Underbar lägenhet

Jag och Emelie var på visning igår. Och vi är kära.

Oj, vad vi vill ha lägenheten vi tittade på häromdagen. Men tyvärr är vi inte först att få erbjudande. Och de som är före har tackat ja.

Vi är på sjätte plats, men tre har tackat nej, en har inte svarat (kommer troligen tacka nej), och en har tackat ja.

Ja-tackarna var på besök samtidigt med oss. En nyskild (?) medelålders kvinna med två tonårsbarn. Lägenheten i fråga är på 77kvm, trea. Det är för trångt för dem, men kvinnan menade att de var desperata och hade i stort sett redan tackat ja till lägenheten.

Det krävs ett smärre under om vi ska få lägenheten, men jag kan inte låta bli att hoppas. Var så nervös inför att ringa till Hyresbostäder och fråga om vilken plats vi låg på att jag efteråt började gråta. Det smärtar så att vi, som det ser ut nu, kommer missa lägenheten, som var så fin och fräsch och iordninggjord av nuvarande hyresgästen (som dessutom önskade att vi fick den, istället för kvinnan med tonåringarna), med så lite som en enda köplats!

Det kändes som att komma hem. Och vi får inte komma tillbaka hem.