Äntligen över (nästan)

Nu är det - nästan - över! Den här veckans stressande deadlines är avslutade, och firandet skedde med lite sushi med jämlikar.

I måndags lämnade jag inte första versionen av VFU-redovisningen. Igår redovisade jag det muntlig, opponerade och responderade och fick veta vad jag ska ändra, dra ifrån och lägga till.

Igår kväll skrev jag en sammanfattning av examensarbetet som jag opponerade på idag. I förmiddags skrev jag formalia och realia, och sen var det dags. Jag skyndade mig in till skolan och åt mat. 13-17 satt vi, sex stycken efterhalkare, och opponerade på varandras examensarbeten.

Jag var inte direkt ensam om att hänga efter med arbetet. Den som hade det längst efter sig fick ut sin examen (specialfall) för tre år sen. Men examensarbetet måste genomföras.

Mitt arbete om motiv och tema vållade som vanligt mycket tid och debatt, vilket förstås är kul. Det var inte heller mycket som varken opponent eller examinatör kunde påpeka angående formalia och realia, så det är inte mycket jag behöver göra för att fixa till arbetet. Det tuffaste är att lägga till konkret didaktiska tips och råd om hur man kan applicera arbetet i skolan, och det tycker jag verkar intressant att ta reda på, så det ska nog gå bra. Det är i alla fall enklare än att formulera om en av syftesfrågorna.

När allt var klart var det en lättnad. Jag följde med två av mina kurskamrater från både svenska och Pedagogen till ett litet sushi-ställe.

Jag har inte ätit sushi tidigare, vad jag minns. Det var väldigt spännande smak och det var svårt att äta med pinnar, men det gick helt okej. Det var dessutom mycket trevligt att umgås med kompisarna.

Vi tre ses igen på måndag, eftersom vi ska gå konflikthanteringskursen som börjar då.

Jag åkte hem och la mig i sängen. Det kändes skönt att bara ta en ledig kväll efter att inte ha kunnat göra det på flera veckor. Och imorgon prioriterar jag min lägenhet för första gången på ändå fler veckor, kanske månader. Jag behöver verkligen städa, eftersom jag inte mår så bra när jag sover som det är nu.

Nu ska jag fortsätta med min lediga kväll, i alla fall. Den behövs, för jag tänkte ta en Ipren när jag kom hem, men värken i rygg, axlar och nacke samt huvud har lindrats tack vare att jag tagit det lugnt, så det kanske inte behövs.

Ta hand om er, särskilt i stressade perioder.

Kram på er!

Inlåst

Jag är så gott som inlåst och har varit i en och en halv vecka pga mitt examensarbete.

Förutom min tysta vecka i respekt för Emelies mormors död har mitt examensarbete fått mig att låta bli att skriva här på bloggen. Ändå blir jag inte klar med examensarbetet den här terminen. Oförutsedda tidsutgifter har hindrat mig från att arbeta tillräckligt effektivt tillräckligt länge. Jag kommer dock inte vara ensam om att vara tvungen att jobba över sommaren.

Och idag måste jag också jobba effektivt. Jag hade en uppgift kvar till metodikkursen som jag trodde jag hade gjort, och den ska vara klar till i eftermiddag. En ganska tuff uppgift: "Vem är jag och vad får det för konsekvenser i min undervisning?" Tjoho.

Njut så länge av detta tangentbord (bilderna och information från http://www.yankodesign.com/index.php och PCföralla.se:s prylblogg):

Byxor med inbyggt tangentbord, specialficka för mus och en joystick(!) innanför dragkedjan på framsidan för spelfreak. Jepp, världen har gått crazy!

Sista kvällen i Kalmar

Måndag kväll. I Kalmar. Solen skiner, gräset under fönstret är nyklippt och luften som kommer in genom det öppna fönstret är därför friskt doftande.

Överhuvudtaget är luften i Kalmar mycket friskare än i Göteborg, särskilt där Emelie bor. Hon har haft tur ändå. Hennes rum är ett av de bäst belägna rummen i hela området. Det vetter mot landsvägen, och hon har inga grannar förutom de vid sidan om, till skillnad från hennes kombo, som har grannfönster mitt över, på bara några meters avstånd.

Här har jag bott i nästan en vecka. Jag har fått mycket gjort på mitt examensarbete, men jag har mycket kvar. Ikväll gjorde jag färdigt uppgifterna till metodikkursen. För tillfället har jag bara examensarbetet att bekymra mig om. Egentligen borde jag sitta med slagverksnoterna som jag måste renskriva, men de har jag deadline till höstterminen på mig.

Det är ljuvligt att vara här och umgås med, inte bara en, utan två härliga tjejer, varav en är min flickvän. Emelie och Ida (som bidragit till det nya ordet blunka - se "menyn" här till vänster) är underbara, båda två, och jag längtar dessutom efter att få träffa Idas Jonathan igen. Nyårsafton 07-08 var en av de trevligaste jag haft på länge. Den tillbringade jag nämligen tillsammans med dessa tre ovan nämnda raringar.

Nu måste jag hjälpa älsklingen med omeletten vi ska äta ikväll. Jag hör av mig snart igen. Tack för att ni väntar!