Argumentation med mig själv

Det är vanligt att mat används som självbestraffning, och på sätt och vis är det så för mig också. Men låt mig förklara närmare.

Idag hade jag en längre diskussion med mig själv. Jag delade upp mig själv i två personer - den som vill äta och är rädd för att låta bli (A), och den som vill vara nyttig, äta normalt och gå ner i vikt m.m. (B).

Jag testade NVC på mig själv (NonViolence Communication), och frågade (A) och (B) följande frågor:

1. Vad har hänt (rent objektivt, utan tolkningar av känslor eller andra tankar)?
2. Vilka känslor är inblandade (och varför)?
3. Vad finns det för behov?
4. Vilka önskemål finns?

Båda enades om att följande har hänt:

1. (A) säger att jag måste handla något inför kvällen, annars kommer jag att må dåligt. (B) går med på det om jag går en omväg till affären. Jag går därmed en omväg till affären och köper godis, vilket jag äter och sedan mår dåligt av, rent fysiskt, vilket innebär magvärk, bl.a.

(A) är arg och rädd. Rädd för att må dåligt, och arg för att lösningen är en kompromiss som inte funkar bra, men (A) ser ingen annan möjlighet. (A) har behov av trygghet och styrka, något han tror kan nås genom att äta och behålla storleken. (A) har dessutom önskemål om att må bra och att kunna äta gott.

(B) blir för det första positivt överraskad när han hör (A) förklara önskemålen. Det visar sig vara samma önskemål som (B) har. Men (B) är rädd, samtidigt som han är arg och dessutom lite ledsen. (B) är framförallt rädd, och han är rädd för många saker. Dels framtiden, hur den ser ut med tanke på hur jag mår och att jag går upp i vikt och blir rundare. Dels är han rädd för (A), eftersom han upplever att (A) hotar (B) om (B) inte går med på att jag måste gå och köpa godis. (B) är också arg, dels på (A) för att han hotar (B), men också på sig själv för att han låter (A) göra det, för att (B) ger med sig. (B) har samma behov och önskemål som (A), vilket som sagt överraskar honom, men även (A).

Att (A) och (B) har samma behov och önskemål ger en bättre utsikt: lösningen på den inre konflikten ser ut att kunna nås, eftersom de båda har lika behov och önskemål.

Men (A) tror inte att det blir så lätt. Han kan fortfarande inte se någon annan utväg än kompromissen, eller att (A) får sin vilja igenom.

(B) är mer positiv, dock. Det ligger i hans natur. Han säger att det finns ett tredje sätt - att samarbeta mot en gemensam lösning, som båda är nöjda med utan att det är en kompromiss. (A) är skeptisk, men går med på att en sådan lösning skulle kunna vara möjlig.

Nu när (A) förstår att (B) är rädd för honom, vilket han inte förstått förrän (B) fick tala om det för honom, känns det inte lika bra att ha "vunnit" argumentationen. Jag har nämligen köpt godis, trots samtalet, och (A) har fått sin vilja igenom. (B) menar att (A) ser argumentationen som en tävling, men vinsten - att köpa och äta godiset - inte är något positivt. Följden blir att både (A), (B) och därför hela jag förlorar, om man ser på det som en tävling.

Det handlar inte om att straffa mig. Det handlar om att en del av mig vill rädda mig från att må dåligt på kvällen, men lösningen är inte optimal på långa vägar. Problemet har varit att (A) inte trott att det funnits en annan lösning, och (B) har varit för rädd för att gå emot (A).

För att göra en lång historia kort - jag ska samarbeta med mig själv i fortsättningen, och t.ex. välja frukt och mörk choklad på kvällarna, när suget är som värst. Morötter före och efter maten får sätta stopp för suget på dagen.

Tyvärr lät jag mig själv köpa godis ikväll. Äckliga Malaco Skumtomtar. Magen är stor, spänd och gör ont och mår dåligt.

Det motiverar mig dock, och jag inser att det inte är så här jag vill må. Det gör också att (A) ändå mer förstår att det måste till en annan lösning än den kompromiss som nu existerar, även om (A) inte tror på en tredje lösning.

Men nu handlar det inte om att övertyga eller anklaga. Nu gäller det att samarbeta och peppa - och den här gången kommer det inte utifrån, utan inifrån. Det är nog det mest hållbara samarbetet jag kan komma på.

Jag skriver det här inte bara för min egen skull. Jag vet att det finns de som läser som kanske har problem med vikten också. Kanske har jag en ätstörning, kanske det inte kan klassas som det. I vilket fall som helst har jag problem med mat, och oavsett om det är en störning eller ej går det att övervinna medels inre problemlösning.

Och om någon blir inspirerad, så är jag otroligt tacksam!

Sköldpaddan

Ikväll vill jag egentligen inte skriva om mina tankar, men om jag gör det kanske jag tvingar mig själv att tänka annorlunda.

Att skriva om mina tankar under de senaste tre dagarna skrämmer mig. Jag drar mig undan från det, därför att jag är rädd för tankarna - att de ska vara så konstiga och fåniga att ingen kan förstå hur jag kunnat styras av dem.

Ingenting har hänt, och däri ligger även haken. Jag har inte tagit mig för någonting. Igår och idag förmiddag var jag förvisso vid brevduvebodarna och försökte få fåglarna att äta ur min hand. Blåmes, talgoxe, tofsmes, hackspett m.fl., och en blåmes satte sig faktiskt i en sekund på mina fingertoppar igår, men jag rörde mig och fågeln flög sin kos innan den hann ta någon nöt.

Men därefter har jag gått hem och satt mig vid datorn, där jag blivit sittande. Jag har spelat Risk och Revolt, surfat på Youtube och kollat filmer i datorn. När jag tagit paus har jag satt på tv:n och blivit sittande där.

Vid tanken på att jag måste diska har jag hukat mig bakom datorn eller tv:n ändå mer. "Jag vill inte", och kroppen blir jättetung och jag känner mig fruktansvärt trött och torr i munnen.

Ikväll tog jag tag i det och diskade faktiskt. Det känns skönt att ha fått det gjort.

Jag har inte orkat laga någon mat i helgen. Som tur är har jag haft matlådor, men inte ens dem har jag orkat värma idag. Jag har inte haft lust. Eller ork.

Jag hittade faktiskt lite mat i en gryta som jag glömt sen igår lunch. Det åt jag upp utan att värma. Vi får väl se om jag får magsjuka inatt. Jag struntar i vilket. Fast jag vill nog helst vara med i skolan imorgon - kursen och dess innehåll är så intressant och viktigt för mig.

Konflikthanteringen får mig att tänka till - mina jobbiga dagar och veckor har mycket med inre konflikter att göra. Men inför dessa konflikter är jag en "sköldpadda" i min konfliktroll - jag kryper in i mitt eget skal och hävdar inte någon av mina delpersonligheters behov.

I de flesta konflikter som involverar andra människor är jag ett "lejon" eller en "uggla" - kämpar för att mina egna behov ska gå före den andras resp. försöker hävda bådas rätt att få sina behov tillgodosedda (samarbete för en vinna-vinna-situation). Jag borde kanske vara mer lejon eller uggla inför mig själv också?

Men mina inre konflikter är något jag inte vågar ta tag i. Jag vet inte hur jag ska göra det. Ensam fungerar jag inte. Fast jag ska nog inte säga för mycket - även i andras sällskap hamnar jag i de här situationerna, och jag är faktiskt ganska orolig inför framtiden då jag och Emelie planerar att bo ihop - tänk om jag beter mig så här då också?

Eftersom jag undviker mina egna inre konflikter i så hög grad är jag totalt oemottaglig för tips och råd, hur väl menade de än är. De innebär ju att jag måste ta tag i konflikten - och det vill jag ju till varje pris undvika.

Jag både vill och inte vill ha hjälp.

Imorgon ska jag väga mig, och jag är rädd. Det känns som att jag gått upp i vikt. Jag har ätit kladdkaka (förvisso smalvariant med kesella istället för smör, men ändå), och mycket smörgås (eftersom jag inte orkat laga eller ens värma någon mat).

Viktnedgången har stagnerat, eller i alla fall min motivation att fortsätta kämpa. Tiden rinner ut, känns det som.

Varför känns det som att tiden hela tiden rinner ut? Varför känns det som att jag inte kan ta vara på tiden, att det inte är lönt att sätta igång med något om jag fastnat vid datorn några timmar? Det är ju därför jag sitter kvar - har jag väl fastnat är det väl ingen idé att göra något åt det? Timmarna som gått är borta, och det är försent att göra något åt något. Jag kommer ändå aldrig att hinna. Jag kommer ändå aldrig i mål.

Jag kommer ändå alltid att misslyckas, förr eller senare.

Så lyder tankarna som jag inte kan förstå att jag följer, men som jag följer ändå.

För jag är en sköldpadda.

Rollspel om konflikter

Ikväll går saker och ting väldigt segt. Ändå har det blivit ytterligare ett jättelångt inlägg. Om det börjar bli jobbigt, får jag be om ursäkt. Hoppas dock att informationen är intressant.

Ikväll tar allt jag försöker göra väldigt mycket tid och jag måste vara väldigt koncentrerad för att få sammanhang i det jag skriver här.

Hade min bedömningslektion idag. Det var en intensiv lektion som jag kallade Rollspel om konflikter.

Sammanfattningsvis innehöll lektionen följande:

En konflikt är en interaktion mellan minst två parter, där minst en part

1. har önskemål som känns för betydelsefulla för att släppa, och
2. upplever dessa önskemål som blockerade av motparten.

En konflikt består av en motsättning i en sakfråga, men också attityder och beteenden. Det går att visualisera detta på ett tämligen enkelt sätt, nämligen genom en konflikttriangel, där attityder, beteenden och sakfråga påverkar varandra.

Bild 1. Konflikttriangeln enligt ABC-modellen

A, B och C står för Attitude, Behaviour och Contradiction and Content.

I en konflikt har människor olika sätt att bete sig. Vår primitiva del av hjärnan vill Fly, Frysa eller Fajtas (FFF). I olika situationer beter man sig olika, men fem tydliga roller går att finna.

Lejonet är den aggressiva, den egoistiska som ser en konflikt som en tävlan man ska vinna.

Sköldpaddan "drar sig in i sitt eget skal", flyr från konflikten och har inga behov att få någonting igenom.

Kamelen har egna behov och egna önskemål, men hävdar dem inte. Andras behov står i centrum, och han säger hellre "välj ni" än säger högt sina egna önskemål.

Räven är den listige, som söker medelvägen - kompromissen mellan parterna.

Ugglan är den viktigaste rollen i en konfliktsituation, om konflikten ska kunna lösas. Ugglan har egna och hävdar sina behov och önskemål, samtidigt som hon lyssnar och tar till sig andras. Ugglan nöjer sig dock inte med det, utan söker alternativa lösningar.

Detta kan man visualisera på följande sätt:

Bild 2. Konfliktroller

En konflikt kan slutligen sluta på följande fyra sätt:

1. Vinna-vinna
2. Vinna-förlora
3. Förlora-vinna
4. Förlora-förlora

För att kunna lösa konflikten krävs att man vet hur en konflikt trappas upp. Minns ABC och tänk upptrappningen som CAB, dvs. sakfrågan påverkar attityden som påverkar beteendet. För att komma tillrätta med en konflikt måste man först jobba med beteendet, sedan attityden, eftersom sakfrågan inte kan lösas förrän alla känslor, tankar och strävanden är under kontroll. Som en av eleverna uttrycket det, "man måste ha en öppen attityd innan man kan prata om saken". Nedtrappningen kallas alltså BAC.

Man kan, genom visualisering, se det som en bil, en CAB, som kör fort in i konfliktsituationen så att vinden fladdrar runt huvudet. För att råda bot på det måste man stanna, och sedan BACka tillbaka samma väg man kom, eftersom man missat en eller två avfarter.

Se dock upp med att tolka BACka som konfliktrollen Sköldpaddan.

Nedan listar jag litteraturen jag hittat detta. Den sista visualiseringen, om bilen som kör, stannar och sedan backar, är min egen, dock. Har ni frågor om min lektionsplanering, tveka inte att fråga. Kommentera gärna nedan.

Litteratur:

• Att hantera och förebygga konflikter på arbetsplatsen (Thomas Jordan, Lärarförbundet)
  
• Dracon i skolan - Drama, konflikthantering och medling (Anita Grünbaum & Margret Lepp, Studentlitteratur).

Eleverna uppskattade informationen och gjorde sedan rollspel med hjälp av den information jag ovan presenterat. Sedan diskuterade vi detta. De var väldigt nöjda och kunde inte just då komma på något som var negativt med lektionen.

Mina handledare öste lovord över mig och VFU-ledaren tyckte att det hon sett, och vad jag sagt om mina kommande lärargärning verkade mycket bra.

Men ikväll är jag alltså väldigt trött. Att skriva det här inlägget har tagit en timme. Jag borde gå och lägga mig, men först en dusch, eftersom jag var ute och sprang vid sex-tiden ikväll.

Tjolahopp.