Idag mår jag dåligt.
Jag är trött och har värk i kroppen. Det känns inte som att jag orkar någonting. Inte titta på tv, inte läsa, inte skriva, inte vila, inte hitta på nått. Ingenting.
Då är det jobbigt att vara ensam. Man tänker på hur folk låter bli att bry sig om en. Ingen bryr sig om vad jag skriver i min blogg. Ingen kommenterar, ens när det är något viktigt, som suicid. Who cares, liksom.
Vem är jag att ens försöka få fram några idéer. Min facebookgrupp var rena fiaskot. Pinsamt av mig att ens försöka mig på nått sånt. Det vet väl alla att om jag gör någonting sånt är det dömt att misslyckas. Varför ens försöka bry sig om att stötta honom. Det kommer gå åt helvete i alla fall.
Visst tänker ni så, eller hur? Äh, ni kan dra åt helvete allihop!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Elvisthecomic.se
Hur mycket är en kvinna värd? (Ser du inte vad det står? Kommentera i ett blogginlägg!)
5 kommentarer:
Oj jag känner igen den där känslan och den är inget kul. Vissa dagar borde man inte leva som min man säger ibland. Då vill man bara trycka på snabbspolarknappen.
Jag vill tacka dig för ditt informativa inlägg om kroniskt trötthetssyndrom. Upplysande.
Starkt av dig att du skapar ett liv där inte sjukdomen är centrum.
Lycka till med ditt liv och jag hoppas att du ska må bra.
Hälsningar
/Lina Tovar
Vännen, såg din adress på din msn, varför inte sagt att du bloggar??
Ingen bra känsla, men jag vet mycket väl om hur du känner dig.
Jag finns här som stöd, om du så vill ha det av mig, så som du finns för mig??
Tänker på dig, finns inte längre bort än ett mail eller ett samtal.
// Millan
Visst är det förjävligt när man inte alltid kan vara i centrum, när alla andra inte är intresserad av ens intressen. T.ex. att din morfar inte har ätit surströmming tidigare eller ditt kroniska lathetssyndrom.
Mvh Richard
Ang. Suicid
http://www.sjalvmord.com/
Hejsan. Jag är helt ny på att läsa och än mindre svara på bloggar.. men då jag sökte information om hur andra kan ha det med ME så ville jag inte låta ditt rop bara passera! Känner igen mig! Sitter här och deppar för att inte ngn på riktigt bryr sig och inte har jag diagnos och inte ngr "verktyg" att ta i tu med situationen heller... så för mig var det värdefullt att hitta denna sida! Jag jobbar inte mer än 25%, hemifrån, hur mkt jobbar du? Känner mig inte alls hurtig utan snarare misstänksam när ngn försöker få mig att "snabba mig på med en lösning." - om ni förstår vad jag menar.. tack för att ni lyssnade en stund. Bra med sådana här sidor! MVH Ingela
Skicka en kommentar