Lennart Winnberg dog våren 2008. Det var hastigt, mer vet jag inte. Det känns jättejobbigt att veta att en sådan lärare, sådan inspiration, sådan glädjespridare, så ung gick bort så tidigt.
Han föddes 1949 och dog 2008. Han var stråk- och metodiklärare på Artisten (Högskolan för Scen och Musik) i Göteborg, och det var där jag mötte honom. 2005, tror jag, däromkring. Jag hade honom i just metodik för bland annat teori och gehör.
Jag har för mig att han var dyslektiker, men det hindrade honom inte från att starta skolor runt om i hela världen, inspirera och utveckla andra människor och motivera en massa elever från hela världen.
Jag saknar en inspirations- och kunskapskälla, djup nog att täcka allt behov man någonsin skulle kunna ha vad gäller metodik på många områden i musikens värld, inte bara teori och gehör. Jag saknar också en källa av glädje och motivation, en man som klarar av att nå så långt med det handikapp han hade. Handikappet var bara ett litet väggupp på en motorväg för honom. Han saktade bara in när han närmade sig det, sedan fortsatte han, utan att bekymra sig!
Jag kände inte Winnberg som person, mer än han lät påskina under lektionerna och i mötet i korridoren på Artisten, men han verkade hur skön som helst, och jag hade gärna velat kontakta honom för tips, råd och inspiration nu när jag själv börjat jobba som lärare i gehörs- och musiklära på gymnasiet. Det är en sorg att veta att han är bortgången, men det känns ändå viktigare nu än någonsin att fortsätta undervisa.
Jag tror att det var något som Lennart Winnberg önskade göra mer än något annat i hela sitt liv. Måhända har hans röst lämnat oss, men hans ord kommer alltid att leva kvar. Hans tro på musiken och musikpedagogikens möjligheter hoppas jag fortsätter smitta av sig på de som kommer ihåg honom, och för de som möter hans lärjungar!
Vila i frid, Lennart Winnberg (1949-2008)
1 kommentar:
Hösten -74 till våren -75 läste jag musikvetenskap i Göteborg, och då var vi några som hittade en kör som ABF stod bakom, den hette Kammarkören Pro Musica och ledaren var Lennart Winnberg.
Detta är nu 45 år sedan, men jag kommer ihåg vilken inspirerande körledare han var. Våren -75 så var kören upp till Dalarna under en vecka, vi åkte runt till flera olika orter och gav kör-konsert. Jag kan mycket väl förstå att han passade alldeles utmärkt bra i den musikpedagogiska rollen som han hade. Tyvärr så har jag aldrig träffat honom något mera efter det året.
MVH//Jan Grundberg
Skicka en kommentar