Svininfluensa vs ME/CFS

Det kan hända att jag kämpar mot en förkylning (eller att den kommer så fort jag slappnar av), men det kan också vara så att allt stoj och alarm kring svininfluensan gör att folk blir sjuka. Relax, man!

Jag försöker att inte stressa upp mig, utan göra allt i sinom tid.

Stressar jag upp mig blir jag trött, blir jag trött orkar jag inte göra något, orkar jag inte göra något vill jag inte göra något, vill jag inte göra något blir jag bara sittande, blir jag bara sittande blir jag deprimerad och vill till slut ingenting ändå mer. Till slut vill jag inte ens ingenting.

Då råder tomhet bakom en fasad av förtvivlan. Eller kanske är det tvärtom? Vad vet jag?

Jo, jag vet väldigt mycket. Har du någonsin läst en bok som heter Momo eller kampen om tiden? Gör det. Då förstår du att det du tror om dig själv som är dåligt inte är du själv som tror om dig själv. Det är omvärlden. Och du ska inte alltid lita på den. Du ska lita på din inre röst, den som säger att du alltid duger, precis som du är.

Under veckan har jag varit på trumkurs och inrett mitt nya rum. Jag har även varit på Viktväktarna, och vågen stod på 85,4kg. Jag hade gått ner mer än 3kg innan sommaren. Nu står den totala viktminskningen på 0,9kg. Det är nästan som att börja om från början. Igen.

Det är tröttsamt, men jag får inte ge upp. Varför skulle jag ge upp? Det är bara att gå tillbaka till ritbordet och skissa på ytterligare tankar och mentala procedurer för att klara av att äta sunt och motionera rätt.

Det är tuffare för mig som har ME/CFS, säg vad ni vill, men det är jag övertygad om. Känslan av att vara en besvikelse inför både mig själv och min omgivning är starkare hos någon som har ME/CFS, och det tvingar hjärnan att söka andra sätt att belöna eller trösta, och i mitt fall har det blivit mat. Många med mig känner igen sig. Några dricker, andra röker, snusar, många tar droger. Det finns många sätt man kan bli beroende av substanser och sinnesrörelser som känns bra, kortsiktigt, men dåligt långsiktigt om man inte får i sig en daglig dos (som ofta ökar för var dag som går).

Jag äter. Mat, godis och snacks. Helst smörgåsar med kall chokladmjölk, eller chokladkakor, helst Fazer mint. Är jag på gott humör räcker det med Lindt mörk choklad med vaniljsmak (Madagaskar 70%), en bit.

På tåget hem har jag, sen i våras, börjat ta med grönsaksstavar hemifrån. Morot, gurka och paprika knaprar jag på, samt dricker en Jalla yoghurt. Det räcker nästan hela vägen hem och jag blir i stort sett mätt av det också.

Men oftast, särskilt när jag är hemma (nästan aldrig på jobbet, av någon anledning), mår jag dåligt. Mitt eget sällskap vantrivs jag med, särskilt när kroppen och huvudet dråsar ihop i soffan framför tv:n. Då blir det en del dålig mat, eftersom jag inte orkar göra något annat än ett par smörgåsar - och chokladmjölken som tröst.

Igår kväll kunde jag inte somna. Jag har varit uppe i varv i mer än en vecka, så jag var tvungen att sitta och titta på tv till halv ett innan jag kunde gå in till Emelie och slappna av. Därför är jag trött idag. Jag försöker, som jag beskrev ovan, att inte stressa. Jag ska handla idag, och vill helst göra det innan Emelie kommer hem (hon vikarierar för en lärare i tyska på Katedralskolan i en månads tid), men jag tvingar mig själv att tänka att det inte är nödvändigt. Jag måste inte.

Jag måste ingenting idag, för jag har bestämt mig för följande: idag och imorgon är jag inte på plats på jobbet. Jag tar emot samtal från elever och målsmän som ger mig de tider de helst vill ha trumlektion på. I helgen ska jag jobba - då ska jag sätta schemat. Från och med måndag ska jag börja ringa - eller skicka brev - till eleverna med deras tider. Skickar jag brev får de ringa upp mig så snart de har fått brevet, och då bestämmer vi vilken vecka schemat börjar gälla.

Det ska också bli spännande på måndag, för då möter jag min klass i svenska för första gången! Det ser jag fram emot, och det ska jag planera för de här dagarna också.

Förutom allt ovan har jag både en marimba och en vibrafon, och kanske lite pengar från kommunen att köpa dem, på gång! Jag kanske får fortbildningspengar att åka till Stockholm med och se Steve Gadd på Fasching i oktober, och nästa höst kanske kanske åker jag och Emelie till Senegal och hotellet Le Bendoula utanför Kafountine, där jag var våren 2002. Men ingenting är hundra bestämt än!

/ Tille