Förra veckans torsdag innebar en resa jag sent ska glömma. Jag åkte med en buss från Göteborg mot Gränna. Chauffören lät tre ungdomar följa med trots att de hade en senare tid på sin biljett, vilket fick till följd att två resenärer från Borås och en från strax utanför Ulricehamn fick ta taxi på Swedbus bekostnad, och vi blev dessutom ordentligt försenade till Jönköping.
I Jönköping blev vi ändå mer försenade, eftersom en av taxiresenärerna skulle vidare med bussen från Jönköping, och vi fick vänta in taxin innan vi kunde fortsätta.
Strax utanför Borås körde en bilist om bussen och gav antagligen fingret åt busschauffören. Jag såg det inte, men busschauffören sa till en annan resenär att "det är tråkigt att vissa människor är så omogna", och av det kan man ju dra egna slutsatser.
Men det var inte slut med det. Bilisten saktade in och vi började köra om den. Jämsides ungefär med min plats på höger sida ser jag hur föraren plötsligt växlar upp och börjar gasa. Han lägger sig jämsides med bussen i flera hundra meter, innan han gasar vidare så att bussen kan lägga sig i högerfilen igen.
Det kändes mycket obehagligt, och bilisten svajade dessutom vid något tillfälle till, så att jag nästan trodde att han skulle ramma bussen. Inte för att bussen skulle ta någon större skada av det, men man vet ju inte.
Så kom vi då äntligen fram till Gränna, 20 minuter försenade. Jag kliver av och tar min resväska. Sen ringer jag Samuel, som ska hämta mig till Tranås.
När jag sedan drog upp handtaget på min resväska märkte jag omedelbart att jag bara kunde säga resväska om den: den var inte min!
Bussen hade för längesen smitit ut på E4:an igen, så vad gör man? I närheten av hållplatsen utanför Gränna finns en Statoilmack. Jag kutade dit och bad att få låna telefon. Men efter 18.00 når man inte Swebus överhuvudtaget, och bagageservice har bara öppet mellan 9.10-30. Lagom roligt.
Där står jag, i en Statoilmack som Samuel, min skjuts, inte hittar (han har dessutom dåligt batteri i telefonen), med en resväska som inte är min, vars ägare sitter ovetande på en buss på väg norrut.
Min egen resväska var jag inte lika orolig över som det faktum att ägaren till resväskan inte visste att den hade stigit av i Gränna, och vad han eller hon skulle göra när denne fick veta.
Samuel dök tillslut upp, och vi tog bilen till Jönköping, där vi fick tag på två chaufförer i en buss, som tyvärr bara gick till Linköping (min buss gick vidare till Norrköping). Jag lämnade namn och nummer till driftinfo, och sedan gav jag och Samuel oss av, med den felaktiga resväskan, till Tranås. På väg dit ringde driftinfo och berättade att min väska skulle tillbaka med första bästa buss dagen därpå och vara i Jönköping från 9.30.
Resväskans ägare ringde dagen därpå, och under dagen ordnades det så att jag, på väg till Jönköping, lämnade in den på Pizzeria Hawaii i Tranås, där hon hade en släkting.
Väl hemma efter resan tur och retur Jönköping stöp jag på madrassen i Samuels kombinerade vardags- och sovrum.
I övrigt har helgen varit bra och effektiv. Jag såg Samuels barnmusikal Nasse hittar en stol. Dvs. Samuels barnmusikalversion av Sven Nordqvists Nasse hittar en stol, framförd av elever vid musiklinjen på Sommenbygdens folkhögskola i Tranås. Den var fantastiskt söt och rolig. Själva storyn är ju Nordqvists, men de små musikstumparna gjorde den ändå mer härlig! Jag gillar framförallt Hej, fiskarn!
Följde med Samuel till Gulleryd, där jag varit effektiv och pluggat, men också spelat jazz med mina bröder och gosat med min härliga brorson, Fabian Gustav Andersson.
Här är lite bilder från dopet. Fabian har vuxit mycket sen jag träffade honom sist. Han väger hela åtta kilo nu, och han har inte slutat växa än.
Och här är en underbar bild från helgen, en bild jag numera använder som bakgrundsbild på min mobiltelefon. Den hjälper mig under dagen. Den skänker hopp om framtiden.
Hoppas ni också finner hopp och lycka i det här kortet. Fabian är lite förkyld på bilden, men helt klart på bättringsvägen.Det hoppas jag mänskligheten också är.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar