Första fasen av flytten är klar. Nu väntar en ganska lång period av diverse flytt, packning, resor och förhoppningsvis lite vila emellanåt.
Det gick bra att flytta bohaget till Gulleryd igår, men idag är jag fruktansvärt trött, och jag känner att jag nu under eftermiddagen tycks bli allt tröttare, trots att jag vilat.
Jag ska under tiden jag befinner mig i Gulleryd jobba med mina grejer, så att jag sorterar dem bra inför nästa omgång storflytt. En mindre flytt sker redan på lördag, då pappa har lovat hjälpa mig att flytta viktiga saker till Växjö och Emelies lägenhet. Sängen, byrån, CD-pelaren och en del andra intressanta och viktiga småsaker.
När jag och Emelie lyckats hitta en större lägenhet kommer jag flytta med resten av mina grejer, hoppas jag. Jag vill inte att grejerna är till besvär för mamma, som är så snäll när hon hyser dem.
Nej, nu orkar jag inte skriva mer. Jag är så trött att jag inte vet riktigt vart jag ska ta vägen. Det är hemskt, men väntat. Det har varit en tuff vecka och klimax nåddes igår. Det är inte kul att flytta, men anledningen till det gör det värt det.
måndag 26 januari 2009
måndag 19 januari 2009
Jobb
Hade inte tänkt skriva ett nytt inlägg utan bara uppdatera det gamla, men eftersom inlägget om examen blev så långt skriver jag ett nytt, troligtvis det sista på en vecka.
Dagarna innan jul var jag på min första riktiga arbetsintervju. Den gick så bra att om jag hade haft lite erfarenhet att stoltsera med hade jag fått jobbet. Tjänsten erbjöds som det nu var till en annan, med samma utbildning fast inklusive erfarenheten. Lika bra, säkert, eftersom jag hade fått börja jobba 7:e januari och vår redovisning kanske inte hade blivit så bra då. Dessutom hade det varit ganska slitsamt och tufft att bo och arbeta på en ort, samtidigt som jag tog studenten och flyttade från en annan ort.
För en vecka sedan, 12:e januari, var jag på min andra riktiga arbetsintervju. En intervju som tog två timmar totalt. Kulturchefen, som ledde intervjun, avslutade med att säga:
- Åk nu hem och ta din examen i lugn och ro, slappna av och bry dig inte om vad vi beslutar. Vi stör inte dig förrän du har fått ta din examen, så vänta besked om en vecka (måndag 19:e januari, that is idag).
- Hur många har sökt jobbet, om jag får fråga?
- Flera har sökt men vi har bara kallat dig.
Det var mycket, förutom att bara jag var kallad, som lutade åt att de redan anställt mig på plats, men eftersom svaret dröjde blev jag frustrerad och orolig. Jag sa då att jag ville ha besked så snart som möjligt, och det skulle inte vara några problem. Av den anledningen blev väntan tyngre.
Nästan hela arbetsdagen gick idag innan kulturchefen i Nybro, Mikael Sondered, ringde på min mobil 15.30. Efter flertalet artighetsfraser fick han äntligen fram, som om han var rädd att lägga fram det, att han och hans lärarkollegor önskade erbjuda mig jobbet i Nybro. Jag tackade i stort sett ja på stående fot, men Sondered övertygade mig (!) att sova på saken och eventuellt fira lite ikväll, och höra av sig imorgon eller på onsdag med ett definitivt svar.
Anställningen är en provanställning på sex månader, därefter sker förhandlingar om fortsatt arbete och högre lön.
Ingångslönen är för närvarande 20.500. Något jag har bett om att få förhandla om, så att jag känner att jag åtminstone haft chansen att påverka den.
Tjänsten är på 50 % slagverkslärare (trumset) på kulturskolan samt 30 % sålda slagverkstimmar (trumset) till gymnasieskolans musikprofil, totalt alltså 80 %. Lite lagom att börja med för att komma igång med yrket.
Nybro ligger 45 minuters tågresa från Växjö, vilket utgör okej pendlingsavstånd. Jag kan flytta ihop med Emelie! Hon ska kolla på en större, än den hon har nu, tvåa på Campus i dagarna, dessutom.
Arbetstiderna är flexibla och jag kan bestämma mig för vilka dagar i veckan jag jobbar. Nuvarande trumlärare drog ihop sitt schema till tre dagar (80 %), men jag väljer troligtvis att göra heldagar av fyra dagar i veckan, och sedan vara ledig tre - t.ex. mån-tors arbeta, fre-sön ledig.
Arbetet börjar efter kommunens sportlov, vilket innebär måndag vecka 9 (sista veckan i februari). Tills dess tänker jag flytta och sedan vila!!!
Det har inte sjunkit in ännu - varken det faktum att jag inte har någon skola att ansvara inför, eller att jag har fått ett jobb. Eller, för den delen, att jag är helt fri till vecka 9! Vilken start på det nya året. Och som Emelie sa, det är ändå ganska fantastiskt att jag fick det andra jobbet som jag sökte.
Och tänk - från och med vecka 9 börjar jag tjäna pengar!
Dagarna innan jul var jag på min första riktiga arbetsintervju. Den gick så bra att om jag hade haft lite erfarenhet att stoltsera med hade jag fått jobbet. Tjänsten erbjöds som det nu var till en annan, med samma utbildning fast inklusive erfarenheten. Lika bra, säkert, eftersom jag hade fått börja jobba 7:e januari och vår redovisning kanske inte hade blivit så bra då. Dessutom hade det varit ganska slitsamt och tufft att bo och arbeta på en ort, samtidigt som jag tog studenten och flyttade från en annan ort.
För en vecka sedan, 12:e januari, var jag på min andra riktiga arbetsintervju. En intervju som tog två timmar totalt. Kulturchefen, som ledde intervjun, avslutade med att säga:
- Åk nu hem och ta din examen i lugn och ro, slappna av och bry dig inte om vad vi beslutar. Vi stör inte dig förrän du har fått ta din examen, så vänta besked om en vecka (måndag 19:e januari, that is idag).
- Hur många har sökt jobbet, om jag får fråga?
- Flera har sökt men vi har bara kallat dig.
Det var mycket, förutom att bara jag var kallad, som lutade åt att de redan anställt mig på plats, men eftersom svaret dröjde blev jag frustrerad och orolig. Jag sa då att jag ville ha besked så snart som möjligt, och det skulle inte vara några problem. Av den anledningen blev väntan tyngre.
Nästan hela arbetsdagen gick idag innan kulturchefen i Nybro, Mikael Sondered, ringde på min mobil 15.30. Efter flertalet artighetsfraser fick han äntligen fram, som om han var rädd att lägga fram det, att han och hans lärarkollegor önskade erbjuda mig jobbet i Nybro. Jag tackade i stort sett ja på stående fot, men Sondered övertygade mig (!) att sova på saken och eventuellt fira lite ikväll, och höra av sig imorgon eller på onsdag med ett definitivt svar.
Anställningen är en provanställning på sex månader, därefter sker förhandlingar om fortsatt arbete och högre lön.Ingångslönen är för närvarande 20.500. Något jag har bett om att få förhandla om, så att jag känner att jag åtminstone haft chansen att påverka den.
Tjänsten är på 50 % slagverkslärare (trumset) på kulturskolan samt 30 % sålda slagverkstimmar (trumset) till gymnasieskolans musikprofil, totalt alltså 80 %. Lite lagom att börja med för att komma igång med yrket.
Nybro ligger 45 minuters tågresa från Växjö, vilket utgör okej pendlingsavstånd. Jag kan flytta ihop med Emelie! Hon ska kolla på en större, än den hon har nu, tvåa på Campus i dagarna, dessutom.
Arbetstiderna är flexibla och jag kan bestämma mig för vilka dagar i veckan jag jobbar. Nuvarande trumlärare drog ihop sitt schema till tre dagar (80 %), men jag väljer troligtvis att göra heldagar av fyra dagar i veckan, och sedan vara ledig tre - t.ex. mån-tors arbeta, fre-sön ledig.
Arbetet börjar efter kommunens sportlov, vilket innebär måndag vecka 9 (sista veckan i februari). Tills dess tänker jag flytta och sedan vila!!!
Det har inte sjunkit in ännu - varken det faktum att jag inte har någon skola att ansvara inför, eller att jag har fått ett jobb. Eller, för den delen, att jag är helt fri till vecka 9! Vilken start på det nya året. Och som Emelie sa, det är ändå ganska fantastiskt att jag fick det andra jobbet som jag sökte.
Och tänk - från och med vecka 9 börjar jag tjäna pengar!
söndag 18 januari 2009
EXAMEN
DEN 16:e JANUARI 2009 TOG JAG LÄRAREXAMEN.
JAG ÄR NU EXAMINERAD GYMNASIELÄRARE I SVENSKA OCH MUSIK.
Det har varit en ganska jobbig avslutande vecka. Inte så att jag haft mycket att göra, utan jag har mest bara varit så otroligt trött nu den sista tiden.
Jag har inte riktigt kunnat njuta av min examen än, och jag har väl inte heller riktigt förstått vad som hänt. Imorgon är det måndag, och det är första veckan vid Göteborgs Universitet för väldigt många människor. För min del är det den första veckan i resten av mitt liv.
Jag har varit en fånge i elevernas och studenternas värld sedan jag började förskolan 1986 (jag har för mig att jag gick två år i förskola innan jag började skolan, vilket jag med säkerhet gjorde 1988, sju år gammal, med en lite drygt halvårsgammal lillebror hemma i Ryd, Gislaved).
Augusti 1986. Eller augusti 1988, om man man räknar bort förskolan. Till januari 2009. Minus ett år av fabriksarbete mellan studenten 2000 och folkhögskolestarten 2001.
Nästan 20 år. Det är mer än två tredjedelar av mitt liv. I mars 2009 fyller jag 28 år. 70 % av mitt liv har jag gått i skolan. 78 % (22 år) om jag räknar med förskolan.
Eftergymnasiala studier räknar jag till 7 ½ år. Två år folkhögskola, 5 ½ år universitet.
Det är hiskeliga summor i år räknat. Ändå är det bara det sista året, eller kanske bara det sista halvåret, som jag känt att jag är redo för arbetslivet, att jag har vad som krävs för nästa del av mitt liv. Kanske det varit psykologiskt, jag har sett slutet av tunneln och förberett mig mentalt på vad som kommer efter mina studier - oberoende i form av ett arbete i det yrke jag utbildat mig för och haft som mål sedan högstadiet. Lärare. Sedan gymnasiet. Lärare i musik. Sedan folkhögskolan. Lärare i musik och svenska. Sedan universitetet. Gymnasielärare i musik och svenska.
På examenshögtiden i fredags berättade rektorn vid Göteborgs universitet och ordförande för SLUG (Utbildningsvetenskapliga studentkåren vid Göteborgs universitet) att vad som hörs i media om hur dålig lärarutbildningen är, i Sverige i allmänhet och Göteborg i synnerhet, är bara en bråkdel av rösterna som egentligen finns inom lärarutbildningen och i skolan.
80-85 % är positiva eller mycket positiva till skolans resultat jämfört internationellt och även lärarutbildningen. 80-85 %. Jag är en av dem som ofta har tänkt att jag egentligen fått en bra utbildning, men som påverkats av de negativa rösterna, som är de som har hörts. Och det är väl klart - det är mycket roligare och mer läsvärt i tidningarna att läsa om kritik - så länge det inte berör en själv.
Samtidigt har jag ofta tänkt att om mina klasskamrater, att utbildningen och framförallt VFU:n (VerksamhetsFörlagda Utbildningen) är vad man gör det till. Jag har ofta fått ta egna initiativ om jag har velat något - t.ex. byta verksamhetsområde. Och om jag inte velat eller orkat har jag inte egentligen räknat med GU ska hjälpa mig, särskilt inte om jag inte har sagt något.
Det jag sagt till om har jag fått hjälp med, så gott de kunnat med den summan studenter och verksamhetsområden som GU har. Jag har full förståelse för svårigheten att få ihop allt, och det är tråkigt när en och samma student ofta råkar ut för organisationsproblem. Väldigt många råkar ut för det, men de allra flesta är nöjda! 80-85 %, för att vara "exakt".
Examensdagen firades på följande sätt: 16.00 Examenshögtid för studenter och anhöriga med långa och fina tal och fin musik. Jag har bara lite att klaga på: det var lite för högtravande i början, som om de var tvungna att övertyga studenterna och deras anhöriga att de valt rätt yrke. Sångerskan som sjöng hade en personlig stil som inte riktigt var utvecklad till det bättre än. Hon sjöng fantastiskt fint, men hennes uttal lät som om hon kommit från tandläkaren och bedövningen inte riktigt släppt än. Det var stundtals en aning falskt mellan henne och gitarristen som ibland sjöng stämmor. Slutligen var jag lite tveksam till låtvalen, som var ganska deprimerande sånger. "Fix you" är väldigt fin, men ganska sorglig, och något om att förlora vänner m.m. Inte så kul att höra på en examensdag som ska vara kul och positiv.
Efter högtiden, där jag fick chansen att hälsa på några av dem som blivit riktigt goda vänner på slutet - Magnus, förstås, Kristoffer och Toomas, t.ex - gick jag och Emelie till Valand, varifrån vi tog en buss till Olivedalsgatan. Sedan promenerade vi upp för Nordenskiöldsgatan till Pasta Haus, där vi åt billig och god pasta samt en fantastiskt god dessert tills vi båda storknade. Jag var tvungen att gå sakta därifrån med värkande mage, men det var det värt. Mm, mumsigt!
Därefter tog vi oss med spårvagn till Grönsakstorget och gick till Biopalatset därifrån. Där såg vi Benjamin Buttons otroliga liv (IMDB: The curious case of Benjamin Button, 2008. Officiell hemsida.). En av de skönaste påminnelser av det viktiga i livet jag sett på mycket länge. Kort sagt om filmen: Benjamin Button föds 1918 med ett spädbarns storlek men med en åldrings kropp. Därefter åldras han baklänges. Benjamin Button spelas av Brad Pitt (som vanligt helt fenomenal i sin rolltolkning och inlevelse) medan hans egentligen enda och största förälskelse Daisy spelas av en fantastisk Cate Blanchett. Filmen berättar om vad som skulle kunna tänkas vara värt att veta om livet, och personligen anser jag att om man vågar se filmen, som berör en starkt, kommer man få ut mycket, om man öppnar sina sinnen. Rätt och fel går alltid att diskutera, och trovärdigheten går också att ifrågasätta. Men frågan är om det är rätt att göra det i det här fallet. Jag tror att man missar det väsentliga i så fall.
Se filmen, kort och gott. Den är bra, väsentlig och viktig.
Förhoppningsvis gör jag en kort uppdatering av det här inlägget i morgon. Jag hoppas då få veta om jag fått jobbet i Nybro, vilket kulturchefen inte låtit mig veta under veckan, vilket han i stort sett lovade. Det är jobbigt att någon tror att man vill gå omkring och inte veta hur framtiden blir. Jag kan i stort sett inte fatta några som helst avgörande beslut förrän jag vet. Men imorgon hoppas jag han ringer.
Från och med tisdag den 20:e januari 2009 har jag inget bredband i Göteborg längre, och jag måste vara kvar och flyttpacka. Det innebär att jag troligtvis inte skriver några fler längre inlägg förrän i vecka 5. Men å andra sidan skrev jag inte särskilt mycket den här veckan heller.
Hoppas ni orkat och hunnit läsa igenom allt jag skrivit här, även om det blev väldigt mycket mer än jag tänkt.
Idag ska jag diska och börja flyttpacka på allvar. Hoppas jag kan disciplinera mig.
JAG ÄR NU EXAMINERAD GYMNASIELÄRARE I SVENSKA OCH MUSIK.
Det har varit en ganska jobbig avslutande vecka. Inte så att jag haft mycket att göra, utan jag har mest bara varit så otroligt trött nu den sista tiden.
Jag har inte riktigt kunnat njuta av min examen än, och jag har väl inte heller riktigt förstått vad som hänt. Imorgon är det måndag, och det är första veckan vid Göteborgs Universitet för väldigt många människor. För min del är det den första veckan i resten av mitt liv.
Jag har varit en fånge i elevernas och studenternas värld sedan jag började förskolan 1986 (jag har för mig att jag gick två år i förskola innan jag började skolan, vilket jag med säkerhet gjorde 1988, sju år gammal, med en lite drygt halvårsgammal lillebror hemma i Ryd, Gislaved).
Augusti 1986. Eller augusti 1988, om man man räknar bort förskolan. Till januari 2009. Minus ett år av fabriksarbete mellan studenten 2000 och folkhögskolestarten 2001.
Nästan 20 år. Det är mer än två tredjedelar av mitt liv. I mars 2009 fyller jag 28 år. 70 % av mitt liv har jag gått i skolan. 78 % (22 år) om jag räknar med förskolan.
Eftergymnasiala studier räknar jag till 7 ½ år. Två år folkhögskola, 5 ½ år universitet.
Det är hiskeliga summor i år räknat. Ändå är det bara det sista året, eller kanske bara det sista halvåret, som jag känt att jag är redo för arbetslivet, att jag har vad som krävs för nästa del av mitt liv. Kanske det varit psykologiskt, jag har sett slutet av tunneln och förberett mig mentalt på vad som kommer efter mina studier - oberoende i form av ett arbete i det yrke jag utbildat mig för och haft som mål sedan högstadiet. Lärare. Sedan gymnasiet. Lärare i musik. Sedan folkhögskolan. Lärare i musik och svenska. Sedan universitetet. Gymnasielärare i musik och svenska.
På examenshögtiden i fredags berättade rektorn vid Göteborgs universitet och ordförande för SLUG (Utbildningsvetenskapliga studentkåren vid Göteborgs universitet) att vad som hörs i media om hur dålig lärarutbildningen är, i Sverige i allmänhet och Göteborg i synnerhet, är bara en bråkdel av rösterna som egentligen finns inom lärarutbildningen och i skolan.
80-85 % är positiva eller mycket positiva till skolans resultat jämfört internationellt och även lärarutbildningen. 80-85 %. Jag är en av dem som ofta har tänkt att jag egentligen fått en bra utbildning, men som påverkats av de negativa rösterna, som är de som har hörts. Och det är väl klart - det är mycket roligare och mer läsvärt i tidningarna att läsa om kritik - så länge det inte berör en själv.
Samtidigt har jag ofta tänkt att om mina klasskamrater, att utbildningen och framförallt VFU:n (VerksamhetsFörlagda Utbildningen) är vad man gör det till. Jag har ofta fått ta egna initiativ om jag har velat något - t.ex. byta verksamhetsområde. Och om jag inte velat eller orkat har jag inte egentligen räknat med GU ska hjälpa mig, särskilt inte om jag inte har sagt något.
Det jag sagt till om har jag fått hjälp med, så gott de kunnat med den summan studenter och verksamhetsområden som GU har. Jag har full förståelse för svårigheten att få ihop allt, och det är tråkigt när en och samma student ofta råkar ut för organisationsproblem. Väldigt många råkar ut för det, men de allra flesta är nöjda! 80-85 %, för att vara "exakt".
Examensdagen firades på följande sätt: 16.00 Examenshögtid för studenter och anhöriga med långa och fina tal och fin musik. Jag har bara lite att klaga på: det var lite för högtravande i början, som om de var tvungna att övertyga studenterna och deras anhöriga att de valt rätt yrke. Sångerskan som sjöng hade en personlig stil som inte riktigt var utvecklad till det bättre än. Hon sjöng fantastiskt fint, men hennes uttal lät som om hon kommit från tandläkaren och bedövningen inte riktigt släppt än. Det var stundtals en aning falskt mellan henne och gitarristen som ibland sjöng stämmor. Slutligen var jag lite tveksam till låtvalen, som var ganska deprimerande sånger. "Fix you" är väldigt fin, men ganska sorglig, och något om att förlora vänner m.m. Inte så kul att höra på en examensdag som ska vara kul och positiv.
Efter högtiden, där jag fick chansen att hälsa på några av dem som blivit riktigt goda vänner på slutet - Magnus, förstås, Kristoffer och Toomas, t.ex - gick jag och Emelie till Valand, varifrån vi tog en buss till Olivedalsgatan. Sedan promenerade vi upp för Nordenskiöldsgatan till Pasta Haus, där vi åt billig och god pasta samt en fantastiskt god dessert tills vi båda storknade. Jag var tvungen att gå sakta därifrån med värkande mage, men det var det värt. Mm, mumsigt!
Därefter tog vi oss med spårvagn till Grönsakstorget och gick till Biopalatset därifrån. Där såg vi Benjamin Buttons otroliga liv (IMDB: The curious case of Benjamin Button, 2008. Officiell hemsida.). En av de skönaste påminnelser av det viktiga i livet jag sett på mycket länge. Kort sagt om filmen: Benjamin Button föds 1918 med ett spädbarns storlek men med en åldrings kropp. Därefter åldras han baklänges. Benjamin Button spelas av Brad Pitt (som vanligt helt fenomenal i sin rolltolkning och inlevelse) medan hans egentligen enda och största förälskelse Daisy spelas av en fantastisk Cate Blanchett. Filmen berättar om vad som skulle kunna tänkas vara värt att veta om livet, och personligen anser jag att om man vågar se filmen, som berör en starkt, kommer man få ut mycket, om man öppnar sina sinnen. Rätt och fel går alltid att diskutera, och trovärdigheten går också att ifrågasätta. Men frågan är om det är rätt att göra det i det här fallet. Jag tror att man missar det väsentliga i så fall.
Se filmen, kort och gott. Den är bra, väsentlig och viktig.
Förhoppningsvis gör jag en kort uppdatering av det här inlägget i morgon. Jag hoppas då få veta om jag fått jobbet i Nybro, vilket kulturchefen inte låtit mig veta under veckan, vilket han i stort sett lovade. Det är jobbigt att någon tror att man vill gå omkring och inte veta hur framtiden blir. Jag kan i stort sett inte fatta några som helst avgörande beslut förrän jag vet. Men imorgon hoppas jag han ringer.
Från och med tisdag den 20:e januari 2009 har jag inget bredband i Göteborg längre, och jag måste vara kvar och flyttpacka. Det innebär att jag troligtvis inte skriver några fler längre inlägg förrän i vecka 5. Men å andra sidan skrev jag inte särskilt mycket den här veckan heller.
Hoppas ni orkat och hunnit läsa igenom allt jag skrivit här, även om det blev väldigt mycket mer än jag tänkt.
Idag ska jag diska och börja flyttpacka på allvar. Hoppas jag kan disciplinera mig.
lördag 10 januari 2009
Frisk men trött
Jag mår bättre. Jag är fortfarande ganska seg, men nu orkar jag röra mig igen. Vinterkräksjukan har lång återhämtningstid. Sådant är jag dock ganska van vid.
Mia: hoppas din pappa mår bättre nu. Det lät hemskt att behöva tillbringa julhelgen på akuten. Själv var jag rädd att min mormor och morfar (85 resp 90 år gamla) skulle få magsjuka, men de verkar ha klarat sig, tack och lov.
Nu är det dags för nästa hot: influensa. Hoppas man inte får den som grädde på moset, särskilt inte inför nästa vecka, med anställningsintervju, slutredovisning och examenshögtider.
Idag ska jag till Jannike och jobba på vår redovisning. Carina blev magsjuk under natten, och David befinner sig i Uppsala. Men det kommer säkert gå hur fint som helst.
Alltså händer följande den närmaste tiden:
Söndag 11e januari: resa till Växjö
Måndag 12e januari: resa till Nybro. Anställningsintervju. Resa till Göteborg via Växjö. Emelie följer med från Växjö. YES!
Tisdag 13e januari: en dag på stan med Emelie. Hämta bananlådor hos Magnus.
Onsdag 14e januari: redovisningsdag.
Torsdag 15e januari: ledig dag. Emelie hjälper mig att flyttpacka.
Fredag 16e januari: examenshögtid på eftermiddagen. Jag och Emelie firar min examen med middag på stan.
Helgen: Emelie åker tillbaka till Växjö. Buhuu!
Vecka 4: jag flyttpackar. Fika med Magnus. Lillebror Samuel fyller 21 25e januari. Storflytt samma dag.
Därefter: återstår att se...
Mia: hoppas din pappa mår bättre nu. Det lät hemskt att behöva tillbringa julhelgen på akuten. Själv var jag rädd att min mormor och morfar (85 resp 90 år gamla) skulle få magsjuka, men de verkar ha klarat sig, tack och lov.
Nu är det dags för nästa hot: influensa. Hoppas man inte får den som grädde på moset, särskilt inte inför nästa vecka, med anställningsintervju, slutredovisning och examenshögtider.
Idag ska jag till Jannike och jobba på vår redovisning. Carina blev magsjuk under natten, och David befinner sig i Uppsala. Men det kommer säkert gå hur fint som helst.
Alltså händer följande den närmaste tiden:
Söndag 11e januari: resa till Växjö
Måndag 12e januari: resa till Nybro. Anställningsintervju. Resa till Göteborg via Växjö. Emelie följer med från Växjö. YES!
Tisdag 13e januari: en dag på stan med Emelie. Hämta bananlådor hos Magnus.
Onsdag 14e januari: redovisningsdag.
Torsdag 15e januari: ledig dag. Emelie hjälper mig att flyttpacka.
Fredag 16e januari: examenshögtid på eftermiddagen. Jag och Emelie firar min examen med middag på stan.
Helgen: Emelie åker tillbaka till Växjö. Buhuu!
Vecka 4: jag flyttpackar. Fika med Magnus. Lillebror Samuel fyller 21 25e januari. Storflytt samma dag.
Därefter: återstår att se...
tisdag 6 januari 2009
Vinterkräksjuka
VARNING FÖR OBEHAGLIGT INNEHÅLL!
Att åka tillbaka tidigare till Göteborg för att förbereda redovisningen nästa vecka sket sig. Bland annat. Bokstavligt talat.
Ursäkta språket, men Vinterkräksjukan är ganska äcklig, faktiskt. Och kl 2.05, 3.05, 4.05, 5.05, 6.00, 6.30 och ca 7.00 natten mellan 4e och 5e januari befann jag mig på toaletten. Mer behöver jag väl knappast säga?
Men själva uppkastandet är egentligen inte det värsta. Det är återhämtningen efteråt som är riktigt jobbig, eftersom det tar sådan tid.
Kroppen tar sådan stryk av att försöka få upp sådant som inte finns. Jag säger bara: galla! Sedan säger jag: träningsvärk och spänningshuvudvärk.
Jag låg till sängs hela dagen igår, och tittade på tv eller sov på värktablett. Orkade inte gå till köket och fixa te eller äpple. Jag hade vatten och en banan att skrapa under hela dagen. Att gå till köket är en promenad på 3 meter, ca. Det var jobbigt nog att ta sig från sängen till toaletten, mindre än halva avståndet till köket.
Förutom att det hade varit ganska skönt att få hjälp med påfyllnad av vatten och lite ompyssling, så var det ganska skönt att vara ensam. Jag tycker inte om att smitta andra, särskilt inte om det är något så jobbigt som Vinterkräksjuka. Fast, det är klart, jag hann smitta både lillebror och mamma. De kräktes också under gårdagen.
Jag hoppas att inga fler från festen i fredags drabbades, men hör vi inte fler rapporter nu borde det ha gått obemärkt förbi.
Det var första gången på sex år som jag hade magsjuka. Förra gången ledde det till att min ME/CFS bröt ut på allvar. Därför har jag alltid varit orolig för att få magsjuka igen. Men den här gången är jag nog bättre rustad. Jag har fått diagnosen och vet att jag måste ta det lugnt oavsett om jag är frisk eller sjuk.
Det är alltid fel tillfälle att bli magsjuk, men det finns mer eller mindre dåliga tillfällen. Det här får jag väl ändå säga var ett mindre dåligt tillfälle, ändå. Så jag tar det med ro.
Ta hand om er, och skulle ni få magsjuka - krya på er! Det är det enda jag kan säga.
Att åka tillbaka tidigare till Göteborg för att förbereda redovisningen nästa vecka sket sig. Bland annat. Bokstavligt talat.
Ursäkta språket, men Vinterkräksjukan är ganska äcklig, faktiskt. Och kl 2.05, 3.05, 4.05, 5.05, 6.00, 6.30 och ca 7.00 natten mellan 4e och 5e januari befann jag mig på toaletten. Mer behöver jag väl knappast säga?
Men själva uppkastandet är egentligen inte det värsta. Det är återhämtningen efteråt som är riktigt jobbig, eftersom det tar sådan tid.
Kroppen tar sådan stryk av att försöka få upp sådant som inte finns. Jag säger bara: galla! Sedan säger jag: träningsvärk och spänningshuvudvärk.
Jag låg till sängs hela dagen igår, och tittade på tv eller sov på värktablett. Orkade inte gå till köket och fixa te eller äpple. Jag hade vatten och en banan att skrapa under hela dagen. Att gå till köket är en promenad på 3 meter, ca. Det var jobbigt nog att ta sig från sängen till toaletten, mindre än halva avståndet till köket.
Förutom att det hade varit ganska skönt att få hjälp med påfyllnad av vatten och lite ompyssling, så var det ganska skönt att vara ensam. Jag tycker inte om att smitta andra, särskilt inte om det är något så jobbigt som Vinterkräksjuka. Fast, det är klart, jag hann smitta både lillebror och mamma. De kräktes också under gårdagen.
Jag hoppas att inga fler från festen i fredags drabbades, men hör vi inte fler rapporter nu borde det ha gått obemärkt förbi.
Det var första gången på sex år som jag hade magsjuka. Förra gången ledde det till att min ME/CFS bröt ut på allvar. Därför har jag alltid varit orolig för att få magsjuka igen. Men den här gången är jag nog bättre rustad. Jag har fått diagnosen och vet att jag måste ta det lugnt oavsett om jag är frisk eller sjuk.
Det är alltid fel tillfälle att bli magsjuk, men det finns mer eller mindre dåliga tillfällen. Det här får jag väl ändå säga var ett mindre dåligt tillfälle, ändå. Så jag tar det med ro.
Ta hand om er, och skulle ni få magsjuka - krya på er! Det är det enda jag kan säga.
lördag 3 januari 2009
Nytt år och skridskor
God fortsättning på det nya året!
Mitt år har startat bra. För det första fick jag tillbringa tolvslaget med min älskade Emelie, och se fina fyrverkerier över Borås stad från Brämhult. Stackars Kirsti (uttalas Kishti), Emelies syster och mans hund, var så panikslagen över alla fyrverkerier att hon kissade på sig i Emelies föräldras sovrum. Hon har haft mycket svårt för att vara ute i Brämhult medan de smällt fyrverkerier där.
Fick skjuts av Emelie och hennes mamma till Nissafors igår, 2a januari. Sen åkte Emelie och mamman vidare till Växjö.
Igår, den 2a januari 2009, fyllde min morfar, Martin Magnusson, 90 år! Den 16e januari 2009 fyller min mormor, Eva Magnusson, 85 år. De firades igår med pompa och ståt med en överraskningsfest. Inbjudna var en del släktingar som ordnade festen, och en massa goda vänner till Eva och Martin. Det bjöds på smörgåstårta, kaffe och chokladkaka, samt diktläsning och musik. Det hela var mycket lyckat, och alla hade tårar i ögonen av tacksamhet flera gånger under kvällen. Min mormor och morfar är underbara människor, och det märks på de fantastiska tal, dikter och spontana ord som forsade fram från alla håll under kvällen.
Och jag är så fantastiskt tacksam mot mina morföräldrar. De har verkligen betytt jättemycket för mig, och gör det fortfarande, förhoppningsvis många år till.
Jag stannade över natt hos min bror, svägerska och brorson. Fabian var förkyld men på bättringsvägen, men tyvärr insjuknade Monika i en kraftig magsjuka under natten. Jag knackar på mitt huvud (tar i trä) och äter vitpepparkorn, så jag hoppas jag klarar mig.
Idag har jag åkt skridskor i Gräfthult med mina bröder och tre barndomskompisar till oss. Jag var minst och svagast, samt mest ovan vid skridskor och klubba, så även om vi hela tiden bytte lag var jag alltid med i det förlorande laget. Visst svider det lite, man känner sig lite skyldig och sämre, men det var ganska kul i övrigt. Jag blev i alla fall lite bättre mot slutet, när jag inte blev panikslagen varje gång bandybollen kom en meter ifrån mig :)
Jag känner att jag kommer få världens träningsvärk av det här, men det är ju tecken på att man faktiskt rört på sig ordentligt. Ikväll ska jag ta det lugnt, och imorgon åker jag kanske tillbaka till Göteborg. Det är dags att sikta in sig på 12e, 14e och 16e januari: anställningsintervju, slutredovisning och examenshögtid. Efter det är det bara anmälan till Arbetsförmedlingen och A-kassan jag behöver tänka på.
Nu ska jag umgås med min brorson lite till innan de åker hem till Nissafors.
Mitt år har startat bra. För det första fick jag tillbringa tolvslaget med min älskade Emelie, och se fina fyrverkerier över Borås stad från Brämhult. Stackars Kirsti (uttalas Kishti), Emelies syster och mans hund, var så panikslagen över alla fyrverkerier att hon kissade på sig i Emelies föräldras sovrum. Hon har haft mycket svårt för att vara ute i Brämhult medan de smällt fyrverkerier där.
Fick skjuts av Emelie och hennes mamma till Nissafors igår, 2a januari. Sen åkte Emelie och mamman vidare till Växjö.
Igår, den 2a januari 2009, fyllde min morfar, Martin Magnusson, 90 år! Den 16e januari 2009 fyller min mormor, Eva Magnusson, 85 år. De firades igår med pompa och ståt med en överraskningsfest. Inbjudna var en del släktingar som ordnade festen, och en massa goda vänner till Eva och Martin. Det bjöds på smörgåstårta, kaffe och chokladkaka, samt diktläsning och musik. Det hela var mycket lyckat, och alla hade tårar i ögonen av tacksamhet flera gånger under kvällen. Min mormor och morfar är underbara människor, och det märks på de fantastiska tal, dikter och spontana ord som forsade fram från alla håll under kvällen.
Och jag är så fantastiskt tacksam mot mina morföräldrar. De har verkligen betytt jättemycket för mig, och gör det fortfarande, förhoppningsvis många år till.
Jag stannade över natt hos min bror, svägerska och brorson. Fabian var förkyld men på bättringsvägen, men tyvärr insjuknade Monika i en kraftig magsjuka under natten. Jag knackar på mitt huvud (tar i trä) och äter vitpepparkorn, så jag hoppas jag klarar mig.
Idag har jag åkt skridskor i Gräfthult med mina bröder och tre barndomskompisar till oss. Jag var minst och svagast, samt mest ovan vid skridskor och klubba, så även om vi hela tiden bytte lag var jag alltid med i det förlorande laget. Visst svider det lite, man känner sig lite skyldig och sämre, men det var ganska kul i övrigt. Jag blev i alla fall lite bättre mot slutet, när jag inte blev panikslagen varje gång bandybollen kom en meter ifrån mig :)
Jag känner att jag kommer få världens träningsvärk av det här, men det är ju tecken på att man faktiskt rört på sig ordentligt. Ikväll ska jag ta det lugnt, och imorgon åker jag kanske tillbaka till Göteborg. Det är dags att sikta in sig på 12e, 14e och 16e januari: anställningsintervju, slutredovisning och examenshögtid. Efter det är det bara anmälan till Arbetsförmedlingen och A-kassan jag behöver tänka på.
Nu ska jag umgås med min brorson lite till innan de åker hem till Nissafors.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
Elvisthecomic.se
Hur mycket är en kvinna värd? (Ser du inte vad det står? Kommentera i ett blogginlägg!)