Så här svarade jag:
Att man förlorar sin sexlust är ganska naturligt om man får ME/CFS. Det hänger kanske inte ihop med själva sjukdomen, men det hänger ihop med sjukdomsbilden. Att man känner sig för trött för att leva är ingen direkt kick, och att man är för trött för att ha sex gör det inte hela bättre. Det känns som om man inte duger, att man inte orkar. Din man kanske har blivit deprimerad pga sin situation. I en depression är det vanligt att man förlorar lusten för sex, eftersom man förlorat lusten för det mesta. Din man bör söka en samtalspartner, en terapeut eller psykolog, och ni måste kunna prata om att kanske försöka ha lugn, trygg och skön smeksex för att få din man att återfå sitt självförtroende. Att man som sjuk i ME/CFS inte kan ha sex pga sjukdomen tror jag inte stämmer - det beror på hur man har sex om man orkar eller inte, och om hur man som sjuk hanterar situationen.
Och jag kan tillägga, att ja, jag har märkt av att min sexlust minskade. Allt eftersom åren gått har jag mer och mer lärt mig hantera både min ME/CFS och den depression som jag anser var en konsekvens av min energiförlust, och jag har också märkt att sjukdomen sakta men säkert drar sig tillbaka om jag ser till att vila med avslappningsövningar, röra mig lite och äta rätt. Av detta har kommit att jag även fått sexlusten mer och mer tillbaka, och jag har blivit mer och mer självsäker i mötet med min hustru.
Det är alltså inte viktigast att någon av er presterar något när ni är tillsammans med varandra, och det är viktigt att förmedla den kravlöshet som är viktig för att sex ska bli personligt utvecklande och energipåfyllande. För gör ni det rätt kommer din man att må bättre av att ha sex med dig, men det är viktigt att inte pressa, utan att samtala och föra dialog om hur ni skulle kunna ha sex utan att din man blir orolig för att inte orka.
Slutligen måste jag ge följande råd: ge det tid. ME/CFS går inte över på en natt, inte en vecka, inte en månad. Det dröjer år om man inte får vård, och med vård menar jag i det här fallet samtalsterapi. Din man måste lära sig att leva med sin sjukdom, och det är svårt, men det går. Avslappningsövningar, bra mat och lagom mycket motion, anpassat för honom som individ, och samtalsterapi är en bra kombination. En del mår bra av att få antidepressiva preparat - själv tar jag en Voxra om dagen.
Att leva med ett konstant energiläckage är för vem som helst förödande för självförtroende och självbild. Det gäller att förstå att man inte är sin sjukdom, att man inte kan hjälpa att man är sjuk. Samtidigt gäller det att få hjälp att få upp sitt självförtroende genom att genomföra sånt man inte trodde att man orkade, och att ge och ta emot gåvor eller smicker för att hjälpa sin självbild.
Ge det tid, sök hjälp och prata med varandra. Det är min sammanfattning.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar