Min brorson, född den 26:e juli 2008 kl 06:54, vägde lite drygt 4,6 kg och var hela 53 cm lång. Han matchar därmed sin mors födelsestorlek, dock ej sin fars.
Hans namn är numera, och kommer att förbli alltid, Fabian.
Tänk att min brorsons pappa är min bror! Nå, det skall ej talas så mycket mer om honom. Här får ni se en hel mängd bilder istället.
Först från när jag spelade Paintball i Göteborg.
I Brunnsparken. På bänken sitter Emelies kusin Jenny ochJennys pojkvän Joel. Joel ordnade sammankomsten.
Övriga är vänner till Jenny och Joel.
Ombyte.
Joel redo för strid. Men ser han intelite fjollig ut...?
Tille redo för strid. Eller nått...
Här får vi instruktioner, typ "det här är ettpaintballgevär. Tryck på avtryckaren så
skjuter den bollar..."
Men nu är det dags för det som alla har väntat på, nämligen första gången jag och Fabian träffas!
Jag och Fabian. Fabian är den lille...
Överst fr. v: Monika (stolt mor), jag
(stolt farbror), Andreas (stolt far)
Nederst fr. v: Fabian (trött nyfödd)
Jag och Fabian igen.
Det ser värre ut än det är. När Fabian blir
grinig vill han gärna ligga på mage.
Pappa Andreas med sonen Fabian.
Se så skönt han ligger. I bakgrunden mormor
Ingela och farbror Samuel.
Fadern, sonen och den heliga modern.
Antingen är han kinkig eller så
sjunger han en aria.
Ej att förglömma Kissekatt.
Kissekatt heter egentligen något annat.
Men jag lär mig aldrig det, så jag säger Kissekatt.
Kissekatt är nyfiken på Samuels bil.
De nya besiktningsmännen kräver bara
kattmynta i lön.
De är extremt noggranna.
Men av kattmyntan blir de slöa och konstiga,
och dessutom fattar de inte ett jota om bilar.
Vad kunde man förvänta sig. De är ju katter...
Några bilder till på underverket Fabian.
Mamma Monika och Fabian.
Fabians händer på en gul, tjock filt med vita hjärtan,
utstickande ur en gitarroverall.
Fabians och mammas fötter.
Fabian Andersson, i skrivandets stund 5 dagar
och lite drygt 10 ½ timme gammal.
Till min brorson.
Grattis Andreas och Monika!
Jag och Fabian. Fabian är den lille...
Överst fr. v: Monika (stolt mor), jag(stolt farbror), Andreas (stolt far)
Nederst fr. v: Fabian (trött nyfödd)
Jag och Fabian igen.
Det ser värre ut än det är. När Fabian blirgrinig vill han gärna ligga på mage.
Pappa Andreas med sonen Fabian.
Se så skönt han ligger. I bakgrunden mormorIngela och farbror Samuel.
Fadern, sonen och den heliga modern.
Antingen är han kinkig eller såsjunger han en aria.
Ej att förglömma Kissekatt.
Kissekatt heter egentligen något annat.
Men jag lär mig aldrig det, så jag säger Kissekatt.
Kissekatt är nyfiken på Samuels bil.
De nya besiktningsmännen kräver barakattmynta i lön.
De är extremt noggranna.
Men av kattmyntan blir de slöa och konstiga,och dessutom fattar de inte ett jota om bilar.
Vad kunde man förvänta sig. De är ju katter...
Några bilder till på underverket Fabian.
Mamma Monika och Fabian.
Fabians händer på en gul, tjock filt med vita hjärtan,utstickande ur en gitarroverall.
Fabians och mammas fötter.
Fabian Andersson, i skrivandets stund 5 dagaroch lite drygt 10 ½ timme gammal.
Till min brorson.
Grattis Andreas och Monika!
2 kommentarer:
åh sån söt liten. han ser ut som att han skulle kunna varit din son. ni var väldigt lika =)
Jag får lov att dementera ryktet om att jag skulle ha något att göra med tillblivandet av denna underbara varelse, men jag bugar och bockar för komplimangen :)
Skicka en kommentar