Rubriken på dagens inlägg är namnet på medicinen jag från och med idag har börjat svälja hel på morgonen.
Under terminens gång har jag mått sämre och sämre, samtidigt som jag fått en insikt.
Jag, som person, kan väldigt mycket. Jag är otroligt kreativ, glad, positiv, bra på mitt jobb och vet att jag kan gå ner i vikt, motionera, springa Göteborgsvarvet och skriva en bok.
Jag har dock två sjukdomar, som påverkar varandra, och mig, negativt.
Den första vet de flesta om: ME/CFS, på svenska kroniskt trötthetssyndrom. Jag läcker energi och har längre återhämtningstid än de flesta.
Den andra har jag pratat om, men har nu fått en kvalificerad gissning av en läkare vad det kan röra sig om: unipolär depression.
Bipolär depression, eller manodeppressivitet, känner de flesta till. Då har man perioder av djup depression, som följs av maniska perioder, där kreativitet, produktivitet och överflöd av positiva känslor dominerar livet.
Unipolär depression innebär perioder av depression mellan perioder av tillstånd där man är "frisk", dvs fungerar normalt. Man är glad och positiv, ledsen och negativ, fast på ett sätt som inte är överdrivet som vid depression.
Det var AT-läkaren Ola Thorén på vårdcentralen Birka (han ska inom kort byta till Teleborg) som gjorde denna kvalificerade gissning. Han bedömde att min depression inte är så illa att han skickade mig till psykvården, utan kunde skriva ut följande preparat: Venlafaxin Krka, 75 mg.
Följande citat kommer från FASS.se (http://www.fass.se/ - om Venlafaxin Krka 75 mg):
Venlafaxin Krka är ett antidepressivt medel från en grupp läkemedel som kallas serotonin-noradrenalin-återupptagshämmare (SNRI), och det används för att behandla symtom vid depression.
Jag tar en kapsel, till en början, på morgonen i samband med frukost. Under två veckors tid kan tabletterna göra mitt tillstånd värre, sedan vänder det (förhoppningsvis).
Jag ska här genast avslöja att jag är rädd. Rädd för att jobba när jag inleder intagandet av antidepressiva medel som kan göra det värre att koncentrera sig, fokusera, jobba, leva. Men för min skull, jobbets skull (elevernas skull), och framförallt för Emelies skull, måste jag göra det här.
Jag har testat terapiformer, tre stycken, och fler terapeuter. Alla har funkat, på sitt sätt, men de har inte botat mig. Jag är trött på att prata, för det hjälper inte.
Jag vet vem jag är, och jag vet att jag har två sjukdomar genom vilka jag ser och lever mitt liv. Jag vill botas från vad jag botas kan. Och depressionen kan jag botas från, om jag får ta antidepressiva medel som påverkar mitt serotonin, vilket jag är ganska säker på att det råder brist på.
Jag är jag, inte mina sjukdomar. Men mina sjukdomar är i mig, påverkar mig, gör att jag ser världen som om jag hade en svart tröja dragen över ögonen. Tack vare att jag känner mig själv så pass bra att jag vet vad jag kan, är ljuset i rummet tänt och jag kan se genom mörkret. Hade det varit släckt - hade jag inte känt mig själv - hade jag inte sett någonting. Då hade allt varit ett enda, tjockt mörker.
Jag tog den första tabletten idag. Jag har haft biverkningar. Gäspningar, dåsighet. Gäspningarna har följts av en känsla av lättare kramp i bröst och hals. Dåsigheten är artificiell - skapad av något annat än min egen kropp. Förhoppningsvis är det så det kommer kännas om jag blir trött och känner mig deprimerad. Förhoppningsvis känns depressionen mer artificiell när den skapas av medicinen och inte av mig själv.
Om den skapas av medicinen. För risken finns att medicinen bara påverkar hjärnan att tro att jag mår ändå sämre, och då är det fortfarande min kropp som producerar depressionen och de negativa tankarna.
Till min storebror vill jag nu säga, att jag upplevt den där andra världen. När man är deprimerad och känner sig som om man var en annan människa, i en annan värld. Att allt är overkligt. Att allt bara är en mardröm.
Och nu tar jag Venlafaxin. Kommer det göra mitt liv artificiellt, eller kommer mitt riktiga jag äntligen hitta hålet i tröjan där huvudet ska igenom?
Kommer jag få bli mig själv, på riktigt?
/ Tille
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Elvisthecomic.se
Hur mycket är en kvinna värd? (Ser du inte vad det står? Kommentera i ett blogginlägg!)
7 kommentarer:
Jag tror att du kommer att förbli dig själv, den du vet att du är... Som du säger, du är du och inte din sjukdom. Men självklart påverkar sjukdomen dig.
Medicinen kanske dämpar "ytterlägena" när det gäller sorg och glädje. Biverkningarna från mediciner brukar vara värst de två första veckorna, sedan lättar det.
Lycka till! Jag garanterar, människorna kommer att känna igen dig!
Hälsar Karola från Frankrike
P.S. Jag har många nya inlägg i min blogg: http://kallasblogg.blogspot.com Läs gärna och kommentera om du hinner :)
Hej, jag tog min första tablett idag. Samma medicin som du. Hoppas det går bra. Hur har det gått för dig?
Hej Tille
JAg började idag med samma medicin och känner mig ännu tröttare än vanligt, men jag ser detta som min livboj. Kan inte gå omkring och må så här. Det har tagit lång tid för mig att inse att jag inte tar mig ur detta själv. JAg har stora förhoppningar på detta efter att ha varit helt emot medicinering (när det gäller mig själv)
må så gott
Hej!
Jag hoppas att det går bra för dig med invänjningen av Venlafaxin. Själv åt jag den första gången när jag brakade i väggen 2001 - och (efter ca 4-6 veckor) fick jag äntligen bli den person jag alltid har vetat att jag kan vara! Det var underbart!
Har alltid varit väldigt känslig med ett nervsystem som reagerar på precis allt. I de konstnärliga sammanhang jag befann mig i när jag var yngre så var det en klar fördel - men nu som vuxen ute i det hårda stressiga samhället så har min känslighet varit ett klart handikapp, med utbrändhet som följd. Har klarat mig utan nu i några år men så klappade jag in i väggen av stress igen förra året. Så nu är jag på medicinen igen. Vet inte vad jag skulle göra utan. Plötsliga har jag återfått min sexlust igen och kan se att livet är en njutning att få uppleva!
Men ibland kan de biverkningarna de första veckorna vara hemska. Jag fick kraftigt förstärkt ångest en gång och fick sova under min säng i en liten koja - kände mig för utlämnad när jag låg öppet och oskyddat ensam ovanpå sängen. Helt galet... men så fick det vara de veckorna. För jag visste att det skulle vända. Och det har det gjort varje gång.
Jag nämner detta nu ifall det är så att du har en jobbig invänjningsperiod. Jag lovar, det går över! Hoppas att du kommer att få uppleva en härlig vår och sommar!
Hälsningar, Elisabeth i Stockholm
jag mår ganska dålig och är i rätt dåligt skick... jag har ätit venlafaxin i 2 år men i söndags tog de sista 2 kapslarna slut, jag har inte pengar helt enkelt att lösa ut mer från receptet, jag har inte pengar heller att gå till min läkare på måndag, Han ringde mig idag förresten. Dr: Stefan Sundeman fr vårdcentralen adolfsberg i örebro.. Han tyckte jag kunde gå till det sociala och be om försörjningsstöd, så att jag kan fortsätta att få vård.. Jag vill inte ha försörjningsstöd, jag vill ha ett arbete och försörja mig själv.. Alternativet är ju givet och det blir nog så rätt snart.. tyvärr, det går inte så bra för mig bara kort sagt, jag mår jättekonstigt nu när venlafaxinet oönskat ska ut ur mitt system.. om någon nu orkar att bry sig? jag vet inte ens varför jag skrev detta alls. jag fryser och är bara så trött, jag saknar min kära dotter Amanda 15 år, hon flyttade ifrån mig för ett år sedan och hon hatar mig säger hon, men hon vill inte säga varför. Jag älskar henne och jag är så stolt över henne och jag vill bara krama henne en sista gång, men förstår att det inte kommer att hända. Vart gick det fel egentligen, vad var det som hände? nåja.. the show must go on. men för mig är det nog färdigt.. kraften är borta bara. mvh lennart johansson
Hej!
Har just läst inläggen från 29/10 2009 fram till 14/12 2011.
Hur har det gått för dig?
// K.
Hej! Tack för ett ärligt och öppent blogginlägg. Skulle vara intressant att höra hur det har gått för dig. Mår du bättre? Jag vet andra som har kunnat få ett drägligt liv tack vare venlafaxin. Fast man kan ju få en del sunkiga biverkningar också förstås. Jag har skivit om en del här http://www.venlafaxin.se/venlafaxin-biverkningar.html
Skicka en kommentar