Sköldpaddan

Ikväll vill jag egentligen inte skriva om mina tankar, men om jag gör det kanske jag tvingar mig själv att tänka annorlunda.

Att skriva om mina tankar under de senaste tre dagarna skrämmer mig. Jag drar mig undan från det, därför att jag är rädd för tankarna - att de ska vara så konstiga och fåniga att ingen kan förstå hur jag kunnat styras av dem.

Ingenting har hänt, och däri ligger även haken. Jag har inte tagit mig för någonting. Igår och idag förmiddag var jag förvisso vid brevduvebodarna och försökte få fåglarna att äta ur min hand. Blåmes, talgoxe, tofsmes, hackspett m.fl., och en blåmes satte sig faktiskt i en sekund på mina fingertoppar igår, men jag rörde mig och fågeln flög sin kos innan den hann ta någon nöt.

Men därefter har jag gått hem och satt mig vid datorn, där jag blivit sittande. Jag har spelat Risk och Revolt, surfat på Youtube och kollat filmer i datorn. När jag tagit paus har jag satt på tv:n och blivit sittande där.

Vid tanken på att jag måste diska har jag hukat mig bakom datorn eller tv:n ändå mer. "Jag vill inte", och kroppen blir jättetung och jag känner mig fruktansvärt trött och torr i munnen.

Ikväll tog jag tag i det och diskade faktiskt. Det känns skönt att ha fått det gjort.

Jag har inte orkat laga någon mat i helgen. Som tur är har jag haft matlådor, men inte ens dem har jag orkat värma idag. Jag har inte haft lust. Eller ork.

Jag hittade faktiskt lite mat i en gryta som jag glömt sen igår lunch. Det åt jag upp utan att värma. Vi får väl se om jag får magsjuka inatt. Jag struntar i vilket. Fast jag vill nog helst vara med i skolan imorgon - kursen och dess innehåll är så intressant och viktigt för mig.

Konflikthanteringen får mig att tänka till - mina jobbiga dagar och veckor har mycket med inre konflikter att göra. Men inför dessa konflikter är jag en "sköldpadda" i min konfliktroll - jag kryper in i mitt eget skal och hävdar inte någon av mina delpersonligheters behov.

I de flesta konflikter som involverar andra människor är jag ett "lejon" eller en "uggla" - kämpar för att mina egna behov ska gå före den andras resp. försöker hävda bådas rätt att få sina behov tillgodosedda (samarbete för en vinna-vinna-situation). Jag borde kanske vara mer lejon eller uggla inför mig själv också?

Men mina inre konflikter är något jag inte vågar ta tag i. Jag vet inte hur jag ska göra det. Ensam fungerar jag inte. Fast jag ska nog inte säga för mycket - även i andras sällskap hamnar jag i de här situationerna, och jag är faktiskt ganska orolig inför framtiden då jag och Emelie planerar att bo ihop - tänk om jag beter mig så här då också?

Eftersom jag undviker mina egna inre konflikter i så hög grad är jag totalt oemottaglig för tips och råd, hur väl menade de än är. De innebär ju att jag måste ta tag i konflikten - och det vill jag ju till varje pris undvika.

Jag både vill och inte vill ha hjälp.

Imorgon ska jag väga mig, och jag är rädd. Det känns som att jag gått upp i vikt. Jag har ätit kladdkaka (förvisso smalvariant med kesella istället för smör, men ändå), och mycket smörgås (eftersom jag inte orkat laga eller ens värma någon mat).

Viktnedgången har stagnerat, eller i alla fall min motivation att fortsätta kämpa. Tiden rinner ut, känns det som.

Varför känns det som att tiden hela tiden rinner ut? Varför känns det som att jag inte kan ta vara på tiden, att det inte är lönt att sätta igång med något om jag fastnat vid datorn några timmar? Det är ju därför jag sitter kvar - har jag väl fastnat är det väl ingen idé att göra något åt det? Timmarna som gått är borta, och det är försent att göra något åt något. Jag kommer ändå aldrig att hinna. Jag kommer ändå aldrig i mål.

Jag kommer ändå alltid att misslyckas, förr eller senare.

Så lyder tankarna som jag inte kan förstå att jag följer, men som jag följer ändå.

För jag är en sköldpadda.