Suicidprevention

GP har idag ett debattinlägg av flera viktiga personer som verkar för suicideprevention. Äntligen, säger jag, kommer det mer ut i ljuset. Jag vill också "se en folkrörelse för suicidprevention".

Här är länken till debattinlägget. Det är för långt för att publiceras i min blogg. Länken öppnas i ett nytt fönster, så var inte rädda för att inte hitta tillbaka :)

http://www.gp.se/gp/jsp/Crosslink.jsp?d=114&a=444007

Dessa har skrivit inlägget:

Maria Larsson, äldre- och folkhälsominister (kd)
Carl Axel Aurelius, biskop i Göteborgs stift
Danuta Wasserman, professor, chef för Nationell expertfunktion inom prevention av
suicid och psykisk ohälsa, NASP, Karolinska institutet
Jan Beskow, suicidforskare, Västsvenska nätverket för suicidprevention, WNS
Margit Ferm, representant för Nationell samverkan för psykisk hälsa, NSPH
Else-Marie Törnberg, ordförande i Västsvenska nätverket för suicidprevention, WNS
Mariann Åström, ordförande i Riksförbundet för suicidprevention och efterlevandes stöd, SPES

På Facebook har jag startat en grupp som vill hjälpa till med folkrörelsen, Vi som är för suicidprevention. Sprid informationen, gott folk.

Här är en annan intressant hemsida:

http://ki.se/ki/jsp/polopoly.jsp?l=sv&d=13243

Låt oss starta folkrörelsen. Låt oss få snöbollen att rulla. Förhindra självmord genom att inte tro på "den som talar om självmord tar inte sitt liv, medan den som inte säger något gör det". Tro på alla tecken, alla ord, alla tårar, och hjälp varandra!

Debattörerna har en nollvision. Om det ska gå igenom måste hela Sverige, varenda individuell medborgare, gå med på denna nollvision, och vi måste börja prata om suicid.

Använd därför dess rätta namn: suicid. Människan som tar sitt liv begår inte självmord längre. Det har med tabun att göra, att namnet självmord har fått sin spridning. Ordet självmord antyder att ett brott föreligger, men det stämmer inte. Hur kan man straffa någon som tagit sitt liv, och vad finns det att straffa för? För att människan som nu är framför livet, bakom döden, mådde så dåligt i livet att han eller hon valde att dö?

Suicid är ett bättre, medicinskt och neutralt ord som varken antyder det ena eller det andra. Det bara är, precis som handlingen i sig. När suicid redan hänt finns ingenting kvar att göra, utom att söka sig till varandra i sorgen.

Men innan suicid har hänt finns tid att agera! Jag väljer att agera! Jag pratar om suicid, ställer upp när samtalsämnet blir svårt, jag väjer inte för det jobbiga. Jag har gått igenom tillräckligt med samtal för att inte fly eller ta åt mig av de tankar som min medmänniska bär omkring på. Det finns bilder jag blivit delgiven som jag inte kan utplåna, men inte desto mindre lever jag, och jag älskar livet lika mycket som jag älskar döden. För intet av det kan skada mig. Inte i längden. Inte egentligen.

Vad kan man göra? Jag gör vad jag är bra på. Ställer upp. Lyssnar. Bekräftar. Dömer inte personen, eller ens handlingarna. Hur skulle jag kunna döma? Vem är jag att döma någon annan människa, över huvud taget? Jag väljer att erkänna att jag varken är bättre eller sämre än någon annan. Jag är precis som ni andra.

Ovärderlig.

Så ta hand om varandra, och er själva. Tillsammans, eftersom vi är flockdjur, kan vi ta viktiga steg närmare nollvisionen. Över Sverige skall orden skalla: "Vi vill se en folkrörelse för suicidprevention!"

Och en folkrörelse är vad jag hoppas att vi ska få se!