12+18, 16+14+16, 15+15+15, 14+16+14, 12+18+12, 10+20+10. Plus att för varje minskning av promenader i samband med jogging ska jag promenera de minutrarna varje dag som jag inte löptränar. Alltså: 4, 8, 10, 12, 16, 20.

För min motivation har jag delmål att hålla mig till, som jag får belöningar för. Belöningen får inte bestå av mat eller godis eller annat som kan hämma viktminskningen. Snarare är det sådant som motiverar mig ändå mer att gå ner i vikt.

Jag startade på 86,7 kilo. Mina delmål ligger på 85, 80, 75 och 70, samt att hålla vikten 6 månader.

Delmål 85 är nått och påbörjat. Jag vill dock hålla det hemligt en stund till, eftersom det inkluderar en för mig väldigt viktig person, nämligen Emelie. Och nej, Emelie, det är inte julbordet vi ska på, men även det är hemligt.

Delmål 80 ligger näst på tur. Det blir andra gången jag når målet. Förra året var delmålsbelöningen att skaffa joggingskor, vilket jag gjorde. Den här gången är min belöning att se till att ett och ett halvt år från det att jag nått 80 (igen) ska jag springa en tävling!

Delmål 75 är densamma sen förra året, eftersom jag aldrig nådde 75 då. Jag kom till 76, sen kom jul och nyår och viktminskningen sprack. Jag började det året på 85, vilket innebar att jag under de första sex månaderna 2008 gick upp mer än jag hade gått ner. Tragiskt, och det tärde ganska mycket på mig. Nu är jag igång igen, och jag hoppas komma till 75 kanske till jul eller strax efter nyår. Då ska jag unna mig en massagekurs.

Delmål 70 är på sätt och vis mitt första slutmål. 70 kilo är nämligen mitt viktmål. Då kommer jag bryta regeln att det inte får handla om mat, för jag har tänkt att gå en matkurs, kanske för lite mer exklusiv mat, beroende på hur bra jag tycker att jag blivit på att laga mat.

Det sista delmålet, mitt andra slutmål, är att hålla mig kring 70, gärna under, i sex månader. Förhoppningsvis har jag då även fått minskat midjemått - jag har blivit smal - och då tänker jag skaffa en ny garderob!

Jag gick in på en sida nyligen där jag fick lägga in mina uppgifter om min kropp - längd, ålder, vikt - och därtill mitt mål, att gå ner till 70 kg. Sedan skickade jag en bild på mig själv, som de sedan skickade tillbaka - som jag skulle se ut när jag nått mitt mål. Det är tänkt som motivation, och bedöm själva vad jag har att vinna på att fortsätta kämpa:


Jotack, det skulle helt klart vara skönt att se ut som på bilden till höger!

Nu ska jag strax ut och jogga. I eftermiddag ska jag träffa min basgrupp. Hoppas de också kommer ihåg det.

Nästa vecka är sista veckan på VFU, förutom måndag och tisdag vecka 43. Det är både skönt och jättetråkigt på samma gång. Men mer om det en annan gång. Ni har fått läsa tillräckligt om mig just nu.

VFU och Metakolintest

Nu var det längesen jag skrev i min blogg, om man bortser från direktcitatet från Veckorevyns hemsida (glöm inte att skriva på!).

Jag har haft det bra på min VFU trots att tröttheten ofta kommer smygande. Vissa dagar är jag tvungen att ta hjälp av min handledare, eftersom kreativiteten och hjärnverksamheten blir så dåsig att jag inte kommer på vad jag ska fortsätta med. Men går handledaren från lektionen är jag tvungen att skärpa mig, och kommer jag bara ihåg att ta med eleverna i min undervisning (det låter som en självklarhet, men vänta så ska jag förklara) så brukar det gå bättre.

Att ta med eleverna i undervisningen innebär inte bara att man ska se till att lära dem saker. För att lära sig krävs att man själv lär sig, inte att någon annan lär dig. Läraren är egentligen bara en handledare med kunskaper man måste suga åt sig. Läraren är utbildad för att kunna göra det så intressant och enkelt att det går lätt och bra att just lära sig. Läraren lär ingen. Eleven lär sig själv.

Att ta med eleverna i undervisningen är en del av läraryrkets mål. Det tillhör de demokratiska rättigheterna. I ett enkelt fall kan det innebära att jag frågar eleven om han eller hon har ett bra sätt att värma upp. Om han eller hon inte har det sätter jag helt enkelt igång med enkelslag. Funkar alltid.

Nåja, svenskalektionerna går också bra. Än så länge har det mest varit film på lektionerna, så jag har inte behövt undervisa någonting än. Jag har dock lämnat ut en skrivuppgift till ES2, och den ska skrivas färdig och lämnas in i morgon. Måste fundera på om de som blir klara ska få ytterligare någon uppgift. Ska försöka komma ihåg att från min handledare om det idag.

Idag ska jag lämna ut en skrivuppgift liknande den ES2 fick till ES3. Ska bli spännande att se hur eleverna löser detta. Den uppgiften ska vara klar till nästa gång, eftersom de inte får någon tid att skriva nästa lektion. Då kommer min VFU-ledare för att bedöma min lärarkompetens, och då ska vi lira rollspel om konflikter. Huga, vad spännande, med tanke på att jag aldrig har varit ledare för ett rollspel. Men det ska nog gå bra. Det är konflikter jag behöver vara mest insatt i.

Igår var jag på sjukhuset Sahlgrenska och gjorde ett metakolintest. Metakolin är ett ämne man inhalerar som stimulerar andningsvägarna på samma sätt som vid liten till måttlig ansträngning, som när man joggar en liten runda. Metakolin är en släkting till kroppens egna signalämnen.

Sedan mäter man andningen 30 respektive 90 sekunder efter inhalationen, och efter 5 minuter gör man en ny inhalation av en något starkare dos Metakolin. Om lungfunktionen minskas med 20 % eller mer avbryts testet, men det var aldrig fallet med mig. Mina prov var fullt normala (under rådande omständigheter, dvs fullgott medicinerad för allerig och astma. Jag fungerar alltså normalt, så länge jag medicinerar som jag ska.

Metakolintestet har genomförts som ett led i undersökningen om Hyposens, allergivaccinering. Hyposens ser dock inte ut att bli av, eftersom det inte ger mig det jag vill - full tillgång till pälsdjur. Hur jag än gör kommer jag aldrig kunna gosa med en kattunge eller en hundvalp mer än några minuter i taget, och inte utan att byta kläder och duscha efteråt för att inte få symtom för allergi.

Det är tråkigt att vara pälsdjursallergiker och ett stort fan av pälsdjur på samma gång, men det går an, som Carl Jonas Love Almqvist sa.

Nu måste jag iväg till skolan. Thanks for listening.

Nu får det vara nog!

Kom igen, nu hjälps vi åt

- Var med och förändra synen på våldtäkt!

I senaste numret av VeckoRevyn har vi gjort en landsomfattande undersökning om svenska tjejer och sexuellt våld. Den visar att:

• Endast var femte våldtagen tjej polisanmäler våldtäkten. Den största anledningen? Hon är rädd för att inte bli trodd eller tagen på allvar.
• Av de tjejer som faktiskt anmält en våldtäkt upplever många att polis och/eller åklagare agerat oförstående, dumförklarande eller anklagande inför hennes historia.
• 42% av våldtäktsanmälningarna lades ner direkt, utan åtal.

Nu vill vi på VeckoRevyn förändra attityden kring våldtäkt. Vi kräver därför att:

Alla våldtäktsanmälningar ska, där det faktiskt är möjligt, undergå en ordentlig polisutredning.

Faktorer hos kvinnan, såsom påverkan av alkohol, klädval, beteende eller tid från våldtäkt till anmälan, gör henne inte mindre värd att få en ordentlig polisutredning.

Gå hit för att skriva på: http://www.veckorevyn.com/skrivpa/