Anställningsintervju del två

Idag har jag varit på anställningsintervju, och jag fick veta direkt efter hur bra jag gjort ifrån mig.

Rektorn sa att jag var unik - han hade aldrig mött någon som hade så genomtänkta svar på samtliga frågor han ställt. Många hade inte svar på frågor av det lite tuffare slaget, t.ex. konfliktfyllda möten med elever eller föräldrar, men det hade jag. Möjligen pratade jag lite för mycket för att ge ett säkert intryck, men det sa han mest i förbigående.

Dock sa han direkt att han skulle erbjuda en annan av de totalt fyra sökanden han intervjuat jobbet, och det för att hon förutom utbildningen (likvärdig min egen) hade erfarenheten av att ha jobbat som lärare tidigare. Sa hon nej var dock jobbet mitt, sa han.

Sedan åt jag pizza på Pizzeria Adonis i Landsbro. Det var gott. Efter det promenerade jag runt lite innan jag ringde vaktmästaren för Witalabostäder. Han visade mig lägenheterna jag bokat mig för. En etta på 37 kvm, som hette 1 rum och kök med klädkammare, men som istället var 1 rum och kokvrå med två garderober. Mindre och inte lika fräscht som det jag bor i nu, med en hyra inklusive el dyrare än det jag har nu. En besvikelse.

Så vaktmästaren lät mig titta på en tvåa som låg ovanför ettan jag bokat mig för. Han ringde kontoret och fick veta att den låg på 3.500 kr/mån varmhyra, exkl. el. Och den var 55-60kvm, och ganska fattigt utrustad. T.ex. inget bredband, och bara ett uttag för telefon, i en hall som inte gick att möblera överhuvudtaget. Badrummet kändes väldigt taskigt inrett, mycket plats som inte riktigt gick att utnyttja, kändes det som.

Köket, sovrummet och vardagsrummet var dock stora och rymliga, vilket förstås kändes bra, men nästan lite för stort för mig. Köket var fräschast, eller skulle i alla fall bli. Jag kunde utan problem begära nya tapeter i alla rum (utom köket, för det var så nytapetserat, men det var jag ändå nöjd med), och både kyl, frys och spis skulle troligtvis bytas ut. Jag kunde också få bolaget att städa och måla om skåpsluckor. Tapetsering, slipning av golv och ommålning av skåpsluckor samt utbyte av toalettstol gällde även i ettan.

En annan mindre bra sak var att sovrummet och vardagsrummet, och den lilla balkongen, låg på solsidan hela dagen, från det att solen gick upp tills den gick ner. På sommaren skulle det alltså inte gå att utnyttja de jättestora fönstren som skulle förhindra att lägenheten, trots dess storlek, skulle kännas trång och instängd.

På väg hem fick jag dock ett besked som gör att jag slipper fundera på om jag skulle ha råd eller vad jag skulle begära för förbättring av lägenheten jag skulle valt.

Hon som erbjöds jobbet tackade ja. Rektorn önskade mig lycka till. Sedan åkte jag hem.

Tråkigt, javisst, det hade varit skönt att ha ett jobb. Men även om det hade varit skönt att få flytta ut på landet kändes Landsbro lite väl ute på vischan. Ica Nära är en dyr butik jämfört med större butiker, det finns ingen uttagsautomat - man kan dock ta ut pengar i affären eller kiosken. Swedbank flyttade sina lokaler till Vetlanda nyligen. Det finns en pizzeria och en liten restaurang. Någon liten övrig affär. Många bra idrottsmöjligheter, men långt från det mesta. Det skulle bli dyrt på många sätt att bo där.

Nu hoppas jag på nästa intervju den 12e, slagverkstjänst i Nybro. Får jag det jobbet börjar jag vecka 8. Det är ett bättre jobb rent geografiskt, för det första. Jag kommer kunna flytta ihop med Emelie och pendla med hjälp av KtK-tågen.

Emelie, förresten, kommer hit tidigt imorgon bitti. Det blir en intensiv dag imorgon, och troligtvis kommer jag inte gå ut på internet någonting, i alla fall inte för att skriva här, så avslutningsvis vill jag bara önska

GOD JUL
och (för säkerhets skull)

GOTT NYTT ÅR!

Anställningsintervju

Sista kvällen innan jul i Göteborg. Och på måndag är det dags för min första riktiga anställningsintervju!

Jag ska försöka fatta mig kort. Klockan är ganska mycket och jag behöver nog komma i säng, trots allt.

Det har hänt mycket de senaste dagarna. Konfliktarbetet har gått fort framåt och vi har egentligen bara kvar att skapa en fantastisk redovisning - rapporten är klar. Klippet nedan är från sista dagen.

Jag ska på anställningsintervju på måndag, i Landsbro, Vetlanda kommun. Jag har tillochmed kunnat boka mig för en etta, 500 meter från skolan, så om jag får jobbet knäpper jag med fingrarna och har en lägenhet!

Jag har ett annat jobb på gång om jag inte skulle få det här, i Nybro. Det startar vecka 8. Ett tredje alternativ vore ett eventuellt vikariat från april till midsommar.

Jag kan alltså antingen börja jobba 7e januari, vecka 8 eller i april. Oavsett är jag tämligen nervös inför både anställningsintervju och arbete!

Idag var jag inne i stan och träffade Magnus. Vi tittade på julfilm på Götaplatsen, såg unga isdansare i Bältesspännarparken och åt hamburgare på Vasaplatsen medan vi båda talade om våra respektive orosmoment under våren. Skönt att ha någon att prata med om sådana saker, som förstår. Du är härlig, Magnus.

Synd att vi inte kunde träffas ikväll, Millan. Mellandagarna, kanske? Jag ger inte upp :)

Imorgon åker jag hem till Gulleryd. På eftermiddagen bjuds jag med på Musik i julbrådskan i Gislaveds aula med Gislaveds Orkesterförening. På söndag blir det julmys med mor, lillebror samt storebror, svägerska och brorson. Härligt. Och på måndag är det dags - anställningsintervju och visning av lägenhet i Landsbro. Ska besöka Landsbro berömda pizzeria (i alla fall om man får tro de fem recensionerna på Eniro.se).

Jag hör nog av mig innan jul här på bloggen - det här är trots allt mitt sätt att höra av mig till vänner och bekanta (och intresserade). Jag är ju som ni märker inte jättebra på att höra av mig via telefon och brev. Eller ens mejl. Men jag är glad att det finns några som står ut med det!

I följande video kan ni ju fundera på om vi verkligen hade så bra koll mot slutet, med tanke på konversationen i bakgrunden medan ni följer den härliga dispositionen i vår underbara tankekarta som sedan blir diskussionen i vår rapport.

I filmen medverkar, in order of appereance:
Jannike, Carina, David och Tille

Tack för att jag fick er tillåtelse att lägga ut den här filmen på internet
och för att ni hjälpte till att göra
den sista tiden på universitetet
så fantastiskt bra och rolig.
Jag kommer sakna er!
Lycka till allihop!
Remember - the truth is out there!

Hey, guys... Watch this!

http://icanhascheezburger.com/
Whenever you're sad and
needs a laugh.

Sista invägningen och nyårsbön

Sista invägningen för året, eftersom jag nästa måndag inte har tillgång till vågen. Men glöm för all del inte att läsa förra inlägget!

Som synes har jag de sista veckorna pendlat upp och ner som en jojo. Det har varit tufft på flera sätt. Risken finns att jag skulle fortsätta uppåt den här veckan som kommer, men tack vare inlägget igår tror jag att det finns en chans, återigen, att jag ska gå ner. Kanske kan jag gå ner även under jul och nyår, om jag kan skärpa mig.

Om jag får komma hem till föräldrar, bröder, och brorson, så tror jag att jag har en bättre chans än om jag är ensam i Göteborg, i alla fall.

Det är också det som jag hoppas på inför nästa år - att jag får flytta ihop med Emelie. Det ska jag låta vara en del av min nyårsbön.

Nyårsbön är istället för nyårslöfte för min del. Det har känts bra i flera år, så jag ska fortsätta med det. Jag ber för året som kommer, och lägger in vad jag vill med mig själv, t.ex. att jag vill ha hjälp av Gud att gå ner i vikt. De första två åren jag bad nyårsbön gick bönerna i uppfyllelse framåt hösten/vintern, och jag kunde tacka Gud för bönesvaret och sedan be om något nytt.

Om ni skulle be om något istället för att avge löfte - vad skulle ni då be om?

Argumentation med mig själv

Det är vanligt att mat används som självbestraffning, och på sätt och vis är det så för mig också. Men låt mig förklara närmare.

Idag hade jag en längre diskussion med mig själv. Jag delade upp mig själv i två personer - den som vill äta och är rädd för att låta bli (A), och den som vill vara nyttig, äta normalt och gå ner i vikt m.m. (B).

Jag testade NVC på mig själv (NonViolence Communication), och frågade (A) och (B) följande frågor:

1. Vad har hänt (rent objektivt, utan tolkningar av känslor eller andra tankar)?
2. Vilka känslor är inblandade (och varför)?
3. Vad finns det för behov?
4. Vilka önskemål finns?

Båda enades om att följande har hänt:

1. (A) säger att jag måste handla något inför kvällen, annars kommer jag att må dåligt. (B) går med på det om jag går en omväg till affären. Jag går därmed en omväg till affären och köper godis, vilket jag äter och sedan mår dåligt av, rent fysiskt, vilket innebär magvärk, bl.a.

(A) är arg och rädd. Rädd för att må dåligt, och arg för att lösningen är en kompromiss som inte funkar bra, men (A) ser ingen annan möjlighet. (A) har behov av trygghet och styrka, något han tror kan nås genom att äta och behålla storleken. (A) har dessutom önskemål om att må bra och att kunna äta gott.

(B) blir för det första positivt överraskad när han hör (A) förklara önskemålen. Det visar sig vara samma önskemål som (B) har. Men (B) är rädd, samtidigt som han är arg och dessutom lite ledsen. (B) är framförallt rädd, och han är rädd för många saker. Dels framtiden, hur den ser ut med tanke på hur jag mår och att jag går upp i vikt och blir rundare. Dels är han rädd för (A), eftersom han upplever att (A) hotar (B) om (B) inte går med på att jag måste gå och köpa godis. (B) är också arg, dels på (A) för att han hotar (B), men också på sig själv för att han låter (A) göra det, för att (B) ger med sig. (B) har samma behov och önskemål som (A), vilket som sagt överraskar honom, men även (A).

Att (A) och (B) har samma behov och önskemål ger en bättre utsikt: lösningen på den inre konflikten ser ut att kunna nås, eftersom de båda har lika behov och önskemål.

Men (A) tror inte att det blir så lätt. Han kan fortfarande inte se någon annan utväg än kompromissen, eller att (A) får sin vilja igenom.

(B) är mer positiv, dock. Det ligger i hans natur. Han säger att det finns ett tredje sätt - att samarbeta mot en gemensam lösning, som båda är nöjda med utan att det är en kompromiss. (A) är skeptisk, men går med på att en sådan lösning skulle kunna vara möjlig.

Nu när (A) förstår att (B) är rädd för honom, vilket han inte förstått förrän (B) fick tala om det för honom, känns det inte lika bra att ha "vunnit" argumentationen. Jag har nämligen köpt godis, trots samtalet, och (A) har fått sin vilja igenom. (B) menar att (A) ser argumentationen som en tävling, men vinsten - att köpa och äta godiset - inte är något positivt. Följden blir att både (A), (B) och därför hela jag förlorar, om man ser på det som en tävling.

Det handlar inte om att straffa mig. Det handlar om att en del av mig vill rädda mig från att må dåligt på kvällen, men lösningen är inte optimal på långa vägar. Problemet har varit att (A) inte trott att det funnits en annan lösning, och (B) har varit för rädd för att gå emot (A).

För att göra en lång historia kort - jag ska samarbeta med mig själv i fortsättningen, och t.ex. välja frukt och mörk choklad på kvällarna, när suget är som värst. Morötter före och efter maten får sätta stopp för suget på dagen.

Tyvärr lät jag mig själv köpa godis ikväll. Äckliga Malaco Skumtomtar. Magen är stor, spänd och gör ont och mår dåligt.

Det motiverar mig dock, och jag inser att det inte är så här jag vill må. Det gör också att (A) ändå mer förstår att det måste till en annan lösning än den kompromiss som nu existerar, även om (A) inte tror på en tredje lösning.

Men nu handlar det inte om att övertyga eller anklaga. Nu gäller det att samarbeta och peppa - och den här gången kommer det inte utifrån, utan inifrån. Det är nog det mest hållbara samarbetet jag kan komma på.

Jag skriver det här inte bara för min egen skull. Jag vet att det finns de som läser som kanske har problem med vikten också. Kanske har jag en ätstörning, kanske det inte kan klassas som det. I vilket fall som helst har jag problem med mat, och oavsett om det är en störning eller ej går det att övervinna medels inre problemlösning.

Och om någon blir inspirerad, så är jag otroligt tacksam!

En bättre dag, med bättre mat

Det har gått lite bättre idag, och jag åt en god middag ikväll.

Igår kväll när jag pratade med Emelie grälade jag mycket. Jag förstod det inte riktigt själv - jag retade mig på allt Emelie sa, även om hon var så underbar som bara hon kan vara.

Men jag förstod tillslut. Jag insåg att jag var arg, och att ilskan var riktad mot mig själv. Jag var förbannad på mig själv för att jag tillät mig göra mig själv så illa, behandla mig på det viset. Allting som tillhörde mig blev infekterat av den ilskan, och allt som sades till mig, och vem som än kom mig nära, blev en del av mig, och därmed också en del som drabbades av min ilska. Och den ilskan riktades därmed utåt, mot Emelie, mot allt hon gjorde och allt hon sa.

Jag förklarade för Emelie, och jag fick prata av mig. Vi sa godnatt som vänner och vi älskar varandra jättemycket. Själv sov jag bättre inatt, och jag tillät mig själv sova tills jag vaknade (utan alarm).

Idag har jag känt mig motiverad att göra något bra för mig själv, så på förmiddagen diskade jag. Sedan lagade jag mat (dragonkyckling och pasta). Det blev lite lite salt, men annars var det gott. Tre matlådor.

I eftermiddag gick jag ut. Jag gick upp på Ramberget, och det var jobbigare än någonsin. Jag fick astma som gjorde ont i bröstet, men jag tog mig upp, och utsikten gjorde det värt det.

Tog en promenad till Konsum och handlade bröd, gurka och mjölk. Jag köpte även en halvliter glass. Jag var för feg för att låta bli. Tanken på att inte ha något att stoppa i munnen efter att ha ätit kvällsmat var för hemsk. Kanske jag ändå valde det minst dåliga alternativet, om jag nu ändå skulle köpa något med socker, med tanke på att jag valde mellan glass och t.ex. Nutella, Polly Blå, chips (salt, förvisso, men oerhört fett) eller annat godis.

Jag har gjort middag ikväll, för en gångs skull. Allt för länge har jag inte orkat eller velat. Ikväll var det dags.

Jag började med ett grundrecept jag fått från Marlene, men det är för tråkigt (lök, krossade tomater och kidneybönor, samt lite örter), så jag bättrade på det lite. Här kommer det:

Beroende på hur mycket man äter räcker såsen till 5-8 portioner.

Ingredienser:
1 stor lök
1 röd paprika
1 squash, medelstor
2 burkar krossade tomater
1 förpackning kidneybönor, avsköljda
paprikapulver
chilipulver
kanel
senap (mängd efter styrka och smak)
örter efter smak, t.ex. rosmarin och oregano

Att servera till:
cous-cous
ev. kotlett alt. quornfilé

Så här gör du:
Grovhacka löken och bryn den. Krydda med chilipulver, paprikapulver och lite kanel. Häll på de krossade tomaterna och kidneybönorna. Hacka paprika och squash och lägg i. Tillsätt senap. Mängd senap bestäms efter senapens styrka och genom att man smakar av efter hand. Krydda med örterna och låt puttra medan du gör cous-cous och ev. kotlett alt. quornfilé.

Smaklig måltid!

Till efterätt åt jag halva halvlitern med glass (hasselnötssmak med chokladsås, Coop). Och, nåja, under omständigheterna kunde det varit värre. För det första kunde jag ha valt att köpa något värre, för det andra kunde jag valt att äta upp hela paketet.

Jag försöker hålla modet uppe. Det var skönt att få en fin kommentar till det förra inlägget. Nu är snart Harry Potter och Hemligheternas kammare slut, och då ska jag göra mig i ordning och gå i säng. Jag ska försöka ha en likadan dag till imorgon, men man vet aldrig. Jag tar en liten bit i taget.

Och jag försöker att låta bli att vara så arg på mig själv, och göra något annorlunda istället. Som att laga bra och god mat och gå ut på korta (eller långa) promenader, utan krav.

Utan krav.

Och förresten: Glad Lucia!

Bekännelse

När jag är så här trött är det svårt att formulera sig så att jag faktiskt vet vad jag skriver. Och ibland undrar jag om det är värt det.

Egentligen borde jag kanske inte skriva. Jag tror inte det hjälper egentligen. Det är så få som kommenterar och peppar, så jag borde inte göra det av den anledningen, i alla fall.

Ikväll har jag ont i huvudet och är jättetrött. Jag ville ha lagad mat ikväll, men disken stod i vägen, och att skära upp kycklingfilé och steka den kändes oöverkomligt.

Sen förra helgen, när jag och Emelie var på julbord, krakelerade min viktminskning helt. Sen dess har det gått utför. Den här veckan har jag ätit mycket godis, sockret har stigit mig åt huvudet, och jag har varit mycket dålig när det gäller bra mat. Lunchen, ja, men inte middagen på kvällen. Många gånger har jag ätit smörgås istället. Som ikväll. Två äggmackor med kaviar och lite mjölk. That's it.

Magen känns stor och tung, jag har ont i ryggen, torr i munnen, och det enda jag tänker på är vad jag ska stoppa i munnen härnäst - gärna något sött eller salt. Och gärna mycket på en gång.

Morötter? Bra mat? Inte sugen. Hungrig, ja, inte sugen. Inte sugen på någonting. Motivationen är i botten.

Jag tycker inte någonting smakar gott. Och som sagt, magen är svullen, stor och tung, och jag mår dåligt i hela kroppen, mest i magen.

Jag blir extra trött när jag äter dåligt, och sover dåligt gör jag också.

Jag ska sluta klaga nu, jag tror ni fattat.

Jag önskar jag kunde skärpa till mig. Det gör jag verkligen. Snälla, om ni inte tror mig - kommentera inte! Det är så onödigt.

Jag önskar att det fanns ett enkelt sätt att säga "nej, nu ska jag ut och springa och motionera, och sedan ska jag laga god mat och slutligen, efter en skön dusch, ska jag gå och lägga mig, före 22.30, och sova gott hela natten" och sedan genomföra det.

Enkelt att säga.

Ikväll - omöjligt att genomföra.

Och jag känner mig så grymt ledsen för det. Jag förstör mitt liv på det här sättet.

Men jag känner mig, tro det eller ej, trygg med min stora mage. Min identitet sitter i den. Om jag blir av med den, vad är jag då?

Samtidigt vet jag ju att alla negativa tankar, all extra trötthet och all värk i rygg och huvud, kommer av den stora magen. Magen som mår dåligt.

Varför tänker jag inte på det innan det är försent?

Brev till Jultomten och Hedens isbana

Måste bara få citera några underbara saker från ett par tidningar. Det ena är från Metro 10/12, det andra från GP 11/12.

Enligt Metro 10/12 skickar tusentals barn brev till tomten i Tomteboda. Här citerar jag från Metro Minnas och Axels brev från förra året:

Minna, 8 år

Jag vill järna ha din autograf? Men om du inte kan den så måste du inte.

Jag önskar mig bökerna Lasse-Majas dektetiv-mysteriet och kanin godis till min kanin som hetter Mango & Lego. Hur monga tomtemisar har du?

Jag tror på dej tomten.

Axel, 12 år

Hej tomten!

Håpas du inte är för stressad inför julen. För om du inte är stressad så har vi någonting gemensamt. Här är några frågor som jag undrar över:

Hur kan du bygga en radiostyrd bil utan utbildning? Jag tror på gud men inte på dig... tycker du jag ska sluta tro på gud och börja tro på dig i stället? Förra året när du var hos oss varför hade du gummiband runt öronen då? Och nu till det sista hur julen komer? Hur kan den bara komma? Hur kan den bara komma så där?

Det var mina frågor... Hejdå Jultomten! Håpas vi ses snart puss och kram skumbanan!

PS. Jag älskar Juleskum. DS

Göteborgs Heden har fått en isbana. Nu ska den namnges. Så här tycker en del av läsarna i GöteborgsPosten att den ska heta:

Iscentrum
Uttalas enkelt som icentrum. Stiligt
Glidar'n

Kanans land
ligger ju intill Hedendomen också...
Peter

Kort och bra
Snabbisen.
Mr Spook

Ett bra förslag
Den som kom med förslaget Exercisen borde få ett pris. Bättre än så blir det inte.
Jaså

Krisbanan
Mot bakgrund av alla uppsägningar på Volvo m fl och finanskrisen i övrigt i Göteborg.
Jenny

GaICE
Joppe

Sluta med namnlekar och börja jobba!!!
Varför i h-e ska allting döpas till något som anspelar på den dåliga göteborska humorn? Är alla inläggen skrivna av varslande Volvoiter som inte har något bättre för sig?
Danne

Julbordet - och lutfisk

Det blev en jättebra kväll efter en jättebra eftermiddag igår. Underbart!

Jag, Emelie och Magnus gick på Jul på Liseberg under eftermiddagen, och det var härligt mycket folk, fantastiska små hytter med allt från mössor till korvar. Vi drack Vahlrona-choklad med vispgrädde. Mmm!

Det var lite kallt, och det var ganska skönt att sätta sig på spårvagnen strax efter 17, efter att ha sagt hej och tack till Magnus. Vi gick av vid Lilla Bommen 10 minuter senare.

Sedan gick vi mot operan, men vek av åt höger. Vi kom till Lilla Bommens hamn, och vi gick utmed båtarna där. Innan vi kom fram träffade vi Idas föräldrar (Ida = Emelies fd kombo), och vi pratade lite med dem. De skulle på operan, så vad de gjorde på kajen samtidigt som vi var en ren slump.

Sedan kom vi fram till M/S Lasse Dahlquist, och där berättade jag för Emelie vad vi skulle göra: vi skulle gå på båten och glida runt i Göteborgs skärgård medan vi åt havsinspirerat julbord med inslag av vilt.

Och det var vad vi gjorde också. Det var jättemysigt och väldigt gott, och tyvärr åt vi båda alldeles för mycket. Själv mådde jag illa ett bra tag innan vi landade, och magen var riktigt tung långt in på nästa dag - men det var det värt!

Och Emelie var jättelycklig. Det mesta var suveränt.

Och idag har inte varit mycket sämre, tycker inte jag. Inte förrän Emelie var tvungen att åka. Men inte förrän hon fått mat - och jag lagade lutfisk idag, vilket jag aldrig gjort tidigare. Det blev gott.

Allt som allt - en härligt fantastisk och julig helg tillsammans med den jag älskar mest i hela världen - min älskade Emelie.

Julbord

Nu vill jag ha något roligare som första inlägg när man kommer hit och ska läsa.

Sista hemtentan inlämnad några dagar före sista inlämningsdatum, ingenting att skolgöra förrän måndag eller tisdag, så jag kan bara ta det lugnt och njuta av att Emelie är här.

Klockan 14.00 träffar vi Magnus utanför Liseberg. Sen promenerar vi runt i julen där inne, tills jag och Emelie måste bege oss till Lilla Bommen. Mer kan jag inte säga nu, men vi ska på julbord ikväll - och Emelie vet inte mer än det jag berättat här. Tänk - jag kan hålla käft! :)

Emelie är suverän på att gissa ledtrådar, och hade jag sagt mer än att vi ska till Lilla Bommen och julbord hade hon gissat rätt direkt, så därför kan jag inte säga mer. Men imorgon vill jag försöka skriva ett inlägg här om vad vi kommer göra ikväll :)

Jag tror att Emelie blir jätteglad när hon får veta vad det är för sorts julbord :)

Nu ska jag duscha och göra mig i ordning. Vi åker om 45 minuter sisådär.

Tjoho! :)