Imorgon begravs min mormor. Sorgearbetet pågår, jag har nog fortfarande inte förstått att Eva är borta för alltid. Hon finns ju så tydligt inom mig. Men aldrig krama om, aldrig röra igen.
Dock tala med. I bön. Där finns hon alltid. I mitt minne syns och hörs hon. Och i mitt hjärta inspirerar hon.
Jag ska tala och spela piano på gudstjänsten. Kanske lägger ut talet på bloggen senare.
1 kommentar:
Anonym
sa...
Nu har jag "läst ikapp" lite. Jag beklagar sorgen! Du & din mormor verkar ju ändå ha haft en väldigt bra relation och det är inte alla förunnat. Hoppas att du kan (fortsätta) minnas alla bra stunder och de verkar ha varit en hel del!
1 kommentar:
Nu har jag "läst ikapp" lite. Jag beklagar sorgen! Du & din mormor verkar ju ändå ha haft en väldigt bra relation och det är inte alla förunnat. Hoppas att du kan (fortsätta) minnas alla bra stunder och de verkar ha varit en hel del!
Skicka en kommentar