Sjuk

Förkylningen dök upp i helgen. Bättre det än på måndagen, för då missar jag inte lika mycket i arbetet.

Det känns inte roligt att vara hemma och låta eleverna i svenskan sköta sig själva. Jag skulle vilja dirigera dem lite mer inför uppsatsen de ska göra senare i höst.

Men det är nog bättre att jag är hemma lite extra än åker till jobbet en dag för tidigt, som mor min tipsat och tyckt till om.

Det känns dock ändå inte riktigt som att man är ledig när man är sjuk på en vardag...

/ Tille

E-mamman tipsar...

Är du en orolig mamma som behöver ha koll på din son eller dotter? Följ den här e-mammans exempel!

Eller inte...



Och i värsta fall så sticker ungen! Skönt att bli av med den pratmakarn...!


Det här säger han mellan 0:57 - 1:05 :
"I had a very calm day till this.
A little bump in the road comes
and she wants to be ('she bes') sarcastic!"

Lennart Winnberg (1949-2008)

Det här kommer lite sent, men jag fick inte reda på detta förrän idag, när jag sökte efter pedagogiska hjälpmedel för Gehörs- och musiklära för gymnasiet.

Lennart Winnberg dog våren 2008. Det var hastigt, mer vet jag inte. Det känns jättejobbigt att veta att en sådan lärare, sådan inspiration, sådan glädjespridare, så ung gick bort så tidigt.

Han föddes 1949 och dog 2008. Han var stråk- och metodiklärare på Artisten (Högskolan för Scen och Musik) i Göteborg, och det var där jag mötte honom. 2005, tror jag, däromkring. Jag hade honom i just metodik för bland annat teori och gehör.

Jag har för mig att han var dyslektiker, men det hindrade honom inte från att starta skolor runt om i hela världen, inspirera och utveckla andra människor och motivera en massa elever från hela världen.

Jag saknar en inspirations- och kunskapskälla, djup nog att täcka allt behov man någonsin skulle kunna ha vad gäller metodik på många områden i musikens värld, inte bara teori och gehör. Jag saknar också en källa av glädje och motivation, en man som klarar av att nå så långt med det handikapp han hade. Handikappet var bara ett litet väggupp på en motorväg för honom. Han saktade bara in när han närmade sig det, sedan fortsatte han, utan att bekymra sig!

Jag kände inte Winnberg som person, mer än han lät påskina under lektionerna och i mötet i korridoren på Artisten, men han verkade hur skön som helst, och jag hade gärna velat kontakta honom för tips, råd och inspiration nu när jag själv börjat jobba som lärare i gehörs- och musiklära på gymnasiet. Det är en sorg att veta att han är bortgången, men det känns ändå viktigare nu än någonsin att fortsätta undervisa.

Jag tror att det var något som Lennart Winnberg önskade göra mer än något annat i hela sitt liv. Måhända har hans röst lämnat oss, men hans ord kommer alltid att leva kvar. Hans tro på musiken och musikpedagogikens möjligheter hoppas jag fortsätter smitta av sig på de som kommer ihåg honom, och för de som möter hans lärjungar!

Vila i frid, Lennart Winnberg (1949-2008)