Glömskans sjukdom

Att ha ME/CFS ger upphov till fler glömskeepisoder än med en normal människa, misstänker jag. Som nybliven medlem i RME har jag numera tillgång till deras forum, där jag börjar med att läsa igenom just roliga och pinsamma situationer ME-drabbade hamnat i. Inte för att gotta mig i andras olycka, utan snarare skratta med dem som har det mycket svårt.

En av forummedlemmarnas historia skrattade jag faktiskt högt åt. Jag återberättar i Jag-form nedan:

Idag gick jag upp som vanligt, satte på kaffe, och satte mig sedan i soffan med datorn medan jag väntade. Av naturliga orsaker var jag tvungen att gå till badrummet, där jag tog god tid på mig... Kaffet hade kanske stått på kaffebryggarplattan lite väl länge när jag väl kom ut, men där håller det ju sig i alla fall varmt.  

Men till min förvåning är det inget kaffe i kaffebryggaren. Attans! Det har hänt igen! Jag har hällt upp kaffet och glömt bort koppen. Då har det blivit kallt!  

Så jag går in till vardagsrummet, och där, bredvid datorn, står kaffekoppen. Tom. 

Jag har tydligen redan druckit kaffe. Attans, jag som var så sugen!

Eller vad sägs om den här episoden, som jag också återberättar i Jag-form:

Jag brukar värma mitt kaffe i mikrovågsugnen, men idag gick mikron sönder när jag skulle göra som jag brukar. Det kom elektriska blixtar och det rök om mikron. Jag blev trött och arg på att mikron skulle gå sönder när jag var så kaffesugen. Jag stängde av mikron, drog ur kontakten, öppnade dörren och där låg - min telefon!

Det ska tilläggas, även om det inte är helt nödvändigt, att ingen av dessa episoder är min berättelse. Jag har ännu inte lagt till någon berättelse - jag kommer ju inte ihåg dem!

Ytterligare en var också rolig, men även intressant av ytterligare en anledning. Vem det berör - ja, det får vara mellan oss!

Ibland är det svårt att skratta - som när jag skulle ta ut pengar från bankomaten (några år sen nu) Stoppade i kortet, slog in kod, tog ut kortet - och gick därifrån. Först flera timmar senare saknade jag pengarna. Snopet och ledsamt för jag behövde verkligen pengarna.  

Men många skratt har det också blivit, fast man ibland gråter inom sig när det blir för tokigt. Mina söner sa att jag uppfunnit ett nytt språk - Nypotatiska - för ibland kommer det ut så konstiga ord och meningar.  

[...]
_________________
Älska och säg det med ditt liv