Tillbaka

Jag sitter i lägenheten i Växjö och kan inte få yrseln att gå över.

Mycket har hänt, och jag tänker inte ta mig tid att berätta allt. Jag har varit sjukskriven en månad, det är väl det senaste, och jag arbetstränar från den här veckan. Det gick okej igår, och det är inte för att det är jobbigt att jobba som jag stannar hemma imorgon.

När jag rör på ögonen går det elektriska impulser ner genom kroppen och gör mig yr. Kroppen spänns, och jag skakar nästan ibland. Oftast är det när jag rör ögonen i sidled, men just nu är det oavsett hur jag rör på ögonen.

Det är som att hjärnan inte hänger med.

Jag försökte sova utan sömntablett i natt. Det gick åt skogen. Sovit har jag gjort, men i perioder om 1-2 timmar, och när jag vaknat har jag blivit medveten och haft svårt att somna om. Sömnen har inte varit särskilt djup heller, när jag väl sovit, så natten har varit mycket lång. Obehagliga drömmar vars känslor sitter kvar efteråt.

Och yrseln blir värre med sömnbristen. Men jag vill inte sova för mycket med Imovane, det är beroendeframkallande, och att sluta med det kan göra det svårare att sova. Och Theralen gör mig trött och seg dagen efter, så det känns som om det inte spelar någon roll om jag tar den eller inte. Då kan jag lika väl låta bli.

Men kanske det är bättre att få sova under natten och känna sig lite seg dagen efter, istället för att sova ytligt och ryckigt hela natten.

Nu ska jag äta lite av Emelies goda äppelkaka som hon bakat! Jag blir inte pigg av det, men det smakar ju gott, i alla fall.