Reflektioner över loop - frilanskursen

När jag undersökte mina kundsegment hittade jag följande:

1. Kyrkan
- Kyrkoherden
- Prästen
- Kantorn

2. Orkestern
- Orkesterledaren / föreningens ordförande
- Styrelsemedlemmarna
- Dirigenten
- Musikerna

3. Privatelever
- Nybörjare
- Amatörer
- Avancerade

Jag har skrivit hypoteser om nästan alla kundsegment, med fokus på beslutsfattarna. Eftersom jag är ny på att loopa har jag dock fokuserat på två segment: kyrkans kantorer och orkesterns beslutsfattare. Av dessa två har jag fått bra svar från två kantorer, samt pratat allmänt med ytterligare en kantor samt en orkesterordförande.

Orkesterordförande har beskrivit deras långsiktiga mål att "lära" publiken att lyssna och ta till sig ny musik. Orkestern är en symfoniorkester, som för tillfället alltid har gästdirigenter. De har en tillfällig lösning, nämligen ett samarbete med en kompositör, och deras behov är ny musik som inte är för svår att ta till sig för publiken, till exempel musik som är som längst i tid 7-8 minuter. Jag har skrivit ett verk på beställning från denna orkester, ett verk som blivit 15 minuter långt, och önskemålet från ordförande är att jag kortar ner det, gärna med hälften. Något som för mig som kompositör, då jag redan skrivit verket (som är väldigt personligt, eftersom det är tillägnat min mormor, som somnade in sommaren 2011), är väldigt svårt och jobbigt. Här måste jag vara mycket noga med vad jag faktiskt bestämmer mig för - ska jag våga stå för hela verket och vägra korta ner det, och i och med det riskera framtida samarbete med orkestern, eller ska jag gå emot mig själv och kapa ett personligt verk för att öka chansen att få skriva mer för orkestern. Jag har själv vuxit upp med orkestern, och det är många som känner mig i och runt orkestern, men det är ingen garanti för att få skriva igen för orkestern. Tyvärr. Det finns för- och nackdelar med båda alternativen, något som jag dock inte kommer gå in på vidare i detta blogginlägg.

Istället går jag vidare i min reflektion, och tänker kort beskriva vad jag fått ut av kantorn jag pratat med, men som jag inte rakt ut frågat om problem och behov. Kantorn, som jag även känner privat, har hört av sig till mig för att få mig att spela på en musikgudstjänst i sommar. Givetvis har jag då frågat om vad de är ute efter, och sommartemat är förstås självklart. Problem kan finnas med utrustning, och jag har gett råd och tips om vad de behöver, och sagt att om de har svårt att fixa det själva kan jag hjälpa till med det, till exempel högtalare till elpiano, eller till och med elpiano. Kantorn själv upplevde själva bokningen av musiker svår, eftersom hon inte tidigare gjort det. Min erfarenhet av spelningar och vad som kan behövas och vad som behöver kollas upp är då kritisk. Även vad jag kan ta betalt av en församling är viktig att ha koll på, så att kantorn inte känner sig lurad. Här behöver jag ta kontakt med andra musiker för att höra med dem vad de tar betalt, så att jag kan hänvisa till vad musiker kostar. Det handlar framförallt om trovärdighet, både gentemot mig som musiker, och gentemot kunden, för att denne ska känna att hon inte får sin arbetsgivare att betala för mycket.

Så till de svar jag fått av kantorer som jag rakt ställt frågan till: vad är ditt största problem, och vad är ditt största behov?

Jag trodde jag visste att ekonomin skulle vara det största problemet, även om jag nämnde vad som faktiskt verkar vara det största problemet för en kantor: tid. Tid att öva, och tid på det egna instrumentet, nämligen orgeln. För den ena är det hög beläggning i kyrkan som gör att hon inte kan öva, och för den andra handlar det om att kyrkan håller på att bli en, med hans ord, "papperstiger". "Vi kyrkomusiker ägnar nuförtiden allt mera av vår arbetstid åt sammanträden, pappersvändande, planering, utvärdering, målskrivning, kontrakts- stifts- och pastoratsamlingar mm istället för att ägan oss åt att utöva musik", skriver han.

Båda har ett stort behov av att få spela mer orgel. Den ena behöver få tid och möjlighet att öva mer och förbereda sig. Hon skriver att hon ibland kan "sakna förståelsen från arbetskamrater eftersom ingen annan i mitt arbetslag är musiker och därmed inte till fullo förstå hur det funkar att arbeta som musiker. Det hade ibland bara känts skönt att få förståelse när man säger att man har mycket jobb". Den manliga kollegarn uttrycker också ett behov av att få spela mer, till exempel genom att få ge orgelkonserter oftare, samt att få sluta administrera och dirigera.

Den senare har även ett behov av en meningsfull fritid. Han skriver: "Ibland känns det som om jag i viss mån skulle vara 'livegen', såtillvida att jag ibland känner att jag inte sedan länge har haft möjligheten att 'styra' över mitt eget liv. Det är alltid 'någon annan' som vill att jag ska utföra något, i stället för det som jag personligen skulle vilja ta min tid i anspråk för. Förr i världen så fanns mobiltelefonen med alltid, numera ligger den inne på köksbordet när jag är ledig och är ute 'på gården'..." Nämnas kan att den senare har varit sjukskriven för utbrändhet.

Slutligen har den manliga kollegan även uttryckt ett önskemål om att musiken i kyrkan helt ska vara sakral, inte profan. "Allt vad vi gör i kyrkan är en gudstjänst, d. v. s. människors tjänst åt och inför Gud! (...) Det som inte kan motiveras som en gudstjänst anser jag att vi inte heller ska göra i kyrkan". Han beskriver även ett behov av att kyrkan ska återgå till centringen kring gudstjänsterna på söndagar, "d. v. s. människors gemensamma tjänst åt och inför Gud. 'Vardagsarbete' är väl gott och väl, men flyttar fokus från det som är det centrala och egentligen nödvändiga, nämligen människors möte med Gud i församlingens gemensamma gudstjänst".

Det den manliga kantorn uttrycker här är något jag trodde var prästers och kyrkoherdars största behov, nämligen att få människor till kyrkan och fylla kyrkbänkarna, för kantorn särskilt på söndagar.

För att summera kantorns problem och behov, så handlar det största problemet för båda kantorerna om brist på tid att få spela på sitt instrument, vare sig det handlar om att öva och förbereda sig, eller om det handlar om att själv få spela konserter. Behovet är liknande, att få förståelse för hur det är att jobba som musiker, att få spela mer, och att all musik som spelas i kyrkan är en del av gudstjänsten.

Har du mina hypoteser gällande framförallt kantorn och till viss del orkesterledaren infriats eller grusats? Till stor del gissade jag rätt - brist på tid är det största problemet för kantorn, och även om jag gissade på att den ekonomiska situationen skulle vara det största problemet var tiden en av mina hypoteser. Jag nämnde även i min hypotes att sakral orgelmusik är ett behov hos kantorn, och den manliga kantorn nämner att han har ett behov av att dels få spela mer själv, dels att allt i kyrkan kan motiveras som en gudstjänst, "människors tjänst åt och inför Gud". Det tror jag även hans kvinnliga kollega, och övriga kantorer, instämmer med. Detta kan låta som en självklarhet, att all musik i kyrkans rum är motiverad som åtminstone delvis sakral, men som den manliga kantorn även nämner, att låtar som innehåller textraderna "det ska va gott å leva, annars kan det kvitta" och "där bränner jag mitt brännvin själv" inte tillhör kyrkorummet eller gudstjänsten. Han nämner det i samband med en begravning, och även om jag kan hålla med honom om att vissa textrader kan vara olämpliga i ett kyrkorum och i vissa sammanhang, är jag mån om att de anhöriga ska få bestämma vad som spelas. Det är trots allt de som kände personen, inklusive vad som passar som musik vid dennes begravning. Jag kommer troligtvis fortsätta loopa den aktuella kantorn om profan musik som kan tolkas som sakral, till exempel Björn Skifs Håll mitt hjärta, eller Coldplays Fix you, men som han skriver själv ska musiken bara kunna motiveras som en gudstjänst för att klara sig förbi hans filter.

Vad gäller orkesterledaren har jag inte loopat tillräckligt för att varken dementera eller cementera mina hypoteser och antaganden, vilket var att behålla publiken från gång till gång, men i fallet med den orkesterledaren jag har pratat med är svikande problem egentligen inte uttalat stort problem. Deras mål är att spela nyskriven, svårare musik, och i det ligger att behålla publiken från gång till gång, så till syvene och sist är det orkesterns största behov. Problemet ligger i att få nyskriven musik att bli begriplig för en publik som inte är van vid moderna harmonier och melodier. I det ligger ett önskemål om inte alltför komplicerad (för publikens öron, åtminstone, men även för musikerna, som kan ha svårt för komplicerade rytmer, till exempel) nyskriven musik, och inte heller verk som är för långa. En vidare hypotes, som jag behöver loopa mer för att verifiera, är då att det troligtvis varierar kraftigt vad olika orkestrar kan spela för musik, beroende på deras tradition och vad deras trogna publik är van vid.

Ett långt blogginlägg om ganska lite loop, men det är trots allt en början, och sammanfattningsvis av hela blogginlägget har jag trots allt både kunnat verifiera en del av mina hypoteser, samtidigt som annat kommit fram som jag till en början troligtvis skulle kunna tro inte kan hjälpa mig, men som troligtvis kan implementeras i ett paketerbjudande. Även så till synes irrelevanta uppgifter som att en kantor har behov av en meningsfullare fritid skulle troligtvis i slutändan kunna användas i till exempel en pitch för att sälja mina tjänster och produkter. Det återstår att se...

Kundsegment - vad jag VET att jag TROR

Kursen i Frilans innebär att jag får lära mig att vara en entrepenör för tjänster som jag kan erbjuda, såsom kompositör, musiker och privatlärare.

För att kunna erbjuda enskilda och paketerade tjänster som lockar och löser problem, måste jag ta reda på vilka behov och problem som kunder står inför, och erbjuda en lösning.

Första steget är att dela upp kunderna i segment, och sedan beskriva vad jag VET att jag TROR om de olika kunderna. Nedan är min inlämning till kursledarna. Deras utvärdering av min inlämning tänker jag också lägga ut här. Om jag kommer ihåg.

Kundsegment

Jag delar upp mina kunder i tre huvudsegment (inom parentes mitt bidrag som frilansare):

1. Orkestrar (komposition)
2. Kyrkan (komposition och musiker)
3. Privatelever (lärare)

Orkestrar

Till en orkester kan jag bidra med nyskrivna och anpassade kompositioner och arrangemang. Huvudsegmentet orkestrar kan delas upp i följande interna kunder (inom parentes hur de kan bidra till stycket som komponeras):

1. Musiker (kan bidra med förslag på förbättringar för enskilda stämmor och är viktiga för att bestämma svårighetsgraden på stycket jag skriver)
2. Dirigent (kan bidra med förslag på förbättringar på verket som helhet, samt har stort inflytande på vad som spelas i orkestern – är dock ej beslutsfattare)
3. Styrelsemedlemmar (består oftast av medlemmar ur orkestern, men som styrelsemedlemmar har man inflytande över utbetalning av gage, samt över den musik som kommer spelas i orkestern)
4. Ordförande (beslutsfattare)

Ordförande i orkesterförening

Eftersom ordförande i en orkesterförening, eller en beslutsfattare över musiken som ska spelas i en orkester eller en ensemble som jag vill skriva för, är det högsta hönset, beskriver jag bara dennes behov och problem.
En ordförande har ett behov av duktiga musiker och dirigenter, som kan leda orkestern att spela både äldre och nyare musik. Musiken behöver befinna sig i en nivå som passar orkestern, men även publiken. Publik är förstås också något som en ordförande har ett behov av, samt en bra kontakt med press och media. Vidare behövs finansiering av diverse projekt och lokalhyra, samt ett visst mått av bra PR.

Problem som kan dyka upp för ordförande kan vara att musiker och dirigenter inte gör sitt jobb – inte övar eller läser in sig på musiken – så att de inte lever upp till den standard som orkestern bör kunna leverera. Musiker som blir sjuka med kort varsel inför konserter, särskilt de stämmor som bara har en musiker att förlita sig på, är också reella problem, men kanske snarare dirigentens. Vad gäller nyskriven musik är risken för långa, krångliga och svårtillgängliga verk överhängande. Men det största problemet för en ordförande i en orkester är svikande publik. Det kan bero på många saker, men till syvene och sist behövs betalande publik som återkommer till nästa och nästa och nästa konsert. Utan publik, ingen musik. ”Om en musiker spelar på sitt instrument och det inte finns någon publik, finns musiken då?” Så, jag VET att jag TROR att det största problemet för en ordförande i en orkesterförening är att behålla publiken från konsert till konsert.

Här finns förvisso ytterligare ett segment, nämligen publiken, som ju är den sista i ledet att faktiskt njuta frukterna av musiken jag skrivit för orkestern. Publiken är inte en betalande kund till mig, men däremot till orkestern. Orkesterns beroende av en betalande publik blir även mitt beroende och problem, eftersom jag inte kan få uppdrag av orkestern om de inte har råd att betala mig för det. Problemet är orkesterns, och därför även mitt. Publiken är en extern kund för orkestern.

Kyrkan

Kyrkan innebär i allmänhet alla kristna kyrkor med inslag av både sakral och profan musik som komplement till deras verksamhet, men i synnerhet Svenska Kyrkan. Till kyrkan kan jag bidra med nyskrivet och anpassat musikaliskt material, samt även medverka som musiker.

Kyrkosegmentet kan delas upp på följande undersegment:

1. Kantor (ansvarar för musiken och har stort inflytande över vem som spelar vad, dock ej direkt beslutsfattare)
2. Präst (påverkar besluten och kan ansvara för helheten, kan bidra med teman och predikar)
3. Kyrkoherde (beslutsfattare och ansvarig för församlingen och de anställda)

Kantor

Kantorns behov och problem har oftast med ekonomi att göra. Att anställa musiker att spela på till exempel gudstjänster, eller beställa musik, baseras helst på välgörenhet och frivillighet. Det finns en begränsad budget för att anställa musiker, så kantorn måste oftast själv spela. För en kantor finns oftast en passion att spela sakral musik, ofta på orgel, och det finns förvisso gott om musik skriven på orgel, men kanske inte alltid anpassad till nutid eller tema, till exempel begravningsmusik. Ibland skulle det nog också vara kul att spela nyskriven musik, helst skriven för den specifika organisten, och för ett specifikt ändamål, till exempel, återigen, begravning (det är ett reellt exempel från en specifik kantors behov). Jag tror också att tid är ett problem för kantorn. Att själv öva, samtidigt som planering och administration ska skötas, samt kontakt med både musiker, kollegor och arbetsgivare för att få ihop en bra helhetsupplevelse av musik och kristet budskap är ett tidskrävande arbete. Vidare kan det vara ett problem att inte få fatta snabba beslut när det behövs. Men ekonomin VET jag att jag TROR är det största problemet för en kantor.

Präst

En prästs behov och problem handlar om att få fram det kristna budskapet i många sociala sammanhang och på många olika sätt. Bland annat ska prästen predika och skapa en bra helhetsupplevelse av många olika typer av gudstjänster, bland annat begravningar och vigslar, men också vanliga gudstjänster varje söndag, högmässor, musikgudstjänster och mindre gudstjänster på äldreboenden eller i församlingshemmet på onsdagskvällen. Vidare ska en präst möta människor på tu man hand eller i små grupper för undervisning eller samtal om stort och smått, från död till liv, samt medverka till att de anställda för församlingen trivs, gör sitt jobb och mår bra. Ett av de största problemen är, liknande det för en orkesterförenings ordförande, den sviktande församlingen, kyrkobänkar som gapar tomma. En kyrka utan församling är en tom kyrka, och en tom kyrka utgör ingen bra utgångspunkt för en präst som vill sprida det kristna budskapet. Det enskilt största problemet OCH behovet för en präst VET jag alltså att jag TROR är de tomma kyrkbänkarna, samt svårigheten att sprida det kristna budskapet till människorna, även om människorna inte kommer till kyrkan varje söndag.

Kyrkoherde

En kyrkoherdes problem och behov är liknande dem för en präst, till exempel de gapande tomma kyrkobänkarna och hur det kristna budskapet sprids till människorna. Men en kyrkoherde har även ett övergripande ansvar för församling och anställda. Kyrkoherden är beslutsfattare kring många olika saker, förutom att hen ska göra samma arbete som en präst (predika, undervisa, möta människor och samtala). Kyrkoherden vallar kyrkan som helhet i det pastorat hen arbetar. Problemen som uppstår handlar säkert om ekonomiska frågor, men det är nog till syvene och sist svårigheten att få ut det kristna budskapet även till de som sover eller tittar på tv när prästen står i kyrkan och predikar för tomma bänkar. Att få församlingen att tro på det kristna budskapet, att få dem att hoppas och tro på Gud, kyrkan, sina medmänniskor och sig själva, samt livet efter döden, är inte bara en passion för en kyrkoherde, utan även ett ansvar. Så, liksom en anställd präst, VET jag att jag TROR att kyrkoherdens största problem och behov är att få ut det kristna budskapet till församlingen i synnerhet och till människorna i allmänhet.

Privatelever

Huvudsegmentet privatelever kan delas upp på olika sätt – dels i ålder, dels hur mycket de kan sen tidigare. Eftersom det senare kan gälla över åldersgränser, men det förra inte spelar lika stor roll, delar jag upp huvudsegmentet Privatelever i tre undersegment:

1. Nybörjare
2. Amatörer
3. Avancerade

Det finns ytterligare ett segment – professionella. Förvisso skulle jag kunna vända mig till dem också, men jag tror att de snarare söker sig till högskolor och universitet, både nationellt och internationellt. Dessutom är jag osäker på om jag är tillräckligt kunnig för att undervisa redan väldigt duktiga musiker eller teoretiker.
Jag kan undervisa i ämnena slagverk och musikteori, samt nybörjare i piano och komposition. Nedan utgår jag dock från undervisning slagverk, mer specifikt trumset.

Redan nu kan jag nämna ett problem, som kanske inte alla är medvetna om från början, men som de flesta upplever som ett problem redan efter kort tid – brist på tid. Inte nog med att man en gång i veckan eller varannan vecka ska vara på en lektion, antingen hemma eller någon annanstans, man behöver också öva mellan lektionerna. Med många fritidsintressen och med jobb och familj kan det vara ett stort problem, hur gammal man än är, och oavsett hur avancerad man än är. Dessutom är pengar ofta ett problem – det kan vara kostsamt att införskaffa instrumentet och det kostar att underhålla det. Dessutom kan det kosta mycket pengar att ta lektioner, oavsett om det är genom en kulturskola, Medborgarskolan, Studiefrämjandet eller privat. Det senare är oftast också det dyraste alternativet, men dock det mest flexibla.

Nybörjare 

Oavsett ålder TROR jag att jag VET att nybörjarens största behov är att de vill spela ett instrument och att deras största problem är att de inte har någon lärare. De har kanske stått i kö till en kulturskola eller upplever sig för gamla för att gå till en skola. Andra problem kan ha med tid och pengar att göra.

Amatörer

En amatör har spelat några år och vill antingen byta lärare (till exempel på grund av flytt) eller har haft uppehåll ett tag och vill ta tag i det igen. En amatör har haft en lärare eller två, men inte kommit så långt än. Behovet VET jag att jag TROR är fortfarande att få spela trummor, men också att bli bättre. Problemet för en amatör VET jag att jag TROR är troligtvis självkritiken och motivationen. Som amatör har man börjat uppmärksamma att det innebär självdisciplin och övning mellan lektionerna för att utvecklas märkbart och i ett bekvämt tempo.

Avancerad

På avancerad nivå börjar vi kalla eleven för musiker, skulle jag vilja påstå. Den avancerade eleven har spelat många år och har kanske haft både en och två lärare. Eleven har troligtvis aldrig gjort ett seriöst uppehåll utan hållit igång sitt övande och spel relativt regelbundet. Behovet för en avancerad elev TROR jag att jag VET är att bli ändå bättre, säkrare och tryggare i sitt spel. Problemet för en avancerad elev TROR jag att jag VET är hur eleven kan förbättras på egen hand. En avancerad elev vill fortsätta att utvecklas, även om en lärare inte finns tillgänglig eller om man är trött på att ta lektioner. Den avancerades behov OCH problem VET jag att jag TROR är förmågan att undervisa sig själv.

Sammanfattning

Ordförande i orkesterförening

Problem/behov: en återkommande publik

Kantor

Problem/behov: anpassad musik för specifika aktiviteter samt begränsad budget

Präst 

Problem/behov: att sprida det kristna budskapet trots tomma kyrkbänkar, samt att fylla kyrkbänkarna

Kyrkoherde

Problem/behov: liksom prästen att sprida det kristna budskapet och fylla kyrkbänkarna, med ansträngd ekonomi

Nybörjareleven

Problem/behov: att få spela, spela, spela, fast utan att veta hur

Amatöreleven

Problem/behov: att få spela, spela, spela, samt klara av självkritiken och öka motivationen och disciplinen för övning

Den avancerade eleven

Problem/behov: att bli självständig i sin utveckling

Varför skulle jag jobba med musik?

Jag har ME och borde väl ägna mig åt att ta hand om min sjukdom? Varför går jag då en kurs i Frilans för att kunna hålla igång mitt företag, som är väl en nog så jobbig sysselsättning?

Ta en titt och lyssna på det här videoklippet:

Läs den här kommentaren jag hittade under klippet:

You guys changed me. I never believed in miracles. I'm a cutter, and your music always helps me relax and think twice if I should cut. Thank you! Never stop creating music! 

(översatt för icke engelskspråkiga: Ni har förändrat mig. Jag trodde inte på mirakel. Jag skär mig själv, och er musik hjälper mig att slappna av och tänka en gång till innan jag skär mig. Tack! Sluta aldrig skapa musik!)

Jag har ingen övermodig tro på att jag räddar världen när jag komponerar eller spelar musik.

Men jag tror på musiken och dess helande kraft. Både för mig själv och för andra.

Det är en tuff bransch, men jag hoppas att det i slutändan är värt det.

Att gå ner i vikt

Att gå ner i vikt skulle troligtvis vara inte bara nyttigt, utan kanske livsavgörande, för mig. Jag har några stora hinder framför mig. Att skriva om det kommer troligtvis inte funka, men man kan ju göra ett försök.

Tre hinder ser jag som de allra största.

1. Min sjukdom, ME.
Den gör mig ofta väldigt trött, hängig och deppig, och minsta aktivitet kan göra mig utslagen i dagar. Därför blir motionen jobbig att överhuvudtaget ägna sig åt, men även hemmavid blir små saker jobbiga, till exempel att laga mat och att diska, troligtvis två av de viktigaste aktiviteterna att ägna sig åt om jag vill gå ner i vikt.

2. Mitt självförtroende och erfarenhet.
Min karriärcoach vid Medarbetarcentrum (som jag fått tack vare ett uppsägningsavtal mellan mig och Borås Stad) har sagt att erfarenhet och självförtroende hänger ihop. Av erfarenhet får man antingen dåligt eller bra självförtroende, och vad gäller viktminskning har jag många bra, men lika många, om inte fler, dåliga erfarenheter. Senast gick jag ner åtta kilo under en hösttermin, bara för att ha gått upp nio till nästa höst. Därefter har jag inte lyckats gå ner i vikt.

3. Kunskaper om mat och viktminskning.
Jag har inte kunskaperna om vilken mat som är bra att äta i förhållande till mig, min sjukdom och hur mycket jag rör på mig. Jag vet inte vad proteiner, kolhydrater m.m. egentligen är, vad de betyder för kroppen och hur jag reagerar på olika matvaror.

Jag har hållit mig kring 95 kilo i några år, men nyligen märkte jag att jag sakta börjat klättra uppåt mot 100 kilo. Jag är 170 cm lång, och borde därför väga någonstans kring 70 kg, kanske lite under, för att min kropp ska må som bäst, i alla fall enligt generella regler. Där tar min kunskap i stort sett slut.

Jag har inte testat många dietkurer. Faktum är att jag egentligen bara testat två: Viktväktarna och försök med två dietister. Viktväktarförsöket gick under med senaste stora viktökningen. Dietisterna har förbrukats dels genom att jag själv inte såg det möjligt att följa råden, dels genom att den senaste dietisten inte har hört av sig för en ny tid senast hon var tvungen att avboka vårt möte. Jag har inte orkat ta upp den saken, men kanske borde göra det igen.

Ytterligare ett hinder, i alla fall som jag ser det idag, är tiden. Jag har flera andra saker som jag behöver tänka på, till exempel att skaffa en inkomst, helst genom ett jobb, och inte genom sjukskrivning. Ett jobb som jag klarar av utan att min ME tar över för mycket. Jag skulle också vilja sparka igång mitt eget företag, men istället funderar jag på att lägga ner det tills vidare. Slutligen måste jag lära mig att slappna av, ta det lugnt, vila, men även hitta en bra balans mellan det och aktiviteter, till exempel motion och styrketräning. Idag ägnar jag en stor del av min vakna tid sittande vid en dator, vid en tv, eller med en mobiltelefon i handen i en stol, en soffa eller i en säng.

Tiden, orken, lusten, viljan, tron. Alla dessa är hinder jag måste komma förbi på ett eller annat sätt. Helst utan en massa hjärtliga klichéer och goda råd, och helst utan metoder som kostar mer pengar än maten och den naturliga, vardagliga motionen som är gratis. Så även om jag vet att Viktväktarnas recept funkar vill jag helst inte gå efter de recepten. Egentligen skulle jag vilja skapa min egen mat utefter kunskaper kring mat och matlagning, men jag vet inte hur realistiskt det är.

Kanske jag måste skriva upp mål och delmål, någon slags handlingsplan. Det behöver jag göra även för mitt arbetssökande, mitt eget företag, min motion, hushållssysslor, vila...

Ett av mina stora personliga problem är att jag vill att allt ska hända nu, idag, eller senast om några timmar, helst igår. Jag är väldigt otålig, tålamodet tryter väldigt snabbt. Och jag har heller inget till övers för personliga misslyckanden, även om jag i mitt inre vet att det inte finns något sådant.

Ett annat stort problem är att jag ägnar allt för mycket tid åt att tänka på såna här saker sent på kvällen när jag egentligen borde slappna av i tankarna för att kunna somna. I några år har jag varit tvungen att sova på sömntablett. Jag har varit tvungen att ta en tablett varje kväll väldigt länge nu, men jag har bestämt mig för att aldrig ta mer än en tablett. Min sömntablett heter Imovane.

Så vad ska jag göra? Ja, inte ska jag sitta uppe inatt och gnaga på mitt huvud med dessa tankar, i alla fall. Jag ska ta en dusch och komma i säng. Varför skriver jag det här blogginlägget? Kanske för att få råd, stöd och hjälp av dig som läser. Ärligt talat är jag väldigt osäker, för likaväl som kommentarer om min viktminskningsresa skulle kunna hjälpa kan de stjälpa. Även i det fallet har jag dåligt självförtroende, eftersom erfarenheterna säger att om jag talar om det så kan jag inte gå i mål.

Men vad har jag att förlora? Ingenting. Absolut ingenting. Faktum är att trots att jag inte ville att den här resan skulle handla om klichéer så verkar det som att jag får börja med en: jag har inget att förlora, men allt att vinna.

Tvivel. Eller...?

Idag fick jag en kommentar på Diagnos: kroniskt trötthetssyndrom (ME/CFS).

Hej jag är snart 61 år och har haft ME sedan 1997.Jag upplever att jag INTE blir bättre, snarare tvärtom. Det är en fruktansvärd sjukdom att ha.Man vill så mycket men ingenting blir gjort. Nån enstaka dag kan jag känna mej som innan sjukdomen bröt ut och då "brakar" jag på med allt, för att nästa dag och några dagar framåt vara helt utslagen. Har haft en ordentlig maginfluensa för ett par veckor sedan som höll i sej i nästa 10- 14 dagar.Är totalt utmattad och orkeslös efter denna pers.Skulle pröva vad som helst för att åtminstone komma tillbaka till tiden före influensan. Vet ju inte om det går tillbaka dit eller om jag har fått en påspädning som kommer att haka sej fast. Min allra högsta önska är att det en dag skall komma ett läkemedel som botar oss allesamman som LIDER av ME. "FJRAnn" 

FJRAnn, det är ju inte roligt att få höra att risken är stor att sjukdomen bara blir värre och värre, men samtidigt är det viktigt att sanningen alltid kommer fram. ME är en svår och komplicerad sjukdom, relativt lätt att förklara (jag känner mig sjuk och orkeslös mest hela tiden, med enstaka bra dagar), oerhört svår att förstå.

Den senaste veckan har jag ställts inför ett par frågor som måste besvaras, och de är svåra att besvara. Jag är, liksom FJRAnn (jag har åtminstone tolkat det så), en väldigt aktiv person. Jag känner igen mig i hens "Man vill så mycket men ingenting blir gjort. Nån enstaka dag kan jag känna mej som innan sjukdomen bröt ut och då 'brakar' jag på med allt, för att nästa dag och några dagar framåt vara helt utslagen". Jag vet hur det är.

Jag önskar att jag skulle kunna ha ett halvtidsjobb, till exempel på ett kontor, som montör på en industri eller ett enklare säljjobb i en trevlig butik, och halvtid arbeta som musiker, kompositör och privatlärare i ett eget företag.

Frågan är - kan jag göra det? Orkar jag det? Och finns det verkligen plats för mig på arbetsmarknaden? Kostar jag inte mer pengar än jag drar in, sjuk som jag är? Varken jag eller en blivande arbetsgivare kommer veta det.

Finns det någon arbetsgivare som vågar satsa på mig? Särskilt med vittnesmål som FJRAnn, som upplever att hen inte blir bättre, snarare tvärtom, är risken stor att den arbetsgivare jag möter inte vågar satsa på mig.

Den här veckan är jag extra trött och hängig, så det är kanske min lilla inre pessimist som pratar. Jag försöker hålla något litet hopp uppe och inte vara alltför klängig med mina klagomål på sociala webbplatser och i min blogg. Jag tror ju egentligen att jag kan klara av det.

Eller...?