Det är en pina att genomleva sådana här dagar.
Jag tror inte att någon som inte varit eller är deprimerad eller har ME kan förstå hur det känns att allt vilja, och ingenting orka.
Jag vill så mycket, men jag orkar inte tänka, inte röra mig. Allting känns hopplöst och som om det inte är någon idé att försöka. Allt jag försöker göra känns löjligt.
Det enda jag gör är att slösurfa och försöka göra något vettigt ibland, eller göra något som kan liknas vid något vettigt, som att blogga. Hela dagen. Jag har ont i röven. Och ryggen, och axlarna.
Jag ska snart gå och lägga mig, för jag orkar inte vara vaken. Det känns dock samtidigt helt onödigt att gå och lägga sig, för jag känner på mig att nästa dag blir inte mycket bättre.
Urk!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Elvisthecomic.se
Hur mycket är en kvinna värd? (Ser du inte vad det står? Kommentera i ett blogginlägg!)
1 kommentar:
Det är så skönt att läsa det du skriver om ME, för just så är det! Att någon annan skriver vad jag känner gör att det känns mer sant att sticka under näsan till omgivningen, dvs det jag säger hela tiden är sanningen, det är inte inbillning.
Haft ME sen början på 90-talet och har inte kommit nånstans alls känns det som. Visst jag lever, men livet är nu och jag är inte med.
>3 Susanne
Skicka en kommentar