Dag 100 med Venlafaxin

Hej Tille
JAg började idag med samma medicin och känner mig ännu tröttare än vanligt, men jag ser detta som min livboj. Kan inte gå omkring och må så här. Det har tagit lång tid för mig att inse att jag inte tar mig ur detta själv. JAg har stora förhoppningar på detta efter att ha varit helt emot medicinering (när det gäller mig själv)
må så gott

Det tog lång tid för mig också att acceptera att jag skulle medicineras. Det var den sista utvägen.

Och jag kom till den sista utvägen. Jag har prövat så många dörrar i så många år.

Att ha stora förhoppningar vad gäller medicinering är nog bra. Man ska dock passa sig för att tro att den första medicinen man prövar kommer vara den rätta. Det kan mycket väl vara så att jag får pröva flera olika innan jag hittar det som funkar för mig.

Jag har haft tur - Venlafaxin tycks fungera bra på mig. Andra får kanske ha lite tålamod och pröva fler mediciner. Vidare gäller också att man förstår att det kommer vara en långtidsmedicinering. Sällan räcker sex månader. För mig innebär det flera år av behandling.

Idag är det dag 100 med Venlafaxin.

Veckan som gått har varit jobbig. Så talar vi inte mer om den saken. För er som blir oroliga kan jag citera omslaget på ett välkänt, fiktivt uppslagsverk: "Ta det lugnt". Inget ont som inte för något gott med sig, nämligen.

Här kommer istället några visdomsord jag formulerade för mig själv för några veckor sen och som jag nu delar med mig av här:

Det är bra att lära sig motsatsen till den man är och föddes till,
för att kunna kontrollera när man är vad man är,
och när man bör vara motsatsen.

För att bryta en vana behöver man byta fokus.
Maten behöver kopplas till något annat än mat,
t.ex. hälsa och socialt umgänge.

Visst, mat är livsnödvändigt, men det är luften också.
Hur många tänker intensivt på att man måste andas?
Mat får vi på bordet även om vi byter eller ändrar fokus.

/ Tille