Anställningsintervju del två

Idag har jag varit på anställningsintervju, och jag fick veta direkt efter hur bra jag gjort ifrån mig.

Rektorn sa att jag var unik - han hade aldrig mött någon som hade så genomtänkta svar på samtliga frågor han ställt. Många hade inte svar på frågor av det lite tuffare slaget, t.ex. konfliktfyllda möten med elever eller föräldrar, men det hade jag. Möjligen pratade jag lite för mycket för att ge ett säkert intryck, men det sa han mest i förbigående.

Dock sa han direkt att han skulle erbjuda en annan av de totalt fyra sökanden han intervjuat jobbet, och det för att hon förutom utbildningen (likvärdig min egen) hade erfarenheten av att ha jobbat som lärare tidigare. Sa hon nej var dock jobbet mitt, sa han.

Sedan åt jag pizza på Pizzeria Adonis i Landsbro. Det var gott. Efter det promenerade jag runt lite innan jag ringde vaktmästaren för Witalabostäder. Han visade mig lägenheterna jag bokat mig för. En etta på 37 kvm, som hette 1 rum och kök med klädkammare, men som istället var 1 rum och kokvrå med två garderober. Mindre och inte lika fräscht som det jag bor i nu, med en hyra inklusive el dyrare än det jag har nu. En besvikelse.

Så vaktmästaren lät mig titta på en tvåa som låg ovanför ettan jag bokat mig för. Han ringde kontoret och fick veta att den låg på 3.500 kr/mån varmhyra, exkl. el. Och den var 55-60kvm, och ganska fattigt utrustad. T.ex. inget bredband, och bara ett uttag för telefon, i en hall som inte gick att möblera överhuvudtaget. Badrummet kändes väldigt taskigt inrett, mycket plats som inte riktigt gick att utnyttja, kändes det som.

Köket, sovrummet och vardagsrummet var dock stora och rymliga, vilket förstås kändes bra, men nästan lite för stort för mig. Köket var fräschast, eller skulle i alla fall bli. Jag kunde utan problem begära nya tapeter i alla rum (utom köket, för det var så nytapetserat, men det var jag ändå nöjd med), och både kyl, frys och spis skulle troligtvis bytas ut. Jag kunde också få bolaget att städa och måla om skåpsluckor. Tapetsering, slipning av golv och ommålning av skåpsluckor samt utbyte av toalettstol gällde även i ettan.

En annan mindre bra sak var att sovrummet och vardagsrummet, och den lilla balkongen, låg på solsidan hela dagen, från det att solen gick upp tills den gick ner. På sommaren skulle det alltså inte gå att utnyttja de jättestora fönstren som skulle förhindra att lägenheten, trots dess storlek, skulle kännas trång och instängd.

På väg hem fick jag dock ett besked som gör att jag slipper fundera på om jag skulle ha råd eller vad jag skulle begära för förbättring av lägenheten jag skulle valt.

Hon som erbjöds jobbet tackade ja. Rektorn önskade mig lycka till. Sedan åkte jag hem.

Tråkigt, javisst, det hade varit skönt att ha ett jobb. Men även om det hade varit skönt att få flytta ut på landet kändes Landsbro lite väl ute på vischan. Ica Nära är en dyr butik jämfört med större butiker, det finns ingen uttagsautomat - man kan dock ta ut pengar i affären eller kiosken. Swedbank flyttade sina lokaler till Vetlanda nyligen. Det finns en pizzeria och en liten restaurang. Någon liten övrig affär. Många bra idrottsmöjligheter, men långt från det mesta. Det skulle bli dyrt på många sätt att bo där.

Nu hoppas jag på nästa intervju den 12e, slagverkstjänst i Nybro. Får jag det jobbet börjar jag vecka 8. Det är ett bättre jobb rent geografiskt, för det första. Jag kommer kunna flytta ihop med Emelie och pendla med hjälp av KtK-tågen.

Emelie, förresten, kommer hit tidigt imorgon bitti. Det blir en intensiv dag imorgon, och troligtvis kommer jag inte gå ut på internet någonting, i alla fall inte för att skriva här, så avslutningsvis vill jag bara önska

GOD JUL
och (för säkerhets skull)

GOTT NYTT ÅR!

Anställningsintervju

Sista kvällen innan jul i Göteborg. Och på måndag är det dags för min första riktiga anställningsintervju!

Jag ska försöka fatta mig kort. Klockan är ganska mycket och jag behöver nog komma i säng, trots allt.

Det har hänt mycket de senaste dagarna. Konfliktarbetet har gått fort framåt och vi har egentligen bara kvar att skapa en fantastisk redovisning - rapporten är klar. Klippet nedan är från sista dagen.

Jag ska på anställningsintervju på måndag, i Landsbro, Vetlanda kommun. Jag har tillochmed kunnat boka mig för en etta, 500 meter från skolan, så om jag får jobbet knäpper jag med fingrarna och har en lägenhet!

Jag har ett annat jobb på gång om jag inte skulle få det här, i Nybro. Det startar vecka 8. Ett tredje alternativ vore ett eventuellt vikariat från april till midsommar.

Jag kan alltså antingen börja jobba 7e januari, vecka 8 eller i april. Oavsett är jag tämligen nervös inför både anställningsintervju och arbete!

Idag var jag inne i stan och träffade Magnus. Vi tittade på julfilm på Götaplatsen, såg unga isdansare i Bältesspännarparken och åt hamburgare på Vasaplatsen medan vi båda talade om våra respektive orosmoment under våren. Skönt att ha någon att prata med om sådana saker, som förstår. Du är härlig, Magnus.

Synd att vi inte kunde träffas ikväll, Millan. Mellandagarna, kanske? Jag ger inte upp :)

Imorgon åker jag hem till Gulleryd. På eftermiddagen bjuds jag med på Musik i julbrådskan i Gislaveds aula med Gislaveds Orkesterförening. På söndag blir det julmys med mor, lillebror samt storebror, svägerska och brorson. Härligt. Och på måndag är det dags - anställningsintervju och visning av lägenhet i Landsbro. Ska besöka Landsbro berömda pizzeria (i alla fall om man får tro de fem recensionerna på Eniro.se).

Jag hör nog av mig innan jul här på bloggen - det här är trots allt mitt sätt att höra av mig till vänner och bekanta (och intresserade). Jag är ju som ni märker inte jättebra på att höra av mig via telefon och brev. Eller ens mejl. Men jag är glad att det finns några som står ut med det!

I följande video kan ni ju fundera på om vi verkligen hade så bra koll mot slutet, med tanke på konversationen i bakgrunden medan ni följer den härliga dispositionen i vår underbara tankekarta som sedan blir diskussionen i vår rapport.

I filmen medverkar, in order of appereance:
Jannike, Carina, David och Tille

Tack för att jag fick er tillåtelse att lägga ut den här filmen på internet
och för att ni hjälpte till att göra
den sista tiden på universitetet
så fantastiskt bra och rolig.
Jag kommer sakna er!
Lycka till allihop!
Remember - the truth is out there!

Hey, guys... Watch this!

http://icanhascheezburger.com/
Whenever you're sad and
needs a laugh.

Sista invägningen och nyårsbön

Sista invägningen för året, eftersom jag nästa måndag inte har tillgång till vågen. Men glöm för all del inte att läsa förra inlägget!

Som synes har jag de sista veckorna pendlat upp och ner som en jojo. Det har varit tufft på flera sätt. Risken finns att jag skulle fortsätta uppåt den här veckan som kommer, men tack vare inlägget igår tror jag att det finns en chans, återigen, att jag ska gå ner. Kanske kan jag gå ner även under jul och nyår, om jag kan skärpa mig.

Om jag får komma hem till föräldrar, bröder, och brorson, så tror jag att jag har en bättre chans än om jag är ensam i Göteborg, i alla fall.

Det är också det som jag hoppas på inför nästa år - att jag får flytta ihop med Emelie. Det ska jag låta vara en del av min nyårsbön.

Nyårsbön är istället för nyårslöfte för min del. Det har känts bra i flera år, så jag ska fortsätta med det. Jag ber för året som kommer, och lägger in vad jag vill med mig själv, t.ex. att jag vill ha hjälp av Gud att gå ner i vikt. De första två åren jag bad nyårsbön gick bönerna i uppfyllelse framåt hösten/vintern, och jag kunde tacka Gud för bönesvaret och sedan be om något nytt.

Om ni skulle be om något istället för att avge löfte - vad skulle ni då be om?

Argumentation med mig själv

Det är vanligt att mat används som självbestraffning, och på sätt och vis är det så för mig också. Men låt mig förklara närmare.

Idag hade jag en längre diskussion med mig själv. Jag delade upp mig själv i två personer - den som vill äta och är rädd för att låta bli (A), och den som vill vara nyttig, äta normalt och gå ner i vikt m.m. (B).

Jag testade NVC på mig själv (NonViolence Communication), och frågade (A) och (B) följande frågor:

1. Vad har hänt (rent objektivt, utan tolkningar av känslor eller andra tankar)?
2. Vilka känslor är inblandade (och varför)?
3. Vad finns det för behov?
4. Vilka önskemål finns?

Båda enades om att följande har hänt:

1. (A) säger att jag måste handla något inför kvällen, annars kommer jag att må dåligt. (B) går med på det om jag går en omväg till affären. Jag går därmed en omväg till affären och köper godis, vilket jag äter och sedan mår dåligt av, rent fysiskt, vilket innebär magvärk, bl.a.

(A) är arg och rädd. Rädd för att må dåligt, och arg för att lösningen är en kompromiss som inte funkar bra, men (A) ser ingen annan möjlighet. (A) har behov av trygghet och styrka, något han tror kan nås genom att äta och behålla storleken. (A) har dessutom önskemål om att må bra och att kunna äta gott.

(B) blir för det första positivt överraskad när han hör (A) förklara önskemålen. Det visar sig vara samma önskemål som (B) har. Men (B) är rädd, samtidigt som han är arg och dessutom lite ledsen. (B) är framförallt rädd, och han är rädd för många saker. Dels framtiden, hur den ser ut med tanke på hur jag mår och att jag går upp i vikt och blir rundare. Dels är han rädd för (A), eftersom han upplever att (A) hotar (B) om (B) inte går med på att jag måste gå och köpa godis. (B) är också arg, dels på (A) för att han hotar (B), men också på sig själv för att han låter (A) göra det, för att (B) ger med sig. (B) har samma behov och önskemål som (A), vilket som sagt överraskar honom, men även (A).

Att (A) och (B) har samma behov och önskemål ger en bättre utsikt: lösningen på den inre konflikten ser ut att kunna nås, eftersom de båda har lika behov och önskemål.

Men (A) tror inte att det blir så lätt. Han kan fortfarande inte se någon annan utväg än kompromissen, eller att (A) får sin vilja igenom.

(B) är mer positiv, dock. Det ligger i hans natur. Han säger att det finns ett tredje sätt - att samarbeta mot en gemensam lösning, som båda är nöjda med utan att det är en kompromiss. (A) är skeptisk, men går med på att en sådan lösning skulle kunna vara möjlig.

Nu när (A) förstår att (B) är rädd för honom, vilket han inte förstått förrän (B) fick tala om det för honom, känns det inte lika bra att ha "vunnit" argumentationen. Jag har nämligen köpt godis, trots samtalet, och (A) har fått sin vilja igenom. (B) menar att (A) ser argumentationen som en tävling, men vinsten - att köpa och äta godiset - inte är något positivt. Följden blir att både (A), (B) och därför hela jag förlorar, om man ser på det som en tävling.

Det handlar inte om att straffa mig. Det handlar om att en del av mig vill rädda mig från att må dåligt på kvällen, men lösningen är inte optimal på långa vägar. Problemet har varit att (A) inte trott att det funnits en annan lösning, och (B) har varit för rädd för att gå emot (A).

För att göra en lång historia kort - jag ska samarbeta med mig själv i fortsättningen, och t.ex. välja frukt och mörk choklad på kvällarna, när suget är som värst. Morötter före och efter maten får sätta stopp för suget på dagen.

Tyvärr lät jag mig själv köpa godis ikväll. Äckliga Malaco Skumtomtar. Magen är stor, spänd och gör ont och mår dåligt.

Det motiverar mig dock, och jag inser att det inte är så här jag vill må. Det gör också att (A) ändå mer förstår att det måste till en annan lösning än den kompromiss som nu existerar, även om (A) inte tror på en tredje lösning.

Men nu handlar det inte om att övertyga eller anklaga. Nu gäller det att samarbeta och peppa - och den här gången kommer det inte utifrån, utan inifrån. Det är nog det mest hållbara samarbetet jag kan komma på.

Jag skriver det här inte bara för min egen skull. Jag vet att det finns de som läser som kanske har problem med vikten också. Kanske har jag en ätstörning, kanske det inte kan klassas som det. I vilket fall som helst har jag problem med mat, och oavsett om det är en störning eller ej går det att övervinna medels inre problemlösning.

Och om någon blir inspirerad, så är jag otroligt tacksam!