Dag 100 med Venlafaxin

Hej Tille
JAg började idag med samma medicin och känner mig ännu tröttare än vanligt, men jag ser detta som min livboj. Kan inte gå omkring och må så här. Det har tagit lång tid för mig att inse att jag inte tar mig ur detta själv. JAg har stora förhoppningar på detta efter att ha varit helt emot medicinering (när det gäller mig själv)
må så gott

Det tog lång tid för mig också att acceptera att jag skulle medicineras. Det var den sista utvägen.

Och jag kom till den sista utvägen. Jag har prövat så många dörrar i så många år.

Att ha stora förhoppningar vad gäller medicinering är nog bra. Man ska dock passa sig för att tro att den första medicinen man prövar kommer vara den rätta. Det kan mycket väl vara så att jag får pröva flera olika innan jag hittar det som funkar för mig.

Jag har haft tur - Venlafaxin tycks fungera bra på mig. Andra får kanske ha lite tålamod och pröva fler mediciner. Vidare gäller också att man förstår att det kommer vara en långtidsmedicinering. Sällan räcker sex månader. För mig innebär det flera år av behandling.

Idag är det dag 100 med Venlafaxin.

Veckan som gått har varit jobbig. Så talar vi inte mer om den saken. För er som blir oroliga kan jag citera omslaget på ett välkänt, fiktivt uppslagsverk: "Ta det lugnt". Inget ont som inte för något gott med sig, nämligen.

Här kommer istället några visdomsord jag formulerade för mig själv för några veckor sen och som jag nu delar med mig av här:

Det är bra att lära sig motsatsen till den man är och föddes till,
för att kunna kontrollera när man är vad man är,
och när man bör vara motsatsen.

För att bryta en vana behöver man byta fokus.
Maten behöver kopplas till något annat än mat,
t.ex. hälsa och socialt umgänge.

Visst, mat är livsnödvändigt, men det är luften också.
Hur många tänker intensivt på att man måste andas?
Mat får vi på bordet även om vi byter eller ändrar fokus.

/ Tille

Korsord

Jag lyckades lösa Metros korsord idag. Det var ganska klurigt och jag fick återkomma till det några gånger för att lyckas lösa det.

När jag började ta Venlafaxin i höstas gjorde den mig piggare. Med det utvecklades ett starkare tålamod, och jag löste mitt första korsord i slutet av oktober förra året. Sedan dess har jag och Emelie löst ett antal korsord. Hon är mycket bättre än jag - hennes allmänbildning är mycket stor och hennes förmåga att minnas helheter såväl som detaljer är makalöst.

Jag har dock gjort något som Emelie ännu inte gjort. Jag har konstruerat ett eget korsord. När vi spenderade mellandagarna hos Emelies föräldrar i Brämhult tog jag reda på hur man skapar sitt eget korsord. Det var klurigare än jag trodde, men med lite hjälp av Emelie blev jag färdig på nyårsafton.

Vill någon lösa mitt korsord? Skicka ett mejl till mig:

mrtille@gmail.com

OBS! Skriv aldrig ut en mejl som du inte vill att andra ska komma åt i en kommentar till ett blogginlägg. Man vet aldrig vem som läser och använder den informationen!

/ Tille

PS. Jag klarade förra veckans motionsmål: att promenera även lördag och söndag. Denna veckas motionsmål är att ta en långpromenad med gåstavarna i helgen. DS

Kyrkobesök och brödbak

En bra start, en bra dag.

Förmiddag
Nu sitter jag och Emelie på Askelyckans konditori i centrala Växjö. Det blir en chokladbiskvi med en liten päron-Mer för min del.

Vi har varit på gudstjänst i Växjö Domkyrka, något vi ångrade i förväg när vi vaknade av väckarklockan i morse. Men vi kom på bättre tankar, och tur var det.

I första hand gick vi för att jag ville se och höra Carina Samuelsson predika. Carina var skolpräst på folkhögskolan St Sigfrids i Växjö när jag gick där, och vi kom mycket bra överens. Sen dess har hon alltså fått arbete i ett något större kyrkorum (ja, rent fysiskt, alltså), och nu ville jag få möjlighet att lyssna igen.

Och det var skönt att få lyssna. Carina är nog den präst jag känner mig tryggast med. Hon är jordnära och varm i sitt sätt att tro, och predikan var inspirerande. Det kändes att hon litade på det hon sa - att tron kan flytta berg.

Idag ska jag och Emelie planera inbjudningskort och bestämma en helg för värdparen att komma hit för en första planeringsträff. Så mycket kan jag nog avslöja att vi ska ha två värdpar. Helst skulle jag ju vilja avslöja allt för alla - det är ju så roligt! Men det är roligt med hemlisar också.

Nu ska jag inte låta varken min biskvi eller Emelie vänta längre!

Eftermiddag
En bra start gör chansen för en bra dag större. Vi har inte gjort så mycket mer än lagat mat och ätit, och min älskade mormor ringde och pratade en stund. Det ska diskas och läsas högt ur Sagan om ringen, sedan ska vi baka. Jag ska baka bröd, och Emelie ska baka banankaka.

Imorgon börjar en ny dag.

Min hemsida är förbättrad (enligt mig själv). Mindre text, mer information. Och jag ska försöka förbättra mer så småningom, men en sak i taget.

Kom gärna med kommentarer: http://mrtille.webgain.se/

/ Tille

Hushållssysslor

Att planera fritiden är inte alltid så enkelt.

Helger är svåra att planera. Fritid över huvud taget. Det är ett stort dilemma för mig. Ledig tid är något jag har svårt för, eftersom jag nästan alltid har skuldkänslor för det jag inte gör när jag är ledig. Hushållssysslorna.

De fantastiskt, otroligt, fullkomligt urtråkiga hushållssysslorna matlagning, disk, tvätt och städ. Hushållets måsten gör att min lediga tid, som för mig är så värdefull, helt går upp i rök. Så känns det i alla fall.

Jag har försökt att tänka positivt kring dessa sysslor, men förgäves. Självklart blir det rent inombords när det är rent runt omkring mig, men jag vill kanske ha det lite stökigt?

Ja, det kanske jag vill. Fast sanningen är nog närmare att jag inte vill göra något tråkigt när jag är ledig. Eller rättare sagt, jag vill inte arbeta när jag är ledig.

Det går mycket bra att jobba i Nybro, även om jag blir trött. Jag är mentalt inställd på att arbeta under vardagarna. Helgen är ledig tid. Då ställer jag in mig på det. Jag orkar helt enkelt inte mentalt vara igång sju dagar i veckan. Fem dagar är fullständigt tillräckligt. Men om jag inte hjälper till i hemmet på helgerna gör jag ingenting. Och det är ju inte heller bra.

Tyvärr är min ME/CFS som värst på helgerna, eftersom jag i stort sett varje arbetsvecka kör slut på mig. Missförstå mig inte, jag ångrar inte att jag jobbat heltid det här läsåret, för erfarenheten har varit gynnsam. Men det är jobbigt att jobba, och tröttheten kommer när jag mentalt ställt in mig på ledig tid.

Vad finns det för knep att integrera hushållssysslor i ledig tid, så att det fortfarande känns som om jag är ledig?

/ Tille

Världsförälder

De utsatta barnen i världen blir fler och fler. Vad kan jag göra?

Jag fick Unicefs nyhetsbrev på posten igår. Det slår aldrig fel. Varje gång jag ser barnens ansikten skratta eller gråta på en plats där de omöjligen kan leva ett liv så säkert och tryggt som det liv jag lever, fylls jag av lusten och viljan att göra mer än bara vara Världsförälder.

Idag höjde jag summan jag betalar som Världsförälder till det dubbla. Egentligen borde jag skänka 100 gånger summan, och mer därtill. Det skulle bli tiondet av min inkomst.

Jag höjde inte summan för att stilla mitt samvete. Jag höjde det för att jag ville, och för att jag kunde. Mitt samvete är relativt rent - jag gör vad jag för närvarande kan för de utsatta barnen i världen.

Men jag gör inte allt jag vill. Jag skulle vilja göra som kändisarna - åka till platserna, träffa barnen, krama dem, leka med dem, hjälpa till att bygga deras skolor, hålla dem i handen när de får mässlingsvaccinet. Konkret visa att det finns en till som verkligen bryr sig.

Tills jag hittat ett sätt att finansiera ett sånt företag höjer jag summan och gör lite ideell reklam för Unicef:

Bli Världsförälder idag!

/ Tille

PS
Metros Nanok Bie tipsade idag om en helt fenomenal sida: Sleep Talkin' Man. Frun som noterar allt vad maken säger på ren brittisk engelska. Och det är inte nådiga grejer han säger!

Så här in på terminen

Så här in på terminen vill jag snabbt sammanfatta mitt lilla anspråkslösa liv.

Som många av er vet försöker jag gå ner i vikt. Hittills har det inte gått så bra. Jo, under det första seriösa försöket för några år sedan, gick jag ner åtta kilo på en termin. Sedan kom jul och nyår...

Sen snart ett år tillbaka är jag med i Viktväktarna. Jag går på möten och räknar Propoints. Resultatet var bra i början och jag gick ner nästan fyra kilo på en halv termin. Sen kom sommaren...

Sen dess har motivationen - och därmed också vikten - pendlat upp och ner. Egentligen har det mest berott på mitt känsloliv, som varit påverkat av sjukdomen i skallen som jag burit på i troligtvis många år. Med de antidepressiva tabletterna, Venlafaxin, börjar jag äntligen orka med något annat än jobbet. Jag orkar ha ett liv även under min fritid.

Därmed går vikten neråt igen. Jag promenerar till och från stationerna och skolorna varje arbetsdag, och veckans mål är att även ta promenader under helgen. Jag äter mycket frukt varje dag. Hemifrån tar jag med mig två äpplen, två clementiner, en banan och en apelsin. På helgerna försöker jag laga mat. Jag blir fortfarande negativt påverkad av min andra sjukdom, min kroniska trötthet, men medicinen hjälper ganska bra.

Jobbet går bra, även om början av veckan alltid är extra jobbig för dagarna är så långa. Som längst är jag hemifrån fjorton timmar.

I svenskan pratar vi om argument. Ett bra argument ska vara övertygande, och övertygar gör man bäst genom att göra argumentet hållbart (väl grundat i fakta och citat av kända personer) och relevant (viktigt i tiden, samhället och, förstås, för ämnet). Det här ska leda till en debattävling, ProContra, där två lag möts head to head. Det ena laget är för (Pro) nånting, och det andra laget är emot (Contra).

I Kulturskolan har några nya slagverkare fått börja, medan andra hoppar av eller funderar på det. Mitt schema kommer få stuvas om en aning de närmaste veckorna, vilket alltid är lite krångligt, men förhoppningsvis ändras det till det bättre.

Fritid har jag som sagt inte så mycket av under vardagarna, och den jag har spenderar jag därför helst hemma. Det är därför jag inte heller uppdaterar bloggen så ofta. Den är privat, och jag vill därför inte publicera något under arbetstid, eller ens använda kontorsdatorn för att göra det på mina raster.

Jag har dock kommit underfund med att jag kan skriva texterna på till exempel tåget, genom att använda en analog handdator: en plånboksstor anteckningsbok med linjerade blad, hård pärm och en svart bokmärkesremsa i tyg. Så nu när jag skrivit färdigt det här ska jag äta min frukt och en dubbeldaim.

Ja, jag vet, men daimen är faktiskt inräknad i min dagliga Propointsranson. Så den kan jag njuta av. Den här daimen gör mig inte tjock!

/ Tille