Sportlov 2010

Sportlov 2010

Jag har spelat trummor, träffat Fabian (min brorson), mina bröder och min svägerska, min mamma, mormor och morfar, jag har skottat snö, åkt längdskidor, hoppat i snön och tittat på OS till klockan fyra på morgonen. Det har varit mitt sportlov.

Det har varit mycket snö! Ingen har väl kunnat undgå det? Jag har sluppit många krånglande tåg tack vare sportlovet. Förra lördagen åkte jag och Emelie till Göteborg. Jag skulle bland annat ta en lektion av Daniel Berg och lära mig ett nytt sätt att spela marimba på. I Lisebergstunneln blev vi tvungna att stå still medan växlarna reparerades utanför stationen. När vi sedan skulle rulla in, endast tio minuter sena, stannade tåget och ville inte starta.

Det tog två och en halv (2½) timme för extratåget att komma till oss och köra in oss till stationen, endast 1-2 km därifrån! Hoppas Emelie orkar ta fajten med SJ nu, för jag orkar inte längre.

Lektionen? Jo, den blev av, en dryg timme senare än planerat. Men det var mycket givande och till hösten hoppas jag kunna ta en lektion till eller två.

Igår när jag åkte hem blev vi 80 minuter sena till Växjö. Ett lokfel i Göteborg resulterade i lokbyte som i sig tog lång tid. Utmed vägen var vi sedan tvungna att stanna flera gånger och släppa fram andra tåg för att de inte skulle bli sena, de också. Vid ett tillfälle var vi tvungna att släppa från två tåg, så vi stod still i 15 minuter i Rydaholm utanför Värnamo.

Nå, jag vet att jag inte haft det värst. Folk har ju fått stå mitt ute i ingenstans i femton timmar, utan vare sig vatten, mat eller ström. Och de som missat tågen har fått ta taxi för 4-5000 kronor. Tur för dem att SJ betalar retroaktiv resegaranti! Som om det var en garanti...

Utanför vårt arbetsrum här i Växjö hänger en rejäl istapp - den håller dock på att tina bort för tillfället. I Hestra såg jag en enorm istapp hängande från sporthallen. Säkert 3-4 meter lång. Och drivorna är höga. Det är en fantastisk upplevelse att ha fått vara med om den längsta och i snömängd djupaste vintern sedan 1960-talet! Tur att det aldrig riktigt stormat fram snön, och att den inte ha varit blöt. Förrän nu, förstås. Men det verkar tina såpass snabbt att det inte gör så mycket.

I sommar vill jag börja med terrängkrocket igen. Terrängkrocket skiljer sig i flera punkter från vanlig krocket. Banan behöver inte nödvändigtvis se ut som en krocketbana, utan kan gå från pinne till pinne via portar utställda lite hipp som happ i terrängen. Ju krångligare terräng, desto mer spännande och rolig blir krocketen.

Man behöver inte heller bara krocka kloten med klubban. Det finns åtminstone två andra slag, och jag kallar dem: Biljardstöten och Hoppjerkan. Biljardstöten innebär att man stöter klotet med bredsidan av klubban. För Hoppjerkan gäller att man vänder på klubban och lyfter klotet upp i luften för att få klotet att "hoppa".

Dessa extra sätt att förflytta klotet behövs, eftersom portarna kan stå snett och med hinder framför, t.ex. rötter, eller ovanpå stubbar, grenar, stenar m.m. Det är också fritt att bygga hinder istället för att använda naturliga.

Man kan spela en och en eller använda samma klot för att spela i lag. I vilket fall som helst gäller ett slag per omgång för varje person/lag, och den som först har gått igenom samtliga portar åt korrekt håll och knockar pinnen vinner. Under en och samma omgång kan två eller flera knocka pinnen, och kör man en turnering får man hitta på ett sätt att skilja kombatanterna åt, annars blir man lika.

Det är ett fantastiskt roligt sätt att spela krocket på, för både unga och gamla.

Men idag har jag blivit jättetrött och orkar ingenting, och jag kan inte spela terrängkrocket. Jag har dock en bra film att tipsa om för den som vill bli lite uppmuntrad: Ice Age 3: Dawn of the Dinosaurs.

"I woke up one morning, married to a pineapple. An ugly pineapple! *happy sigh* But I loved her."
- Buck

/ Tille