Innan konserten började tänkte jag "tänk om jag blir skitskraj när ridån går upp och jag får trumhäfta". (Trumhäfta = som tunghäfta, fast på trummor istället. Ett nytt ord, kanske?)
Men det gick bra, det var inget svårt och det lilla vi övade innan var fullt tillräckligt. Det är vid sådana här tillfällen det märks vad lite professionell bakgrund kan göra för en nybörjarorkester. Vi var åtminstone fyra proffsmusiker (samtliga lärare vid Nybro Kulturskola) som kompade blåsorkestern, och den lät märkligt mycket bättre än utan komp. Vi kompade även en liten men mycket bra flöjtist som spelade Abbas Mamma Mia.
Föreställningen gick bra, och jag är imponerad över alla ungdomar som spelade. Väldigt proffsigt, tycker jag! Någon rampfeber verkade det inte direkt finnas, ingen såg särskilt nervös ut. Man brukar annars tydligt kunna urskilja vilka som är vana respektive ovana att stå på scen. Men det var svårt att se. Kanske var jag själv för nervös? Men jag märkte faktiskt inte av det så mycket. Det var bara att lira på och ha kul, och det tror jag, och hoppas jag, att alla andra tyckte också.
Undervisningen i Nybro går jättebra och jag tycker att det mesta är spännande och kul. Jag lär mig jättemycket, och det är som man säger:
En del utmaningar, men inga svåra ännu. De kommer säkert. Nybro är en blödande kommun och en lidande ort i finanskrisens spår, och det finns mycket som kan motarbeta en kommunanställd musiklärare.
Kollegialet och de närmaste cheferna är dock hur bra som helst, och jag trivs ypperligt. Och framtiden, som jag ännu inte kommer säga något om eftersom det inte är skrivet på papper och därmed skriftligt bestämt än, ser jag fram emot i mycket positivt bemärkelse!
Kollegialet och de närmaste cheferna är dock hur bra som helst, och jag trivs ypperligt. Och framtiden, som jag ännu inte kommer säga något om eftersom det inte är skrivet på papper och därmed skriftligt bestämt än, ser jag fram emot i mycket positivt bemärkelse!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar