Stor uppdatering.

Har lite tid över innan natten faller. Dags att uppdatera er läsare på vad som hänt.

Jag har flyttat till Växjö. Det känns underbart. Att bo ihop med Emelie, att detta äntligen blivit verklighet, det är en stor fröjd.

Vi går förstås varandra på nerverna ibland, men för det mesta funkar det tillochmed över förväntan - och jag såg verkligen fram emot det innan. Som att t.ex. ligga kvar länge på söndagsmorgonen och bara gosa och prata, det är värt hur mycket som helst.

Jag har även börjat jobba. I Nybro. Pendlar som bekant dit, 45-50 minuter enkel tågresa (om tåget inte är försenat, se tidigare inlägg om detta ämne). Det är en lagom resa som gör att jag mentalt kan sätta mig in i jobbet på väg dit, och mentalt ta mig ur det på väg hem.

Jag har alltid avundats de som sagt "jag är piggare när jag åker hem efter jobbet, än när jag åker till jobbet". Nu har jag det själv likadant. Kollegorna är sköna, eleverna intresserade och min arbetsgivare, kulturchefen Mikael Sondered, är nog den bästa arbetsgivare man kan ha att göra med. Han tycker det är otroligt viktigt och väldigt trevligt att komma ner till oss lärare som sitter på Åkrahäll och undervisar, och man tror inte att han kan göra en fluga förnär (vilket han antagligen inte kan, bokstavligt talat), men när han vill något som han anser vara det bästa för lärare och elever, då skyr han inga politiker.

Är väldigt inspirerad tack vare honom.

Jag är ganska trött ikväll, men jag känner ändå att livet inte kunde vara mycket bättre än vad det är nu. Jag bor ihop med kvinnan jag älskar och vill leva med resten av livet, jag har ett underbart skönt jobb som innebär många utvecklande möten, som inte alltid känns som ett arbete utan en hobby, som jag får betalt för. Och jag har tre arbetsdagar i veckan, och långhelg varje helg (jag jobbar heldagar tisdag-torsdag, från 09-17, exklusive resorna).

Och jag behöver inte planera något speciellt inför lektionerna. De är individuella allihopa och än så länge behöver jag ta dem som de kommer. Man kanske kunde tro att jag som nybörjare (för det kan man kanske säga att jag är) skulle behöva planera ändå mer - men faktum är att jag inte behöver det. Jag improviserar mycket, känner mig för vad eleven vill och känner för från lektion till lektion.

Jag har ordnat med tre arbetspärmar - en för arbetet i stort, en för kulturskoleeleverna och en för musikprofileleverna - och med dem har jag i stort sett allt fixat. För varje elev har jag en flik, där jag kan sätta in papper för varje lektion, om jag vill. Jag har därmed allt samlat som jag gör från vecka till vecka, och kan efterhand mer och mer anpassa mig efter vad vi gjort och vart eleven vill.

I morgon ska jag åka ut till Folkhögskolan Kronoberg (St Sigfrids folkhögskola) och träffa min gode vän och f d lärare Erik Bratt, den nygifte och nyblivna pappan. Dottern är faktiskt bara två veckor gammal. Erik blev glad när jag ringde i fredags och hörde mig för om när han befann sig på skolan på måndag. Synd bara att bussarna går så dåligt till Kronoberg. Jag får gå en bit, men det gör ingenting.

När jag har varit där ska jag köpa lite grejer på stan. En tröja, en metronom och kanske en övningsplatta. Ska käka lunch på stan också, vet bara inte riktigt var än. Inte McDonalds, i alla fall.

Och jag har pratat lite med David, äntligen. Hade tid för en gångs skull att höra av mig. Ska börja ringa lite folk då och då nu, så jag blir bättre på det. Under pluggtiden i Göteborg fanns ingen ork och ingen lust över att göra sådana saker, men nu, här, i Växjö, i min stad, hos min älskade, med det underbara arbetet jag utför, då orkar jag och då har jag lust.

Min ME/CFS gör sig ofta påmind, men när den gör det tar jag det lugnt i både jobbet och hemma. Emelie förstår så bra. Jag är så otroligt lyckligt lottad som har henne. Otroligt lyckligt lottad. Undrar om någon i hela världen kan handskas med mig och tämja mig så bra som hon?

Nu ska jag försöka komma i säng. Det blir en lång dag imorgon, och överhuvudtaget en lång vecka. Jag och Emelie åker till Borås på fredag eftermiddag, och på lördagen ska jag till Frölunda kulturhus, Göteborg, där jag ska gå på clinics om Drum Corps in i framtiden, samt SM i virveltrumma.

Tänk vad mycket kontakter man plötsligt får, bara man börjar arbeta. Vilken skillnad det är från plugget och arbetet.

I plugget är man fullkomligt fast i universitetsorten och inom skolan. Man är fängslad.

Men i arbetet sprider sig kontakterna plötsligt som en löpeld. Jag hittade SPiS (Slagverkspedagoger i Sverige) på internet (spis.se), och där hittade jag bland andra Daniel Berg (marimbaist och slagverkspedagog i Göteborg som jag första gången träffade 2001), Kjell-Åke Ängegärd (min sista och bästa VFU-handledare), Kent Lindén (min första trumlärare och mentor) och Alexander Kroon (min andra trumlärare och Kents kollega), men dessutom andra stora trumlärarnamn. Med ett medlemskap där har jag plötsligt en stor kontaktlista med folk. Och jag är ju inte direkt den som underlåter att utnyttja sådant!

Innan jag lämnar bloggen för den här gången kan jag avslöja att jag planerar att skicka mitt orkesterstycke "I elfte timmen" till olika orkestrar runt om i hela södra Sverige. Jag ska höra med Växjö Stads Symfoniorkester, Växjö Ungdomssymfoniorkester, Gislaveds Orkesterförening och Göteborgs Ungdomsorkester. Kalmar har tyvärr ingen symfoniorkester, annars hade jag frågat dem också.

Om något händer med mitt stycke får ni säkert veta det, men sitt inte uppe och vänta - det dröjer nog minst ett år innan de får med det i något av deras program. Det ska ju passa in i en konsert och det ska övas in. Inte för att stycket är särskilt svårt - det tar nog inte så lång tid att öva in - men det behöver nog ändå sin tid.

Liksom jag. Och ni. Dags att komma i säng. Lång dag imorrn och lång vecka nästa vecka, som sagt.

Tjopp tjopp