En hälsning till någon som mår dåligt

Det här är en kommentar till ett av mina inlägg, när jag började äta Venlafaxin Krka. Idag äter jag Voxra, och har kombinerat med naturläkemedlet Anti-V, som hjälper mig att återhämta mig snabbare.


Lennart som skriver mår väldigt dåligt. Vad jag egentligen önskar är att den som ändå skriver sitt namn i kommentaren också lämnar ett sätt för mig att ta kontakt, för vad finns det annars att göra även om jag vill hjälpa.


Att Lennart inte tror att någon bryr sig är en sak - att inte kunna bry sig är en annan.


Det här är min vädjan till dig, Lennart Johansson, att maila mig: mrtille@gmail.com. Eller i en kommentar lämna din egen mail-adress, så jag kan ta kontakt med dig och visa att det faktiskt finns dem som bryr sig, även när du mår jättedåligt och inte tror att någon gör det. Vi känner inte varandra, men jag förstår att du har ångest och svåra problem, särskilt runt omkring dig, problem som du inte kan göra något åt för tillfället. Du behöver någon att prata med.


Jag förstår att du inte vill ha försörjningsstöd, att du vill fortsätta som vanligt. Men tyvärr är uppenbarligen sanningen den att du behöver fortsatt vård. Det är inte dig det är fel på, inte dig som person. Du har hamnat i en situation där du blivit sjuk, ungefär som en blandsjukdom där delar av sjukdomen kan hävas med medeciner, och den andra med samtal och övningar.


Hör av dig till mig, Lennart, och prata lite med någon som inte tar ut några pengar eller gentjänster eller krav. Jag lämnar förstås inte några garantier för att samtal med mig skulle hjälpa, men jag ska försöka, på mitt sätt.


Skriv till mig!

jag mår ganska dålig och är i rätt dåligt skick... jag har ätit venlafaxin i 2 år men i söndags tog de sista 2 kapslarna slut, jag har inte pengar helt enkelt att lösa ut mer från receptet, jag har inte pengar heller att gå till min läkare på måndag, Han ringde mig idag förresten. Dr: Stefan Sundeman fr vårdcentralen adolfsberg i örebro.. Han tyckte jag kunde gå till det sociala och be om försörjningsstöd, så att jag kan fortsätta att få vård.. Jag vill inte ha försörjningsstöd, jag vill ha ett arbete och försörja mig själv.. Alternativet är ju givet och det blir nog så rätt snart.. tyvärr, det går inte så bra för mig bara kort sagt, jag mår jättekonstigt nu när venlafaxinet oönskat ska ut ur mitt system.. om någon nu orkar att bry sig? jag vet inte ens varför jag skrev detta alls. jag fryser och är bara så trött, jag saknar min kära dotter Amanda 15 år, hon flyttade ifrån mig för ett år sedan och hon hatar mig säger hon, men hon vill inte säga varför. Jag älskar henne och jag är så stolt över henne och jag vill bara krama henne en sista gång, men förstår att det inte kommer att hända. Vart gick det fel egentligen, vad var det som hände? nåja.. the show must go on. men för mig är det nog färdigt.. kraften är borta bara. mvh lennart johansson