Avtackad

Jag har nu blivit avtackad på jobbet, och det känns befriande. Snart är bladet helt vänt, och jag kan börja mitt nya liv i Borås.

Bussfånge

Sitter tillfälligt strandad på buss 4 mot Högstorp som inte kan starta och tvingas lyssna på radio i bussen (helt okej) och samtidigt någon fruktansvärd musik i hörlurar som någon idiot förstör sina öron med fullständigt, vilket jag hade kunnat bry mig mindre om ifall personen ifråga inte hade förstört öronen på resten av människorna i bussen.

Kan det inte få falla under förargelseväckande beteende eller misshandel? Lyssna inte på musik på extrem volym! Om du inte bryr dig om dina egna öron, så bry dig om mina!

Förlorad sexlust vid ME/CFS

En kvinna skrev i en kommentar till mig en fråga om sin man, som tappat sexlusten sen han drabbats av ME/CFS. Han fick nyligen diagnosen i Mjölby av en auktoriserad läkare. Hon saknar den sexuella relationen med sin man och undrar om det är vanligt.

Så här svarade jag:

Att man förlorar sin sexlust är ganska naturligt om man får ME/CFS. Det hänger kanske inte ihop med själva sjukdomen, men det hänger ihop med sjukdomsbilden. Att man känner sig för trött för att leva är ingen direkt kick, och att man är för trött för att ha sex gör det inte hela bättre. Det känns som om man inte duger, att man inte orkar. Din man kanske har blivit deprimerad pga sin situation. I en depression är det vanligt att man förlorar lusten för sex, eftersom man förlorat lusten för det mesta. Din man bör söka en samtalspartner, en terapeut eller psykolog, och ni måste kunna prata om att kanske försöka ha lugn, trygg och skön smeksex för att få din man att återfå sitt självförtroende. Att man som sjuk i ME/CFS inte kan ha sex pga sjukdomen tror jag inte stämmer - det beror på hur man har sex om man orkar eller inte, och om hur man som sjuk hanterar situationen.

Och jag kan tillägga, att ja, jag har märkt av att min sexlust minskade. Allt eftersom åren gått har jag mer och mer lärt mig hantera både min ME/CFS och den depression som jag anser var en konsekvens av min energiförlust, och jag har också märkt att sjukdomen sakta men säkert drar sig tillbaka om jag ser till att vila med avslappningsövningar, röra mig lite och äta rätt. Av detta har kommit att jag även fått sexlusten mer och mer tillbaka, och jag har blivit mer och mer självsäker i mötet med min hustru.

Det är alltså inte viktigast att någon av er presterar något när ni är tillsammans med varandra, och det är viktigt att förmedla den kravlöshet som är viktig för att sex ska bli personligt utvecklande och energipåfyllande. För gör ni det rätt kommer din man att må bättre av att ha sex med dig, men det är viktigt att inte pressa, utan att samtala och föra dialog om hur ni skulle kunna ha sex utan att din man blir orolig för att inte orka.

Slutligen måste jag ge följande råd: ge det tid. ME/CFS går inte över på en natt, inte en vecka, inte en månad. Det dröjer år om man inte får vård, och med vård menar jag i det här fallet samtalsterapi. Din man måste lära sig att leva med sin sjukdom, och det är svårt, men det går. Avslappningsövningar, bra mat och lagom mycket motion, anpassat för honom som individ, och samtalsterapi är en bra kombination. En del mår bra av att få antidepressiva preparat - själv tar jag en Voxra om dagen.

Att leva med ett konstant energiläckage är för vem som helst förödande för självförtroende och självbild. Det gäller att förstå att man inte är sin sjukdom, att man inte kan hjälpa att man är sjuk. Samtidigt gäller det att få hjälp att få upp sitt självförtroende genom att genomföra sånt man inte trodde att man orkade, och att ge och ta emot gåvor eller smicker för att hjälpa sin självbild.

Ge det tid, sök hjälp och prata med varandra. Det är min sammanfattning.

Det blir inte bättre

http://www.lararnasnyheter.se/eva-lis-siren/2011/09/14/regeringen-drar-tillbaka-lon-under-lararlyftet

Så, vi ska arbeta mer, och plugga mer, och vi får inga lönelyft och inga pluggpengar. Hur menar regeringen att detta ska gå till?

För de som inte orkar läsa artikeln står det att

Två tredjedelar av pengarna ska användas till att arrangera själva fortbildningen vid universitet och högskolor. Den resterande tredjedelen – en halv miljard fördelad på fyra år – ska utgå som stimulansbidrag till kommuner och friskolor.

Det kan låta mycket med en halv miljard, men för det första är det fördelat på fyra år, för det andra finns det ganska många kommuner och friskolor i vårt land.

Eva-Lis Sirén, Lärarförbundets ordförande, menar att detta bekräftar att skolreformen är kraftigt underfinansierad.

Jag funderar främst över varför regeringen över huvud taget inte ens nämner lönelyft som ett alternativ i skolreformen.

Regeringen satsar på skolan - men var är lönelyftet?

http://www.regeringen.se/content/1/c6/17/49/63/2ba15ffc.pdf

Det är bra att Regeringen satsar på skolan, förstås. Det satsas på:

1. Karriärsutvecklingsreform
2. Lärarlyftet II
3. Yrkeslärare
4. Kompetensutveckling för förskollärare och -chefer

Men var är lönen? Var är lönelyftet? Alla menar att lärare har för dåliga löner i relation till den ekonomiska utvecklingen och att vi borde ha mer. Var är regeringens satsning på lärarnas löner?

I pdf-filen ovan visas diagram på elevernas minskade kompetens i läsning, matematik och naturvetenskap. Det är den ökade andelen eget arbete som anses vara anledningen till försämrade resultat.

Antalet förstahandssökande till lärarutbildningarna i landet har också sjunkit. Så här står det i rapporten om det:

Det har inte funnits några utvecklingsmöjligheter i yrket. Den enda möjligheten att ”göra karriär” har varit att bli rektor. Lönerna har sjunkit i relation till andra jämförbara yrken och lönespridningen har varit liten, det vill säga en mycket kompetent lärare som har arbetat länge har inte kunnat få upp sin lön i särskilt hög grad jämfört med dem som är nya i yrket. När man jämför lönerna för högstadielärare som har varit yrkesaktiva i 15 år har de svenska lärarna bland de lägsta lönerna inom OECD. (Regeringkansliet, 2011-09-14)

Jaha. Sen står det inte mer.

Men vad tusan, gör någonting åt det där då! Om nu lönen erkänns vara låg, kan vi höja lönerna då? Kan vi kanske satsa lite pengar på det också? Kan vi inte göra det till första prioritet, istället för karrärsutvecklingen? Och hur mycket pengar har inte satsats på lärarlegitimationen, som kostar pengar att skaffa, om man överhuvudtaget kan skaffa den, utan att ett öre har avsatts till högre löner?

Jag börjar verkligen tröttna på regeringens vi-ska-inte-göra-som-folket-vill-mentalitet!