458 gram

458 gram. Mer än ett kilo och flera centimeter. Så känns det som att effekten blir när man ätit 458 gram smågodis.

Smågodis, plockgodis, whatever the name, är det värsta man kan äta. Eller i alla fall jag.

Och det är därför jag använder det när jag är som värst inne i min depp-period.

Det är definitivt tröstäta. Jag äter som substitut för sällskap. Jag äter som substitut för energi. Jag äter som substitut för allt jag saknar, allt som jag anser att jag inte har, allt som jag inte förstår. Allt som jag hatar. Allt som jag hatar med mig själv, och med den övriga världen.

Tröstäta. Vilket lumpet sätt att skada sig själv på. Och varför gör jag det? Tröstäta? Vad är det för nått egentligen? Egentligen är det ganska fånigt, men samtidigt är det mycket effektivt sätt att skada sig själv på. Definitivt.

För vad är konsekvensen? På några sekunder märker man effekten - sockerkicken. Det är gott (?) och jag känner adrenalin och endorfiner.

Sedan. Effekten. Kallsvetten. Jag är trött men kroppen fullständigt uppe i varv.

Och sömnen? Tja, om jag kan somna, så är det långt ifrån en sömn som ger något tillbaka.

Men värst är det som komma skall - på måndag, när jag ska väga och mäta mig.

Mer än ett kilo och flera centimeter. Så känns det som att effekten blir. Efter ett knappt halvt kilo smågodis.

Flera veckor förstörda. Flera veckors förhalning.

Men det tar ju så lång tid att gå ner i vikt, och det minsta man inte klarar av att hålla diet förstör så mycket! Jag orkar inte ta den pressen, det kravet. Jag har mina vanor, de är inte så lätta att göra mig av med. Ovanor, förlåt, men de är fortfarande svåra att förändra!

Jag känner inte att jag har det rätta stödet. Ingen som "bryr" sig. Visst, många bryr sig. Men få som faktiskt ställer upp. Som hejar på. Ofta. Varje dag. Vem gör det? Jag känner till två.

Mamma.

Emelie.

Inte ens de hejar på varje dag.

Don't get me wrong. Jag anklagar ingen. Eller, jo, lite då. De som påstår sig vara mina vänner. En bryr sig, som ringer ofta, och som inte tycker att det gör något att jag aldrig hör av mig. Jag har bett om ursäkt om det flera gånger (jag ringer inte någon - vet inte varför, det blir bara inte av - tror det har med självförtroendet att göra - who can blame me?), men han fortsätter ringa. Tycker att det är roligt att prata med mig. Hejar, peppar.

Finns det någon som är en så god vän som du, Magnus? Tack!

Nej, förlåt mig. Jag ska inte lägga skulden på någon annan än mig själv. Eller? Kanske, men vem bryr sig?

Nej, jag ska försöka fokusera på mina tankar, mina känslor, min egen situation. Det handlar inte om någon annan än mig själv, egentligen. Det är jag som känner mig ensam. Jag borde ta tag i det. Inte sant?

Hur då?

Vad ska jag göra?

Finns det något att göra?

Jag är väl ett hopplöst fall, antar jag.

Kallsvetten får hela kroppen att känna sig olustig. Hur ska jag klara av att ligga i sängen när jag kallsvettas så?

Jag är väl ett hopplöst fall.

Jag tar det nog bättre än vad jag brukar. Jo, faktiskt. I vanliga fall hade jag inte orkat sätta mig och skriva om det. Jag hade velat, men inte orkat, eller vågat.

Jag skäms för att jag är så dålig på att ta hand om mig själv. Alla vet ju vad man bör och inte bör göra i en situation som min, eller hur? Eller hur?

E L L E R__H U R ?

K-PAX Trailer

En av de bästa och samtidigt märkligaste filmer jag sett, med helt suveräna Kevin Spacey och Jeff Bridges, med helt otroligt, fantastiskt, underbar musik av Edward Shearmur. Se den!

Här är en trailer. Filmen är otroligt mycket bättre, men trailern säger en del. Musiken som den är i filmen finns tyvärr inte representerad i trailern. Trailerns musik är faktiskt ganska dålig.

K-PAX trailer
(Kevin Spacey, Jeff Bridges)

Klicka på länken för introduktionsmusiken (inbäddning tyvärr ej möjligt med denna video). Länken öppnas i ett nytt fönster/en ny flik:
http://www.youtube.com/watch?v=Vo0gqRzsCsQ

Är ni fortfarande inte övertygade? Kolla in den här scenen från filmen!

Prot (Kevin Spacey) övertygar doktorer om sin härkomst

Svar på kommentar från Patrick Johansson: Jag anser att det inte är mitt ansvar om filmerna är upphovsrättsskyddade eller inte, då de är inbäddade i min blogg från YouTube. Ansvaret ligger alltså på YouTube att bedömma om filmerna är upphovsrättsskyddade. Hoppas det ger svar på din fråga.

ME-symtom på bild

Varsågoda. En videoblogg som ganska väl beskriver min situation vissa kvällar, och t.o.m. vissa dagar, då min ME/CFS visar sig som tydligast.

Det är en lång och långsam video, men det är också därför den illustrerar mina problem så tydligt. Jag kan tyvärr inte säga "mycket nöje", men jag önskar er en någorlunda lärorik resa, om både mig och de problem som följer mig och de som har ME/CFS - med reservation för variationer av symtom!

Måndag - väg- och mätmorgon

Oj, vad jag har uppdaterat min blogg den senaste tiden. Jag tycker själv att det är roligt - det innebär att jag har mer ork och lust över huvud taget. Men för all del, bläddra bakåt i tiden så du säkert inte missat något!

Idag har det varit måndag. Tänker man positivt är det riktigt trevligt. Och det är ganska lätt att tänka positivt, när man har ett så flott schema som jag har. Nästa vecka och veckan därpå är det schemalagt endast en dag i veckan. Och ämnet är dessutom något jag är mycket intresserad av: konflikter och konflikthantering.

Bredvid mig brinner ett litet ljus. Det har brunnit hela kvällen medan jag ätit middag, tittat på tv och förbättrat mitt examensarbete inför sista inlämningen. Det är mysigt, och jag tror jag ska fortsätta tända ljus på kvällen.

Mitt humör har förbättrats väsentligt på kort tid, tack vare en del insikter och nya bekantskaper som sagt bra saker (Daniel Bergs "positiva tankar föder positiva tankar", bl.a.). Men allt är inte frid och fröjd.

Idag var det väg- och mätmorgon. Min vikt- och måttminskning står still, och jag har t.o.m. gått upp lite i vikt, vilket ni kan se nedan:

Tabell 1. Viktminskning

Tabell 2. Måttminskning


Tabell 3. BMI-minskning


Det har varit stressigt i skolan och det har varit svårt att finna motivationen, orken och tiden att laga bra mat och vara ute och springa mycket. Att jag inte har gått upp mer i vikt än vad jag har försöker jag ändå se positivt.

Jag har valt att pressa mig själv lite den här veckan. Förra veckan sprang jag 8+6+8 (minns ni?), men idag pressade jag upp mig på 12+6+12, och jag planerar att öka till 12+8+12 redan nästa vecka. Jag hoppas jag orkar ge mig ut fyra gånger den här veckan. Det innebär att, förutom idag, vill jag ge mig ut i morgon förmiddag, någon gång under torsdagen, och slutligen vill jag ta med mig joggingkläderna till Växjö och ge mig ut på lördag.

Jag vill se resultat, och jag börjar bli riktigt nyfiken på hur jag skulle se ut som smal. När min storebror, Andreas, sa att han och Monika (min svägerska) kanske skulle springa Göteborgsvarvet redan nästa vår väcktes någonting inom mig. Jag sa att jag också ville springa det redan då (jag har ett outtalat mål att springa Göteborgsvarvet 2010), men jag är tveksam idag. Min astma sätter stopp för en snabb utveckling, och jag måste ta det lugnt även för resten av min kropp, särskilt som jag mest springer på asfalt. Mina knän orkar inte vad som helst.

Men för att orka måste man sova gott, och jag måste börja stänga av mina stimulansapparater (tv, dator, stereo) nu och göra mig i ordning, så jag kan sova gott i natt.

Glöm inte att läsa det du missat!

Positiva tankar

Nu har jag nästan städat färdigt. Tänk att det ska ta så lång tid för en så liten lägenhet.

Och jag är ändå bara nästan klar. I hallen ligger en massa skräp som jag inte orkat ta itu med än. Ikväll blir det ingen lagad middag. Det blir fil och cornflakes och lite bröd.

Jag har dock lyckats bra den här helgen. Igår genomförde jag dessutom ett experiment.

Marimbaisten Daniel Berg berättade en gång om en lycklig man som fick följande fråga: "hur gör du om du vaknar en dag med svår huvudvärk, du vet att du har massor att göra, regnet smattrar på rutan och det är kallt och grått ute". Mannen svarade: "Jag vaknar och tänker 'vilken underbar dag', och jag tror inte ett dugg på mig själv. Och jag går upp och ställer mig i duschen och jag tänker 'vilken underbar dag, undrar vad roligt som kommer hända idag', och jag tror inte ett dugg på mig själv. Och jag gör i ordning frukost och fortsätter tänka positivt, och lagom till elvakaffet så tror jag på mig."

Jag vaknade på lördagen och så var den dagen förstörd. Men jag valde att göra som Daniel hade berättat att mannen hade gjort, och jag tänkte "vilken underbar dag, undrar vad roligt som kommer hända idag", och jag trodde inte på mig. Och jag gick upp och åt frukost och jag tänkte "vilken underbar dag, solen lyser och jag ska städa och det ska bli kul och det ska bli fint och jag kommer tända ljus ikväll och bara mysa" och jag trodde inte på det. Men jag fortsatte tänka positivt, började diska, och vid elvatiden så började jag tro på mina positiva tankar.

Och på kvällen var jag inte färdigstädat, men jag tände ljus och bara myste.

Daniel Berg sa "positiva tankar föder positiva tankar". Jag kompletterar detta. Jag säger: positiva tankar föder positiva tankar föder positiva handlingar föder positiva känslor föder positiva tankar, och så är cirkeln sluten"!

Lite städat har det som sagt blivit. Ta en titt:

Och jag har lämnat in min VFU-redovisning också. I min prioriteringslista ser det ut på följande vis:

1. Examensarbete - rättning och inlämning senast 14 november
2. Elevtexter - bedöm och skicka tillbaka så snart som möjligt
3. Renskriva anteckningar från min VFU - de är allmänna handlingar - så snart som möjligt
4. Skriv in noter till Angoscia con volontá (marimba- och vibrafon-solo) och ett gitarrstycke - det förra ska sedan skickas till Daniel Berg, Henrik Larsen och Kjell-Åke Ängegärd för att de ska kunna skicka vidare det till deras elever; det senare ska skickas till Mats Bergström och Erik Bratt, av samma anledning, om de inte själva vill spela det.
5. Har två marimbakompositioner på gång - Etude for 3 marimbas och Marimba Counterpoint. De ska göras klart. Det förra ska eventuellt spelas på Siren-festivalen 2009, om jag hittar tre marimbaister som vill spela det. Daniel Berg och Einar Nielsen kan säkert hjälpa mig med det.
6. Och så ska jag ju sköta mina studier och söka jobb.

Det finns alltså en anledning till att jag sagt upp lägenheten. Jag söker mig bort från Göteborg, eftersom jag anser mig själva vara färdig med staden. Göteborg är en underbar stad, men jag är inte övertygad om att jag vill bo kvar i en storstad.

Fördelar med Göteborg är att det är nära till kultur och aktiviteter av olika slag, men nackdelarna är fler - det är trångbott, och trots det är det långt till närmaste vänner och man är anonym i ett stort lägenhetskomplex. Dessutom är det ganska dyrt.

Så vart ska jag ta vägen? Tja, om jag säger att Emelie pluggar i Växjö, så får det gälla som en övertydlig ledtråd.

I morgon börjar sista kursen i min lärarutbildning - Att möta konflikter. Det börjar relativt lugnt, fortsätter ändå lugnare och sen blir det hemtenta. Jag hoppas verkligen att jag orkar med det som kommer:

• Konflikthanteringskursen
• Arbetssökning
• Flyttstädning
• Kompositioner
• m.m.

Jag känner ikväll hur trött jag är av den här helgen. Huvudet fungerar inte riktigt, allt går långsamt. Men när jag mår så här har jag ett stort behov av att skriva av mig. Det är därför det blir så mycket skrivet, trots att jag egentligen inte orkar.

Kan bero lite på att jag varit ute och sprungit också, att jag faktiskt orkar.

Jag behöver göra en massa saker, men det är nog färdigjobbat för idag.

Nu ska jag gå och äta fil och cornflakes! Positiva tankar!