Christians blogg: Huvudvärk och Fabian

fredag 7 augusti 2009

Huvudvärk och Fabian

Idag vaknade jag och kände mig utvilad och produktiv för första gången på mycket länge. Riktigt positiv kände jag mig. Sen fick jag synrubbningar.

Det börjar som en prick i centrum av mitt synfält. Jag märker det när jag försöker läsa - det blir helt enkelt svårt, för jag ser inte vad jag läser. Det växer som en eldslåga i ultrarapid i en båge antingen upp till höger, eller upp till vänster. Idag stack bågen åt vänster.

Om jag upptäcker synrubbningen i tid och kan ta värktabletter (helst en kombination av en Ipren plus en Voltaren - det funkar för mig, men kanske inte för andra), blir det inte så farligt. Första gången jag drabbades av det sov jag. När jag vaknade gjorde jag det för jag hade ont i huvudet.

Vi pratar helt enkelt om migrän. Det är en lätt form av migrän, men den gör mig sängliggandes i flera timmar. Kan gå upp korta stunder och äta eller gå på toa. Men för länge i sittande eller stående läge mår jag illa och måste lägga mig igen.

Under eftermiddagen gick värken över, men trött fortsätter jag vara i ungefär ett dygn.

Produktivitetskänslan sitter tack och lov fortfarande i, och nu blir den intensivare, för imorgon kommer Emelie hit! Hurra!

Rättare sagt, jag hoppas att Emelie kommer hit. Hon jobbade sista arbetsdagen idag och jag vet att hon är väldigt trött nu. Det känner vi alla igen, misstänker jag - när man haft en lång period av intensitet av något slag, då är det jobbigt att sluta arbeta - det är då man säckar ihop.

Nu måste jag nästan citera Frankl lite. Han talar om hur människor som spänt sig till det yttersta, t.ex. soldater eller krigsfångar, gått in i väggen först när kriget eller fångenskapen plötsligen är slut.

När det gäller denna psykiatriska sida av problemet, har jag redan i ett tidigare sammanhang talat om den psykiska motsvarigheten till den så kallade dykarsjukan. Liksom dykaren, som hissas upp från stora djup med högt lufttryck till ytan, löper stora risker om inte upphissandet sker i etapper, så löper också människan risker, om hon plötsligt befrias från ett starkt psykiskt tryck.
- Viktor E. Frankl, "Livet har mening", s. 108

Nå, han talar förvisso om lite extraordinära mentala situationer framförallt, men jag anser att det även fungerar rent fysiskt. Frankl talar ju även om hur nära relation kropp och psyke har, så han skulle nog hålla med mig - en idrottare som springer 100 meter slutar inte springa omedelbart efter målgång. Han joggar en bit till och stannar av pö om pö.

Detta gäller även löpare som springer marathon. Direkt efter målgång bör man inte stanna omedelbart och lägga sig ner. Man bör jogga en stund till eller åtminstone promenera vidare tills pulsen går ner. Kroppen löper annars stor risk att skadas.

Har man jobbat en hel sommar i hemtjänsten har man antagligen varit på sin vakt för alarm och andra spänningssituationer. När det då tar slut, och spänningen avtar, då blir man trött i både kropp och själ. Inte bara sådär nattatrött, utan helt enkelt orkeslös.

Men jag hoppas Emelie orkar komma hit imorgon.

Storebror, svägerska och brorson Fabian var här idag igen. De kom på besök för att laga lunch till sig själva, efter att ha varit på besök i Gislaved. De stannade till kvällen, då vi grillade och åt i kvällssolen.

Jag och mina två bröder kastade lite freesbee, och sedan tennisboll, till varandra. Det är en underbar känsla att leka lite på en gräsmatta, långt från stora vägar som låter mycket. När jag växte upp i Ryd gjorde vi det nära Nissastigen (26:an), och det var alltid mycket ljud från vägen. Här i Gulleryd är det alldeles tyst, för det mesta!

Och igår kväll var vi hos dem och firade Fabian ett år (han fyllde 26e juli). Nedan kommer lite bilder från igår och idag.