Det har varit två väldigt intressanta och roliga dagar, det är inget fel på varken arbetsplats eller kollegor, det måste tryckas på. Mitt arbetslag är roligt, trevligt och målinriktat. Målresultat som elevinflytande och resultat har bestämts att 100% av tillfrågade elever ska i slutändan känna att de på något sätt kunnat påverka och att lika många ska få godkänt i ämnen som är viktiga, t.ex. matte. Siktar man högt, når man högt.
Det har varit mycket info. Jag har fått veta lite mer detaljerat vad mitt arbete på Åkrahäll innebär.
18% av min tjänst innebär arbetet som svensklärare, och det som tillhör, t.ex. planering och förberedelsetid, samt efterarbete som genomläsning och rättning av elevernas arbeten.
Jag ska också medverka i vart fjärde arbetslagsmöte, som är på tisdagar 07:45, vilket innebär att jag måste åka från Växjö 06:28, vilket i sin tur innebär att jag måste vakna vid 05:00... Skönt då att det bara är vart fjärde möte, vilket inte nödvändigtvis innebär var fjärde vecka, utan mer sällan än så!
Resterande 2% består i att vara hjälpreda för klassföreståndarna. Tills jag tänkt ut en bättre titel. Arbetet består i att vidarebefordra information till eleverna och fungera som en länk mellan huvudklassföreståndarna och eleverna. Jag kommer alltså inte att ansvara för informationen eller sammanställningen av den, bara spridningen av den.
Anledningen till att vara hjälpreda på detta vis är inte bara för att dryga ut min tjänst med de två procentenheter som fattades för att få fulltjänst i Nybro kommun, utan för att ingen av de två klassföreståndarna har hela EC09 någon gång i veckan. Jag, däremot, har hela klassen samtidigt tre gånger i veckan.
Förtydligande angående beteckningen EC09: Elprogrammet (EC) har tre inriktningar på Åkrahäll, elteknik, elektronik och IT. Istället för att kalla årskurserna för 1, 2 och 3, benämns klasserna vid deras startår. EC09 är alltså de gymnasieelever som börjar hösten 2009. De behåller sedan den beteckningen resten av tiden på gymnasiet.
Jag tycker det inte är mer än rätt att jag får vara den här länken, med tanke på hur mycket tid jag ägnar åt dem. Det är viktigt att få kontakt med eleverna, inte bara genom sitt ämne utan även genom det övriga arbetet i deras skolgång. Elevernas resultat i övriga ämnen är en minst lika viktig prioritet som elevernas resultat i lärarens eget ämne. Det låter som en självklarhet, men när läraren har fullt upp att planera, genomföra, utvärdera, analysera och omarbeta sitt eget ämnes innehåll kan det vara lätt att glömma elevernas övriga ämnen.
Jag får inte ta i för mycket och jobba mer än jag behöver, mer än det jag får betalt för. Det är ju trots allt bara 20% jag jobbar totalt på Åkrahäll. Övriga 80% är ju Kulturskolan, och det är ju där jag ska lägga mitt krut i första hand.
Jag hade gärna varit klassföreståndare för en klass, men då hade jag velat ha den omvända situationen - 80% på gymnasiet och 20% på Kulturskolan. För elevernas skull främst - vem vill ha en lärare som inte kan lägga 100% på sina elever?
Jag har haft enorm lycka med mitt yrke så långt. Jag tackar Gud varje dag att jag får ha ett så bra jobb, att det kom till mig just som jag behöver det, även mitt i finanskrisen. Kan jag ha fått det bättre? På något sätt? Jag kan inte se det.
Visst, jag kunde fått arbeta närmare Växjö, men med tanke på hur långt bort Nybro ligger från Växjö är det inte alls farligt med 45-50 minuters enkel tågresa för att komma dit, och dessutom går tågen relativt ofta. Med en månadsbiljett är det bara att kliva på vilket tåg som helst, när som helst.
Realistiskt sett har jag helt enkelt fått ett så bra jobb som man någonsin kunde begära så här i början av min yrkesutövning. En perfekt erfarenhetsbas att jobba med - jag får inblick i det mesta som rör läraryrket idag.
Efter de två inledande dagarna är jag slut i både kroppen och huvudet. Jag har cyklat tur och retur till stationen i Växjö, och även tur och retur till skolan från stationen i Nybro. Dessutom har jag fått mycket information och många nya intryck, trots att jag var en hel del på Åkrahäll i våras. Det är skönt att allt inte är nytt. Det blir dock några nätter då jag sover med Ipren i kroppen för att kunna slappna av...
Imorgon börjar Kulturskolearbetet, och då ska hela gänget till Flerohopp, ett samhälle en dryg mil norr om Nybro. Där ska vi gå tipspromenad och snacka både kul och allvar.
Vill också nämna att på torsdag kommer vi få en trumkurs på "afrikanska" - Sadie Haidara, som är vd för West African Travel, kommer att lära oss spela djembe.
Det var till sydvästra Senegal och hotellet Le Bendoula strax utanför byn Kafountine som jag åkte på trum- och danskurs våren 2002. Jag har träffat Sadie. Jag misstänker att han kommer ha svårt att känna igen mig, men det är inte omöjligt, om jag påminner honom om vad som hände då - när banditerna ur forna gerillan kom och sköt ner bybor med "fel" efternamn... Usch, det var hemskt!
Jag har två stora djembe-trummor, och en minitrumma, som inhandlades där i Senegal. Den ena gjordes från grunden, med inskriptioner som jag fick välja - palmer, "Fear no fear", "Ilan" (mitt afrikanska namn) och "Christian".
Nu måste jag kolla upp lite annat, men till nästa gång kan jag roa er med följande trevliga Youtube-klipp från centralstationen i Antwerpen, där ett tv-bolag fick några dansare att dansa lite.
Mycket nöje.
/ Tille
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar