Andra dagen

Illamående och krampkänningar har jag inte haft lika mycket idag, men jag är trött, svettig och har huvudvärk. En del av det är ganska säkert biverkningar.

Jag tycker inte jag kan koncentrera mig lika bra heller. Jag har rättat uppsatser hela dagen, men vad som borde ta en kvart tar flera timmar. Jag uthärdar inte arbetet på samma sätt.

Nu har jag inte så jobbigt arbete kvar, dock. Mycket arbete, men jag tror det går ganska fort. Det är inte lika mycket att vara tvungen att tänka efter för. Mest ordbehandling, där jag bara behöver fundera ut hur jag ska göra rent visuellt, med tabeller o dyl. Resten är bara att skriva av från vad jag redan skrivit.

Klockan är lite över nio. Jag ska kolla mina mejl och sen gå i säng.

Jag känner mig lite som en försökskanin som testar den här medicinen, den här modellen. Det känns konstigt, och jag är orolig inför de två veckorna som komma skall. Men alla som testat eller vet något om antidepressiva läkemedel säger samma sak - det är jobbigt i två veckor, sen blir det bättre!

Jag längtar dit.

Tror jag. För samtidigt som jag längtar till den dagen jag vaknar och känner att jag faktiskt mår bra, samtidigt är jag ganska rädd för den dagen! Vad ska jag göra då? Vad händer då? Jag är van att må dåligt. När vanan bryts, vad ska den ersättas med? Kommer mitt liv bli tomt, eller kommer jag finna meningen med livet?

Jag tror, och hoppas, på det senare. Förstås. Annars hade jag aldrig i livet gått med på att käka tabletter för att må bättre!

För min, för jobbet, framförallt för Emelies skull.

/ Tille